publicerad: 1985
SPRITA spri3ta2, v.3 -ade (BoupptRArk. 1712 (: spritad, p. pf., i bet. II 3)) ((†) pr. sg. akt. -er Stiernhielm Herc. 466 (1658, 1668), Broocman Hush. 6: 12 (1736); pr. sg. pass. -es Celsius HushAlm. 1740, s. 25; ipf. spridte NorrlS 1—6: 335 (1616); sprite HovförtärSthm 1623, s. 44). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(sprij- i ssg 1615 (: Sprijsilkie). sprijt- c. 1635—1745. sprijtt- i ssgr 1687 (: Sprijtt Erther)—1696 (: sprijtt ärter). sprit- 1614 (: Sprit silke) osv. spritt- 1581 (: spritte sig wth)—1640)
Etymologi
[jfr fsv. sprita (med stark böjning), sönderslita, sv. dial. sprita (st. v.), sprida, sprita (med svag böjning; i bet. I 4, II 2), nor. dial. sprita, spruta med fin stråle; i bet. I åtm. delvis sannol. i avljudsförh. till SPRETA, v., sannol. till en utvidgning (med annan dental än utvidgningen i SPREDA) till den rot som i outvidgad form föreligger i gr. σπείρω, sår; i bet. II sannol. (jfr dock mht. sprīzen, splittras, som emellertid på analogt sätt kan förklaras ss. ombildning av splīzen osv., se SPLITA, v.1) ombildning av SPLITA, v.1 (jfr lt. splieten med bet.: sprita fjäder o. d.); med avs. på utvecklingen spl- > spr- jfr SPRINT, sbst.1 < SPLINT, sbst.1 — Jfr SPRIT, sbst.4, SPRITA, sbst., SPRITHAKE, SPRITKOPPAR, SPRITLÄRKA, SPRITTHARKE]
I. slå ut; spreta; sprida (ngt); överstrila (ngt); spänna ut (ngt).
1) om löv l. blomma l. växt o. d.: slå ut (se SLÅ UT 20 c); i ssgn UT-SPRITNING o. den särsk. förb. SPRITA UT.
2) (i sht i vissa trakter) (från en gemensam utgångspunkt) stå ut l. peka (mer l. mindre koniskt l. solfjäderformigt) i olika riktningar, spreta (se SPRETA, v.); i sht med subj. i pl.; äv. i uttr. sprita med ngt, spreta med ngt; äv. tr.: spreta med (ngt), dels i ssgn UT-SPRITA, dels i den särsk. förb. SPRITA UT, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: utspretad. SC 2: 139 (1821; i p. pf., om fingrar). Så glesnade trädkronorna mer och mer, och snart spritade kala grenar som skelett mot himlen. Johansson RödaHuv. 2—3: 294 (1917). Hon såg ner på sina händer, böjde dem och spritade med fingrarna. Blomberg FlodStig 120 (1933). — särsk. i fråga om förhållandet att frukt har strimmig (o. mer l. mindre solfjäderformad) färgteckning; dels ss. vbalsbst. -ning (i ssgn RÖD-SPRITNING), dels i avledn. SPRITIG.
3) (†) (gm att kasta l. slunga) sända (delar av ngt) i olika riktningar, sprida (ngt). En del (växter) ha elastiqua fröhus, som wid anrörandet dela sig uti spiraler, och sprita frön widt omkring. Möller PrincBot. 12 (1755).
4) (i sht i fackspr.) med avs. på vätska (i sht vatten) l. slammigt ämne l. ånga o. d.: sprida under (relativt lätt) tryck gm att låta den (det) strömma ut (i sht genom hål) i fina strålar l. droppar; strila l. stänka l. spruta; äv. med avs. på växt: på sådant sätt bevattna l. bespruta l. bestänka l. duscha; äv. abs. l. intr. (se c); jfr SPRIT, sbst.4 1. Schultze Ordb. 4828 (c. 1755). Under vinrankornas blomningstid får man icke sprita vatten öfver dem. Lundström Trädg. 253 (1852). Ett system af små ihåliga rör, hvilka utifrån sprita vatten på (mäsk-)apparaten. TT 1874, s. 46. När .. (blomsterplantorna) rotat sig (efter utplanteringen) böra de spritas. Langlet Husm. 747 (1884). De flesta orkidéerna trifvas i luft med stor fuktighetshalt, hvarför man spritar rikligt i (växt-)husen. 2NF 20: 897 (1914). Sprita blommor mot ohyra. IllSvOrdb. (1955). — jfr BE-, DAGG-, PÅ-, UT-, ÖVER-SPRITA o. O-SPRITAD. — särsk.
