publicerad: 1905
CITTRA sit3ra2 (ci`ttra Weste), sbst.1; r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(citra Lex. Linc. (1640), O. Rudbeck d. y. Vitt. 43 (1693); cithra Spegel Guds verk 205 (1685; rimmande med qwittra), Florinus 122 (1695), Hülphers Mus. 49 (1773), Kellgren 2: 198 (1790); zitra Serenius (1741; jämte citra), Sahlstedt (1773; jämte citra), Wingård Minnen 2: 82 (1846). — cittra (sittra) Bellman 1: 120 (1770), Adlerbeth Ov. 121 (1818), Stagnelius 1: 217 (c. 1822) osv; zittra Lind (1749; jämte citra), Priskur. fr. K. M. Söderman 1901, s. 11, m. fl. — cithara Stiernhielm Fred. 15 (1649; i vers, med hufvudtonen på första stafvelsen), Ps. 1695, 131: 6, Conv.-lex. (1821; jämte cittra); zithara Visb. 1: 325 (c. 1620). — cithar ∪ — Spegel Guds verk 63 (1685))
Etymologi
[jfr d. citer, ä. d. äfv. citar, t. zither, ä. t. äfv. cithar (Florinus 122 (1695)), eng. cithern, cittern, fr. cithare, af lat. cithara, af gr. κίϑαρις, κιϑάρα (jfr GITARR o. KITARA)]
benämning på flera olika stränginstrument.
1) om ett gr.-romerskt, lyran närstående stränginstrument: kitara; äfv. om ett fornhebreiskt stränginstrument, närmast liknande en gr. lyra l. cittra, af hebreerna kalladt kinnōr. (Apollos) Cithara. Stiernhielm Fred. 15 (1649). Dock gör tu (dvs. Venus) Tjden kort, när tin Cithar får klinga. Spegel Guds verk 63 (1685). Men Steglitzan haar lärt med större Sötma qwittra, / Och tråtzar mången gång Euterpes egen Cithra. Därs. 205. Kejsar Nero hade .. på mynt och målningar, låtit föreställa sin bild med Instrumenterna Lyra och Cithra. Hülphers Mus. 49 (1773). I Josephi tid hade den hebraiska cithran 10 strängar, men kallas i äldre tider .. åttasträngig: på makkabeiska mynt förekomma cittror än med 3, än med 8 strängar. Palmblad Palæst. 181 (1823). Skillnaden mellan citthran och lyran är icke noga känd. Dens. Fornk. 2: 325 (1844). Dan. 3: 5 (öfv. 1867, 1903; återgifvande qïtaros, den bibelarameiska formen af gr. κίϑαρις).
2) (i sht förr) om ett till sitt ursprung österländskt, lutan närstående stränginstrument, vanligen mindre än lutan o. i olikhet med denna försedt med sarg. Tager och så fram eder Sinka godh, / Eder Skalmeia gifver gått modh, / Zithara, Luta, sampt och fiol. Visb. 1: 325 (c. 1620). Låta både Gigan och Citran klinga. Lindschöld Gen. D 2 a (1669). Med Stål och Metall strängar, träffas större och mindre Cithror af åtskillige förändringar, ifrån 4 til 12 Chor strängar, hvilka spelas genom fingerknäppning. Hülphers Mus. 81 (1773). Den Förbättrade Sittran, eller .. Svenska Sittran .. är försedd med sensträngar, och liknar til konstruktionen Luta, men til stämningen Sittra. Envallsson Mus. lex. 50 (1802). Den vanliga cittran består af en oval eller hjertformig, platt resonanslåda med rundt ljudhål samt ett långt gripbräde med mässingsband och (vanligen sex) metallsträngar, som knäppas med fingrarna. NF (1879). Under kappans veck en cittra / Sakta klang i sitt gehäng. Snoilsky 2: 131 (1881; i skildring af en provensalsk ministrel). Det numera ur bruk komna guitarrliknande instrument, som .. benämnes cittra .. är försedt med hals och .. hålles på samma sätt som lutan och guitarren. Svanberg Musikhist. mus. instrumentsaml. 17 (1902). — i symbolisk anv. Jag gick at Hjeltars qväden börja; / Men cithran lärde blott dit namn. Kellgren 2: 198 (1790). — bildl. Höra .. källan slå sin dofva cittra. Stagnelius 2: 464 (1814). Den sträfva vinden tycks mig varm, hans kärfva röst som sång: / en cittra sitter i min barm och spelar dagen lång. Karlfeldt Frid. vis. 75 (1898).
