publicerad: 2023
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
-GÅVA.
1) (†) till II 3(, 11): kapitulation; jfr -gift 1. Turcken .. brachte Vicegrad och Nobigrad genom öfwergofwo i sit wåld. Dryselius Måne 171 (1694).
2) (förr) till II 8, om betalning vid (fastighets)köp som gavs i tillägg till l. utöver fastställt pris; jfr -gift 2. Wollimhaus Syll. G 2 a (1649). 1679, då han sålde hemmanet till en svensk bonde, enligt domboken för 34 daler silvermynt, två eketunnor bjugg och tre kvarter råg i övergåva. Fatab. 1981, s. 50. —
(II 8) -GÄNGLIG, adv. [jfr fsv. ivirganglikhet; sannol. till gå över] (†) över det vanliga, övermåttan; jfr gå över 14 b. Moses war en offuergengeligh heligh och wijs man. LPetri DialMess. 38 b (1542). —
(II 1) -GÄRD. [senare leden är sannol. gärd, sbst.1; jfr under-gärd] (†) överbyggnad l. överdel o. d.; särsk. om överbyggnad osv. på bro. Vid åtskillige ock många sådane utliggare blifva långstockar med grofva järnkedior fästade efter hela längden af bron, hvarpå sedan öfvergärden eller brovärket lägges. VetAH 1743, 4: 18. Schulthess (1885). —
-GÖDA, -ning.
1) (numera mindre br.) till II 1 a, 2 a, med avs. på jord- l. markyta l. gröda o. d.: övergödsla (se d. o. 1); i sht ss. vbalsbst. -ning, äv. konkretare; jfr 2 o. göda 2. Nästa wår såddes der .. (bl. a.) Ärter, Wicker, Rofwor, hwilka sista öfwergöddes på wanligt Uplands sätt. Brauner Åker 110 (1752). En hvar, som med uppmärksamhet iakttagit växtligheten på våra naturliga ängsmarker, har ock utan tvifvel märkt, hurusom denna i ej ringa grad påverkas af en öfvergödning. UtsädT 1891, s. 44. Det gamla bruket var att efter markens nödtorftiga afjämnande öfvergöda jorden, som då .. inom kort bildade en kraftig och tät gräsbotten. TurÅ 1906, s. 127. Östergren (1971).
2) till II 8, med avs. på djur l. människa: i alltför hög grad l. stort mått (o. till förfång för hälsa l. (livs)kvalitet o. d.) göda (se d. o. 1); äv. dels med avs. på mark l. gröda l. vattensamling o. d. (jfr 1 o. göda 2 o. -gödsla 2), dels oeg. l. bildl.; jfr -nära. Övergödningen av haven. Övergödda magar. Den övergödda västvärlden. Tinninggroparne böra vara lindrigt fördjupade och ej framstående genom för mycket fett, ett tecken till en slapp och öfvergödd häst. Sjöstedt Husdj. 1: 17 (1859). Elma har naturligtvis rätt i att jag inte behöver övergödas med pengar. Stiernstedt Liw. 272 (1925). Möjligen har övergödning och alltför riklig köttdiet någon andel i blindtarmsinflammationens uppträdande. Nyström Kir. 2: 156 (1929). Poularder är övergödda hönor på vilka äggstockarna tagits bort. StKokb. 411 (1940). Övergödda växter får en dålig kvalité och drabbas lätt av sjukdomar och skadedjur. Olsson Odlarb. 138 (1993). —
-GÖDSLA, -ing.
1) i sht lant. till II 1 a, 2 a: (utan nedplöjning) sprida gödsel över ((helheten av) jord- l. markyta); särsk. (o. i sht) med avs. på redan besådd mark l. därpå uppvuxen gröda; äv. abs.; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret(are), särsk. liktydigt med: övergödslingsmedel; jfr -göda 1. Lermylla, som .. nu före såningen blifvit helt lätt öfvergödslad. PT 3/3 1837, s. 3. Öfvergödsling med gips bidrager till hampplantornas hastigare utveckling och alstrar en större frodighet hos dem. Arrhenius Jordbr. 2: 202 (1860). (Chilesalpetern) kan äfven användas som öfvergödsling, d. v. s. utströdt på den bevuxna marken. 2UB 4: 70 (1899). På senaste tid har man, särdeles på mossängar, börjat att årligen öfvergödsla med kalisalt och fosfat. Uppl. 2: 87 (1903). Under vilka förhållanden och hur bör höstsäden övergödslas. DN(A) 31/3 1929, s. 13.
