publicerad: 1907
DANA da3na2 (da`na Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr DANAD.
Ordformer
(dana Spegel Guds verk 28 (1685) osv. danna Därs. 159 (: dannat, rimmande med annat), Dens. Gl. 512 (1712; ss. uppslagsform s. 75: dana), Ferner Præs. i VetA 1765, s. 28, Botin Sv. spr. 13 (1777, 1789), Boëthius Sed. 160 (1807; så vanl. hos denne förf.))
Etymologi
[jfr sv. dial. (Skåne) danna, forma. Ordet torde, ss. redan Rydqvist SSL 1: 494 (1850) antagit, vara lånadt från d. danne, som är betydligt äldre o. uppvisar en ursprungligare bet.: laga (så att), ställa (det så att) (Kong Valdemar loffuede .. at hand skulde danne det saa effter denne Dag, at ... Wedel Saxo 465 (1575)), hvartill icke anträffats motsvarighet i sv. (jfr dock ex. fr. Spegel (o. Ehrencrona) under I). Till grund för det d. verbet ligger adj. dan i hvordan, ligedan, saadan. Att ordet i sv. kommit att få lång vokal, torde hafva berott på anslutning till motsv. form af DANN, adj. Redan Spegel sammanställer dana med SÅDAN. — Det hos Rydqvist SSL 6 o. Söderwall från ett medeltida glossar upptagna fsv. dana har visat sig icke höra hit. Ss. latinskt öfversättningsord står näml. i hskr. consternare (l. möjl. -ari), icke construere, ss. dess utgifvare läst]
Anm. Ordet har i sv. anträffats först hos Spegel (se nedan under I 1 a). Då denne var född i Ronneby o. gm flerårig vistelse i Skåne o. på Gottland varit särsk. utsatt för påverkan af danskt språk, är det sannolikt, att ordet just af honom införts i sv. Efter Spegels tid har ordet icke anträffats i litteraturen förrän vid midten af 1700-talet. I ordböcker möter det (utom hos Spegel) tidigare hos Ehrencrona c. 1730 (se nedan under I) o. Serenius 1734 (se nedan under I) o. 1741. E. har dock tydligen blott skrifvit af Spegel. Ordet tyckes i riksspr. alltid hafva haft en afgjordt litterär prägel. I slutet af 1700- o. i början af 1800-talet förefaller det att hafva varit ganska omtyckt o. nästan haft prägeln af ett modeord; numera brukas det nästan aldrig i ledigt talspr., utan har ngt stelt o. högtidligt öfver sig.
Med afs. på bet. står ordet dana för nutidens språkkänsla ofta nog tämligen nära ordet SKAPA. Båda verben utgå från en bet. ’forma', o. båda hafva ur denna bet. utvecklat åtskilliga likartade bet.-nyanser o. konstruktioner. En bet., som dana står väsentligen ensamt om, är ’utbilda, utveckla'. SKAPA åter har utvecklat en bet. ’frambringa af intet', till hvilken ingen motsvarighet finnes hos dana.
I. bilda, forma, inrätta; i sht med afs. på obj. som kommer till stånd gm ifrågavarande verbalhandling: åstadkomma ngt af en viss form l. gestalt; jfr FORMERA, SKAPA. Dana .. (dvs.) skicka, laga, tilpynta. Spegel Gl. (1712). Danna, laga, skicka, formare. Ehrencrona (c. 1730). (Eng.) To Qualify .. (sv.) dana, göra skicklig, duglig. Serenius (1734); jfr 2.
1) [jfr motsv. anv. i d.] bilda l. forma l. gestalta ngt (på ett visst sätt l. efter ngt visst mönster); gifva en viss form l. gestalt l. ett visst skick åt (ngt).