a) (mera tillf.) med avs. på puts (se PUTS, sbst.4 1) av grov o. lös konsistens (spritputs): (med speciell teknik l. med maskin) påslå så att den stänker ut över ytan (väggen) o. en knottrig yta bildas; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om puts: påslagen på sådant sätt; äv. i överförd anv., i fråga om mejsling av sten (i ssgrna SPRIT-MEJSLAD, -MEJSLING); jfr SPRIT-PUTSA, -RAPPA. Det yttersta skiktet på fasaderna bestod av en spritad puts, som målats svagt ockragul. Fornv. 1964, s. 259. — jfr AV-SPRITA.
b) (†) = SPRITSA, v. 2 a. (Man) spriter thet sudna Smöret i Crantzar, Strufwor, Kringlor. Broocman Hush. 6: 12 (1736).
c) (numera föga br.) abs. l. intr., om vätskestråle o. d.: sända ut l. komma fram i form av fina (utspridda) droppar l. stänk. Den .. finare strålen (av flytande järn) spritar icke utan är jemn och slät. JernkA 1882, s. 378. — jfr UT-SPRITA.
5) [jfr 4] (förr) med avs. på (ytan av) smält massa av järn l. koppar l. slagg: avkyla gm överstänkning l. överstrilning med vatten (o. avlyfta i form av en skiva l. platta), slita (se d. o. 4 c); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: framställd på sådant sätt; jfr SPRITA, sbst. 4. Sprijtslagg som Quick är och sigh sprijta låther. BlBergshV 18: 131 (1687). Rinman JärnH 533 (1782; i p. pf., om koppar). I .. (vissa) hyttor förberedes tackjernet till färskningen, derigenom att det smälta tackjernet spritas i tunna skifvor på alldeles samma sätt som kopparn behandlas efter garningen. Åkerman KemTechn. 1: 277 (1832). Den utstuckna råkopparen spritades, liksom förut skärstenen, i skivor. Lindroth Gruvbrytn. 2: 57 (1955; om ä. förh.). — jfr UPP-, UT-SPRITA.
6) sömn. med avs. på rynka på tyg: från sammanrynkad kant sprida o. jämna ut samt ge stadga åt gm att dra ett (vasst) föremål (t. ex. en synål l. ett finger) i rynkans förlängning, stripa; ss. vbalsbst. -ning förr äv. konkret: rynkning, rynka. VetAH 1757, s. 144 (: spritningar; konkret). ”Husmamsellen”, som var skickligare än alla andra i s. k. slätsöm, satt .. (i en skånsk prostgård under 1860-talet) och spritade rynkor, tills hon blev en enda stor rynka själv, tyckte man. Bendz Landsv. 26 (1916). Holmström Folkdräktssömn. 3: 5 (1976; i p. pf., om rynkor).
7) (†) spänna ut (skinn av flått djur); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning. SD(L) 1895, nr 160, s. 8.
II. klyva l. dela (ngt); öppna (ärtskida o. d.); repa av fanet på (fjäder o. d.) m. m.
1) (†) klyva l. dela (ngt); äv. i pass. med intr. bet.: brista itu, spricka. NorrlS 1—6: 335 (1616; i pass. med intr. bet., om segel). Tråd tillvärkades genom att senor fint spritades, tvinnades mellan fingrarne och (osv.). Key FrMännBarnd. 21 (1888). — jfr PÄRT-SPRITNING.
2) med avs. på balja l. skida från baljväxt (i sht ärter l. bönor o. d.): öppna (dela på) o. ta ut frukterna ur; äv. med avs. på frukterna: öppna baljorna osv. o. ta ur (o. därigm skörda); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. bildl. Sprijta skal-lösa eller andra gröna ärter och stufwa dem uti smör (osv.). Valleria Hush. 27 (c. 1710). Nordström Matlagn. 236 (1822; i p. pf., om sockerärter). Pastorskan, med hela förklädet fullt af ärtskidor, som hon skulle sprita till torkning. Knorring Ståndsp. 1: 146 (1838). Sedan man spritat .. (bondbönorna) och aftagit de s. k. naglarne kokas bönorna. Langlet Husm. 394 (1884). (Ärt-)Baljorna tillhörande hvarje grupp spritades särskildt och fördelades i undergrupper. UtsädT 1892, s. 137. Fläkt, spritad som en skida, / ligger hon när friarn trevar i mörkret efter mössan. Sjödin AspTält 72 (1959). — jfr UR-, UT-SPRITA o. O-SPRITAD samt ÄRT-SPRITNING. — särsk. i utvidgad anv.
a) med avs. på nöt: knäcka. Trött, slog han sig ner i backen och sprita nötter. Strindberg Sag. 174 (1903).
b) kok. med avs. på bringa l. slaksida l. sadel: ta bort (de efter styckningen kvarsittande) revbenen från köttet på. StKokb. 335 (1940).
