SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1907  
DANSMÄSTARE dan3s~mäs2tare (da`nsmästare Weste), i bet. 1 o. 2 a, b m., i bet. 2 c, e r. l. m., i bet. 2 d m.||ig. l. r.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
Etymologi
[af DANS o. MÄSTARE; jfr d. dansemester, t. tanzmeister, eng. dancing-master, fr. maître de danse]
1) (i sht förr) eg.: person som har till yrke att meddela undervisning i dans, danslärare. Loffwade Hans Excellentz sigh wilia draga omsorgh före huru Ungdomen bliffwe medh Språkmästare försorgdh .. såsom och en Fächte och danse mästare. Thyselius Handl. lärov. 2: 47 (1637). Glömmer ok intet gåå til Danszmästaren hwar dagh i ära ännu i Upsahla. Swedberg Schibb. 449 (1716; ur bref till en student från hans blifvande svärfar). Til kortespel och dans I bästa tiden skänken; .. / På Dansemästarns ord, I gifven flitigt akt. Kolmodin Qv.-sp. 2: 242 (1750). En Dansmästare, som vil, at jag skal hålla ut mina fötter, bör ej sjelf gå som en Gås. Tessin Bref 1: 180 (1752); jfr Sa' han 7 (1876, 1880). Dansmästarn (dvs. Mollberg) hjulbent skuttar / Och kring golfvet svänger. Bellman 3: 239 (1790). Med Rectors tillstånd .. (informerade) en dansmästare ungdomen i bugning och menuetter. Ödmann Hågk. 84 (1801). Ingenting (är mig) vidrigare än en okunnig prest: det är som en blind målare eller en halt dansmästare. Tegnér 5: 487 (1825). De Geer V. skr. 1: 108 (1843, 1892). Kringresande dansmästare. K. Lilljebjörn Hågk. 12 (1862). Danskonsten ansågs så nödvändigt tillhörande den academiska uppfostran, att, när en dansmästare af cancelleren fått tjenstledighet, en annan straxt sattes i hans ställe. Weibull (o. Tegnér) LUHist. 1: 126 (1868). — jfr AKADEMI-, HOF-, ORDENS-, STADS-, UNIVERSITETS-DANSMÄSTARE.
2) i oeg. o. bildl. anv.
a) (numera mindre br.) skämts. om på upptåg o. odygd begifven, ostadig, flyktig, odygdig, lättsinnig, nöjeslysten person; putsmakare, spelevink, slarfver, odåga, gynnare. Si'cken dansmästare! Undan ur vägen! Bellman 1: 148 (1771). Men för Er Dotter, at giftas med en sådan Dansmästare, som ingen ting förstår och ingen ting tager sig före, blefve tiggarpossen det vissaste. Envallsson Procent. 87 (1786). (Värdinnan) förmanade Nahum, att vara hushållsam och ej låta kamraterna narra sig, emedan de, som hon sade: voro stora dansmästare, ehuru ganska beskedliga gossar. C. F. Dahlgren 4: 126 (1831). Bokhållaren, som .. af Tante Lisbeth både med och utan skäl kallades för en ”stor dansmästare, som super, när han kommer åt, och skrattar åt gammalt folk”! Knorring Axel 1: 84 (1836). Så fort soldaten märker att hans befäl är medgörligt, blir han en dansmästare. C. A. Adlersparre i Sthms Fig. 1846, s. 59. Att gubben .. uti sin ungdom varit litet hvad man kallar dansmästare, lider intet tvifvel. Wingård Minnen 5: 77 (1847). Jag (var) i min ungdom en .. äfventyrlig dansmästare. Runeberg E. skr. 2: 77 (c. 1850). Sällberg Långvedsbr. 172 (1894). — i öfverförd anv. Det finnes hästar, hvilka ega en förundransvärd färdighet i att befria sig från grimman, och då dessa dansmästare helst välja natten till sina befrielseförsök kunna .. härigenom lätt uppstå allvarsamma olyckor. Wrangel Handb. f. hästv. 69 (1884).
b) yster, liflig, orolig gosse. Akta dig, du lilla dansmästare! Dalin (1850).
c) (mindre br.) sprattelgubbe, dansgubbe. Knorring Skizz. II. 1: 242 (1845). En dansmästare af papp. Palmær Eldbr. 134 (1848). Bland leksaker för små barn är dansmästaren en af de roligaste. Hubendick Flick. lek. 55 (1879, 1883).
d) [jfr motsv. anv. i t.; benämningen föranledd af dansmästares i yrket förvärfvade vana att hålla fötterna utåtvridna; jfr ex. fr. Tessin under 1] (mindre br.) veter. om nötkreatur med utåtvridna framfötter o. om häst med utåtvridna bakfötter. Skulle det (hos ett nötkreatur) vara foten, som innehar en oriktig ställning, så kan den vara vriden inåt: tåtrampare, eller utåt: dansmästare. Sjöstedt Husdj. 1: 234 (1860).
e) [jfr motsv. anv. i d. o. fr.; jfr d] (numera knappast br.) benämning på ett slags passare. Urmakarne begagna en mindre cirkel .. och kalla den dansmästare .. emedan den nästan ser ut som en menniskofigur med utåt vända fötter. Almroth Karmarsch 264 (1838). Dansmästarn är en cirkel med enkelt charnier, eller sådant att båda benen kunna vridas förbi hvarandra. Luttrop Svarfk. 276 (1839). Vanligast brukar man en dubbel cirkel eller sammansatt krumcirkel äfven kallad dansmästarn .., som på ena sidan om ledgången kan nyttjas såsom utvändig och på den andra som invändig cirkel. Eneberg Karmarsch 1: 84 (1858).
Ssgr (till 1): DANSMÄSTAR-310~ l. 300~ l. DANSMÄSTARE-3100~-FIOL~02. (förr) benämning på ett slags liten o. smal fiol som lätt kunde bäras i fickan o. brukade användas af dansmästare; stockfiol. En dansmästarfiol, ett litet utmärkt vackert stränginstrument från 1700-talet, af elfenben. Meddel. fr. Nord. mus. 1893—94, s. 93. Svanberg Musikhist. mus. instrumentsaml. 22 (1902). —
-FLÖJT~2. (dansmäster-) (förr) En dansmästerflöjt ifrån 1700-talet. GHT 1896, nr 110 B, s. 2. —
-JACKA~20. (tillfällig ssg) jacka som är afsedd l. passar för en dansmästare. Släpmunderingen .. var egentligen mindre lysande och således mindre omtyckt, men vida tjenligare än de korta dansmästare-jackorna med reverer, tungor och passepoiler. Wingård Minnen 2: 14 (1846). —
-SYSSLA~20. Dansmästaresysslan (vid Lunds universitet) förenades 1739 med akademiboktryckarens. Weibull (o. Tegnér) LUHist. 1: 204 (1876). —
-SÄTT~2. (danse-mästar-) Kolmodin Qv.-sp. 2: 249 (1750). —
-VIOLIN~102. (förr) = -FIOL. Samlingen af musikinstrument omfattar bland annat kyrko-trumpeter .. gammalsvenska dansmästarevioliner .. och pedalharpor. PT 1901, nr 261, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content