SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BI bi4, adv., o. BI- bi3-, prefix1. Anm. I prepositionell anv. har ordet, utom i ssgn FÖRBI (jfr äfv. BIDEVIND), anträffats i följ. språkprof, där det emellertid trol. bl. är en af metern föran ledd tillfällig förkortning af förbi: Vi .. gick så stilla .. / Spasserand kyrkian bij. Wennæsius Vitt. 215 (c. 1675).
Ordformer
(by(-) G. I:s reg. 9: 323 (1534: bliffua by med them), Skråordn. 319 (1546: bygiording), BtFH 3: 296 (1554: byståndige), Svart G. I 88 (1561: stå honom by), B. Olavi 161 a (1578: bylegher), Balck Ridd. a 5 b (1599: bystånd), L. Benedicti Två likpr. 55 (1618: byläro), Bidr. t. Åbo hist. I. 9: 22 (1637: bysittiare), N. Av. 12 febr. 1656, s. 3 (: byståndh), Stadga ang. borg. trolofn. 5 okt. 1664, mom. 26 (: bysättningar) m. fl.; jfr BIDEVIND samt BYSÄTTA. be- Bidr. t. Åbo hist. I. 8: 90 (1636: besetter Rådhstugu), Lagerbring 1 Hist. 3: 243 (1776: Besittare); se vidare under BISTÅND, sbst.2, o. BISTÅNDIG)
Etymologi
[fsv. bi, liksom d. bi af mnt. bi, motsv. holl. bij, ags. bî, eng. by, fht. bî, t. bei, gm vokalens förlängning i betonad ställning uppkommen sidoform till germ. bĭ, sv. BE- (se d. o.). — I gottl. förekommer ordet ss. prep. — Åtm. i en del af de med by- tecknade ssgrna torde afses uttalet by0-, alltså med prefixet obetonadt. I betonad ställning torde formen by afse uttalet bi. Därest den där ngn gg betecknar uttalet by, torde detta vara uppkommet i obetonad ställning (se form- o. etym. afd. under BE-) o. därifrån öfverflyttadt till betonad; jfr Kock Sv. ljudh. 1: 104 (1906). — Ord o. förbindelser i hvilka bi(-) har bet. 1 äro i allm. lånade från nt., i sht mnt., l. t. Ord i hvilka bi- ingår i bet. 2 äro dels efterbildningar efter t. ssgr med bei- o. neben-, möjl. ngn gg efter (m)nt. ssgr med bi-, dels själfständiga sv. bildningar]
1) i sammanställning med verb samt i ssg med verb o. (i allm. af verb afledda l. till verb sig anslutande) nomina, äfvensom i partikeln FÖRBI, betecknar bi(-) omedelbar närhet: vid sidan af, vid, bredvid, hos, intill, t. ex. DREJA l. LÄGGA BI, GÅ BI, LIGGA BI, PRESSA BI (dvs. intill vinden, bidevind); BISÄTTA (en brud), BIVISTA; BIHAFVANDE (som man har hos sig l. med sig), BISITTNING, BISITTARE, BISOFVERSKA, BILÄGER, sbst.2, BIVIST. — Till denna anv. ansluta sig följ. delvis ur densamma utvecklade fall, där bi(-) betecknar
a) att man fogar l. lägger ngt till ngt annat l. att ngt l. ngn kommer l. sluter sig till ngt annat l. ngn annan, t. ex. FALLA BI o. BIFALLA (sluta sig till; jfr d), BIBRINGA, v. (med vidare utveckling af bet.), BIDRAGA, BIFOGA, BISÄTTA (tillägga), BITRÄDA (sluta sig till; jfr d); BIDRAGARE, BIDRAG, BIFÄLLIG, BIHANG, BILAGA, BIORD (epitet).
b) samordning, t. ex. BIINDELNING (kodivision), BIORDNAD (samordnad, koordinerad).
c) [jfr mnt. bileggen, bisetten m. fl.] ett aflägsnande: å sido, afsides, bort, t. ex. BILÄGGA (i bet.: aflägsna, göra slut på, förmedla upphörandet af tvister o. d.), BILÖPA (förflyta), BISPRÅNG (sidosprång, snedsprång), BISÄTTA (lik).
d) [jfr stå vid ngns sida i nödens stund o. d., där befintligheten bredvid öfvergått till att betyda hjälp] (att man kommer l. är) till hjälp l. stöd, t. ex. FALLA BI o. BIFALLA (understödja, bistå; jfr a), GÅ BI, STÅ BI (tr.) o. BISTÅ l. BISTÅNDA, BISPRINGA, BISTRÄCKA, BITRÄDA (hjälpa; jfr a); BISTÅNDARE, BIRÅD, BISTÅND, BISTÅNDIG (jfr e), BITRÄDE.
e) varaktighet, oföränderlighet, t. ex. BLIFVA BI, STÅ BI (intr.), BIBEHÅLLA, BISTÅNDIG (jfr d).
Anm. Till 1 ansluta sig ock BIDEVIND, där bi- urspr. är prep. med bet. vid, intill, samt bi i följ. språkprof, där det står elliptiskt för bidevind i förb. med ett p. pf. När man kommer under Skått af Stycken, legger heela Sqvadronen (dvs. eskadern) Sijdan til med ett Par Merszegel bij (dvs. brassade bidevind), och Förmärsseglet på Mast. Rosenfeldt Tourville 61 (1698). Orsakerne hwarföre man på det sättet, som ordinarie hoos osz skeer, handterar Segel och Tyg, när man går öfwer Staag med alla Seglen bij (dvs. ställda för bidevindsegling). Därs. 83.
2) i talrika ssgr med sbst. angifver bi- ngt ss. befintligt vid sidan af l. jämte ngt annat l. ss. ett tillägg till ngt annat o. ss. ägande mindre betydenhet l. anseende l. storlek o. d. än detsamma (detta andra kan i allm. betecknas gm ssg med HUFVUD), t. ex. BIACCENT, BIAFSKED, BIBETYDELSE, BIFIGUR, BIFLOD, BIFORM, BIINKOMST, BILAND, BIMÅNE, BINAMN, BINÄRING, BIPERSON, BIROLL, BIRÄTT, BISATS, BISMAK, BITON, BITRYCK. Några af dessa ssgr hafva bredvid sig ssgr med SIDO- i ungefär samma bet., t. ex. BIALTARE, BIGATA, sbst.2, BIGRÄND.
I denna bet. bildar bi- oupphörligt nya ssgr.
Utvecklade ur denna anv. äro följ. fall, där det vid sidan af ngt annat befintliga uppfattas ss.
a) ngt oriktigt l. orätt vid sidan af det riktiga l. rätta, t. ex. BILÄRA o. BILÄRDOM (irrlära, kätteri), BIORDNING (olaga förordning), BIVÄG (smygväg).
b) ngt hemligt, icke uttaladt, vid sidan af det öppet angifna, t. ex. BIAFSIKT, BIHANDEL, BITANKE.
Spoiler title