SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÄLLNING stäl3niŋ2, r. l. f. ((†) m. Sahlstedt (1773), Dähnert (1784)); best. -en; pl. -ar (VarRerV 24 (1538) osv.) ((†) -er VocLib. avd. 30 (c. 1580), Hallenberg Hist. 1: 881 (i handl. fr. 1614)).
Ordformer
(stel- 1538—1712 (: instelning). stell- 1534—c. 1750. stelld- 1674 (: blodstelldningen, sg. best.). stäl- 1576 (: Stälninge Wircke)—1812 (: wax stapel stälning). ställ- 1575 osv.)
Etymologi
[fsv. stälning (i bet. III); liksom ä. d. stiling, steling, stilning (d. stilling), nor. stilling, väsentligen av mlt. stellinge l. t. stellung, avledn. av stellen, ställa (se STÄLLA, v.1); delvis dock direkt till STÄLLA, v.1]
I. i abstr. anv., om handlingen att ställa; särsk.
1) (numera föga br.) motsv. STÄLLA, v.1 I 1: ställande. Linc. P 2 b (1640). Björkman (1889). — jfr FRÖ-, FRÖTRÄDS-, KOLONN-, RÄTT-, SKOTT-, STUP-, UPP-, UT-, ÅTER-STÄLLNING. — särsk.
a) motsv. STÄLLA, v.1 I 1 h, om utställande av snaror o. d.; äv. i utvidgad anv., om fångst medelst snaror o. d. (i ssgn FÅGLA-STÄLLNING).
b) jäg. motsv. STÄLLA, v.1 I 1 n; särsk. konkretare (jfr II), om enskild gång jaktplats iordningställs. Jäg. 1897, 2: 232 (1803).
2) motsv. STÄLLA, v.1 I 8; i ssgn PENNING-STÄLLNING. — särsk. (†) motsv. STÄLLA, v.1 I 8 a β: pyssel l. stök o. d. Hon seger sigh inthet bijstandh hafua af honom i boohaget, antingen medh arbete eller med stelningh utan hon moste altsammans boohaget alleena uppehålla. VDAkt. 1652, nr 140. Carlén Bull. 3: 57 (1847).
5) (i sht i fackspr.) motsv. STÄLLA, v.1 I 17: inställning, inställande. PH 5: 3523 (1753). Knallsignaler (vid dimma), hvilka fästas två och två på (järnvägs)skenorna å lämpligt afstånd framför den signal, hvilkens ställning på ”stopp” de skola angifva, och hvilkas exploderande uppfordra till ögonblickligt ”stopp”. Cronstedt PVetA 1895, s. 8. GrafUppslB (1951). — jfr KLOCK-, REGISTER-STÄLLNING. — särsk.
a) (†) motsv. STÄLLA, v.1 I 17 f: stämning. Lind 1: 1647 (1749).
II. konkretare, om sätt på vilket ngn l. ngt är anbragt l. placerad (placerat) med tanke på lägesförhållandet mellan olika beståndsdelar l. inom rummet o. dyl. l. i förhållande till ngn annan l. ngt annat o. i härur utvecklade anv.
1) om sätt på vilket ngn (se a) l. ngt är ställd (ställt) i rummet (äv. med tanke på beståndsdelars placering i förhållande till varandra l. med tanke på placering i olika plan l. riktningar), placering, position, belägenhet, läge o. d. Verelius 244 (1681). Då .. (kanonen) har en stupande ställning, så bidrager kulans egen tyngd, at hon flyr undan krutets verkan. KrigsmSH 1799, s. 161. Lyktan der nere (i kvarnen) lär genom någon omflyttning hafva blifvit bragt i den ställning, att den kastade sin låga på ett nytt sätt. Almqvist Skälln. 39 (1838). Den vändning (av predikstolen) halft åt väster mot åhörarbänkarna, som blef nödvändig genom de nya stenpelarnas form och ställning. Schück o. Lundahl Lb. 1: 115 (1901). Bergholm Fys. 4: 84 (1957). — jfr ARBETS-, BLAD-, BLOM-, FINGER-, FOT-, FÄRG-, HAND-, KRANS-, LAGER-, LÄPP-, NATT-, NOLL-, NÖD-, RAND-, RATT-, RIKTNINGS-, SADEL-, SEGEL-, SKEV-, SKIKT-, SKOTT-, SNED-, TAND-, VING-, VINKEL-, VÄXEL-STÄLLNING m. fl. — särsk.
a) i fråga om människa l. djur, om sätt på vilket kroppen hålls vid stående, kroppsställning; äv. dels: hållning (se d. o. 2), dels: pose (se POSE, sbst.1 1); ofta allmännare: sätt på vilket kroppen är placerad (med tanke på olika kroppsdelars läge i förhållande till varandra l. till underlaget l. till olika plan o. d.); äv. om sätt på vilket kroppsdel hålls (se HÅLLA, v.1 1 d) l. talorgan o. d. formas vid tal. Upprätt, stående, sittande ställning. Bedjande, ledig, vårdslös ställning. Talorganens ställning är av stor betydelse vid ljudbildningen. Nu skulle .. föreställas the Fosters Ställningar, som hafwa Wendningen nödige at behålla Hustrun och Barnet wid Lifwet. Hoorn Jordg. 1: 201 (1697). Carl trädde ut: hans ställning var hurtig, oaktadt hans af naturen sneda ben. Crusenstolpe Mor. 6: 269 (1844). Hästhalsens ställning. Klint (1906). (Larverna till barrsteklar) intaga ofta S-formigt böjd ställning. Trägårdh Skogsins. 171 (1914). I framåtböjd ställning med pannan mot mattan .. mumlar han under ideliga bugningar sina böner ur Koranen. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 62 (1929). Lo-Johansson Förf. 52 (1957). — jfr ARM-, BEN-, FEL-, FÄKT-, FÄRDIG-, GRUND-, HUVUD-, KAMP-, KROPPS-, MOT-, PARAD-, RUV-, SIM-, SITT-, SKJUT-, SKRIV-, SKRÄDDAR-, SKYDDS-, SOV-, SPRÅNG-, STUP-, SÖMN-, UTFALLS-, UTGÅNGS-, VIL-STÄLLNING m. fl. — särsk.