a) [jfr liknande konstr. vid FORMERA o. SKAPA] med adverbial till sättet; i sht i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: så l. så formad l. gestaltad l. inrättad l. beskaffad; med det l. det utseendet. Men hwarest hafwer Gud sit första Wirke spanat / Theraf han sådant alt, så Mesterlig haar danat? Spegel Guds verk 28 (1685; utan motsvarighet i den d. förebilden); jfr 3 a. Kan henda Adam sielf i ty som och i annat / Är utaf Gudj lärd hur Himmelen är dannat. Därs. 159. Hvart och et (djur-)släkte äger .. särskilte och olika dannade lemmar. Browallius Præs. i VetA 1747, s. 7. At sielf dana sit tidehvarf, på et lyckeligare sätt, än de förra tider varit, utmärker de stora Regenter. Schönberg Bref 1: 241 (1778); jfr 3 b. Et pass som naturen aldeles icke behagat dana til vår fördel. E. Paldani i Ur Finl. hist. 328 (1790); jfr 2. Et ofullkomligen danadt Foster. E. Arvidson i VetANH 25: 201 (1804; om missfoster). P(yrola) minor äger ett på ganska korrt stift sittande lika danadt märke (som Pyrola secunda). O. Swartz i VetANH 25: 259 (1804). Våra hjertan äro så danade, att de ej med något ringare godt kunna vara belåtne. Thunblad Roos Husl. uppbygg. 8 (1837, 1870). Hennes fot, vällustigt danad, förråddes till både form och färg af den glesa silkesstrumpan. Crusenstolpe CJ 1: 41 (1845). Det arma qvinnohjertat är så vekt, så svagt danadt, att det, fastän redan bedraget, alltid låter sig dåras af den, som en gång lyckats vinna dess kärlek. Zeipel Set. 4: 228 (1847); jfr c. Menniskan är så af naturen danad. Dalin (1850). Väl danade verser. Cavallin (1875). Ett väl danadt sinne. Därs. Han hade fint danade sinnen. Strindberg Hafsb. 54 (1890). Huru naturen danat Sverige. A. Högbom i Sveriges rike (1899; titel). Hela världssystemet .. är på det allra underbaraste danadt och ordnadt. Rudin Tillv. probl. 18 (1905). (Fångst-)Gropar .. danades i likhet med öfriga fångstinrättningar efter arten af det afsedda bytet. N. Keyland i Fataburen 1906, s. 9. — särsk. [jfr liknande konstr. vid FORMERA] med bestämning som uttrycker det mönster l. den förebild hvarefter ngt gestaltas l. formas l. inrättas. Dana sin styl efter Leonard de Vincis .. arbeten. Leopold i EP 1792, nr 28, s. 2. De så kallade Tyska kyrkorna i Sverge synas vara i hela sin inrättning danade efter de Hamburgska. Rydqvist Resa 310 (1838). Kanske kommer .. den dag, då han (dvs. din man) medgifver att hans val var det för honom önskvärdaste. Jag tror det, ty ditt sinne danar sig efter hans. Carlén Ett lyckligt parti 75 (1851); jfr II. jfr: År 1549 .. blef uti Öresund .. fångad en fisk af oerhörd storlek och ovanlig skapnad ... Dess kläder .. voro danade som en munk-kåpa. Källström Jagt 192 (1850, 1861).
b) [jfr liknande konstr. vid SKAPA] med substantiviskt predikativ; i förb. dana ngn l. ngt till ngt (jfr 2 a o. II b). (Persiketräden) danas genom beskäring och bindning till vackra spaljerträd. Lundström Trädg. 216 (1831, 1852). Lär en ledamot till kropp att dana. Hagberg Shaksp. 3: 64 (1848; eng. learn to make a body of a limb). Dana flintan till .. utsirade verktyg och vapen. Nilsson Ur. 1: 176 (1866). Det sätt, hvarpå ljuden äro .. danade till meddelelsemedel. E. Rosengren i Språk o. stil 5: 245 (1905). (Mullrandet) steg i styrka och danade sig hörbart till hurra och hurra. Högberg Vred. 2: 328 (1906). — i numera knappast br. förb. Dana bergsproducterna til köpmansvara. Möller (1790). Marker som kunde dertill (dvs. till odaljord) danas. Järta V. skr. 1: 221 (1832).
c) [jfr liknande konstr. vid SKAPA] (mindre br.) med adjektiviskt predikativ (jfr II c). Du (Helige Ande), som ny mig danar. Ps. 1819, 137: 6. Hvarje menniska är från början danad rik men icke fattig. SvT 1852, nr 6, s. 4. Naturen hade danat honom öppen som dagens ljus, men lifvet hade af honom gjort en sluten bok. Topelius Fält. 5: 168 (1867). En kortfattad redogörelse för grunddragen af sagda institution (dvs. en postsparbank), sådan den redan förefinnes i utlandet, och sådan den .. kommer att danas i vårt land. Sv. alm. 1884, s. 41.
d) utan särsk. bestämning som antyder obj:s form, pregnant: gifva den vederbörliga formen åt (ngt); tillforma, tilldana. Inne i de låga arbetsrummen .. danas metallen under den skicklige ciselörens eller konstsmedens förfarna hand. LD 1905, nr 293, s. 2. — särsk. i bild. Se der .. ditt barn, hvars sinne begär att danas af din hand. Lehnberg Pred. 1: 347 (c. 1800); jfr II e.
