publicerad: 1898
BAKELSE ba3kelse2 (ba`kelse Weste), r. l. m., stundom n. (Broocman Hush. 6: 9 (1736), Ljungberg Sv. spr. 56 (1756; i bet. 2), Sundén (1885; angifvet ss. lokalt), Linder Regl. 93 (1886; angifvet ss. mindre vanl. än m.) m. fl.) ((†) f. Ljungberg Sv. spr. 56 (1756; i bet. 1)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er.
Ordformer
(backelse Stiernhielm)
Etymologi
[jfr d. bakkelse, r., af nt. backels(e), n.; jfr äfv. ä. t. gebackels, n.; den vanl. sv. formen beror på anslutning till BAKA]
2) konkret.
a) (numera föga br.) koll.: bakverk; numera bl. om vissa slags mindre, finare bakverk. Mång slags backelse. Stiernhielm Bröll. 199 (c. 1650). Han gaf dem bakelse för stadigt bröd. Dalin Arg. 1: 274 (1733, 1754). All bakelse, som kokas uti smör. Warg 540 (1755). Bakelse (var på G. I:s tid) så rar, at .. tunn-råen räknades för en yppighet. Dalin Hist. III. 1: 513 (1761). Ett fat med våfflor. munkar och annat bakelse. P. Osbeck (1796) i Hall. fornm.-fören. årsskr. 1868, s. 25. Äta bakelse. Dalin (1850).
b) mindre, finare bakverk (af särsk. slag). Bakelser .. lijka som Pannakakor, Waflor, Strufwor .. kunna i Dygder emot Brödh ey lijknade warda. Sparrman Sund. sp. 36 (1642). Then stora sumtus (dvs. kostnaden) med bakelserna (vid barndop) aflägges. KOF II. 1: 16 (1650). Klenät, Gorå, Annijssbrödh .. och bakellsser. J. Prytz i HSH 31: 64 (1661). Warg 478 (1755). Allahanda slags kakor, pastejer och bakelser. Uppf. b. 5: 34 (1874).
Anm. till 2. I några, i sht ä., ex. är det ovisst, om ordet bör föras till a l. till b.
Jfr ANIS-, BISKVI-, BLAD-, CITRON-, FAT-, FRAS-, GORÅNS-, GRYT-, KRON-, LÅD-, MAKRON-, MANDEL-, MANDELGRYNS-, MARÄNG-, RIS-, RULL-, SMÅ-, SMÖR-, SNÄCK-, SOCKER-, SPETT-, SPRIT-, SPRITS-, SPÅN-, STRUT-, VATTEN-, WIENER-, VIN-BAKELSE m. fl.
Ssgr (i allm. till 2): BAKELSE-BAGARE300~200. (föga br.) person som bakar bakelser: pastejbagare, konditor. Runemarck Sthms vägv. 6, 31 (1789). —
-BEST~2. [af d. bakkelsebæst, trol. en förvridning af bagbæst, nt. backbest. holl. bakbeest, koloss. kluns; se Rietz, Fausböll Gadespr. 6 1866, Vries] (skämts.)
1) på bakelser mycket begifven person; glupsk bakelseätare. Han är en riktig bakelsebest. Topelius Läsn. f. barn 1: 122 (1858, 1883). Rääf Ydre 2: 6 (1859). Sundén (1885). jfr Munterh. dropp. 60 (1856).
2) (tillfällig anv.) bakelseförsäljare l. -försäljerska. Lundin G. Sthm 241 (1880). Brödkäringar och andra bakelsebestar. Quennerstedt Ind. s. 54 (1887). —
-FORM~2. ett slags kärl hvari bakelser formas. Publ. handl. 11: 41 (1777). Bland de sköna former, / I sin själ han (dvs. den förståndige) skattar / Bakelseformer högst, / Fastän han materien / Älskar mer än Formen. E. Sjöberg S. dikt. 180 (1820; med pl. -er i st. f. -ar för ordlekens skull). DA 1824, nr 116, s. 5. Hagdahl Kok. 669 (1879). —
-GALLER~20. Bakelserna .. doppas i glasyren .. och torkas på bakelsegaller. Hagdahl Kok. 914 (1879). —
-PAPPER~20. papper som före gräddningen anbringas under (o. omkring) bakelser. Boken .. användes .. til bakelse-papper. Eurén Orth. 1: 75 (1793). Carlén Skugg. 2: 441 (1865). —
Spoiler title
Spoiler content