α) (†) övergående i bet.: kroppsbyggnad, kroppskonstitution. VetAH 1757, s. 148. En Fru .. af en nog corpulent ställning. Schützercrantz 1Förlossn. 183 (1785). I allmänhet kan man säga att .. (engelska hästar) äro stora, välväxte, smärta och af hög ställning. Billing Hipp. 161 (1852).
β) pregnant: god hållning. Det var inte just någon ställning på .. (hästkraken) och utseendet var bedrövligt, men han såg lättfödd ut och verkade villig. Palm LHönMalin 74 (1923).
γ) (†) i fråga om samspelet mellan olika delar av ansiktet vid minspel; närmande sig bet.: (ansikts)uttryck, min (se MIN, sbst. 1); äv. om ansiktsform; äv. om uttrycket i ngns ögon. Och blir ansiktets ställning såsom wid gråt. AArgillander (1762) hos Rosenstein BarnSj. Nn 1 b (uppl. 1771). Hans ögon fingo en underlig och förvirrad ställning. SvMag. 1766, s. 254. (Den unge mannen hade) en ställning af ansigtet liksom en Amor. Atterbom Minn. 397 (1818). — jfr ANSIKTS-STÄLLNING.
b) i fråga om himlakropp: läge, position (se d. o. I 6 a); i sg. förr äv. sammanfattande, om positionerna för himlavalvets alla himlakroppar. Frese VerldslD 107 (1719, 1726). De förändringar, som månens ställning på himmeln dagligen undergår. Lindhagen Astr. 391 (1860). Planeternas inbördes ställning. Harlock (1944). — jfr DAGJÄMNINGS-, PLANET-STÄLLNING.
c) (†) pregnant, om fasthet l. hållning (se d. o. 3) l. stadga l. styvhet hos garvat läder. Hirsch LbGarfv. 111 (1898).
2) [specialanv. av 1 a] om ställning (i bet. 1 a) som intas av enskild soldat; företrädesvis (o. numera bl.) i uttr. särskild ställning (mil.), om rak (upprätt), stillastående kroppsställning (med armarna efter sidorna o. hälarna ihop), som intas under absolut tystnad; förr äv. dels ss. kommandoord, liktydigt med: givakt! (äv. i uttr. ställning givakt!), dels i uttr. göra ställning, göra ställningssteg, ställa sig i givakt. KrigVAH 1833, s. 228. (Då avståndsrättning) blifvit verkställd, kommenderas: Ställning! Ling Regl. 14 (1836). Ställning, gif akt! Ahlström Eldsl. 410 (1879). (Stenbocks kurir) stiger upp, gör ställning (inför änkedrottningen). Snoilsky 2: 65 (1881). Reglerne för en god ställning äro: hälarne bredvid .. hvarandre; fötterne lika utåtvände (osv.). ExFältartill. 1885, 1: 33. Gardisten Nöjd, tåpig och svarslös så länge han står i enskild ställning, men (osv.). BonnierLM 1954, s. 75. — jfr FÄRDIG-, FÄRDIGGÖRINGS-, GIV-AKT-STÄLLNING.
3) [jfr 1 a, 2] (numera föga br.) sätt varpå trupp l. folkmassa o. d. uppställer sig i viss bestämd formation l. gruppering (på olika led o. d.), uppställning, formering (se d. o. 2). Första Ledets nedfallande på knä blir onödigt, om ställningen på 2:ne leder efter ofvan anförde grunder antages. KrigsmSH 1798, s. 25. Tropparnas exercering, ställning och krigsrörelser. Därs. 1802, s. 6. Fredrik den stores plan att genom en oblik ställning besegra Österrikarne (vid Kolin 1757), var redan börjad; men (osv.). KrigVAH 1816, s. 152. Då hvila skall upphöra, kommenderas: 1:o Ställning! Truppen uppställer sig hastigt i led och rotar .. men får bibehålla en ledig ställning. ExFältArtill. 1: 46 (1893); jfr 2. — jfr CENTRAL-, ELD-, FLANK-, FRONT-, GRUND-, RESERV-STÄLLNING m. fl. — särsk.
a) om signal till uppställning; i sht i uttr. slå (äv. blåsa) ställning, med trumslag (resp. tonstötar med trumpet o. d.) ge signal till uppställning, förr äv. i uttr. slå ställning till kanonerna, med trumma ge signal om uppställning vid kanonerna; äv. oeg. PH 2: 850 (1730). (Nattron blev) icke lång; ty redan i gryningen slogs ställning på vår dörr af de yra otåliga flickorna. Törneros (SVS) 2: 223 (1827). Låt slå ställning till kanonerna och gör klart skepp till drabbning. Trolle Sjöoff. 2: 17 (1870). Konow (1887; om signalen). Blåsa, slå ställning. Östergren (1949).
b) i uttr. ställning till drabbning, i fråga om krigsfartyg: uppställning (av det slag) varvid varje man intar sin plats för strid; äv. ss. kommandoord; äv. i uttr. slå ställning till drabbning, med trumma ge signal om sådan uppställning. Konow (1887: slå). Hvarje man skyndar till sin plats för ”ställning till drabbning”. Melander Långtur 183 (1896). UFlottMansk. 1945, s. 136 (ss. kommandoord).
c) i utvidgad anv., konkret (jfr III), om uppställningsplats för trupper; i ssgn SAMLINGS-STÄLLNING.