2) till II 8: tillföra (mark l. gröda l. vattensamling o. d.) alltför stor mängd gödsel; äv. dels abs., dels bildl.; jfr -göda 2. Medan vattendragen långsamt övergödslats och förgiftats. Norrskensfl. 2/9 1954, s. 9. Jag tror också att man ska akta sig för att övergödsla statliga myndigheter. NorrbK 4/10 2010, s. 4. Övergödsla inte. Vissa grödor kan till och med få dålig kvalitet av alldeles för mycket kväve. Land 2018, nr 8, s. 16.
Ssgr (till -gödsla 1; lant.): övergödslings-försök. Komiterade för fältförsöken ha .. beslutit ordna 10 öfvergödslingsförsök på vallar af dyjord och sjösänkningsmark samt på ängar. NorrkpgT 27/9 1901, s. 3.
-medel. jfr medel, sbst. 13 b β, o. -gödsla 1. DN 1887, nr 6783 B, s. 2. Med afseende på fonolitmjölet såsom öfvergödslingsmedel hafva samtliga försöken lämnat negativa resultat. LAHT 1910, s. 79. —
-GÖRA. (†)
1) [jfr t. übermachen] till II 3 b: överlämna l. översända (ngt); särsk. (o. i sht) med avs. på penningmedel (jfr -föra 1 c α); jfr göra över 2. Hvadh belanger den öfverschreffne vexell till Staternes betalning, så ähr han aff Compagnied öfvergiordh till Peter Kruse. AOxenstierna 2: 408 (1620). Effter Eders Kongl. Maij:tz öfvergiorde proposition till vijdare Ridderskapetz och Adelens öfverläggiande. RARP 9: 294 (1664). Skulle man elliest willa öfwergiöra medell hemifrån hijt (till Moskva), så kunde det på fördehlaktige wilkor skee. KKD 6: 206 (1713). Weste (1807).
2) till II 8 d: avgöra l. bestämma (ngt). Een medharbetare i gudz ordh .. hvilken hafwer warett hoos migh een tijdh, och intett ähn någott wist slutt är öfwergiordt, hvadh honom Böör tillkomma i Löhn. VDAkt. 1698, nr 234. VDAkt. 1749, nr 10 (1748). —
-HALA, -ning; -are (se avledn.). särsk.
1) till II 2 a, i avledn. överhalare.
2) (†) till II 2 b(, 3 b): bemäktiga sig (ngt); särsk. (o. i sht) med avs. på fartyg, mer l. mindre liktydigt med: borda (i syfte att undersöka l. besiktiga; jfr 6). I medler tijdh skulle all fiendskap vphöra, inge Slott, Land och Lähn vnder någon prætext öfwerhalas, eller nye Befästningar ther vpsättias. Widekindi KrijgH 931 (1671). Inne i en bugt .. blifver (skonertbriggen) ”Rota” prejad och öfverhalad af en dominikansk örlogsskonert. PT 28/10 1869, s. 3. Skutan måste se fin och pyntad ut, då ankaret skulle gå, och hvarjehanda landtkrabbor komme att öfverhala däcket. Bergdahl Antip. 83 (1906).
3) till II 3 b: gm halande (se hala, v.2 2) föra över (ngn l. ngt) (ngnstans hän). Möller (1807). Slutligen blefvo de svenska sjömännen öfverhalade med tåg, och på detta sätt, nästan liflösa, dragna ombord på det norska skeppet. AB 8/12 1852, s. 2. När man drar över t.ex. focken från ena sidan till den andra överhalar man den. Scoutposten(Hfors) 1982, nr 4, s. 19.
4) [efter eng. overhaul] sjöt. till II 3 b, 9, med avs. på tåg l. gårding o. d.: släppa efter på l. sticka ut (se sticka ut I 8 (se sticka, v.1 särsk. förb.)); äv. med avs. på talja: dra ut l. förlänga löpande part i (så att avståndet mellan blocken ökar), skaka (se skaka, v. I 3). Gigtåg och Gårdingar öfverhales. FSjöbohm Sjöm. 36 (1791). Ginorna skola vara så mycket överhalade, att de efter huggning ej styvas upp, när båten är i vågdalarna. UFlottUnderbef. 1940, s. 144. Differentialtaljan är självbromsande, vilket innebär, att om man släpper löparen, kan lasten ej själv överhala taljan. Weinberg Sjömansk. 43 (1954).
