SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ho`ta verb ~de ~t hot·arvarnande tillkänna­ge sin av­sikt att ut­sätta den till­talade för o­behagligheter (om han/hon inte handlar på önskat sätt) komm.han hotade dem med en knivhan hotade henne med stryk om hon inte följde medrånaren hotade dem till livetdiktatorn hotade att kasta alla oppositionella i fängelsemyndigheterna hotade att dra in an­slagenäv. om icke-levande före­teelseut­göra fara för en hotande katastrofsjukdomen hotade hans livdammen hotade att bristahota ngn (med ngt/att+V/SATS), hota ngt/(att+)V/SATSsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. hota Subst.:vbid1-184640hotande; 1hot