4) om läge l. placering (jfr 5) som ngn l. ngt har i rummet i relation till ngn annan l. ngt annat, placering, position, relation, läge; äv. dels om det sätt på vilket ngn ställer upp sig, uppställning. (Vi skulle fungera dåligt) om våra sinnen och lemmar icke hade den mån och ställning emot andra ting och emot vår egen kropp, lefvernes plan och syslor, som de nu äga. Browallius PVetA 1747, s. 12. (Det har visat sig) att silfvergranar, hvilka varit undertryckta under 30, ja ända till 50 år, sedan de kommit i en friare ställning, skjutit årsskott och fortväxt. Björkman Skogssk. 35 (1868). (Två par bilda kors gm att) gifva hvar andra höger hand. I denna ställning dansa alla åt venster (4 takter), hvarefter de byta om händer och (osv.). Apelbom Danssk. 40 (1888). Under (fotbolls)spelets hetta kan en domare lätt förlora ur sikte de olika spelarnes ställning på planen vid hvarje spark. ReglFotb. 1903, s. 17. — jfr BAKOM-, FRONT-, HAS-, KLO-, MATT-, NÄR-, OFFSIDE-, PARA-, RAND-, REM-, SLUT-, SPETS-STÄLLNING m. fl. — särsk. (i sht språkv.), om sättet på vilket ljud l. ord l. satsdel o. d. är placerat (placerad) i en ljudföljd l. ett ord resp. en sats l. mening o. d.; förr äv. dels i fråga om språklig (t. ex. bestämd l. obestämd) form (se d. o. I 3 b) dels om kasus (se d. o. II). I attributiv, predikativ, trycksvag, tryckstark ställning. (I engelsk poesi) brukas .. såsom hos osz, en långt friare ställning och sammanhang af orden än uti et ordenteligit och obundit tal. Kullin EngGr. 77 (1744). Dessa (nämnda) slags förändringar uti slutändelsen af Nominerna kallas Kasus, (Ställningar). Borelius Sacy 64 (1806). Ett nomen är i anseende till ställningen Obestämdt eller Bestämdt. Boivie SvSpr. 121 (1834). Genom en hel rad af paralleller kan man visa, att gammalt ai i ställning framför r blir ê i fornhögtyskan, ā i fornsvenskan. FoU 16: 4 (1903). Ordets ställning i satsen. Östergren (1949). jfr ATTRIBUTS-, INFORTIS-, KORS-, ORD-, PREDIKATS-, RIM-, SATS-, SKRIFT-STÄLLNING m. fl.
5) [specialanv. av 4] mil. om läge l. placering i terrängen som trupp har l. intar i militärt syfte (för försvar l. anfall), oftast konkret(are), med inbegrepp av l. om terrängavsnitt (vanl. med befästningar o. material) där trupp har l. intar sådant läge osv.; jfr POSITION I 1; äv. bildl. (jfr slutet), om militär ställning (i bet. 13) l. situation (i allm., med tanke på fram- l. motgångar). Gå i ställning. Hålla, uppge ställningarna. Framskjuten ställning. Carlberg SthmArchitCont. E 1 b (1740). Den ställning, som svenska arméen nu intagit vid Pene strömmen. Höpken 2: 446 (1757). Dessa höjder (vid staden Reichenberg) erbjödo, efter den tidens (dvs. 1750-talets) åsigter, en fördelaktig ställning, ifall fienden kom från Friedland till Böhmen. KrigVAT 1840, s. 212. Säkerhet i elden .. samt hastighet vid kanonernas införande i ställning, äro hufvudsakliga villkor för ett batteris fältduglighet. ExFältartill. 1893, 1: 5. Till sjöss hade det förenade Norden (i krig med hansestäderna) visat sig jämnbördigt med den stolta Hansan, och i Sönderjylland kunde ställningen hållas. KyrkohÅ 1937, s. 211. Britterna anse sig ha förintat åtskilliga pjäser och ställningar längs kusten (vid Dieppe). SvFl. 1942, s. 187. Längre ner i dalen gick arméerna i ställning. Delblanc Prästk. 185 (1963). — jfr ARTILLERI-, BEREDSKAPS-, DAG-, ELD-, FLANK-, FÄLT-, FÖRSVARS-, HUVUD-, MOT-, REGEL-, RESERV-, RETRÄTT-, SKEN-, SMÅ-, STORM-, STRIDS-, VÄXEL-STÄLLNING m. fl. — särsk. (†) oeg. l. bildl. (jfr huvudmom.), i uttr. vara i ställning med ngn, vara i strid l. konflikt med ngn. Lindfors (1824).
6) [jfr 4] i fråga om placering i en rangordning l. över- o. underordning (i fråga om makt l. inflytande l. anseende o. d.) l. på en (värde)skala, om den placering l. det läge som ngn l. ngt innehar i förhållande till ngn annan l. ngt annat; position (se d. o. I 9); äv. övergående i bet.: funktion (i uttr. ngts ställning såsom ngt). Nordenflycht (SVS) 3: 80 (1761). Frankrikes ställning emot England hade .. (1761) blifvit förstärkt genom Spaniens öppna deltagande i (sjuårs)kriget. Malmström Hist. 5: 149 (1877); jfr 13. Med 300-talet förlorar den doriska stilen sin ledande ställning. Hahr ArkitH 73 (1902). Affärslivet var koncentrerat kring Gamla torget (i Trelleborg). Sin ställning som salutorg bibehöll detta ända in till 1900-talet. SvGeogrÅb. 1934, s. 68. Med Alberte och friheten hade Cora Sandel befäst sin ställning som en av våra främsta prosaförfattare. KvinnLittH 1: 411 (1981). — jfr LEDAR-, MAJORITETS-, MAKT-, MEDLAR-, MELLAN-, NYCKEL-, STORMAKTS-, VÄRLDS-, VÄRLDSMAKTS-STÄLLNING m. fl. — särsk. (i sht sport.), om (tillfälligt l. slutligt) förhållande (se d. o. 5 d) i fråga om vunna poäng o. d. mellan tävlande lag l. personer; läge; närmande sig 13. Ställningen i matchen var 2—2 i halvtid. Ställningen är nu åter lika med en vinst för vardera spelarna och två remispartier. Östergren (cit. fr. 1918). I sista minuten fick så Holland en ruff i det svenska försvaret och ställningen blev 2—1. SDS 1924, nr 156, s. 9. PiteåT 9⁄6 1986, Bil. s. 3. jfr GAFFEL-, PATT-, POÄNG-, SLUT-, SPEL-STÄLLNING m. fl.
