publicerad: 1907
DANK daŋ4k, sbst.1, r. l. m.; best -en; pl. -ar.
Ordformer
(dancke Gyllenborg Vill. 74 (1721). dånk Hof Dial. vestrog. 102, 108 (1772; på senare stället äfv.: dank))
Etymologi
[jfr sv. dial. dank, dånk. Ordet är sannol. till sitt ursprung vbalsbst. till danka (dånka), dingla, slänga hit och dit (se DANKA, v.1), o. betyder eg.: ”ngt slankigt”, ”ngt som slänger l. svänger ostadigt hit o. dit”. Namnet syftar då antingen därpå, att ifrågavarande ljus på grund af sin tunnhet icke kunna stå stadigt t. ex. i en stake, l. ock därpå, att de förr ofta plägade användas på det sätt, att de fastsmetades på väggen, hvarvid den nedre änden kom att hänga lös (o. dingla). Jfr sv. dial. dangling (Rietz) med samma bet., vbalsbst. till dangla (se DANGLA). Jfr Tamm. — jfr DANK, sbst.2 o. sbst.3]
(i sht hvard.) smalt talgljus, talgljus af den smalaste (o. sämsta) sort som göres vid en stöpning; i utvidgad anv.: dåligt l. simpelt ljus i allm. (ofta i jämförelse med ngt annat, bättre); jfr PRÅS(A); numera stundom liktydigt med: ljusstump, ljusbit. Triewald Lärespån 105 (1720). Clara sitter vid ett bord med en dancke för sig, och tvänne tiocke lius ouptände. Gyllenborg Vill. 74 (1721). När talgen börjar blifva grumlig, och intet mera stort qvar i kärnan, stöper man efteråt Dankar. Dahlman Reddej. 176 (1743, 1772). Min dank rättnu i staken brinner, / Och jag mitt afsked äfven tar. Lenngren 290 (c. 1772). I en sönderslagen lykta / Ryker en utbrunnen dank. Bellman 3: 108 (1790). Halfmånen lyste bland .. måln, som en dank fastsmetad vid pannmuren i ett immigt brygghus. Törneros Bref 2: 33 (c. 1823). I det matta skenet af danken, som han höll i handen, kunde jag skönja min nattgäst taga till flykten. Lundgren Mål. ant. 2: 194 (1874). När de tjocka ljusen äro färdiga .. (stöpas) smala och s. k. dankar. Langlet Husm. 599 (1884). I gatuslasket sprids ett dimmigt ljus / Af sjuttonhundranittitalets dankar. Snoilsky i SAH 62: 257 (1886). jfr: Talgljusens och dito dankarnas tid är .. förbi. A. T. Gellerstedt i PT 1905, nr 239 A, s. 3. jfr KÖKS-, LJUS-, TALG-DANK. — särsk.
a) i ordspråksliknande talesätt. Den kan ej skilja dank från ljus; der kann das schlechte von dem, was gut ist, nicht unterscheiden. Möller (1790). Att hvar och en skulle vilja tända sin dank vid solen, för att dermed lysa sig till sängs: det ansåg man (i ä. tider) vara nog mycket begärdt. Geijer I. 5: 76 (1811); jfr C. V. A. Strandberg 5: 369 (1865) [uttr. beror åtm. hos Strandberg på missförstånd af eng. orig.; jfr: How commentators .. / .. hold their farthing candle to the sun. Young Love of fame, Sat. 7: 97-98]
b) mer l. mindre oeg. o. bildl. Hvad äro alla jordens ljus / Mot en af himlens dankar? Wennerberg 2: 51 (1847, 1882). — särsk.
α) [jfr den parallella anv. af LJUS, sbst.] (vanl. skämts. l. ironiskt) om (i jämförelse med ngn annan) underordnad l. obetydlig förmåga; särsk. om (vetenskaplig l. litterär) begåfning af lägre ordning. Dalin Vitt. 5: 367 (1753). Det kan väl hända, att en sådan Anonym .. intet annat är, än en Fransysk Dank i en Svensk Hornlykta. Thorild 3: 450 (1792). Gottlieb är .. bara en dank i jemförelse med pastor Behrens. Backman Reuter Lifv. på l. 2: 53 (1870; orig.: wittenslicht). Han visar mig, hur storhet är ett skal / och alla ljus, som prisats, äro dankar. Fröding Guit. 93 (1891). jfr: (Den ryske popen,) steppens andliga fyrvaktare, hvars eländiga dank skall lysa upp böndernas mörker. Jensen Tsardömet 213 (1905).
β) (hvard., skämts.) i uttr. nu går en dank upp (för mig osv.) l. nu tändes en dank i en hornlykta o. d., nu går ett ljus upp, nu förstår (jag osv.); jfr TALG-DANK i motsv. anv.
Ssgr: A: DANK-BIT3~2. En piga (kom in) med ved samt en liten så kallad dankbit i en gammal blecklyckta. Cederborgh Ungd. tidsf. 1: 18 (1834; tidigare uppl.: en liten smal ljusbit). Crusenstolpe Mor. 6: 290 (1844). —
(jfr b α) -UPPLYSNING~020. (tillf., skämts.) Om man kunde föreställa sig, att Upsalalärdomen ej mägtade anrätta något mustigare än slika nyktra kalfvar (dvs. disputationerna), vore man färdig att hellre önska sig ett rätt grundligt barbari än en så slät dankupplysning. Törneros Bref 291 (1827; Bergströms uppl.).
B (†): DANKE-TARM. tunn dank. Then gamla skeppargasten, / Som låfvad' vti storm ett lius så tiockt som masten: / När stormen lyngde på (dvs. lugnade, aftog), så blef thet likt hans arm: / Men, tå han kom till land, vardt thet en danketarm. Kolmodin Qv.-sp. 1: 261 (1732).
Spoiler title
Spoiler content