3) (i sht förr) med avs. på fjäder (se d. o. I 1 b) l. dun: repa av fanet från pennorna på; äv.: repa av vippornas hår från stänglarna på (vass); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om fjäder l. dun; äv. bildl. Quinfolk som Sprite fiedher. HovförtärSthm 1623, s. 44. 2:ne aldeles förnötte (dynor) med blandad stopp af spritad fiäder och diurbrodd. VDAkt. 1724, nr 250. Det kan bli rätt bra med snö ibland, / Då vinterns skyar slå sig hop och sprita / Sitt dun, som faller öfver haf och land. Sehlstedt 5: 29 (1872). Det är endast gammel-gubbarna som besitta tillräcklig energi och tålamod för att hålla på med att sprita dun. SvNat. 1916, s. 122. Vass, som mannen spritade till tufs i sängarna. Lo-Johansson Stat. 1: 265 (1936). Spritade hönsfjädrar bli tyngre och mindre elastiska som stoppmaterial. Key Hemv. 99 (1939). — jfr O-SPRITAD o. FJÄDER-SPRITNING. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret, om det uppkomna materialet l., i utvidgad anv., om liknande, men på annat sätt åstadkommet material; i ssgrna FJÄDER-, TAGEL-SPRITNING (jfr: Förfärdigade arbeten .. bastmattor 24, ylleplock 7 kilo .. silkessprit 3 kilo 173 gram, fjäderspritning 3 kilo, tagelspritning 57 kilo. Hierta-Retzius ArbStug. 223 (i handl. fr. 1896)).
4) (i sht förr) med avs. på tyg (i sht av silke): repa trådarna ur (för återanvändning). Hennes tvänne Döttrar arbeta, den ena at brodera en klädning, den andra at sprita silke. Björn Calas 1 (1794). (Fr.) Parfiler .. (Sv.) Sprita galoner o. d. Deleen 2: 170 (1819). Att sprita sidenlappar till silkesvadd. MännMinn. 2: 122 (1866). Hon mindes hur Helsingfors' damer under Balkankriget spritat charpi åt de tappra sårade ryska soldaterna. Grotenfelt NFosterl. 31 (1918). — särsk. (tillf.) i utvidgad anv., i uttr. sprita i ngt, om sjuk person: med fingrarna (smått l. planlöst) peta l. pilla i ngt, plocka (se PLOCKA, v. 3) i ngt. Tecken på förestående död äro äfven följande: .. om .. den sjuke med händerna sysslar med flockor eller spritar i fransarna på sin betäckning. Odenius 2Celsus 76 (1906).
5) [jfr II 1—4] i fråga om att bläddra l. plocka igenom packe av pappersblad ett för ett för kontroll; i de särsk. förb. SPRITA IGENOM, SPRITA UPP.
Särsk. förb.: SPRITA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. (i fackspr.) till II 5, vid pappersbruk: för kontroll bläddra igenom (färdig pappersbunt). Ambrosiani DokumPprsbr. 367 (1923). —
SPRITA ISÄR10 04. (i sht i vissa trakter) till I 2: spreta ut; äv. tr.; jfr sprita ut 2. Hygiea 1854, s. 479 (i pass., om fingrar). —
SPRITA OPP, se sprita upp. —
SPRITA SÖNDER10 40. (numera föga br.) till II 4: ta sönder (ngt) gm att sprita det. (Jag) roade .. mig med att sprita sönder en halmhatt. Topelius Dagb. 2: 114 (1835). —
SPRITA UPP10 4 l. OPP4.
1) (i sht i vissa trakter) till I 2: spretigt stå upp, spreta ut. Grankottarnas kopparröda fjäll spritade upp. Johansson RödaHuv. 1: 34 (1917).
2) (i fackspr.) till II 5, vid pappersbruk: sprita igenom (färdig pappersbunt). Ambrosiani DokumPprsbr. 363 (1923). —
SPRITA UT10 4.
