SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FINGERBORG fiŋ3er~bor2j, äv. (numera nästan bl. i bygdemålsfärgat spr. samt i Finl.) FINGERBORR ~bor2, r. l. f. l. m., äv. (i sydligaste Sv., numera bl. bygdemålsfärgat) n. (Tegnér SvBild. 22 (cit. fr. c. 1660), LoW Inledn. 34 (1911)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar ((†) -er OxBr. 11: 715 (1637), BoupptVäxiö 1736), ss. n. = (Weste (1807), Falbe-Hansen (1911)); förr äv. FINGERBORA, r. l. f.?
Ordformer
(finger- 1538 osv. fingre- 1640. fingel- 1671. finge- 1703—1888. fing- 1857. -borg 1538 osv. -bor c. 1580—1901. -boor 1684. -bår c. 1660—1859. -borr 1703—1887. -bårr 1798. -bora 1738—1741. Formen -borg som på en gång är ordets äldsta o. dess numera i bildat spr. så godt som enarådande form, var på 1600- o. 1700-talen samt under förra hälften av 1800-talet starkt tillbakaträngd av formerna bor(r) o. bår(r). I de ledande ordböckerna från slutet av 1700-talet o. början av 1800-talet anföres i allm. endast formen bor(r). Ihre anför -borg som huvudform, men tillägger att -bor är vanligare. Anv. av formen -borg i stället för -bår klandras i SvLitTidn. 1817, sp. 736. Ännu Rydqvist SSL 2: 305 (1857) kan meddela en uppgift som att -g i fingerborg ”aldrig höres i tal och ej alltid utsättes i skrift”)
Etymologi
[sv. dial. fingerborj, finge(r)bor(r), fingerbår, fingerbor(r)a, fingerbör m. fl. former; av FINGER o. BORG, sbst.3; jfr d. dial. o. ä. d. fingerbjærg, fingerborg, fingerbør(re), nor. fingerbjørg, fingerborg, nisl. fingurbjörg. Den i sydligaste Sv. förekommande anv. av ordet ss. n. utgår från formen -borr, där den torde bero på anslutning till BORR, sbst.1]
1) bägarliknande redskap av metall l. ben l. celluloid o. d. med kupig o. på utsidan (gm en mängd små fördjupningar) ojämn botten, vilket kvinnor vid sömnadsarbete bruka träda på den finger som skall trycka nålen in i tyget. VarR 34 (1538). Sömmerskan betienar sig af .. fingerbår. Bäckström FrSpr. 226 (1729). Fingerborgarna gjordes tidigast af läder eller horn, och de voro kända i Tyskland och Italien flera århundraden, innan holländaren Nicolaus van Benschoten 1684 gjorde anspråk på uppfinningen af dem. 2NF 35: 802 (1923). — jfr GULD-, SILVER-FINGERBORG m. fl. — särsk. med tanke på fingerborgen ss. ett kärl rymmande en viss (obetydlig) kvantitet; ofta övergående i anv. som ren måttsbestämning. Så myckit som een fingerbor full. Utterman Ertmann C 2 a (1672). Här och där, rotade i en fingerborg jord eller mindre än så, stod ett sent blåklockstånd. Oterdahl Skram 373 (1919).
2) oeg., om ngt som liknar en fingerborg (i bet 1).
a) (skämts.) om ett mycket litet glas. Restaurangernas små ”fingerborgar”. Östergren (1920).
b) (†) om olika växter vilkas blommor mer l. mindre erinra om en fingerborg.
α) = FINGER-HATT 2 a. Rudbeck HortBot. 38 (1685). Retzius FlOec. 220 (1806).
β) = FINGER-HATT 2 b. Kröningsswärd FlDal. 57 (1843; från Särna).
Ssgr (till 1): A (mindre br.): FINGERBORG-FORMIG, -LIK, -LIKNANDE, -STOR, se B.
B: (jfr 2 b α) FINGERBORGS-BLOMMA. fingerhatt (se d. o. 2 a). SvBot. 6: IV (1811). Andersson Växtv. 52 (1896). —
-FORMAD, p. adj. —
-FORMIG. (fingerborg- 1818) Marklin Illiger 41 (1818). —
(jfr 2 b α) -GRÄS. (†) = -BLOMMA. Tillandz B 5 a (1683). Juslenius 394 (1745). —
-LIK, adj. (fingerborg- 1832) Hartman Fl. XLVI (1832). —
-LIKNANDE, p. adj. (fingerborg- 1920) Östergren (1920). —
-MUNK. (†) ett slags bakelse. Warg Bih. 86 (1765). —
-STOR. (fingerborg- 1912) Med knappast fingerborgstora metallhufvuden försedda pipor. Grebst Korea 23 (1912). —
-VÄRK. (†) fabrik för tillvärkning av fingerborgar. Sundelius NorrköpMinne 168 (1798). —
(jfr 2 b α) -ÖRT. = -BLOMMA. Wikforss 1: 547 (1804).
Spoiler title
Spoiler content