2) [jfr motsv. anv. i d.; jfr äfv. liknande anv. af SKAPA] åstadkomma (ngt) af en sådan gestalt l. form l. ett sådant skick, att det är l. blifver lämpligt l. passande (till ngt l. för ngt visst ändamål); i sht i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: (af naturen) ägnad l. skickad l. lämplig (till l. för ngt). — särsk.
a) med predikativ inledt af prep. till (jfr 1 b o. II b). Väl i mång måtto värkeligen dannad til en stor Konung, vardt han (dvs. Hjalmar) .. en ganska svag Regent på jorden. Odel Sagan om lagen 25 (1766). (Gyllenborgs) maka syntes af himlen särskilt danad till hans ledsagarinna genom lifvet. Franzén i SAH 6: 81 (1811, 1817). Japan är af naturen danadt till en sjömakt af första rang. Ill. mil.-revy 1904, s. 241. Den unge Creutz var verkligen danad till naturmålare. O. Levertin hos Eugén Sv. landsk. 6 (1905).
b) med adverbial inledt af prep. för (i sht förr äfv. af till) l. med inf., uttryckande syfte l. ändamål (jfr II d). Pilten sattes .. i Skoflickerihandtverket, hvartill han tycktes af naturen vara synnerligen danad. Bellman 5: 191 (1781). Den .. tanckan .., at de svenske icke af Försynen vore till annat danade, än till at slås. Höpken 2: 675 (1771). Naturen hjeltens (dvs. G. II A:s) själ till storverk dana ville: / Så oförskräckt hans mod, så oinskränkt hans snille. Sjöberg i 1 SAH 1: 292 (1786). För stora Passioner var detta hjerta danat. Eurén Cora 3 (1794). Ett stort snille danadt både för starka och öma känslor. Ossian 1: XIV (1794). (Kamelens) breda och mjuka fot tyckes egenteligen vara danad för sanden. Ödmann M. Park 164 (1800). Dessa foglar (dvs. de svalartade) blefvo danade att fånga i luften fladdrande insekter. Nilsson Fauna II. 1: 244 (1835, 1858). Ett sinne, danadt till det goda. Dalin (1850). Hvarje menniska är danad att sörja för sig sjelf. SvT 1852, nr 51, s. 2. Ej för dans / Jag danad blef. Atterbom LÖ 1: 219 (1854). Han (dvs. katten) är .. ej något sällskapsdjur, utan danad för ensamheten. 1 Brehm 1: 134 (1874). Vår .. invärtes för evighetslifvet danade menniska. Wikner Lifsfr. 2: 173 (1883). (Den ryske bonden) är .. särskildt danad och begåfvad för handel i smått. Tegnér Armfelt 2: 316 (1884). Den semitiska folknaturellen (var) i allmänhet ej .. danad för den stora episka dikten. Schück Världslitt. hist. 2: 204 (1901). I vårt land finnas så många gamla, fina godsegarefamiljer, lärda och andra, .. danade att göra vårt hof till samlingsplats för ”vett och bildning”. SD 1906, nr 15, s. 6. Att erhålla det värf, som den för värfvet danade kan fylla med samma glädje som barnet leker. E. Key i SD 1906, nr 42, s. 7. — särsk. (†) med hufvudtanken fäst på ändamålet, öfvergående i bet.: bestämma (jfr 3 b β slutet). Det är vist, at naturen, i anseende til vårt lands art, synes hafva dannat en stor del af Invånarena til at taga sit bröd ur hårda bergen. Stockenström Præs. i VetA 1749, s. 4. Du har danat vårt väsende för lycksalighet. Thorild 1: 11 (1778). Men Gud oss icke danat / Till plågor, brott och blygd. Ps. 1793, 470: 2.
