SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRICKA drik3a2, n., i senare tid stundom r. l. f.; best. -at, ss. r. l. f. -an (Cronholm Minnesbl. 52 (1908)); pl. (först i senare tid) -or (SDS 1903, nr 126, s. 1).
Ordformer
(drecka KKD 11: 9 (1703). drycka LMil. 1: 310 (1683))
Etymologi
[jfr d. drikke, r., nor. drikka, n.; substantivering af DRICKA, v., uppkommen i förb. gifva (ngn) dricka (se DRICKA, v. 1 c β; jfr DI, sbst.) l. under inflytande af t. trinken, n., substantivering af trinken, v.]
1) (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgadt) dryck, hvad som drickes l. är afsedt att drickas. VarR 54 (1538). Preutz Kempis 310 (1675). (Arabernas) mat är slätt och dricka sämre: ett grumligt och stinkande vatn. Eneman Resa 2: 75 (1712). Dalin Arg. 1: nr 38, s. 6 (1733; uppl. 1754: dryck). Borden .. digna af mat och dricka. Knorring Förh. 3: 158 (1843). Gud ske lof för mat och dricka, / Gud ge mig en vacker flicka. Landsm. V. 5: 195 (1886; skämtsam bordsbön). — jfr KO-, MJÖL-, SPY-DRICKA.
2) [specialanv. af 1; jfr nt. huusdrinken] maltdryck beredd af svagare vört (o. innehållande lägre alkoholhalt) än öl; i sht (hvard.) om svagdricka. Någre 100 t(un)nor öhll och dricka. RP 5: 140 (1635). Bättre tunt dricka än som en tom Tunna. Törnewall E 2 a (1694; ordspr.). (Jag) åt min svenska frukost af dricka och bröd. CCGjörwell (1792) i MoB 2: 73. Man skiljer hos oss på tre slags maltdrycker nämligen porter, öl och dricka. Landin Förfalskn. 34 (1898). Billiga drickor utgöra så godt som en nödvändighetsartikel för stora delar af folket, framför allt landtbefolkningen. SDS 1903, nr 126, s. 1. — jfr FAT-, HUSMANS-, ISKÅLLAR-, JUL-, KRYDD-, LAGER-, MALÖRTS-, MÅLTIDS-, ORSMÄSS-, PEPPARROTS-, PILSNER-, SKÖRBJUGGS-, SPIS-, SVAG-DRICKA m. fl. — i utvidgad anv. ss. sista ssgsled i namn på vissa ej af malt beredda läske- l. måltidsdrycker; jfr CHAMPAGNE-, CITRON-, ENBÄRS-, HONUNGS-, INGEFÄRS-, SIRAPS-, SOCKER-DRICKA m. fl.
3) (numera bl. tillf.) drickande af starka drycker; dryckenskap; festligt samkväm där det drickes. Han .. älskar dricka och fyllerij. VDAkt. 1688, nr 525. Drickat gick trögt om aftonen. Strindberg Fagerv. 134 (1902). — jfr SAM-, VALETS-DRICKA.
Ssgr (till 2; se för öfr. under DRICKA, v.): A (föga br.): DRICK-KALLSKÅL, se D.
-SOPPA. ölsupa. GHT 1895, nr 292 B, s. 2.
-TUNNA, -UTKÖRARE, se D.
B (bygdemålsfärgadt i södra o. sydvästra Sv.): DRICKA-BLANDNING. blandning af svagdricka o. mjölk, använd till dryck l. (i sht förr) ss. supanmat (af allmogen). —
-BRYGGERI. (föga br.) svagdricksbryggeri. SDS 1898, nr 439, s. 3.
-KRUS, se D.
C (numera föga br.): DRICKES-ANKARE, se D.
-DRANK. (†) dricksdrägg. Lind (1749; under bier-hefen).
-FAT, -JÄST, -KALLSKÅL, -STOP, -TUNNA, se D.
D: DRICKS-ANKARE. (drickes- BoupptVäxiö 1737) Sundsvallsp. 1886, nr 60, s. 4.
-DRÄGG. (drickes-) Lind (1749; under bier-hefen).
-FAT. (drickes- Fatab. 1913, s. 39 (cit. fr. 1677), Envallsson Slått. 1 (1787)) LMil. 4: 1258 (1701).
-JÄST. (drickes- Berzelius Kemi 5: 968 (1828)) Sjöberg Singstock XII (1832).
-KALLSKÅL~02 l. ~20. (drick- Engelke Småstad 70 (1906). drickes- Lind (1749; under biermärte)) kallskål med svagdricka l. svagt öl i st. f. vin. Sjöberg Singstock 252 (1832).
-KRUS, sbst.1 (dricka- Österling, Nilsson FolklFest. 200 (1915)) Drickakruset / med bruna klunkar till min mun jag för. Österling ÅrVis. 53 (1907).
-KRUS, sbst.2, se sp. 2106. —
-PANNKAKA~020. med svagdricka i st. f. mjölk l. grädde. Hagdahl Kok. 812 (1879).
-PROFVARE, r. l. m. VetAH 1763, s. 45. Öl- och Dricksprofvare. VägvSthm 1807, s. 4.
-TUNNA. (drick- BoupptVäxiö 1829, OWSundén i 4GbgVSH V—VI. 4: 67 (1903). drickes- Lind (1749; under bier-fasz), Hansson NVis. 29 (1907)) BoupptRasbo 1708.
Spoiler title
Spoiler content