5) [jfr motsv. anv. av d., nl. overhaling] sjöt. till II 3 b, 4, ss. vbalsbst. -ning, om av sjögång orsakad kraftig rörelse i sidled hos fartyg (jfr kränga, v.1 6, rulla, v. 9, slingra, v. II 4); äv. om avsiktligt åstadkommen sådan rörelse; ofta konkretare, om var särskild (period av) sådan rörelse; särsk. i uttr. ta l. göra (en) överhalning; äv. utvidgat l. bildl., i fråga om dels person (se slutet), dels annat föremål. ExFlott. § 63 (c. 1740). Skeppet tog de hiskligaste öfverhalningar. Bladh o. Hornstedt 170 (1785). Med ena handen hållande i hattskygget, som hvarje ögonblick hotade att göra öfverhalning. Carlén Skjutsg. 163 (1869). Vid färd i en bogievagn känner man .. en behaglig vaggande rörelse i stället för den häftiga öfverhalning, som ofta förekommer vid de vanliga personvagnarne. TT 1891, s. 118. Genom fartygets öfverhalning kan dock stabilt jämviktsläge åter inträda, om nämligen, genom omstufning af lasten, fartygstyngdpunkten förskjutes åt läsidan, så att den faller i vertikalen genom lyftkraften. 2UB 9: 578 (1906). Fartyget gjorde en våldsam överhalning åt babord. Allansson ResHonduras 98 (1967). särsk. bildl., om person; särsk. (o. numera i sht) i uttr. göra (förr äv. ta) en överhalning, kraftigt luta l. buga sig; äv.: tappa balansen l. vackla (till) l. falla över ända. NFreja 1841, nr 98, s. 3. När han skulle gå, tog han en lång öfverhalning och stötte mot salsbordet. Tavaststjerna Inföd. 273 (1887). Till sist stod han på sina ben, men hade så när gjort en överhalning i detsamma. Aanrud Ber. 2: 26 (1915). Hur skulle han kunna ta av sig skorna utan en överhalning? Bäckström satte sig resolut ned på golvet. Hedberg VackrTänd. 53 (1943).
6) [utvecklat ur 5 med anslutning till kölhala; jfr eng. overhaul] sjöt. med avs. på fartyg: kölhala (se d. o. 1); äv. (o. utom i skildring av ä. förh. numera bl.): göra (grundlig o.) mer l. mindre heltäckande översyn (o. reparation) av (äv. utvidgat, särsk. med avs. på maskin l. utrustning o. d.; jfr 2). (Fartyget) skulle för ett par dagar öfverhalas och undersökas i en af Londons dockor. NDA 25/6 1863, s. 3. Maskinen (blev) grundligt öfverhalad, nya vefstakar och slider och nästan nya cylindrar. DN 1903, nr 11966 A, s. 4. Barken har just hemkommit från en långtripp, och har nu vid varvet fått en välbehövlig ”överhalning”, innan hon anträder en ny resa. VFl. 1928, s. 132.
7) [utvecklat ur (2,) 6 med anslutning till kölhala 2, 3; jfr motsv. anv. av d. overhale, ä. nl. overhalen, eng. overhaul] med avs. på person: ta i upptuktelse; särsk. dels: prygla, dels (o. i sht): tillrättavisa l. åthuta l. skälla ut (jfr kölhala 3); äv. (särsk. i fråga om idrottsmatch o. d., möjl. med anslutning till över II 6) liktydigt med: utklassa; i sht ss. vbalsbst. -ning, särsk. i uttr. ge ngn l. få en överhalning. GbgP 30/7 1868, s. 2. Jag skall ge honom en dugtig öfverhalning när vi talas vid. SD 21/5 1880, s. 2. Pisksnärten har han virat om handen och varannan minut får åsnan en överhalning av skaftet. Jacobsson AdRes. 25 (1926). Skolgossar .. som får en överhalning av läraren. Gehlin Gränstr. 64 (1953). Vi blev stundtals överhalade av ett bra Almtuna. UNT 3/10 2014, s. C6.
8) (†) till II 8 b, med avs. på tid: alltför länge dra ut på, förhala (se förhala, v.1 II a γ); jfr hala, v.2 5. Tuert emoth Prästamöthess besluth j Wexiö, ähr tijden öfuerhalat, och han otillbörligen Pigones Echtenskap hindrar. VDAkt. 1655, s. 241.
Avledn.: överhalare, r. l. m. särsk.