c) pregnant i fråga om de första, ursprungliga anlagen i motsats till sedermera utvecklade egenskaper: skapa; i sht i p. pf.: skapad till ngt l. att vara ngt. Naturen hade danat honom (dvs. C. v. Rosenstein) till talare, embetspligten och riksdagskallet utbildade honom dertill. Valerius 2: 214 (1837); jfr a. Det (dvs. ”poesiens träd”) borde omskapas ifrån hvad naturen danat det till. C. F. Dahlgren 4: 24 (1826); jfr a. Don Juan .. / å daga lade / Så rigtig takt .., / Som om han till minister danats hade. Strandberg 5: 112 (1862; eng. as if born for the ministerial trade); jfr a. Hans hjärta drogs oemotståndligt till hennes; det var som hade de varit danade för hvarandra. Wirsén i PT 1904, nr 116 A, s. 3; jfr b. — särsk. [jfr lat. natus factusque ad l. ut] (numera mindre br.) i förb. född och danad. Fersen, .. född och danad att leda menniskor. Rosenstein 3: 133 (1811); jfr b. Det stånd, hvartill han (dvs. F. B. v. Schwerin) var född och danad. Franzén Tal 456 (1834); jfr b.
3) [jfr motsv. anv. i d.] utan särsk. bestämning som antyder beskaffenheten af l. ändamålet med det som frambringas: åstadkomma (ett föremål osv.) af viss form l. gestalt l. af visst utseende l. konstruktion l. beskaffenhet; jfr SKAPA, BEREDA, FÖRFÄRDIGA, GÖRA.
a) [jfr motsv. anv. af FORMERA o. SKAPA] med afs. på ett mera konkret l. materiellt obj. Så snart solen var tilredd och jorden förut danad, så följde af sig sielft at både luft och luft-vatten, efter naturens lagar, skulle produceras. Wallerius Tankar 99 (1776). När Gud danade verlden. Widegren (1788). Den samma Kraft som danade ert hjerta, danade er nagel. Thorild 2: 284 (c. 1790); jfr b. Hvad synligt och osynligt är, / I himlen och på jorden, / Hvar varelse, så der, som här, Af Dig är danad vorden. Ps. 1793, 53: 1. På verldens sjette dag blef mannen skapad af ett stycke jord, och något derefter danade Gud qvinnan af ett stycke kött, som Gud hade tagit utaf mannens sida. Schartau Underv. 131 (1804). Den konstnär .. danar missfoster, som föraktar förståndets varningar. Lidbeck Anm. 193 (1811). Han, som danat allt, han vårdar äfven allt. Wallin 2 Pred. 2: 113 (1814). Den Bildhuggare, som danat den största statue man sett i Egypten. Hammarsköld Konst. hist. 51 (1817). Allt menskoslägtet af ett blod / Den store Guden danat. Ps. 1819, 274: 1. Småningom började man mer och mer tillskapa dessa af naturen sjelf danade stenar, för att gifva dem tycke af menniskogestalter. Palmblad Fornk. 1: cxxix (1843). (Under den förhistoriska tiden) följde handelsmannen .. de vägar, naturen själf danat. O. Montelius hos Schück o. Lundahl Läseb. 1: 39 (1901). Herren Gud danade människan af stoft från jorden och inblåste lifsande i hennes näsa. 1 Mos. 2: 7 (öfv. 1904; öfv. 1541: giorde; öfv. 1878: formade); jfr 1. Må bildhuggarna dana bilder af människor och lemna åt målarna att skildra ”Vågen”, ”Dimman” o. s. v. SD 1906, nr 36, s. 7. — särsk.
α) i bild. (Elis Schröderheims hustru) var danad af ett vida starkare och förnämare virke än mannen. Levertin Fr. G. III:s dag. 98 (1896); jfr γ.
β) ss. refl. l. pass. närmande sig l. öfvergående i intr. bet.: bilda sig, (så småningom) uppstå, uppkomma (jfr b α). (De hafva ej tillräckliga skäl,) som påstå, at det torra blifvit efterhand dannat under vatnet. Ferrner Præs. i VetA 1765, s. 28. Af de berg, som tyckas vara utan varf (dvs. skiktning) och hafslämningar, torde en del, åtminstone till sin grund tillika med jordklotet blifvit danade. Bergman Jordkl. 118 (1766). Der danas en smal djup grop mellan dem (dvs. näsbenen) och ögonbrynsbågarna. Nilsson Ur. 1: 105 (1838, 1866). I gasmassan bilda sig utfällningar, billioner mikroskopiska partiklar afsätta sig der, .. och så danar sig rundt omkring solen ett slags skal. Björling Solen 87 (1869, 1870).
