publicerad: 2023
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
a) sjöt. om de delar av fartygs för- o. akterskepp som skjuter ut över ändarna av skrovet (jfr -hänge 1); äv. allmännare, i fråga om annat transportmedel, särsk. bil. Öfverhänget har fördelen att hålla fartyget mycket stadigt. NDA 24/5 1865, s. 3. Skrovet .. täcktes av ett pansrat däck, vilket jämte fartygssidans översta parti sträckte sig som ett överhäng utanför egentliga skeppsskrovet. SvFlH 3: 90 (1945). Hjulen sitter .. ända ute i hörnen på bilen, som därmed helt saknar överhäng både fram och bak. NerAlleh. 20/9 2019, Bil. s. 10.
b) om (del av) bergssida l. klippa o. d. NFSportlex. (1946). Under landkallarnas överhäng droppar smältvattnet. TurÅ 1952, s. 128. De konstgjorda klätterstenarna som har både överhäng och enklare klätterväggar. Barometern 21/6 2019, s. 16.
c) i mer l. mindre bildl. anv. (äv. utgående från b); särsk. (i fackspr.) i fråga om ekonomi, särsk. om ökad lönekostnad orsakad av under föregående år slutet löneavtal. SvD 14/1 1981, s. 2. LO-förbundens varierande s k överhäng är ett av problemen vid förhandlingarna mellan LO och SAF. GbgP 13/12 1984, s. 18. Dagens budgetunderskott om 200 miljarder per år motsvaras av ett lika stort privat sparande. Detta är ett finansiellt överhäng som Wibble lämnat över till Persson att hantera. Därmed råder det lavinfara i svensk ekonomi. AB 12/10 1994, s. 10.
2) (†) motsv. -hänga 1, 3: sänghimmel; jfr -hänge 2. ÅgerupArk. Bouppt. 1761. 1 st(yck) Pärlefärgad Säng med Cartuns öfverhäng och dit hörande öfver täcke. BoupptVäxjö 1805. —
-HÄNGA, -ning.
1) till II 1: hänga över (se hänga över 1) (ngt (l. ngn)); äv.: skjuta fram l. ut över; särsk. om bergsformation o. d.; särsk. (o. numera nästan bl.) dels (i dessa anv. ibland svårt att skilja från 3) i p. pr. l. p. pf. i adjektivisk anv. (se a resp. b), dels ss. vbalsbst. -ning. Af murarnes öfwerhängande äro de öfre Portarne (i slussen) sammantryckte ofwantil, så at de luta. PH 9: 73 (1768). Honungsfoglar, som för det mästa hafva sina bo i de buskar, hvilka öfverhänga de djupa cañelonernas lerväggar. Gosselman Col. 2: 38 (1828). Alicante låg starkt belyst vid stranden af hafvet och öfverhängt af sitt fästningskrönta berg. Kræmer Span. 148 (1860). (Svårighetsgraden vid klättring bestäms bl. a. av) storleken på klippans överhängning (lutar mer än 90 grader). AB 18/1 2001, s. 48. särsk.
a) i p. pr. i adjektivisk anv.; särsk. ungefär liktydigt med: utskjutande l. överskjutande (se -skjuta 4). Bergets öfwerhängande tyngd .. (har) altsammans sönderkrossat, hwarpå Grufwan .. igenstulpit. HC11H 13: 11 (1697). Munnen (är) helt vid, med stora öfverhängande läppar. Brelin Resa 93 (1758). En handkärra, som var upplyst af en öfverhängande lykta. Ödman UngdM 1: 62 (1873, 1881). Uddarna får flacka och jämna västsidor men branta och ofta överhängande östsidor. SvGeogrÅb. 1949, s. 234.
b) i p. pf. i adjektivisk anv.: som hänger l. hängts upp ovanför; äv. (i fackspr.) om fönster: överkantshängd. Den upstigande röken och ångan samlas uti en öfverhängd glasklocka. Rinman 1: 431 (1788). Begagnade överhängda fönster. DN 6/4 1997, s. 29.