7) [specialanv. av 6] om samhällelig l. social placering l. position som intas av ngn; äv. pregnant(are), om högt värderad sådan ställning; äv. övergående i bet.: roll, funktion, uppgift. Inneha en hög (ledande) ställning i samhället. Underordnad, överordnad ställning. En aktad ställning. Skapa sig en ställning. Rosenstein 2: 203 (1789). Äfven hos oss (i Sv.) är arbetarens ställning en fråga för dagen. Wisén Tal 23 (1881). Min ställning .. har lika ofta varit att utöfva ett framdrifvande tryck på de konservativa som ett återhållande på de liberala. De Geer Minn. 1: 178 (1892). Nu har .. (G. Friðjónsson) för länge sedan vunnit en ställning som författare. SkrSamfSvIsl. 2: 2 (1932). Hudens liksom naglarnas kondition avslöjar ofta den sociala ställningen. KiromantHeml. 14 (1946). Vi ser smilfinkar hugga hänsynslöst när de fått en ställning. Ruin SjunknH 10 (1956). Gustafsson FamF 162 (1975). — jfr FAMILJE-, FÖRSTA-RANGS-, LEDAR-, LEVNADS-, MAKT-, MELLAN-, MONOPOL-, NYCKEL-, RANG-, RÄTTS-, SAMFUNDS-, SAMHÄLLS-, TJÄNSTE-, ÄRE-STÄLLNING m. fl.
8) [jfr 7] (†) anställning, befattning, tjänst; i ä. språkprov svårt att skilja från 7. At vtloffue och tilszeije them på vore vegna szådana stellning och szoldh, att .. Dhå .. vele wij giffue .. vell vtrustade Reuther på huar hest X gulden mynt. G1R 9: 276 (1534). Nu innehade han en ställning som predikant i Stockholm. Rydberg Frib. 141 (1877). — jfr LEVNADS-STÄLLNING.
9) bildl. (jfr 13), om sätt att ställa sig (se STÄLLA, v.1 II 9) till ngt, inställning (se d. o. 3 b), attityd (se d. o. slutet), hållning (se d. o. 5 b); åsikt, ståndpunkt, ställningstagande. (K. Maj:ts sändebud utomlands) åligger ock at noga göra sig underrättade om det håfvets, hvarest de vistas, Politiska ställningar, afsigter och underhandlingar. CivInstr. 434 (1773). Det var .. icke nog med att människorna antogo det yttre tecknet till hans lydnad; nej, det var en verklig ställning af lydnad .. (Jesus) ville framkalla hos dem. Rudin OrdUngd. 1: 21 (1889, 1894). (I rättstavningsfrågan) intog Lagerlööf en mot Columbus .. motsatt ståndpunkt .. under det att Aurivillius .. intog en medlande ställning. Noreen VS 1: 195 (1903). Iakttaga en afvaktande ställning. WoH (1904). — jfr KAMP-, SINNES-STÄLLNING. — särsk.
a) i uttr. ngns ställning till ngn l. ngt (jfr 13), ngns inställning l. attityd l. ställningstagande l. ståndpunkt till l. gentemot ngn l. ngt. Jag will ej tala om min ställning till frågan. Cavallin (1876). Kyrkans ställning till de religiösa brytningarna (under senare delen av 1800-talet). SvLittTidskr. 1961, s. 80.
b) i uttr. ta (äv. fatta) ställning, ta ståndpunkt, bestämma sig för hur man skall ställa sig. 4GbgVSH V—VI. 3: 27 (1901). Svensén Världsv. 15 (1908: tog ställning emot honom). Till riktigheten av förf:s uppfattningar har jag icke tagit ställning. Wallén Hennig GåtfLänd. Förord (1926). Wasastjerna Duveen Konnäss. 104 (1936: fatta). Politiskt neutral är man väl om man inte tar ställning. Karnstedt Slamf. 166 (1977). Tidningarna tog ställning för och emot en hård uppgörelse (mellan Norge o. Sv. 1905). TurÅ 1985, s. 132.
c) (†) om karaktär (se d. o. 3 c) l. om inriktning i fråga om inställning l. attityd. Schönberg Bref 1: 10 (1777).
10) (†) om sättet att indela l. uppdela l. ställa upp (se STÄLLA UPP I 5 slutet) ngt skriftligt (i avdelningar l. stycken o. d.), uppdelning l. indelning l. komposition (se d. o. 5 a) l. disposition (se d. o. 3 d); äv. allmännare, om sammanställning av ord l. perioder o. d. i skrift. (Jag hade) ändrat hela stellningen eller indelningen af predikan. Rhyzelius Ant. 19 (c. 1750). Tänkare, filosof och känslofull som Thomas, men med ännu större konst i ställningen af ord och perioder .. har Lehnberg (osv.). Rosenstein 1: 338 (1809).
11) (†) om sätt varpå ngt är uppbyggt l. konstruerat, (upp)byggnad, konstruktion. Strump-wäfstolar, hwilka för deras konstiga samt accurate ställning och hopfogning allmänheten i början ansåg för sådane, som här aldrig skulle kunna förfärdigas. PH 6: 3928 (1756). Råds-Väldet .. gaf Rikets Regering en ny skepelse och fullkomligen Aristocratisk stälning. Schönberg Bref 1: 92 (1777).