γ) (föga br.) förfärdiga, tillverka, göra. (Väinämöinen) danar sig en annan (harpa). Runeberg E. skr. 2: 235 (1839). Enklare föremåls danande. C. Eichhorn i 1 Minn. fr. Nord. mus. XII. 3: 7 (1885). jfr: Man ser (af det sagda), att Lagar icke göras, i en poetisk och fabricantisk mening, det är, icke diktas och danas: utan att de, sökas, lika med allt Sannt, i tingens väsende. Thorild 3: 295 (1794).
δ) (numera knappast br.) om sakligt subj.: gifva upphof åt, frambringa. Märgen (medulla) .. är den väsendteliga delen både til växtens fortplantning, så väl som til dess lif och bestånd, stadgandes alt det inra väsendet; hvaremot det trädiga (lignum) egenteligen danar Stamina eller fröarna, samt alt det yttra väsendet. P. J. Bergius Præs. i VetA 1780, s. 71.
b) [jfr liknande anv. af FORMERA] med afs. på ett mera abstrakt l. andligt obj. Till at förklara Verldens varelse och ordning, är det .. nödvändigt, at erkänna en Vis Öfvermagt, som dannat dess krafter. Boëthius Nat. sed. 179 (1782). Jag äger till åhörare .. dem, som .. sett honom (dvs. J. Rosir) dana sin lycka och skapa sitt namn. Rosenstein 1: 125 (1789). Sjelfva klippan .. består af .. sten-pelare, hvilkas af naturen danade symmetrie värkligen är märkvärdig. Landén Bligh 139 (1795). (Från de gifna l. abstrakta begreppen) åtskiljer man de sjelfgjorda eller danade begreppen (conceptus factitios), hvilka derigenom uppkomma, att vi förknippa flera kännemärken till en föreställning. Tuderus Kiesewetter 17 (1806). Nytt hjerta hos mig dana / Och styr min framtids bana. Ps. 1819, 181: 3; jfr Ps. 1567, s. 26 a: Reent hierta j migh skapa; jfr äfv. Psalt. 51: 12. Den enskilde .. kan dana en skola, men icke en, som blir allmänlig. Rydqvist Resa 140 (1838). Den plastiska ande, som danat det christligt underbara, är densamma Ande, som danat ordningen i tingen. Melin Jesu lefv. 1: 49 (1842, 1855). De rika källor, naturen danat till menniskans uppehälle. Castrén Res. 1: 315 (c. 1844). I sin fantasi hade han (dvs. Leonardo) danat sig en gudomlig Kristustyp. Rydberg Varia 171 (1893). Associationerna bringa fram materialet, men det är tänkandet som med en specifik art af själfverksamhet däraf danar omdömet. Schéele Själsl. 301 (1895). De kretsar, där den gällande liberala opinionen danades. GHT 1905, nr 284 B, s. 2; jfr α. — särsk.
α) [jfr liknande anv. af FORMERA (sig)] ss. refl. l. i pass. närmande sig l. öfvergående i intr. bet.: bilda sig, uppstå, uppkomma (jfr a β). Allt detta gör att det i föreställningen danar sig en ganska tilltalande bild af dagboksförfattaren. A. Quennerstedt i Karol. krig. dagb. 2: III (1903).
β) i numera obr. förb. Hemligt skall din röst, din blick, / Nya hjeltebragder dana. Stenhammar 106 (1795). Ej du, o svenske man, den fega konst förstod, / Att dig en neslig vinst af svikna löften dana. Wallin Vitt. 1: 195 (1808). Den, som storverk dristade att dana, / I triumf till himmelen steg opp. Nicander 1: 47 (1839; ss. rimord till bana). — särsk. närmande sig bet. bestämma (jfr 2 b slutet). Ditt yttrande skall dana mitt öde. S. E. Heurlin (1783) hos Thorild Bref 90. Det är hennes öde, som danas skall och hennes sällhet önske och söke vi. J. Sparre (1784) hos Warburg Ehrensvärd 176.
