publicerad: 1927
FÖRSÄLJA försäl4ja l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (försä´lja Weste; försä`llja Dalin), v. -säljer, -sålde, -sålt, -såld; se för övr. SÄLJA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Linc. (1640; under venundatio), Wollimhaus Syll. (1649; under venundatio)), -NING (äv. mer l. mindre konkret, se 1 b); -ARE (se avledn.), -ARINNA (†, Weste (1807), Meurman (1846)), -ERSKA (se avledn.).
Etymologi
[i bet. 1 (varur bet. 2 utvecklat sig) efter mnt. vorsellen, motsv. mnl., mht. versellen; i bet. 3 inhemskt; till FÖR- II (i bet. 1 o. 2 till II B, i bet. 3 till II 1 c γ)]
1) (utom i b numera nästan bl. i skriftspr., i sht i administrativ l. juridisk stil o. i affärsstil) sälja, avyttra; numera bl. med konkret obj. Oss tycker wara raadh ath thw wille forselie the gotz som tw haffuer j hallandt. GR 3: 41 (1526). Då måge theres förmyndere hafue lof til at försälie ämbetet, barnen til godho. Skråordn. 245 (1571). Varder panten högre värderad, eller försåld, än gälden är. HB 10: 2 (Lag 1734). Kasserade persedlar i materialförrådet samlas till årets slut, då de på auktion försäljas. Gynther Förf. 3: 430 (i handl. fr. 1846). Vinst af utlottade och försålda obligationer. SFS 1907, Bih. nr 41, s. 2. — jfr SKATTE-, UT-FÖRSÄLJA samt O-FÖRSÅLD. — särsk.
a) i numera obrukliga uttr. En parth aff the suenske godtz ære .. forsoldhe wndher cronen. GR 2: 252 (1525). Man skal .. aff ingen Nation finna flere (än av den tyska), hwilka åth the främmande för Penningar sin Hudh försälia (dvs. taga värvning ss. soldater). Brask Pufendorf Hist. 320 (1680). — särsk. i uttr. försälja ngn ngt, sälja ngt till ngn. Then deel j forsolde her Stheen twreson. GR 3: 138 (1526). VRP 1696, s. 258.
b) ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att sälja ngt; stundom mer l. mindre konkret, särsk. dels om vid särskilt tillfälle l. för särskilt ändamål anordnad utställning o. försäljning, dels (numera nästan bl. ss. senare led i vissa ssgr, ss. BILJETT-FÖRSÄLJNING) om ställe där ngt försäljes, försäljningslokal, affär, dels slutligen (i fackspr.) om den summa som erhålles gm försäljning under viss tid, förr äv. vid enstaka tillfälle. Inlämna, utbjuda, mottaga till försäljning. Försäljning med återköpsrätt. Försäljning per kontant, på kredit. Försäljning av öl och vin. Vid försäljningen influtna belopp. Linc. (1640). De med mycken konst arbetade och kostbara klenodier .. (Nils Guldsmed) hade i sin försäljning. Afzelius Sag. 4: 189 (1842). Att hos tullkammaren mot qvitto erhålla behållna försäljningen för de beslagtagna å auktion sålda 2 säckarne mjöl. SD(L) 1898, nr 281, s. 2. De långa (skogs-)försäljningarna (på c. 50 år) voro olämpliga. HbSkogstekn. 179 (1922). (Skolflickorna) skulle haft en försäljning .., fin och stilig med massor av trevliga saker. Oterdahl Skolfl. 126 (1924). — jfr AVLATS-, BILJETT-, BOK-, DETALJ-, FRIMÄRK(E)S-, GATU-, KOMMISSIONS-, LÖSÖRE-, MINUT-, MJÖLK-, PANT-, PARTI-, TVÅNGS-FÖRSÄLJNING m. fl. — särsk. (†) i uttr. göra l. öva försäljning, sälja, bedriva försäljning. ResolAllmBesvär 1752, § 39.
3) (vard.) refl.: sälja till ett pris som senare visar sig hava varit allt för lågt. Lind (1749; under verkauffen). En del andra, som redan sålt sin andel af sjöbotten, lära hafva ”försålt sig”, som man säger, enär de ej visste, huru dyrbar jord de egde. GHT 1896, nr 257 B, s. 1.
Särsk. förb.: FÖRSÄLJA BORT. (†) till 1: avyttra, sälja. JTornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 50. — jfr BORT-FÖRSÄLJA.
