publicerad: 2023
ÖDE (numera bl. ss. förled i ssg ø3de~), sbst.2, n.; best. -et; pl. = (Hes. 33: 24 (Bib. 1541), Visb. 1: 135 (c. 1640: i sin öde, möjl. m. sg.)) l. -en (Es. 61: 4 (Bib. 1541), Kolmodin QvSp. 2: 103 (1750)); förr äv. ÖD, sbst.2, n. (ÅngermDomb. 30/3 1644, fol. 1, ÅngermDomb. 1648, s. 56) l. r. l. m. (Landsm. XI. 1: 102 (1702)).
Ordformer
(odes- i ssg 1694 (: odesmåhl). odh 1644. öd (öö-, -dh) 1648–1702. öde (öö-, -dh-) 1527–1944. öde- i ssgr 1642 (: ödesittare) osv. ödes- (-dh-, -ss-, -z-) i ssgr 1590 (: ödes bönder) osv. ödz- i ssg 1591 (: ödzmåll))
Etymologi
[fsv. öþe; motsv. fd. øthe (d. øde), fvn. eyði (nor. nn. øyde), fht. ōdi (mht. œde, t. öde); av omstritt ursprung. — Jfr ENÖDE, ÖDA, sbst., ÖDE, adj.1, ÖDLIG, ÖDSLIG]
1) om förhållandet l. tillståndet att ngt är ödelagt l. härjat l. skövlat o. dyl. l. handlingen att ödelägga osv. ngt; äv. om förhållandet att ngt är öde (se ÖDE, adj.1 1, 2) l. tomt; äv.: ödslighet. Sama tid blef Jacob Person .. 3 mark saker för öde han gjort hade på Niclis Håkonssons enger. NorrlS 1–6: 354 (1539). Osz förvthan faller Werlden, i ett ögnableck, vthi sitt förste Chaos, och oskapade öde. Stiernhielm Lycks. 2 (1650, 1668). En remonstration till Academien om Academie-Trädgårdens uprättande ur sitt öde. Linné hos Fries 2Linné 2: 88 (1742). För grafven jag ej fruktan har / Fast hon med mörker tecknad var, / Med ensamhet och öde. Hedborn Minn. 312 (1835). Högberg Vred. 3: 21 (1906). — jfr LANDS-, SKOGS-ÖDE. — särsk.
a) i sådana uttr. som ligga l. stå l. vara i öde, äv. lägga i öde (se LÄGGA, v. I 22 j). OPetri 1: 218 (1527). Att effter thet Swartbrödra klostret i Skäninge ligger i ödhe. G1R 6: 285 (1529). Ett lithedt steenhus .. som i gammell tijdh hafver lydt the fattiges siuckestuffve och kyrke till och nu platt i ödhe och förfalledt är. G1R 25: 105 (1555). Eij heller veet iag om mina huus och gård nuu i öde Ståår. HFinlÖ 231 (1711). ÖNyland 12/8 1948, s. 3.
b) i uttr. upptaga ngt (särsk. hemman) av öde, äv. upptaga öde, odla l. bryta upp ngt som har legat öde l. övergivet; äv. i uttr. upptaga ngt av öde på frihet, odla upp osv. ngt som har legat öde l. övergivet mot (viss tids) skattebefrielse (jfr FRIHET 10 b β); jfr UPPTA 7 b. G1R 14: 25 (1542). Han öfvergaf sitt gårdzbruuk, hvilket han af öde på frijheet uptaget hade. VDAkt. 1678, nr 252. Andre .. som finnas kunde willige at optaga öden, kunde så wida försäkras att blifwa frije för utskrifning, som endeste karlen på hemmanen nu icke uttages. ConsAcAboP 10: 118 (1710). Brukets delegare .. tillförsäkrades bergsfrälsefrihet .. på de vid bruket näst omliggande hemman, torp och lägenheter, som blefve af öde upptagne. Hultin BergshFinl. 51 (1896).
2) ödelagd l. övergiven l. öde plats (särsk.: ödegård l. ödehemman) (särsk. i uttr. urminnes öde); ngn gg äv. om (fågel)bo; äv. om tomrum l. vakuum (se slutet); jfr ÖDES-MÅL 2. Then ther gör beckena til itt ödhe, och watukellonar förtorkar. Psalt. 107: 33 (öv. 1536). The skola vpbyggia the gamla ödhen, och läta vpkomma thet j förtijdhen förstörat är. Jes. 61: 4 (Bib. 1541; Bib. 1999: ruinerna). Desse föreskrevne öden äro tjänlige att upptaga, åkern kan mer utvidgas och förbättras. Folkliv 1950–51, s. 128 (1644). Korpungarna i theras öde, / The hafwa sin dageliga födo; / Gudh låter ingen swälta ihiäl. Ps. 1695, 210: 5. (Ödehemmanens) antal uppgifves till omkring 120, men nästan alla dessa voro ”obefintliga” eller s. k. ”urminnes öden”, hvilkas egor, så vidt de funnits, under tidernas lopp öfvergått till andra hemman. Schybergson FinlH 2: 191 (cit. fr. 1747). Norden täcktes ännu af Skogar och Berg, och Swerige såg ut som ett uselt Öde. Bergius Småsak. 1: 156 (1757). — särsk.: vakuum (se d. o. 1). Rudbeck d. ä. Bref 329 (1688). När then gröfre Luften öfwer Jorden .. tynar af, och blifwer alt tunnare och tunnare, må man icke tenkia, at strax ett vacuum eller öde ther ofwan före-möter. Vassenius Alm. 1733, s. 7.