4) [jfr motsv. anv. i d.; jfr äfv. liknande anv. af FORMERA] med afs. på språkliga bildningar ss. ord osv.: bilda. Orden i et Språk (få) icke efter godtycko danas och sättas tilhopa. Moberg Gram. begrepp 3 (1795). Folks och invånares namn danas på flerehanda sätt. Rydqvist SSL 2: 344 (1857). Om ordbildaren ej nöjer sig med att dana nya sammansättningar, utan vill skapa nya afledningar. Hjelmqvist En ny källa 42 (1893). Att dana adjektiv direkt av substantiv. Tamm Avledn.-änd. hos adj. 6 (1899). Gårdnamnen på -rum .. hafva mycket ofta danats af sjönamn. E. Hellquist i Landsm. XX. 1: 557 (1905). — med sakligt subj. Abstraktsuff. -anie, -enie (i ryskan) dana .. konkreta i lika stor utsträckning som exempelvis sv. -ing, -ning, ty. -ung. C. Collin i Fr. filol. fören. i Lund 3: 229 (1906).
5) [jfr motsv. anv. i d.; jfr äfv. liknande anv. af FORMERA o. SKAPA] (mindre br.) af sig själf (gm utseende o. beskaffenhet l. ställning l. läge osv.) vara l. åstadkomma (ngt); bilda; utgöra; tjäna såsom (ngt). Är det underligt, att Regeringar vackla, när de Vise, som skola dana dem, icke förstå sina ord? Thorild 3: 8 (1788). De ämnen, hvaraf det regelbundna, konstbildade skådespelet danas. J. E. Rydqvist i VittAH 19: 94 (1836). (Efter höstdagjämningen) börjar riktningslinien till solen dana en trubbig vinkel med den nordliga halfaxeln. Pettersson Nav. 27 (1853, 1861). Två korshvalf med en skiljebåge dana skeppets betäckning. Brunius Gotl. k. 2: 8 (1865). Med sin krökta kam danar den (dvs. sandrefveln) för skeppen en hamn. Bååth Saxo 27 (1902). Längst ned danar kilen mellan två mot hvarandra resta jätteblock en inbjudande krypta med golfhäll. Högberg Vred. 2: 133 (1906).
II. med afs. på obj. som tänkes successivt (under verkan l. medverkan af egna inneboende anlag l. krafter) utvecklas l. erhålla sin form l. beskaffenhet gm verbalhandlingen: utbilda, utveckla; fostra.
a) med adverbial till sättet (jfr I 1 a). (Geijer var) egentligen mera .. en naturskald, än en konstnärligt danad poet. Sturzen-Becker 1: 29 (1845, 1861). Makten är (i Norge) lagd i den icke vettenskapligt danade och till en del oupplysta pluralitetens händer. Palmblad Norge 225 (1846).
b) med predikativ, inledt af prep. till (jfr I 1 b o. 2 a). Denna dygdige, som Religionen .. danat till ett efterdöme af ordning och seder. Lehnberg Pred. 1: 29 (c. 1800). Jag har danat honom till talare. Meurman (1846). Regements-stallmästaren undervisar i ridkonsten de af underbefäl och manskap, hvilka skola danas till instruktörer. Tj.-regl. 1858, 1: 95. Till konstnär danas ingen blott genom undervisning. Claëson 1: 320 (1859). En undervisning, som skulle .. dana barnen till ädelt tänkande och handlingskraftiga medborgare och medborgarinnor. Vasenius Underv. i spr. 112 (1894).
c) (mindre br.) med adjektiviskt predikativ (jfr I 1 c). (Beduinens) ande har under faror och mödor danat sig spänstig och stark. Svensén Jorden 200 (1885).
d) [jfr d. at danne sig til sin tilkommende bestemmelse] med adverbial med prep. för (i sht förr äfv. med till), uttryckande syftet l. ändamålet med l. resultatet af utbildningen (jfr I 2 b). Sedernas rättande och sinnets danande till dygd. A. Thomæus (1758) hos Hernlund Sv. skollagstiftn. hist. Bil. VIII, s. 105. (Dansen) danade kroppen til styrka, skickelighet och behag. SP 1779, s. 837. Regeringen (bör) draga försorg, at skickelige ämnen blifva danade til desse ämbeten. C. v. Rosenstein i LBÄ 4: 40 (1797). Att danna sitt eget sinnelag .. till moraliska ändamål. Boëthius Sed. 160 (1807). En ung baron, / Som för att dana sig för hofvets ton / Fått ut ur boet första gången ila. Snoilsky 2: 43 (1881). Dana sig för sitt kall genom studier. Paulson Minnestal 39 (1896, 1899).