12) (†) list l. fint; äv. plan (se PLAN, sbst.1 II 2); idé l. uppslag o. d.; äv.: uppfinning; jfr STÄLLA, v.1 I 26. Schroderus Dict. 75 (c. 1635). Swedenborg RebNat. 1: 210 (1711; om uppfinningar). (G. I) hade redan (som nybliven konung) hos sig fattat den ställning, efter hwilken handelen och landtbruket inrättas borde. Celsius G1 1: 238 (1746). (Holberg) ägde en stark dosis af den Comiska Skrifarten, hwilken ock gjort, at alla hans arbeten äro upfylda med löjeliga infall och roliga stälningar. SvMerc. 1: 329 (1755).
13) i allmännare l. bildl. anv. av 1—7 (jfr 9), utan rumslig föreställning, om tillstånd l. läge (se d. o. 6) l. belägenhet (se d. o. 2) l. situation (se d. o. 2) vari ngn l. ngt befinner sig; särsk. i uttr. ngns l. ngts ställning till, äv. mot (förr äv. med) ngn l. ngt (jfr 9 a), ngns osv. relation (se d. o. 2, 3) till ngn osv.; äv. (särsk. ss. senare led i ssgr) om sammanfattningen av de förhållanden som kännetecknar ngt; i pl. ofta: förhållanden (se FÖRHÅLLANDE 4); äv. med tanke på relationer(na) till andra l. till omgivning o. d. Befinna sig i en svår ställning. Sakernas ställning. Serenius (1741). Vi såfvo godt på tarfliga bäddar, och roade oss åt det som i annan ställning varit föga at skratta åt. Linnerhielm 1Br. 7 (1787, 1797). Vår ställning med utrikes magter. HH XXV. 1: 118 (1809). Hwem kommer blodig der? Han kan berätta, / Ty sådan ser han ut, hwad ställning sednast / Upproret hade. Hagberg Shaksp. 9: 212 (1850). Rydqvist SSL 1: 149 (1850: mot). Samhällsklassernas ställning till hvarandra förändrades (gm K. XI:s reduktion). Carlson Hist. 3: 253 (1874). Finlands ställning i dagens läge är klar. Vi önskar stå på sidan om de storas konflikter. FinT 1955, s. 6. — jfr MELLAN-, MOTSATS-, OPPOSITIONS-, PARTI-, REGERINGS-, RIKS-, SAK-, SAMHÄLLS-, SÄR-, UTGÅNGS-STÄLLNING m. fl. — särsk.
a) i fråga om ekonomi. (Sv.) Hurudan är vår ställning? (Fr.) où en sont nos affaires? Weste (1807); möjl. icke hithörande. Jag känner husets, bolagets ställning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Brukar du .. (lämna din hustru) en klar öfversikt af husets ställning och redogöra för de enskilda utgifter, du tillåter dig? Idun 1890, s. 199. Redogörelse för pensionsfonds ställning vid utgången av det år, berättelsen avser. SFS 1920, s. 1485. För att en betalning skall anses ha avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning .. måste (osv.). NorstedtJurHb. 891 (1987). — jfr AFFÄRS-, FÖRMÖGENHETS-, KASSA-, PENNING-STÄLLNING m. fl.
b) i det tautologiska uttr. ställningar och förhållanden (äv. förhållanden och ställningar); särsk. ss. titel på skriftserie utg. av M. J. Crusenstolpe († 1865) åren 1838—1865. Philibert, eller Ställningar och Förhållanden. Kotzebue Phil. (1810; boktitel). O, hvad en menniska af ställningar och förhållanden i lifvet kan förbytas och förvandlas! Knorring Ståndsp. 2: 137 (1838). Crusenstolpe (1838; ss. titel). I alla dessa ytterligt vådliga förhållanden och ställningar, hvari .. (Richard I i Engl. sådan han framställs av Walter Scott i Ivanhoe) i följd af sin äfventyrarelust och utan någon bestämd afsigt kastar sig, är han öfver allt den öfverlägsne. Hwasser VSkr. 2: 218 (c. 1850).
c) (numera föga br.) om hälsotillstånd. Carleson ÅmVetA 1760, s. 16. VeckoskrLäk. 4: 17 (1783). — särsk. (†) pregnant: gott hälsotillstånd. Hiärne Underr. 53 (1702).
d) (i fackspr.) i fråga om husdjur: stadium av dräktighet. 16 kor i olika ställningar, 1 kalvfärdig kviga. UNT 19⁄3 1946, s. 2. Därs. 19⁄6, s. 12.
e) (†) i uttr. i ställning att, i stånd att; äv. i uttr. ur ställning att, ur stånd att. Weste (1807: ur). Hiskeligt är och blir det alltid, att en menniska skall kunna få en rättighet, hvarigenom hon sättes i ställning att in i döden förgöra en annan. Almqvist Går an 121 (1839). Dalin (1854: i).
f) (†) om sinnestillstånd l. sinnesförfattning l. sinnesstämning. Ehuru swage och oförståndige .. (lärjungarna) woro, så war dock deras hjerta i den ställning, at de älskade Christum. Borg Luther 1: 479 (1753). Människo-lynnets omväxlande ställningar. Rosenstein PVetA 1789, s. 79. Franzén Skald. 3: 145 (1829). — jfr SINNES-STÄLLNING.
g) (†) övergående i bet.: benägenhet, anlag, disposition (se d. o. 4 a). Zetzell PVetA 1764, s. 17. Berzelius Brev IV. 1: 71 (1821).
