SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BIAFSEENDE, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[jfr t. nebenabsehen; se BI-, prefix1 2]
(†)
1) biafsikt, bisyfte; jfr AFSEENDE II 3. Ett rent uppsåt, hvilket söker sanningen utan alla biafseenden. Obj. gästen 1829, nr 25, s. 2; jfr 2.
2) bihänsyn; jfr BIAFSIKT 2 samt AFSEENDE II 4. Då Förnufts-Critikens undersökningar blott äro spekulativa, så förfare man ock vid dess pröfvande blott spekulativt och afhålle sig derföre ifrån alt biafseende på något interesse. Lutteman Schulze Kants Critik 246 (1799). Banér (var) mindre än någon annan fallen för sådana biafseenden (dvs. på börd o. d.). I sin här tålde han ingen motsägelse, ingen magt utom sin. Fryxell Ber. 7: 186 (1838). Johannis Evangelium visar sig tydligen vara författadt med ett visst bi-afseende på de föregående Evangelierna. Agardh Theol. skr. 2: 72 (1842, 1856).
Spoiler title
Spoiler content