2) († utom i slutet) i bildl. anv. av 1: hänga över (se hänga över 2) (ngn l. ngt), särsk. dels: vara i annalkande l. hota (se hota, v.1 I 2), dels: betunga; äv. abs.; jfr -sväva 1 slutet. RARP 1: 57 (1627). Så skall jagh medh Gudz hielp innan kort tijdh få tillfälle att dechargera chronan all then last, som henne häruthe öfverhänger. AOxenstierna 9: 17 (1633). Uti hwilket nödfall sielfwa försichtighets lagen lärer af twen(n)e wisza faror, som enom säkert öfwerhängia, den mindre böra utwällias at undgå den större. Isogæus Segersk. 1353 (c. 1700). Den hädiska föreställningen, att försynen låter barnen drabbas af en förbannelse, som öfverhänger dem till följe af föräldrarnes brott. Frey 1848, s. 543. Stora tankar föresväfvade Döbeln i trots af olyckan, som öfverhängde. 2SAH 60: 137 (1883). särsk. (fullt br.) i p. pr. i adjektivisk anv., om ngt farligt l. obehagligt l. icke önskvärt. särsk. α) som kräver omedelbart agerande l. åtgärdande; särsk. om (situation innebärande) fara l. risk o. d.: akut l. (omedelbart) hotande. Överhängande strejkhot. Risken var inte överhängande. På thet .. all wijdare öfwerhängiande fahra och blodz vthgiutelse .. (må) förekommas och vndwijkas. Stiernman Riksd. 938 (1635). Denna känsla af ett öfverhängande nödtvång. Samtiden 1872, s. 241. Derför att de ej begrepo situationen eller inte ville begripa huru öfverhängande den var. Eugen BrevBer. 328 (1905). Det var alltså ingen överhängande brådska med den saken. Guillou TjuvMarkn. 351 (2004). β) om handling l. tilldragelse (ss. angrepp l. krig l. olycka l. död o. d.): nära l. omedelbart förestående; (omedelbart) hotande. Then wreda Gudens öfwerhängande hämd. Spegel Pass. 453 (c. 1680). Tänck häldre uppå råd, huru man må kunna förekomma den öfwerhängande olyckan. Lagerström Holberg Jean 29 (1744). Ehuru döden flera dagar syntes öfverhängande, ändades dock allt väl, så att den sjuke .. är fullkomligt återställd. Hygiea 1840, s. 84. I nödvärn handlar den som söker avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom. NorstedtJurHb. 702 (1987). γ) om arbete l. krav l. skuld o. d.: betungande l. pressande; äv.: brådskande. Wisza årstider måste Bonden nästan dag och natt arbeta, för at med möda undanhinna öfwerhängande syslor. Fischerström 2: 330 (1780). Arbetets ständigt överhängande krav. Nilsson FestdVard. 185 (1925). Giles skulle betala en del av sina mer överhängande skulder. DN(A) 7/1 1953, s. 25.
3) till II (1 a,) 2 a: gm att hänga (ngt) över (ngn l. ngt) (i sin helhet) täcka (över) l. överhölja denna l. detta; äv. (o. numera bl.) med det direkta obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med, äv. av (se slutet); förr ngn gg äv. bildl.; särsk. (o. numera nästan bl.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (se slutet); jfr 1 o. hänga över 4. Then tyske nation, ther man icke vet hvad then almechtige Gudh för syndastraff öfverhängie vill. RA I. 1: 550 (1547). (Jag) öfwerhängde honom en lappad Vngersk Råck. Rålamb Resa 9 (1658, 1679). Presten trängde sig med möda in i väggskåpet, hvilket syster Agatha tillstängde och öfverhängde med några kläder. PT 24/8 1848, s. 3. Alla lampor överhängdes med blått sidentyg. SvD(A) 8/8 1936, s. 7. särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: (överallt l. i sin helhet) behängd l. (över)täckt l. överhöljd (med ngt). Ett compagni husarer .. hvilka vore .. medh tiger hudar öffverhängde på ryggen. HH 20: 372 (c. 1640). Ett litet rum, hvars väggar voro öfverhängda af hvitt linne. FolkRöst 16/3 1853, s. 4. Julgranen, som ännu mörk stod i ett hörn av matsalen överhängd med glitter, konfekt, julstjärnor och röda äpplen. Krusenstjerna Pahlen 7: 116 (1935).
4) till II 8, särsk. i fråga om alltför hopträngd hängning av tavlor i utställningslokal o. d.; i sht dels i p. pf. i adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning. Visst minns man åtskilliga av dessa dukar från förr, då de suttit inklämda på någon överhängd vägg i ett halvmörkt prång. DN(A) 6/6 1914, s. 5. Utställningen .. är drabbad av den överhängning som så lätt blir fallet i det lilla gallerirummet. UNT 16/3 2017, s. B4. —
1) (numera bl. ngn gg) motsv. -hänga 1, på fartyg: överhäng (se d. o. 1 a). Den nya (kappseglings)jakten .. ter sig med sina stora öfverhängen för och akter samt sin väldiga segelmassa betydligt större, än hvad hon egentligen är. GHT 6/7 1893, s. 2.