III. konkret.
1) om konstruktion (se d. o. 1 b) varpå l. varemot ngt ställs (se STÄLLA, v.1 I 1) l. placeras l. vilar l. ngn ställer sig l. står l. som uppbär ngt; stativ; ställ (se STÄLL, sbst.1 1); stöd; ofta om sådan konstruktion bestående av stolpar o. d. med däremellan placerad platta l. placerade bräder o. d.; stundom dels: estrad l. plattform, dels: fot (se d. o. 4) l. bas l. sockel l. underrede; i sht i a. En ställning att hänga upp tvätt på. Verelius 283 (1681). Emot wäggen eller bröstet (på milan) .. opställas Block eller Ställningar, til at hindra stybbets afrinnande. Wallner Kol. 51 (1746). En målares bock eller ställning, hwarpå taflorna ställas. Lind 1: 434 (1749). Bygga upp en ställning för åskådare. Meurman (1847). (Grönländaren) förfärdigar af barderna (på valen) ställningen till sina båtar. Holmström Ström NatLb. 1: 120 (1851). (Bonden) kände efter om bönorna, som hängde på höga ställningar, hade hunnit torka. Lagerlöf Holg. 2: 438 (1907). Eriksson ÖmhHung. 111 (1948; om torkställning för nät). Lo-Johansson Förf. 19 (1957; om piskställning). Gyllensten Huvudsk. 69 (1981; för spegel). — jfr ARBETS-, BEN-, BLOM-, BOCK-, BOK-, BORDS-, BORR-, BÄLG-, GEVÄRS-, HAMMAR-, HINK-, HÄSSJE-, KLOCK-, KRAN-, KÅTA-, MÅLAR-, PARAPLY-, PELAR-, PISK-, PYTS-, PÅL-, RATT-, REGEL-, RIKT-, RO-, SAFT-, SAX-, SIDO-, SIL-, SITT-, SKED-, SKJUT-, SKRIV-, SKYLT-, SKÖT-, SLIPSTENS-, SOLV-, SPALJÉ-, SPRÅNG-, STEG-, SÄNG-, TAK-, TORK-, TRAPP-, TRÄ-, TÄLT-, ÄRE-STÄLLNING m. fl. — särsk.
a) om byggnadsställning; äv. bildl. (jfr e). VarRerV 24 (1538). Den 21 (december) händhe dhen olykan, dhet en uthaf arbets-fålket föl igel sigh uthaf stelningen, som ståår upå norrsidhan om Slåtthet. Carl XI AlmAnt. 219 (1691). Scherping Cober 2: 157 (1737; bildl.). ”Är det någon död, så kom fram!” — sa’ murarn, när ställningen ramla’. Schultz Ordstäf 39 (c. 1865). Gruvdrängarna kunde arbeta från ställningar av smalt virke, som successivt flyttades. Lindroth Gruvbrytn. 1: 486 (1955). — jfr BYGGNADS-, MURAR-, RULL-STÄLLNING m. fl.
c) snick. = STÄLL, sbst.1 1 b. Holmberg 2: 167 (1795). Sågar med ställning. Eneberg Karmarsch 1: 97 (1858). Ställningen på en såg. Cannelin (1939). — jfr SÅG-STÄLLNING.
d) (†) om ställning som utgör inställningsanordning, ställare (se d. o. III 3). SamlRönLandtbr. 1: 241 (1775).
e) oeg. l. bildl. (jfr a); särsk. dels om utkast l. skelett till en muntlig l. skriftlig framställning, dels: system (av tankar o. d.). Duræus Naturk. 141 (1759; ss. öv. av gr. systemata). Välgörarn lätt förvexlas med tyrannen, / Och reser sjelf en ställning åt sitt fall. Valerius 1: 54 (1831). Kompositionen (i ett diktverk) får icke skimra igenom som ett skelett eller en schematisk ställning under ett löst hölje. Wrangel Dikten 93 (1912).
2) om samling l. sammanställning av ngt enligt en viss ordning l. gruppering o. som bildar en helhet. — jfr KOLONN-, KORG-, PILASTER-, REM-, SKÄRMTRÄDS-, SPORGÖMME-STÄLLNING m. fl.
a) om stensamling. (På gravfältet) fant jag hwarjehanda ställningar af stenar, innom hwilka de brände Benen förwarades. Schück VittA 5: 461 (i handl. fr. 1758).
b) bot. om grupp av blommor l. frukter o. d. som utgår från en punkt (på en blomstjälk o. dyl. o. bildar en enhet), blomställning; äv. om en samling av frukter som uppkommit av ett motsv. antal i en blomställning samlade blommor, fruktställning. Blommorna (av Asystasia bella) är lilarosa, omkring 5 cm långa och kommer fram i långa ställningar under våren. Ekbrant VVRumsväxt. 81 (1955).
3) [möjl. utvecklat ur TILLSTÄLLNING l. utlöst ur BESTÄLLNING] (vard.) om flaska starksprit. (Männen) hade under kvällens lopp lyckats, som det på tjuröspråket heter, ”ordna en ställning”, det vill säga: de hade skaffat en halv liter enstjärnig (konjak). Hellström Storm 408 (1935).
Ssgr: A (†): STÄLLNINGA-BRÄDE, -VIRKE, se C.
B (†): STÄLLNINGE-MAKARE, se C.
(III 1 a) -SAX. sax (se sax, sbst.1 II 2 g β) för resande av byggnadsställning. GripshR 1595, s. 159. Därs. 1607, s. 60.
-SPIK, -VIRKE, se C.
C: (I 1, 5) STÄLLNINGS-ARK. boktr. ställark. GrafForum 1948, s. 128.
(III 1 a) -BOCK. bock (se bock, sbst.1 II) för l. ingående i ställning. JernkA 1833, s. 656. SvByggkatal. 1955, s. 54 (till ställning för murare).
(III 1 a) -BOM. byggn. bom (se bom, sbst.1 2 c). MeddSlöjdF 1896, s. 40 (1659).
(I 7) -BREV. (†) = ställe-brev; jfr ställing-brev. Sundstrand SödermReg. 1: 6 (1786).
(III 1 a) -BRO. byggn. ställningsbrygga; jfr bro 3. König Mec. 108 (1752).
(III 1 a) -BRYGGA. byggn. om plankgång i l. till byggnadsställning; jfr -bro. Bildordb. 399 (1949).
(III 1 (a)) -BRÄDE, äv. -BRÄDA. (ställninga- 1562. ställnings- 1556 osv.) [fsv. stälninga brädhe] bräde i l. till plankgång på ställning; jfr -planka. BtÅboH I. 1: 39 (1556). SDS 1904, nr 105, s. 4.