Ssgr (till 1, i sht i fackspr., särsk. i administrativ o. juridisk stil o. i affärsstil): FÖRSÄLJNINGS-AVGIFT~02 l. ~20. avgift till staten varmed försäljningen av ngn vara (vanl. spritdrycker) är belagd. VittAH 4: 314 (1795). Bränvin, som denaturerats .. är ej underkastadt försäljningsafgift. SFS 1891, nr 84, s. 9. —
-BELOPP. försäljningssumma; äv. (i fackspr.): försäljningskvantitet. Samtiden 1871, s. 371. Vid partihandel vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet 250 liter. SFS 1910, nr 1, s. 1. —
-BOK, pl. -böcker. handel. bok som föres över försålda poster. JernkA 1835, s. 246. TT 1898, K. s. 2. —
-CHEF. person som har sig anförtrott att leda försäljningen i ett industri- l. handelsföretag. SD 1914, nr 159, s. 1. —
-FÖRENING. förening med uppgift att för medlemmarna ombesörja (fördelaktig) försäljning av ngn viss vara l. produkt (vissa varor l. produkter). LAHT 1904, s. 212. —
-KARTELL. handel. (En form av karteller är) försäljningskarteller, som överlämnat avsättningen för företagen åt en gemensam försäljningscentral. Sommarin EkonL 1: 124 (1915). —
-KOMMISSARIE. (förr) titel för vissa tjänstemän vid auktionsväsendet i Stockholm. Försälgnings Commissarier Vid Stads-Auction. SthmStCal. 1770, s. 69. Därs. 1798, s. 82. —
-KONTOR. (numera bl. tillf.) jfr -LOKAL. Kongl. Wettenskaps Acadmiens Almanachs Försälgnings-Contoir är nu flyttadt i .. Torstensonska Huset. PT 1758, nr 39, s. 5. Hahnsson (1896). —
-KONTROLL. särsk. (i fråga om sv. förh.) om den sedan 1916 obligatoriska, individuella kontroll som tillämpas vid försäljning av alkoholhaltiga drycker. Flodström SvFolk 150 (1918). —
-KURS. handel. i fråga om försäljning av värdepapper, valutor o. d.: av säljaren begärt pris, säljkurs; motsatt: köpkurs. Försäljningskurserna å mark. AB 1890, nr 10, s. 4. —
-KVANTITET. särsk. (i fackspr.) om det (största l. minsta) kvantum som får utminuteras; i sht i fråga om spritdrycker. 2NF 38: 167 (1925). —
-LOKAL, r. l. m. för försäljning av varor l. produkter l. ngn viss vara l. produkt avsedd lokal. AB 1865, nr 222, s. 4. —
-ORDER. handel. anmodan l. order till firma l. industriellt företag att mot visst pris leverera visst parti av viss saluhållen vara (vissa saluhållna varor). GHT 1895, nr 218, s. 4. —
-PRIS. det pris som ngn viss vara l. produkt betingar vid försäljning; ofta motsatt: inköps-, själfkostnads- l. tillvärkningspris. Tessin Bref 2: 19 (1754). VexiöBl. 1815, nr 26, s. 4. —
-PROVISION. handel. arvode för ombesörjd försäljning, utgående med viss överenskommen procent av försäljningssumman. Hederlig försäljnings-Provision. SP 1780, s. 956. NPress. 1894, nr 77, s. 4. —
-RÄTTIGHET~102 l. ~200. VittAH 4: 312 (1795). Försäljningsrättigheterna (till minuthandel med brännvin) i socknen. SFS 1891, nr 84, s. 5. Därs. 1905, nr 36, s. 24. —
Avledn.: FÖRSÄLJARE, m.||(ig.) till 1: (manlig) säljare; numera i sht i inskränktare anv., om (mans)person som yrkesmässigt utför försäljning för annans räkning l. (utom i ssgr nästan bl. med utsatt l. underförstådd bestämning angivande det som försäljes l. elliptiskt för GATU-FÖRSÄLJARE) om person som självständigt idkar försäljning ss. yrke. Hamb. (1700). Reuterdahl SKH 4: 314 (1866). Sparmärken säljas såväl å postanstalterna som hos enskilda försäljare. NF 13: 106 (1889). Försäljarenas rop i gathörnen tystnade. Ahrenberg StRätt 24 (1899). jfr APELSIN-, BILJETT-, ENSAM-, FRIMÄRK(E)S-, GATU-, PLATS-, ÅTER-FÖRSÄLJARE m. fl. —
FÖRSÄLJERSKA, f. till 1: kvinnlig försäljare. Hamb. (1700). God försäljerska erhåller plats i en af mellersta Sveriges förnämsta glas- och porslins-affärer. NerAlleh. 1896, nr 209, s. 4. jfr APELSIN-, BILJETT-, KAFFE-FÖRSÄLJERSKA m. fl.
Spoiler title
Spoiler content