2) (†) motsv. -hänga 1, 3, om tygstycke o. d. som hänger över l. täcker över l. höljer ngt; särsk.: baldakin (se d. o. 2; jfr himmel 6 a, b) (särsk. till dels predikstol (jfr predikstols-himmel), dels säng (jfr -häng 2 o. säng-himmel)), äv.: täcke(lse). Predikestolen (är) liten och gamal, utan himel eller öfwerhänge. Broman Glys. 2: 207 (c. 1730). En säng med ett rödt öfverhänge, som uppbars af fyra förgylda pelare. AB 23/10 1875, s. 3. Efter talet spelades några stycken af musikföreningen, hvarefter öfverhänget föll och allas blickar riktades mot taflan. JönkP 7/10 1891, s. 4. —
(II 2 b) -HÄRJA. [jfr t. überheeren] (†) förhärja (ngt); äv. om person (jfr förhärja 2). Der de ville undraga sig rijkzens besvär och låta fienden öfverhärija sig. RP 4: 145 (1634). Öfverhärjad af vild, värdelös vallvegetation. SmålP 4/1 1895, s. 4. —
(II 2 (b), 6) -HÄRSKA. (†) vara (starkt) förhärskande, (helt) dominera; i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., äv.: allhärskande l. enväldig. De (finns) båda dervthi; dock så at den alcaliske kraften i medicinen .. öfwerhärskar. UHiärne Förb. 24 (1706). Den allwise och öfwerhärskande Machten, som all ting styrer. Nordencrantz Arc. 176 (1730). En stark och öfverhärskande känsla. Söderhjelm Upps. 165 (1907). —
(II 8) -HÖG. (numera i sht i Finl.) mycket l. alltför hög (se särsk. hög, adj. 7 b, 10, 12). Hur Näktergalens Munn den skiära Lufften bröt / Då högt / då öfwerhögt / då diupt åg under-söt. SkrVSocLd 20: 93 (1690). Föreställningar om något mystiskt öfverhögt hos kvinnan. Strindberg Hafsb. 163 (1890). Ungdomen vänjer sig .. vid en överhög konsumtionsnivå om bostad, mat och renlighet erhålls utan pengar och ansträngningar. Hufvudstadsbl. 11/5 1989, s. 2. —
(II 7 (a,) b) -HÖGHET~02 l. ~20. högsta myndighet (se d. o. 2) l. bestämmanderätt; auktoritet; särsk. om av (ledning l. överhuvud för) en stat l. ett land utövad högsta myndighet osv. över ett annat land(område) (särsk. i fråga om dess yttre angelägenheter); äv. dels i fråga om förhållande mellan abstrakta företeelser, närmande sig bet.: företräde (se d. o. 2), dels (numera bl. tillf.) konkret, om myndighetsperson; särsk. dels i förb. med prep.-uttr. inlett av över, dels i sådana uttr. som stå l. lyda under ngns l. ngts överhöghet; jfr höghet 5 o. -herravälde, -herrskap, -ställe, sbst.1, -våld o. översätta 1. Ögruppen lydde under fransk överhöghet. Han hoppas bringa det derhän, att de erkänna sultans af Marokko andliga öfverhöghet. DA 13/8 1839, s. 2. (Det) ställer .. sig så, att republikanerna strängt hålla på Unionens öfverhöghet öfver de särskilda staterna. Idun 1890, s. 650. Konsulterande ingeniörer, kommunala förordningar och öfverhögheter, som genom öfverdrifna förbud och säkerhetsåtgärder hämma den elektriska utvecklingen. TT 1899, Allm. s. 294. Palestina, som sedan 1833 stått under turkisk överhöghet, erövrades .. av brittiska trupper under första världskriget. Ymer 1950, s. 138. Marxistisk filosofi .. måste hävda materiens överhöghet över det andliga, produktionssättens överhöghet över medvetandets former (osv.). Ekosofi 164 (1983). jfr lands-överhöghet.