(III 1 a) -BYGGARE. byggn. arbetare som uppför byggnadsställning; jfr -montör. MorgT 1948, nr 325, s. 16.
(III 1 a) -FIRMA. byggn. firma (se firma, sbst. 2) som bygger l. sätter upp l. hyr ut byggnadsställningar. GHT 1936, nr 167, s. 1.
(II 4 slutet) -FORM. (†) kasusform. Nordvall Modersm. 47 (1863).
(II 8) -FULLMAKT~02 l. ~20. jur. fullmakt (se d. o. 3) ngn har gm sin tjänst l. anställning. 1NJA 1917, s. 176.
(II 4) -FÖRDEL~02 l. ~20. schack. fördel (se d. o. 4) beroende på pjäsernas ställning. Svarts ställningsfördel är betydande. Wigforss Schack 254 (1923).
(III 1 a) -HAKE. byggn. hake (se hake, sbst.2 1) med uppgift att hålla samman delar i byggnadsställning. TT 1889, s. 152.
(II 9 b) -HUVUD. (†) bildl., om begåvning för att fatta l. konstruera större sammanhang l. stora idéer o. d. (jfr huvud 2 a δ); äv. om person med sådan begåvning (jfr huvud 3 b α). Browallius PVetA 1747, s. 24. Hr Adjuncten Cronander (är) begåfvad med ett snält fattande genie och godt ställningshufvud. BL 18: 354 (i handl. fr. 1758).
(II 4) -ISOMER, adj. kem. jfr -isomeri. NF 20: 1212 (1897). Smith OrgKemi 195 (1938; om bensolderivat). Xylen finns i tre ställningsisomera former. KemiGymn. 2: 200 (1967).
(II 4) -ISOMERI. kem. isomeri beroende på skillnader mellan en atoms l. grupp atomers inbördes läge l. placering, konstitutionsisomeri; jfr struktur-isomeri. NF 20: 1211 (1897). KemiGymn. 2: 237 (1967). Ställningsisomeri orsakas av att en funktionell grupp är bunden till olika kolatomer i för övrigt lika kolskelett. NE 9: 617 (1992).
(II 5) -KARTA. mil. karta över en ställning l. ställningar. Tingsten InfUtbildnEx. 105 (1918).
(II 4 slutet) -KASUS. (†) om kasus (i sht nominativ o. ackusativ) vars ställning i satsen anger vilket kasus det är. Nominativen och Ackusativen af Nominer .. kunna kallas Ställningskasus, så vida de i vissa fall ej kunna från hvarandra skiljas, annorlunda än genom det ställe de i meningen intaga. Enberg SvSpr. 88 (1836).
(II 5) -KONST. (i sht förr) om konsten (se konst 3 e) att bedriva ställningsstrid(er) l. ställningskrig. KrigsmSH 1802, s. 41. KrigVAT 1850, s. 144.
(II 5) -KRIG. mil. krig till lands som förs från ställningar (jfr fästnings-krig); motsatt: rörligt krig; i sht om det krig som under första världskriget fördes på fransk mark; äv. dels i överförd anv., om relativt stillastående sjökrig, dels bildl.; jfr -strid. FälttjRegl. 1900, s. 25. Det långvariga ställningskrig, som rådt och råder vid västfronten. PT 1915, nr 207, s. 3. (En försvarslinje mot perserna drogs 480) vid Korintiska näset; den ordnades .. för ett typiskt antikt ställningskrig genom ett murbygge tvärs över näset. Almquist VärldH II. 1: 145 (1931). SvFl. 1942, s. 186 (i fråga om sjökrig). Det råder ett ställningskrig mellan Motorbranschens Riksförbund (MRF) och Försäkringsbolagens Bilreparationskommitté (BRK). GbgP 23⁄3 1986, s. 36.
(II 5) -LINJE. (i sht förr) av ställning(ar) bildad linje (se d. o. 1 c α). KrigVAH 1822, s. 113. Wingård Minn. 7: 83 (1848).
-MAKARE. (ställning- 1613. ställninge- 1554—1593. ställnings- 1578 osv.) [fsv. stälninga makare (i bet. 2)] jfr makare 2.
1) (förr) till III 1: person som tillverkade föreställare (se d. o. II 1) till kanoner o. d. RikshBArtFolckSthm 1662, uppsl. 270. MRullaArtillSthm 29⁄4 1680. Jakobsson ArtillK12Tid. 211 (1943).
2) byggn. till III 1 a: person med uppgift att tillverka byggnadsställningar. KlädkamRSthm 1554 A, s. 11 a.
Ssg: ställningsmakare-gesäll. (förr) till -makare 1; jfr gesäll 2. LMil. 2: 227 (1689).
(III 1 a) -MONTÖR. byggn. jfr -byggare. LD 1959, nr 230, s. 15.
(II 1 a) -MOTIV. konstvet. motiv (se d. o. 3 a) där kroppsställningen hos den avbildade utgör huvudintresset. NordT 1885, s. 86. Rig 1933, s. 87.
(II 5) -PATRULL. mil. jfr patrull, sbst.2 2, o. -trupp. ArtillRegl. 1940, 2: 89.
(II 5) -PJÄS. artill. (tyngre) pjäs (se d. o. 4) lämplig l. avsedd för fast placering i ställning. KrigVAH 1920, s. 73.
(III 1 a) -PLANK. byggn. koll.: plank (se d. o. 1) på l. för byggnadsställning(ar). Rothstein Byggn. 563 (1859).
(III 1 a) -PLANKA. byggn. planka (se planka, sbst. 1) på l. för byggnadsställning; jfr -bräde. BoupptVäxjö 1887. Koch GudVV 1: 143 (1916).
(III 1 (a)) -REP. jfr -tåg. SvTyHlex. (1851, 1872).
(II 3 a) -SLAG. (förr) trumslag varigm man slog ställning. Oxenstierna Kad. 64 (1843); jfr: Lundin (o. Strindberg) GSthm 498 (1881).
