SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BUBBLA bub3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Linc. (1640)).
Etymologi
[jfr ä. d. buble, bobbel, d. boble, mnt. bubbele, eng. bubble; jfr BUBBLA, v.]
1) (större) luft- l. gasblåsa; särsk. i fråga om sådana luftblåsor som i rask följd efter hvarandra bildas på strömmande l. kokande vatten l. dyl. o. nästan omedelbart brista; ofta i jämförelser för att beteckna ngt lättförgängligt l. värdelöst l. dyl. (jfr b). Linc. (1640; under bulla). Meningar och stämningar jaga i skiftande lek hvarandra. Såsom bubblor på tidens flod dyka de upp i dag, men brista och glömmas i morgon. Verd. 1885, s. 35. — jfr KOK-, LUFT-, STRÖM-, SÅP-, VATTEN-, VÄDER-BUBBLA m. fl. — särsk.
a) om (mindre) hålighet i en fast kropp, uppkommen därigm att densamma varit i flytande tillstånd o. att vid stelnandet luft l. gas innestängts: blåsa. Bellman SkrNS 1: 39 (c. 1770; i fråga om glaset i en butelj). Bubblorna i murputsen. SD(L) 1896, nr 26, s. 4.
b) bildl., om ngt lättförgängligt l. ”ihåligt” l. värdelöst l. tomt l. bedrägligt o. d. Tranér Anakr. 188 (1830, 1833). ”Bubblan” brast. TT 1872, s. 58 (om ett jobbarföretag). Det gustavianska tidehvarfvet var intet annat, än en glänsande bubbla af lögn. Topelius Vint. III. 2: 10 (1897).
2) (numera mindre br.) om upphöjning på ett föremål med mer l. mindre jämn yta; jfr BUCKLA, sbst. 1; särsk. om (större, pösigt) veck på klädesplagg o. d.; jfr BUCKLA, sbst. 1 c. Dit nattyg (har) en bubbla mer på den vänstra sidan, än på den högra. Modée FruR 45 (1738; i fråga om ett slags mössa). MagKonst 1825, s. 16. En bubbla i bordduken. Månsson Rättf. 2: 373 (1916). — jfr SIDEN-, SPETS-, TAFT-, TYG-BUBBLA.
3) (†) = BUCKLA, sbst. 2. (Bondpigor pryda sig med) Bubblor af Sölfwer i Lär insytt. Warnmark Epigr. L 3 a (1688). Juslenius 226 (1745).
4) (numera mindre br.) = BUCKLA, sbst. 3. (Jag) hårens bublor ned på hvita halsen lagt. Kolmodin QvSp. 1: 147 (1732). Kleen Kvinn. 86 (1910). — jfr HÅR-BUBBLA.
Ssgr (till 1): A: BUBBEL-BILDNING.
B: (jfr 1 a) BUBBLE-LAF. [växten är försedd med blåslikt uppsvällda bålvårtor] lafarten Toninia coeruleonigricans Lightf. Acharius Lich. 94 (1798).
Afledn.: BUBBLIG, adj. särsk.
1) (mera tillf.) till 1. Troil Isl. 246 (1777). Hallström Skogsl. 172 (1904).
2) till 2: bucklig (se d. o. 1). särsk.
a) (†) som har kupiga, till prydnad anbragta utbuktningar. Böttiger Drottningh. 130 (i handl. fr. 1719; om porslinsskål).
b) (numera i sht bygdemålsfärgadt i södra Sv.) = BUCKLIG 1 a. Ett .. bubbligt och sönderbrutet (orgel-)pipverk af bly. Drake Töpfer 270 (1850).
Spoiler title
Spoiler content