Ssgr: överhöghets-anspråk. GHT 1883, nr 161 B, s. 2. Påfvens på teokratisk grund hvilande öfverhöghetsanspråk. 2NF 17: 365 (1912).
-rätt. rätt (se rätt, sbst.2 4) till (utövande av) överhöghet. AB 16/3 1853, s. 3. De farleder, över vilka sveakonungen hade överhöghetsrätt. HT 1951, s. 289.
-ställning. jfr ställning II 7. AB 10/8 1876, s. 2. Det är ganska karakteristiskt för partiets dåtida överhöghets-ställning gentemot fackföreningsrörelsen, att (osv.). Höglund Branting 1: 314 (1928). —
(II 1, 8) -HÖJA, -ning. [jfr t. überhöhen] höja sig över l. vara högre (belägen) än (ngt); särsk. (o. numera bl., i sht i fackspr.) dels i p. pf. i adjektivisk anv., ungefär liktydigt med: förhöjd l. upphöjd (se upphöja 2), dels ss. vbalsbst. -ning, särsk. konkret(are), ungefär liktydigt med: upphöjning (se d. o. 2); jfr -höjda. Backa som öfwerhöger något Wallerne. Palmquist ObsRyszl. 19 (1674). Äfven egna trupper hindras göra utfall, om fienden besätter det på andra sidan belägna öfverhöjande berget. AB 14/2 1860, s. 3. Nederbörden (bör) afledas, hvilket sker därigenom, att man gör vägbanan kullrig eller öfverhöjd i midten. 2NF 33: 64 (1921). Djuphålet är utfyllt, så att där snarast en överhöjning märkes. Ymer 1930, s. 238. En lång karta som utvisade den överhöjda kanalens sträckning – med överhöjd menas att kanalen ligger över Vänerns nivå – tjänade som åskådningsmaterial vid måndagens överläggningar. GHT 17/2 1959, s. 20. —
(II 1, 8) -HÖJDA, -ing. [senare leden till höjd l. utvecklat ur p. pf. av -höja] (†) höja sig över l. vara högre (belägen) än (ngt); särsk. i fråga om befästningskonst o. d.; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret; jfr -höja. HallHist. 1: 862 (1645). (Fästningens) murar, torn, wallar och grafwer äre .. mycket öfwerhögdadhe aff klipperne. HSH 35: 284 (c. 1655). När någen högdh är så stoor och när belägen, at hon Ortens beskyddare både medh musketerij och stycke, betwinga kan, sägz thet wara en Mörderisk öfwerhögdingh. Wärnskiöld Fortif. B 3 a (1673). —
1) betäcka l. övertäcka (ngt l. ngn), (i sin helhet) hölja (se hölja, v. 1); äv. med mer l. mindre framträdande tanke på dels (i denna anv. närmande sig 2) att det som täcks osv. inte kan ses l. iakttas (se särsk. a slutet), dels (o. numera i sht, med anslutning till över II 8) att det som täcker förekommer i mycket (l. alltför) stor mängd, närmande sig l. övergående i bet.: överhopa (se b); vanl. i förb. med prep.-uttr. inlett av med, betecknande det varmed ngt l. ngn täcks osv.; äv. mer l. mindre bildl. (se särsk. a (slutet), b β); jfr -gjuta, -hänga 3, -lägga 2, -skygga 3, -skyla 1, -slå, v. 1 a, -snöa slutet. Han haffuer öffuerholdt sitt ansichte medh sinom fetma. LPetri Job 15: 27 (1563). Påfwen hafwer stadgat, at een Qwinna skal medh öfwerhölgdt Hufwudh inträdha vthi Församlingen. Schroderus Os. 1: 76 (1635). (Våra förfäder har) Sijne dödas mull effter wärdigheeten med stoora och små Jordehögar öfwerhölgt. Schück VittA 1: 257 (i handl. fr. c. 1665). Så är och med wår Siäl; Hon är wäl öfwerholder / Med Kropsens Teckelse och nästan som fördolder. Spegel GW 256 (1685). Sedan öfwerhöljes karet först med et lakan och sedan et täcke. Warg 667 (1755). Män och kvinnor, som bära den heliga skrift i med en duk överhöljda händer. Nilsson FestdVard. 36 (1925). särsk.