e) [jfr motsv. anv. af FORMERA] utan närmare bestämning angifvande arten af den utbildning hvarom fråga är: gifva åt (ngn l. ngt) vederbörlig l. lämplig l. öflig utbildning; ss. refl. o. i pass.: erhålla vederbörlig osv. utbildning. Vitterhetens skydd och nådiga upmuntran väcker och danar, men Naturen allena .. framalstrar stora och skapande snillen. Murberg Athalie Dedik. (1776). I fäder, som här (i Upsala) undervisen och danen rikets ungdom. Leopold 6: 174 (1786). Cartesii Geometrie och Logik äro mästerstycken: den förra danade Newton, den senare väckte Locke. Kellgren 2: 90 (1787). (Huruvida denna bok) bättre danar smaken i poesien, än läsningen af en enda sång hos Virgilius .., det är en sak, som jag ej tror behöfva vidlyftig undersökning. Leopold 5: 423 (1794). Dana .. förståndet .. hjertat. Lindfors (1815). Var arbetsam! i nyttans värf / Ditt mod, din kraft sig dane. Ps. 1819, 282: 3. Det krig, som blef afgörande för danandet af hans (dvs. K. XI:s) personlighet. Tegnér Sv. bild. 197 (1896).
f) [eg. speciell anv. af e; jfr motsv. anv. i d.; jfr äfv. motsv. anv. af FORMERA] (numera knappast br.) pregnant: hyfsa, kultivera, bilda; i p. pf. i adjektivisk anv.: som har bildning, bildad. (Musiken måste vara enkel,) när hon skulle dana nationalkarakteren. SP 1779, s. 1116. (Man har) föga eller intet trott människors anstalter kunna bidraga till caracterers förbättring eller dannande. Boëthius Nat. sed. 56 (1782). Dana et språk; eine Sprache bilden. Möller (1790). En hvar, som skall höra till de mer danade medborgare. M. Fremling (1804) hos Sprinchorn Ped. utsk. 11. Ett Publicum danas just på det viset, att man skaffar det någon danande läsning. Sv. lit.-tidn. 1815, sp. 665. Att på alla väl uppfostrade och fint danade (greker) Homer, jemväl i religiöst hänseende, utöfvat en viss inflytelse, vill jag icke bestrida. Palmblad Fornk. 1: cxxv (1843); jfr a.
g) med ett obj. som angifver ngt hvars väsentliga bestämningar först uppkomma som resultat af verbalhandlingen. Ett kall, hvars första ändamål är att dana upplysta och dygdiga medborgare. Leopold 6: 175 (1786). Den hjelten, som han sjelf (dvs. Gustaf Adolf) danade, som bibehöll och fullbordade dess verk. Gustaf III 1: 30 (1786). Ingenieurer danas genom naturlig böjelse, utaf kunnige Läromästare, och genom Utöfning. Hermanson Præs. i VetA 1791, s. 5. En tredje (omständighet), som icke litet bidrager att (hos gottlänningen) dana ett raskt och glädtigt sinne samt en utbildad kropp, är folkets allmänna lekar. Almqvist Sv. spr. 410 (1840). I Gustaf Adolfs lärosalar danades ett nytt slägte. Svedelius i SAH 40: 514 (1885). Det är i ungdomen karaktären danas. Odhner G. III 1: 260 (1885). Att vid en särskild teologisk fakultet dana prester åt de lutherska församlingarna. L. Mechelin i Finland 113 (1893).
Särskilda förbindelser:
DANA UPP. (†) fostra, uppdraga; jfr DANA, v. II. När Naturen och den Redeliges Flit ifrån ett Frö, danade upp detta Trädet, ända till Blomstring. Thorild 2: 230 (1792).
DANA UT 10 4. särsk. till DANA, v. II; jfr UTDANA. Blir inom dig gudsbelätet / härligare danadt ut / .. / skall, hur långt än öknen räckte, / du Jordanen nå till slut. Rydberg Dikt. 1: 8 (1877, 1882).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content