(III 1 a) -SPARRE. byggn. sparre (se sparre, sbst.3 1) utgörande l. avsedd ss. bom l. stolpe i byggnadsställning; jfr -spira. DA 1771, nr 80, s. 3.
(II 4) -SPEL. (numera föga br.) spel (se spel, sbst.1 7) varvid man (främst) söker god(a) placering(ar); jfr positions-spel. IdrBl. 1935, nr 151, s. 9.
(III 1 a) -SPIK. (ställninge- 1620. ställnings- 1593—1789) [fsv. stälninga spiker] (numera bl. tillf.) (lång) spik för sammanfästning av byggnadsställning; äv. koll. Stor Stelningz Spik 400. GripshR 1593, s. 121. VDAkt. 1789, nr 60.
(III 1 a) -SPIRA. byggn. spira (se spira, sbst.1 2 a); jfr -sparre. Fornv. 1931, s. 120 (om ä. förh.). Hvar ställningsspira (vid bofinkens taklagsgille var) virad / med löf och äppelblom. Gellerstedt Efters. 53 (1891).
-STEG.
1) (numera föga br.) till II 1 a: markerat steg i dans, taget för att den dansande skulle bli stående i viss ställning. DansbVästficksf. 42 (1868). Hagdahl Fråga 36 (1883).
2) mil. till II 2: steg varvid den ena (vanl. högra) foten placeras med klacken mot den andra fotens klack o. enskild ställning intas; numera i sht i uttr. göra ställningssteg, ställa sig i givakt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Den framflyttade foten återföres, med ett kort ställningssteg, intill den stillastående. Ling Regl. 18 (1836). Efter ett ställningssteg, som kom tjufvarne på talgljusen att falla ned på mässingsmanschetterna, marscherade .. (ryttmästarens kusk) fram till kyrkoherden och aflämnade ett bref. Engström Glasög. 175 (1911). Bo släppte spaden, kravlade sig upp ur skyttegraven, sprang fram till sin befälhavare, gjorde ställningssteg och honnör. Hedberg VackrTänd. 294 (1943). Widding Major. 18 (1969).
(III 1 (a)) -STEK. sjöt. stek (se stek, sbst.3) varmed ställningståg fästs till en arbetsställning. Svensson HbSjömansarb. 51 (1941).
(II 1 a) -STEREOTYPI. psykol. (numera föga br.) stereotypi (se d. o. 3) bestående i att patienten intar o. länge kvarhåller en (ofta onaturlig) ställning. UpsLäkF 1904—05, s. 163. Svenson Sinnessj. 99 (1907).
(III 1 a) -STOLPE. byggn. stolpe i l. till byggnadsställning; jfr -sparre, -spira, -stång. Stål Byggn. 1: 260 (1834).
(II 5) -STRID. (i sht förr) jfr -krig. PT 1915, nr 250 A, s. 3.
(III 1 a) -STÅNG. byggn. jfr -stolpe. VGR 1715, s. 158.
(III 1 (a)) -STÖTTA. byggn. o. sjöt. stötta avsedd att stödja (byggnads)ställning. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856).
(II 5) -SYSTEM. (numera bl. mera tillf.) konkret: system av ställningar. KrigVAH 1827, s. 257. Därs. 1921, s. 40.
(III 1 c) -SÅG. snick. handsåg med ställning, spännsåg, snickarsåg. HantvB I. 2: 105 (1934). Varulex. Byggn. 126 (1955).
(II 9 b) -TAGANDE, n. [efter t. stellungnahme] handling l. sätt att ta ställning; hållning l. inställning l. attityd l. ståndpunkt; stundom närmande sig bet.: åsikt l. mening l. uppfattning l. tanke. Norström NMänn. 49 (1906). Står England mot Ryssland, då är Norges ställningstagande gifvet. SvUtrikespol. 25 (1915). Redan den 5 december (1917) beslöt senaten, utan att avvakta lantdagens ställningstagande till självständighetsförklaringen, att (osv.). Räikkönen SvinhufvUpplev. 46 (1935). PedT 1958, s. 102.
(II 5) -TRUPP. mil. inom artilleri, granatkastar- l. luftvärnsförband: trupp med uppgift att rekognosera för strid o. stridsgruppering; jfr -patrull. ArtillRegl. 1940, 2: 84.
(III 1 a) -TRÄ. (numera bl. mera tillf., i sht byggn.) ss. ämnesnamn: ställningsvirke; förr äv.: ställningsspira l. dyl.; jfr -träd. Klåckestapelen måste .. repareras, hwar til afsades 5 ställnings trä skola framkiöras ibland dem 1 som räcker uppå Lucketaket. VDAkt. 1724, s. 6. Björkman (1889).
(III 1 a) -TRÄD. (†) = -trä. Möller (1790). Heinrich (1828).
(III 1 (a)) -TÅG. (numera föga br.) tåg varmed delarna i arbetsställning sammanhålls; tåg som uppbär en ställning; jfr -rep. Björkegren 1485 (1786). Björkman (1889).
(III 1 (a)) -VERK. (†) koll., om byggnadsställning(ar); äv. om skelettartad stomme till ngt, gallerverk l. dyl. Stälningzwärck, och utan kyrckian ärforderlige Bräder. VDAkt. 1737, nr 94. Korgen i detta slags släde .. består af lätt ställningsverk. Ahlqvist Kult. 115 (1871).
(III 1 (a)) -VIRKE. (ställninga- 1562. ställninge- 1574—c. 1645. ställnings- 1736 osv.) [fsv. stälninga virke] i sht byggn. virke till l. i l. från byggnadsställning(ar); äv. bildl.; jfr -trä. VadstKlUppbB 107 (1562). TLär. 1846—47, s. 198 (bildl.). Redskapshus af ställningsvirke och bräder. PT 1904, nr 143 B, s. 2. TurÅ 1950, s. 142.
Spoiler title
Spoiler content