1) (†) till I 1: slå ut l. spricka ut; anträffat bl. bildl; jfr spritta ut 1. Mången af ned-trädd root, och oachtande fnöskote stubbar, / Sprijter här ut, skiuter op, får löf, och kommer i blomma. Stiernhielm Herc. 466 (1658, 1668).
2) (i sht i vissa trakter) till I 2: spreta ut, spretigt stå ut; äv. tr.: spreta ut med l. spärra ut (ngt); äv. bildl. Mins du .. När du .. ville sätta mig .. bland adelsfruarne, hur de spritade ut sina fjädrar, blåste opp sina kräfvor, för att taga opp allt rummet? Börjesson E14 63 (1846). Kräftan spritade ut med klorna och gick baklänges. Almkvist Turgenjef 9: 165 (1887). Söderblom UrRelH 122 (1915). jfr utsprita.
3) (†) till I 3, refl., i uttr. sprita sig ut så vida, bildl., om tankar: gå vitt omkring. Visb. 1: 95 (1581).
4) (numera bl. tillf.) till I 4: i fina strålar l. droppar strila ut (ngt); särsk. i pass. med intr. bet.: strila ut på sådant sätt. Fulla strålar, / Från alla messingstibbarna i kanten, / Så sirligt spritas ut (från paraplyet). Nicander Hesp. 202 (1829, 1835).
5) (förr) till I 5: gm spritning forma (koppar). Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 38 (1755). jfr utsprita. —
SPRITA ÖVER10 40. till I 4: gm spritning duscha över l. skölja över (växt). Ekbrant VVRumsväxt. 15 (1955). jfr översprita.
Ssgr (jfr sprita, sbst. ssgr): A: (I 4 b) SPRIT-BAKELSE. (†) spritsbakelse. HovförtärSthm 1688 A, s. 530 (: Sprittbackelse). Warg 542 (1755).
Ssg (†): spritbakelse-dosa. sprits (se sprits, sbst.1 2) för spritsning av spritsbakelser. Warg 455 (1755). —
(I 4 a) -BRUK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10139). byggn. putsbruk för spritning. MilByggstandard 1944, s. 95. —
(II 2) -BÖNA. (numera föga br.) böna (se böna, sbst.2 3) vars frön (men icke balja) efter spritning används ss. människoföda (t. ex. bondbönor l. bruna bönor); äv.: gm spritning erhållen böna (se böna, sbst.2 1), spritad böna; i sht i pl. Turska Bönor .. Spritbönor. HovförtärSthm 1735, s. 2758. Spritböna .. (dvs.) Spritad böna. Weste FörslSAOB (c. 1817). Spritbönan eller välska bönan eller åkerbönan (Faba vulgaris) är en enårig meterhög ört. Elfving Kulturv. 57 (1895). Spritbönorna odlas i två hufvudslag, de s. k. bondbönorna och bruna bönor. Abelin MTr. 78 (1902). —
-FORM, förr äv. -FORMA.
1) (förr) till I 4, i apparat för rening av masugnsgas: munstycke för strilning av vatten. JernkA 1894, s. 95.
