SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kvä`de substantiv ~t ~n kväd·etskalde­stycke vanligen från äldre, särsk. forn­nordisk, tid åld.litt.vet.omkvädevölvans kvädeett kväde (om ngn/ngt/SATS)sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. kväþe