a) med subj. betecknande det som täcker osv.; förr särsk. dels om vattendrag o. d.: översvämma (landområde), dels bildl., om stort antal personer; ofta (o. numera nästan bl.) i (omskrivet) pass.; jfr b o. -täcka a. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 57 (i handl. fr. 1655). Tå går Mälaren .. så högt uppå landet, at många ängar af floden wida öfwerhöllias. Peringskiöld Hkr. 1: 379 (1697). En myckenhet af folk, som gatan öfwerhölgde. Kolmodin QvSp. 2: 89 (1750). Ogräset .. wäxer frodigt, och öfwerhöljer omsider hela åkren. Hagberg Pred. 1: 182 (1822). Varje fläck av jord är överhöljd av grönska. Pleijel Fungi 177 (1993). särsk. (numera bl. ngn gg) om mörker l. natt o. d.; särsk. bildl.; jfr hölja, v. 1 g. Lucidor (SVS) 475 (c. 1670; uppl. 1997). Et mörker öfwerhöljer hela min själ. Posten 1769, s. 839. En lång natt öfverhöljde nu Europa. LBÄ 1: 34 (1797). Hela nejden öfverhöljs af ett tjockt mörker. Atterbom LÖ 2: 440 (1827).
b) i fråga om att ngt l. ngra förekommer i mycket l. alltför stor mängd l. stort antal, ungefär liktydigt med: överhopa l. översålla (ngt l. ngn) (med ngt l. ngra); särsk. mer l. mindre bildl. (se särsk. β); äv. i anv. som motsvarar a (se α, β); jfr c. När man begynte (spela), war bordet öfwerhöldt med Guld. Ekelund Fielding 236 (1765). Ändteligen bragtes svenska spiran i utländska prinsars händer, som öfverhöljde landet med främmande herremän. 2SAH 2: 8 (1787). Ellen öfverhöljde sin älskliga väninnas blida ansigte med bränheta kyssar. Idun 1888, s. 83. Toalettbordet .. var .. överhöljt med de rikaste beslag. Rig 1949, s. 132. särsk.
α) (numera mindre br.) i fråga om krig(shandlingar). Religions- och allmänna Krig, öfwerhölja wår Werlds-del. Bergklint MSam. 2: 325 (1792). (Besättningen på Kalmar slott) öfverhöljde de stormande Svenskarna med skott, stora stenar och bjelkar. Fryxell Ber. 3: 74 (1828). Artilleriets kastkroppar öfverhölja platsen. Rappe Nordarm. 136 (1874). 3SAH 14: 58 (1899).
β) bildl., i fråga om ngt abstrakt, särsk. uttryck för förhållningssätt l. känsla o. d. Överhölja ngn med lovord, förebråelser. Altså warder th(et) nakna, blotta och kleena Barnet beklädt och öfwerhölgdt medh Gudz barmhertigheet. Muræus Arndt 1: 38 (1647). De seder och tänkesätt, hvarmed wår tid öfverhöljer oss alt ifrån waggan. Dalin Hist. 1: 27 (1747). Hon öfverhöljdes af handklappningar och hurrarop. Wetterbergh GNord 41 (1862). Han började genast överhölja sin fiende Guillaume med de värsta skymford. Lagergren Minn. 3: 41 (1924).
c) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i anv. som motsvarar b; jfr -hänga 3 slutet. Kyrckiohualffuen äro öf(ue)rhölte med sniö, bleff sagdt och låfuat vthkastas. Murenius AV 59 (1640). Träden i Trägården woro så öfwerhöljde och lastade med frugt att grenarne brusto på många träd. Trolle-Bonde Hesselby 185 (i handl. fr. 1771). Ofta erinras wi om sanningen af den gamla bilden, som framställer lifwet såsom en med tistlar besådd, med stötestenar öfwerhöljd wäg. Rogberg Pred. 1: 98 (1825). Insekter som sätter sig på tätörternas blad blir .. fastsittandes i det klibbiga slemmet och blir snart överhöljda så att de kvävs. ÖstersundP 24/7 2019, s. 28.