Ssgr (i allm. till 2; † utom i ssgrna öde-avkortning, ödes-mål; Anm. Jfr äv. de under öde, adj.1 anförda ssgrna): A: ÖDE-AVKORTNING~020. (förr) skattebefrielse för ödehemman; jfr avkortning II 2 a o. ödes-frihet. I landsböckerna .. redovisades i Skåne på 1680-talet ödeavkortningen av alla skatter och pålagor utom tionden under rubriken ”öde och obrukade hemman”. Scandia 1958, s. 261. —
-MÅL, se B.
B: ÖDES-BALK. om (del av) hägnad omkring kyrkogård som det åläggs ägare av ödehemman att bygga o. underhålla; jfr kyrko-balk 1. Murenius AV 40 (1640). Till ödessbalkar sökiess hielp af ödessrentan hooss inspectores. Murenius AV 431 (1660). —
-BONDE. bonde som brukar ödehemman. Så frampt Osz fattige Män i thetta åhr icke nödgas till att vpgifua wåre heman och blifue ödes bönder för .. (krigsfolkets) tijrannlige handlinger skuld. UrkFinlÖ I. 3: 131 (1590). —
-FRIHET. om skattefrihet för ödehemman; jfr frihet 10 b o. öde-avkortning. GullbgDomb. 15/3 1648. När ödeshemman uti de under Amiralitetet lydande socknar blifva upptagne, skola de, sedan ödesfriheten är förbi, sättas under båtsmanshållet. Gynther Förf. 8: 531 (1863; i referat av handl. fr. 1674). —
-HÖ. hö erlagt l. bestämt att erläggas ss. ränta för ödehemman; jfr -ränta. För thet Ödes höö han taget hafuer och Crona(n) tilkom. GullbgDomb. 25/6 1630. ConsAcAboP 4: 393 (1677). —
-MÅL, sbst.1 (sbst.2 se öde, sbst.3 ssgr). (öde- 1678–1906. ödes- 1591 osv.) (numera bl. ålderdomligt)
1) till 1, om förhållandet l. tillståndet att (åker)mark l. (jord)egendom l. gruva o. d. är övergiven; särsk. (o. numera i sht) i sådana uttr. som ligga l. råka (ut)i ödesmål l. lägga ngt (ut)i ödesmål, förr äv. i uttr. nedlägga ngt till ödesmål (jfr nedlägga 22 a α); jfr mål, sbst.2 3, o. lägervall 2 b, van-hävd 1. LMil. 1: 69 (1680). Åckren medfaren och nedlagd till odesmåhl. VDAkt. 1694, nr 496. At genom den .. på åtskillige orter .. timade misswäxten .. en stor del af allmogen blifwit i så utblåttade willkor försatt, at deras hemman råka uti ödesmål. 2BorgP 7: 237 (1741). (Gruvorna) blefwo för 80 år tillbaka med fördel brutna .. och efter någon tids ödemål 1730 åter uptagna af ett nytt Participantskap. Hülphers Dal. 110 (1762). Men nu är torpet lagdt i ödesmål / och skogen återtar sitt gamla välde. Tigerschiöld Dikt. 3: 21 (1898). Stora vidder af mossar med god bränntorf ligga i ödesmål. VL 1908, nr 67, s. 2. särsk.
a) i sådana uttr. som uppta (ngt) av l. från l. ur ödesmål; jfr uppta 7 b. TbLödöse 232 (1591). Bland de från ödesmål under sednare åren upptagne grufvor, anmärkes Nybergs och Kolningsbergsgrufvorne i Norberkes socken. JernkA 1823, s. 59. Snoilsky 3: 34 (1883: ur). I de fall man förhandlade om upptagande av ödesmål, kunde den nya landbon sätta en avsevärd avradssänkning som villkor. HT 1965, s. 404.
b) (†) i fråga om ngt abstrakt; särsk. övergående i bet.: glömska (se d. o. 2) l. förfall. När .. (Astrild) kringh verlden faar att stela hiertan värma, / Och verlden medh slik krafft från ödesmåhl beskierma. GCederhielm Vitt. 95 (c. 1690). Handel kan bringas i ödesmål genom krig ock örlig, men åter ofta derigenom uphielpas. VetAH 1740, s. 341. Koch Timmerd. 124 (1913).
2) [utvecklat ur 1] ödelagd l. övergiven l. öde plats; särsk.: ödegård l. ödehemman; jfr öde, sbst.2 2, öde-måle. VDAkt. 1678, nr 342. Vid tinget i Norje behandlades ödesmålen. Vem ägde nu jord och hus, sedan hela släkter utplånats. Salje NattBröd. 359 (1968). —
-RÄNTA. avgift för rätt att nyttja ödehemman; jfr ränta, sbst.1 1, o. -hö. Murenius AV 431 (1660). Derest ödesmål på någon Rota kunde inträffa, borde gräsgäldet .. och annan ödesränta först användas till Soldatens underhåll. Bonsdorff Kam. 708 (1833). KFÅb. 1918, s. 311.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content