SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFLÄND, adj.
Etymologi
[jfr sv. dial. avländt Rietz samt HÖG-, LÅG-, SID-LÄND; jfr äfv. isl. aflendr, aflägsen från land]
(†) småningom sluttande. Dähnert (1784). — jfr AFLÄNDIG.
Spoiler title
Spoiler content