SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BI- bi-, bi3- m. fl. uttal (se de särsk. ssgrna), prefix2.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. bi-, af lat. bi-, två-, tve-, af samma stam som duo, två (se TVÅ, räkneord); jfr BIS o. BISSERA]
två-, tve-, dubbel(-); jfr BICYKEL, BIFURKATION, BIKARBONAT, BIKONKAV, BIKVADRAT, BILATERAL m. fl.
Spoiler title