2) (†) undangömma l. hemlighålla l. (för)dölja (ngt); särsk.: förtiga; äv. dels: överskyla (ngt) (med ngt), dels: ha överseende med (ngt); äv. med saksubj. (se slutet); jfr 1 o. hölja, v. 1 g, 2, o. -täcka b. Hwar än någhra vppenbara brister, kunde med Regenterna befundne warda .. tå skal en rettsinnigh och from vndersåte .. öffuerhöliat och skylat. LPetri ChrPred. F 5 b (1561). Såsom thena Bodzens (dvs. det sjätte) synder äre the aldragroffuaste och kenligaste och kunna medh ingen ting öffuerhölias eller besmyckiade warda. PJGothus Luther Sät J 3 b (1593). På thet han thenna Blodskams Miszgerning skulle öfwerhölja, stichtade han een Lagh, at (osv.). Schroderus Os. 2: 211 (1635). Beklagade åter, att man een sådan saak skulle omtala och röra, som liqväl alle af hiertat gärna skulle ville öfverhöllja. RP 8: 461 (1641). De ofullkomligheter eller misstag, som Du å desse blad kan finna, förmodar jag, at Ditt ädla sinne öfwerhöljer, eller med wänskap söker bättra. SvSaml. 2: 3 (1764). Också i den innerligaste växling af samtal gäller det för .. (kvinnorna) att .. med förslagenhet överhölja hvad som föregår i deras djupare inre. Törneros (SVS) 1: 239 (1824). särsk. med saksubj.; äv. liktydigt med: (undan)skymma. Dy Kärlek öfwerhölier / Ehwad där fins för fel. Skogekär Bärgbo Wijs. 26: 6 (1652, 1682). Ehuruwäl Clerckerne vthi the förrige tijderne jämwäl medh månge Laster hade warit befläckiade, så hade doch Fåkunnigheten .. them samme så godt som öfwerhölgt. Brask Pufendorf Hist. 419 (1680). Att mörkret skulle sky ljuset, så framt det icke kunde släcka eller öfverhölja det. Thomander 1: 252 (1862). —
1) [jfr mlt. överhȫren] (†) till II 2 c: granska (ngt); jfr höra 6. (Vi) haffua .. öffwer höört thin fogtes .. rækenscap. G1R 3: 42 (1526).
2) [jfr d. overhøre, t. überhören] (numera föga br.) till II 3 c slutet: ge sken av l. låtsas att inte höra l. uppfatta (ngt), negligera; äv.: ha överseende med. Then som tolligh är han är en clook me(n)niska, och thet är honom erlighit at han odygd offuerhöra kan. SalOrdspr. 19: 11 (öv. 1536). Donna Hermosa tycktes öfverhöra det bittra i hans svar. Gumælius Bonde 117 (1828). Hon överhörde mina otidigheter. Mörne Liv 149 (1925). Östergren (1971).
3) [efter eng. overhear] till II 3 c slutet: (mer l. mindre oförmärkt l. förstulet l. oavsiktligt) få höra l. lyssna till (samtal l. yttrande); äv. med avs. på person. (Han) döljer sig bakom skärmen och öfverhör dem. Wallenberg (SVS) 2: 271 (c. 1775; uppl. 1999). De makade nu sina stolar närmare hvarandra, för att ej blifva öfverhörda. AB 4/11 1843, s. 1. (Han) har stannat till i steget för att överhöra samtalet. GbgP 10/2 2020, s. 40. särsk. (i sht i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning, äv. -ing, särsk. dels om förhållandet att telefonsamtal över viss ledning (gm brister l. fel i överföringen) hörs l. kan höras också i apparat ansluten till annan ledning, dels (o. numera i sht) utvidgat, i fråga om annat ljud; äv. konkretare. (Vid försöken med fjärrsamtal) fann man att en del ”öfverhörningar” ägde rum, det vill säga att samtalet stördes af samtal på andra linjer. DN(A) 12/4 1910, s. 1. Fördelar med fiberoptik är .. (bl. a.) låg överhöring. Dædalus 1978–79, s. 125. Lokalerna är anpassade för att musicera i så att det inte blir överhörning mellan rummen och att man har rätt akustik. NerAlleh. 20/10 2019, Sydnärke s. 2. —
(II 3 c slutet) -HÖRIG. [möjl. åtm. delvis till -höra; jfr d. overhørig, mlt. överhȫrich, ä. t. überhörig] (†) ohörsam l. olydig; jfr hörig 2. De, som häri beträdes öfwerhörige, straffas, såsom Förbuds-brytare. PH 2: 1195 (1734). Axelson K12Tid 50 (1888; i skildring av ä. förh.).
Avledn. (†): överhörighet, f. ohörsamhet l. olydnad. Banér GenGuvBer. 166 (i handl. fr. 1668). Finner magistraten skiäligt, att han .. för olydno och öfwerhörighet pliechtar sine uti lagen determinerade böter. HalmstDomb. 1: 120 (1682).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content