1) [åtm. delvis folketymologisk ombildning av overall] (numera bl. i Finl.) till -hala 1: overall. Folk .. förklädde till farmare med stora stöflar, blå öfverhalare o. s. v. NVexjöBl. 22/7 1884, s. 3. Han är klädd i mörk överhalare och bär kepsen så djupt neddragen i pannan att ansiktet döljs. Sund LanthSon 17 (1997).
2) (†) till -hala 5 (slutet); särsk. i uttr. ta (sig) l. göra en överhalare, kraftigt luta sig; tappa balansen l. falla över ända. SvD(A) 14/7 1885, s. 3. (Den berusade mannen) tog .. en öfverhalare och stod så på hufvudet i ena diket. EskilstKurir. 14/9 1891, s. 3. När skutan något ögonblick gör en överhalare åt lovart. ST(A) 13/6 1915, s. 10. Fischer gjorde en överhalare och lade kaffebrickan på mattan. Lindqvist Herr. 203 (1917). SvD(A) 10/10 1932, s. 9.
3) (numera bl. ngn gg) till -hala 7: överhalning, åthutning l. utskällning; särsk. i uttr. ge l. få (sig) en överhalare. Då och då ger hon en överhalare åt någon av ungarna. Berg Spanskt 17 (1915). (Ishockeyspelaren) Tumba, som efter sin slätstrukna insats i Gävle fick sig en ordentlig överhalare. AB 16/3 1957, s. 14. —
(II 3 c (α')) -HALKA, -ning. särsk. (numera bl. mera tillf.) mer l. mindre bildl.: halka över l. förbi (ngt) (se halka förbi 1); hastigt glida l. ta sig förbi; äv. närmande sig bet.: förbigå l. utelämna; särsk. med avs. på (form för l. innehåll i) yttrande; förr äv. om blick l. öga o. d.: hastigt l. flyktigt iaktta (ngn l. ngt) (jfr halka, v. 3 b); numera nästan bl. i p. pr. l. p. pf. (Berättaren) nyttjade uttryck i hög grad frie; men alt skedde med .. den öfverhalkande lätthet, och .. den Glädtighet, som ej lemnade tid at rådna förrn man skrattat. Kellgren (SVS) 5: 246 (1790). Genom ett öfverhalkadt ljud eller ett illa artikuleradt ord .. blir ofta hela meningen oriktigt eller oredigt fattad. Moberg Gr. 20 (1815). Så var denna klippa öfverhalkad, och samtalet flöt åter lätt. Snellman Gift. 2–3: 152 (1842). Sedan hennes ögon ett par gånger öfverhalkat mannens ansigte .. vände hon sig om och gick. Carlén Köpm. 1: 13 (1860). I sitt begär att förbigå och öfverhalka en del omständigheter. 2SAH 61: 148 (1884). En liten pliktskyldig, snabbt överhalkad fras. DN(A) 16/12 1943, s. 23. —
(II 7 a) -HALLMÄSTARE. (förr) jfr hall-mästare 1 a. SthmStCal. 1763, s. 61. De vid färgeridirektörens eget färgeri och appreteringsverk förfärdigade varorna skulle besiktigas av vissa utsedda hallrättsledamöter och vederbörande överhallmästare. Kjellberg Ull 435 (1943). jfr siden-överhallmästare. —
(II 8) -HALTIG. (numera bl. tillf.) som har högre halt än nödvändigt l. föreskrivet av (mest väsentlig) beståndsdel l. ämne o. d.; särsk. om metallegering o. d. Möller 3: 1947 (1790). Underhaltigt fick det (svenska myntet) för ingen del wara. Derigenom skulle allt förtroende äfwentyras. Men war det öfwerhaltigt, så gick det som wara ut ur riket och wållade penningförlägenhet m. m. Reuterdahl SKH 4: 462 (1866). —
(II 2 a(, 11)) -HAMRA, -ing. (numera bl. tillf.) gm hamrande (slut)bearbeta ((helheten av) ngt, särsk. metallyta); i sht ss. vbalsbst. -ing. Almroth Karmarsch 173 (1838). För att rikta de krökningar lien möjligtvis fått vid härdningen .. öfverhamras den slutligen med en lätt, men mycket fort gående, svanshammare. Almroth Karmarsch 575 (1839). För att anbringa handhamringen fordras först en grundlig ciselering, så att ytan är slät och därefter en överhamring. Form 1932, Ann. s. 2.
Spoiler title
Spoiler content