(I 5) -HÄRD. (förr) härd (se härd, sbst.1 3 b) för spritning. Rinman 1: 1070 (1788; i fråga om koppargarning). —
(I 2 ?) -KAM. (†) kam (se kam, sbst.2 1) med flera rader av tänder som står ut åt olika håll? 4 st. sönder bruttne benkammar werderas inte 3 1/2 dussin små bondekammar 11 st gemena engl. Sprijt Kammar. BoupptSthm 1675, s. 787 b. —
(I 4 a) -MEJSLAD, p. adj. (i fackspr.) om ytbehandlad granit l. hård sandsten o. d.: behandlad medelst spritmejsling. Stenhandb. 48 (1957). —
(I 4 a) -MEJSLING. (i fackspr.) mejsling (av granit l. hård sandsten o. d.) varvid ytan ges ett knottrigt utseende. 2NF 26: 1202 (1917). —
(II 2) -MÄRGÄRT~02 l. ~20. (numera mindre br.) gm korsning av spritärt o. märgärt uppkommen ärtsort (numera räknad ss. märgärt). Elfving Kulturv. 55 (1895). SvVäxtförädl. 1: 240 (1951). —
(I 4 a) -PUTS. byggn. puts (se puts, sbst.4 1) åstadkommen l. använd vid spritputsning. Rothstein Byggn. 449 (1859). TNCPubl. 42: 98 (1969). —
(I 4 a) -PUTSA, -ning. byggn. med avs. på vägg l. muryta o. d.: putsa (se putsa, v.3) gm att göra ett sista påslag med ett löst putsbruk (spritbruk) innehållande bl. mycket fint o. mycket grovt grus (varigm en knottrig yta bildas), spritrappa (motsatt: slätputsa); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om vägg osv. TT 1895, Byggn. s. 79 (i p. pf., om väggar). Vanligen är det de stora murytorna, som spritputsas. 2NF 22: 635 (1915). Kyrkans murar är grå och spritputsade. TurÅ 1974, s. 63. —
(I 4 a) -RAPPA, -ning. byggn. spritputsa (vägg o. d.); i sht dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning (vanl. konkret, om den erhållna ytan); jfr rappa, v.2 Rothstein Byggn. 449 (1859: spritrappning; konkret). Fabriksbyggnad af tegel, spritrappad. GHT 1905, nr 140 A, s. 4. Spritrappning af sockel m. m. TLev. 1911, nr 17, s. 2. —
(I 4) -RÖR. (i sht i fackspr.) med små hål försett rör för spritning av vätska, strilrör. Stenhammar Riksd. 1: 116 (1834). —
(II 4) -SILKE. (sprit- 1614 osv. sprite- 1665. sprits- 1685) (förr) gm spritning av sidentyg erhållet silke; äv.: silkestyg för spritning (jfr silke 1 b); jfr split-silke. Sprit silke .. 1 Pnd 21 lodh. KlädkamRSthm 1614 A, s. 18 b. Fruntimbers armkrus af couleurta Spritsilcken. Därs. 1745, s. 223. Spritsilke i olika färger införskrefs från Paris år 1698 för 153 Rdsp. Böttiger Drottnh. 74 (1889). —
(I 2) -SKRÄPPA. [växten har utspärrade grenar] (†) växten Rumex conglomeratus Murr., dikesskräppa. Retzius FlOec. 629 (1806). —
(II 4) -STRÄNG. (†) om viss enhet (sträng) av spolat, sämre silke (likvärdigt med spritsilke). PH 5: 3506 (1753). —
(I 2) -VETE. om en i ä. tid förekommande grenig varietet av engelskt vete (Triticum turgidum Lin.); jfr smyrna-vete. VetAH 1769, s. 316. Meurman (1847). —
(II 2) -ÄRT, äv. -ÄRTA. trädg. o. kok. om var o. en av de varieteter av trädgårdsärter vilkas stora, runda frön gm spritning uttas ur de hårda (ss. föda i allm. icke använda) baljorna o. nyttjas ss. människoföda; dels om växten, dels om de färska spritade ärterna, dels om den av de färska ärterna framställda maträtten; nästan bl. i pl. (ss. beteckning för de konserverade l. djupfrysta ärterna vanl. ersatt av gröna ärter). HovförtärSthm 1687 A, s. 1951. De stora gröna Spritärterne wäxa 3—4 alnar höga. Swartz Vothmann 145 (1796). Trädgårdsärterna förekomma numera i två huvudvarieteter: sockerärter .., och spritärter. Sonesson HbTrädg. 540 (1919). Högstedt Kokb. 368 (1920; i pl., ss. maträtt). jfr trädgårds-, åker-spritärt.
B (†): SPRITE-SILKE, se A.
D (†): SPRITS-SILKE, se A.
Avledn.: SPRITAKTIG, adj.2 (i sht i vissa trakter) till I 2: som spretar ut, spretig; jfr spritig, adj.2 Broman Glys. 3: 595 (c. 1740; om fiskfenors taggar). —
SPRITARE, m.//(ig.) person som spritar l. har ss. yrke att sprita; särsk.
SPRITERSKA, f. [jfr spritare] kvinnlig spritare; särsk. till II 3. Lind (1749). jfr fjäder-spriterska. —
SPRITIG, adj.2 (i sht i vissa trakter) till I 2: som spretar ut, spretig; jfr spritaktig, adj.2 Broman Glys. 3: 757 (1724; om fräken). Ericson Fågelkås. 2: 119 (1907; om fågelvingar). särsk. (numera bl. tillf.) till I 2 slutet: strimmig l. spräcklig (på ett solfjäderliknande sätt); i ssgn röd-spritig.
Spoiler title
Spoiler content