3) om ett företrädesvis af bergfolket i Bayern, Tyrolen, Steiermark osv. brukadt musikinstrument bestående af en platt resonanslåda (af växlande form) på hvilken ett större antal (numera 36—42) metallsträngar äro spända, däraf (numera vanl.) fem öfver ett vid ena kanten fäst gripbräde, mot hvilket de nedtryckas af vänstra handens fingrar, under det att så väl dessa s. k. melodisträngar som de öfriga (”ackordsträngarna”) knäppas med högra handen: alpcittra. Cittrorna .. i början blott enstämmigt använda, närma sig .. monokorden och hafva förmodligen också uppkommit af denna. Uppf. b. 2: 491 (1873). Bayersk cittra med 4 melodisträngar af stål och 8 ackord- (sen-)strängar. Svanberg Musikhist. mus. instrumentsaml. 17 (1902). ”Hummeln”, en stor, liggande cittra. Därs. 18. — jfr ALP-, ELEGI-, FOLK-, KONSERT-, PANDUR-, PEDAL-, SLAG-, STRÅK-, TYROLER-CITTRA m. fl.
Ssgr: A: CITTER-ARTAD30~20. (Skogsrået) började .. knäppa på sitt citterartade instrument. Almqvist Tre fruar 3: 133 (1843). Valentin Musikhist. 1: 35 (1900). —
(1) -GUD(EN)~2. om Apollo (”citharoedus”). Skall jag nämna dalen, / Nyktos dal, åt Citherguden helgad? Runeberg 3: 60 (1843). Heidenstam Skogen susar 90 (1904). —
-KNÄPP~2. Glitter- / strödda dansarinnan spritter / som i rytmiskt rus vid citter- / knäppars klang och flöjters lock. Rydberg Dikt. 2: 61 (1891). —
-KNÄPPNING~20. Mången vacker ungsommar-morgon hördes han (dvs. Bellman) .. bland Djurgårdens ekar .. genom citterknäppningar söka tråden af någon ny skapelse. Atterbom Siare VI. 1: 46 (1852). —
(3) -RING~2. (zittra- Priskur. fr. C. J. Johanssons musikinstr.-handel 1901—1902, s. 22) för strängarnas knäppande afsedd, af metall, horn l. dyl. förfärdigad o. med en spets försedd ring, som trädes på högra handens tumme. Priskur. fr. J. P. Sjöbergs musikinstr.-handel 1891, s. 39. —
-SPEL~2. (cithre- Dalin. cittra- Rydberg Ath. 334 (1859; uppl. 1866: strängaspel), Dens. Rom. d. (1882)) Cithre-spelet til Gudarnes ähra. Dalin Hist. 1: 170 (1747). Strandberg 2: 16 (c. 1840). Tamm Sammans. ord 105 (1900). —
-SPELANDE~200, p. adj. (cittra-(zittra-)) En cittraspelande Orfeus. Rydberg Ath. 28 (1859, 1866). Mankell Mus. hist. 2: 118 (1864). —
-SPELARE~200. (cittra- Rydberg Rom. d. 115 (1882)) Dict. Hamb. (1700). Lind (1749, under zitter-schläger). Atterbom LÖ 1: 3 (1824, 1854). Vetterlund Stud. 147 (1901). —
-STRÄNG~2. Oxenst. brefv. 11: 12 (1637). Cittersträng af stål. J. Leche i VetAH 24: 85 (1763). Priskur. fr. J. P. Sjöbergs musikinstr.-handel 1891, s. 42. —
(3) -STÄMNYCKEL~020. (zittra- Priskur. fr. C. J. Johanssons musikinstr.-handel 1901—02, s. 22) Priskur. fr. J. P. Sjöbergs musikinstr.-handel 1891, s. 39. —
B (ung ssgstyp, mindre br.): CITTRA-RING, -SKRUF, -SPEL, -SPELANDE, -SPELARE, -STÄMNYCKEL, se A.
C (†): CITTRE-HALS, se A. —
(1, 2) -SLAGARE. (citre-) [jfr t. zitherschläger] (†) citterspelare. Lex. Linc. (1640, under citharædus). —
-SPEL, se A.
Anm. Af sbst. cittra har tillfälligtvis bildats ett verb cittra ss. öfv. af gr. κιϑαρίζειν. Ljufve, cithrande Apollon. Tranér Anakr. 21 (1827, 1833).
Spoiler title
Spoiler content