publicerad: 1929
GRIFT grif4t, sbst.1, r. l. f. l. m. (f. Lind (1749), LoW (1911); m. Sahlstedt, Ahlman (1872)); best. -en; pl. -er32 ((†) -en ConsEcclAboP 201 (1658)).
Ordformer
(greft 1613—1616. grift (grifft) 1526 osv. gryf(f)t 1541—1845)
Etymologi
[fsv. gript, f., gripter, m. (i bet. 1); liksom d. gröft (ä. d. äv. grifft, grefft) av ett germ. grefti-, vbalsbst. till GRÄVA, l. möjl. under påvärkan av mlat. crypta, gripta, grypta (se KRYPTA) ombildat av ett gräft, av germ. grafti-, graftu- (avljudande parallellform till det ovan antagna grefti-), varav sv. dial. (Hall.) gräft, grav på kyrkogård, nor. greft, isl. grǫptr, mnt. graft, gracht, holl. gracht, n. (se GRAKT), fht. graft, f. Anm. Bet. ”murad grav” beror sannol. på inflytande från mlat. crypta (gripta, grypta). — Jfr GRUFT]
1) (utom i ssgr numera bl. i högre stil) grav vari lik begraves (begravas) l. begravts; i sht förr ofta med den inskränktare bet.: murad l. inhuggen grav l. gravkammare; ngn gg i bildl. anv. J .. prydhen the retferdughas griffter. Mat. 23: 29 (NT 1526). Vidh Falekoping uthi gatun vidh gärdet är en grift huggin i siälfua berghet. Bureus Suml. 34 (c. 1600). Här byggiasz och förnämliga mänsz griffter här inne i thenna kiörckian. Bolinus Dagb. 50 (1670). Hvitmenade grifter. Lind (1749). Böj, Svea, knä vid griften, / din störste son göms der. Tegnér (WB) 3: 68 (1818). Min väg, bland dolda skiften, / Må löpa jemnad eller svår, / Så bär den dock till griften. Ps. 1819, 452: 1. SocSångb. 6 (1893). Hahr ArkitH 223 (1902). — jfr ARV-, GÅNG-, KONUNGA-, STEN-, ÄTT-GRIFT m. fl.
2) (†) fördjupning l. (djup) hålighet l. grav, i sht i jordytan; äv.: kanal; jfr GRAV, sbst.1 1, 2. Tiselius Vätter 1: 56 (1723). Hvad kan då hindra mig at tro, det Fiellvatnen söka förborgade Gryfter och Remnor, .. hvarigenom de framsilas och omsider utbryta? Tilas PVetA 1742, s. 8. Stiga uti en diup grift. Schultze Ordb. 1608 (c. 1755). Här hafva Gräf-svin och Härmeliner utsökt sina grifter. VetAH 1758, s. 118. Florman Anat. 1: Föret. 3 (1823). Helge å (upprensades), och Yngsjön kringgicks medelst en kanal, kallad Hernestads grift. Höjer Sv. 2: 569 (1878).
Ssgr (till 1. Anm. I ä. tid förekomma ett flertal ssgr med GRIFT-, där det nuvarande otvungna språket bl. har l. föredrager GRAV-. Mera tillf. ssgr av detta slag ha här icke medtagits): A: GRIFT-ARV, n. (†) ärftlig familjegrav; jfr ARV-GRIFT. 1Mos. 23: 9 (Bib. 1541). —
-BACKE. (grift- 1593. grifte- 1770) [fsv. griptar bakki, gravbrädd] (†)
1) brädden av en grav; anträffat bl. bildl. i uttr. (göra ngt) intill sin yttersta griftbacke [jfr GRAV, sbst.1 3 f α ε'], (göra ngt) till sitt sista andetag. Betygade och riksens canzelär .. sig vilia våga lif och blodh för then sanna religionen skull och then försvara in till sin ythersta griftbacka. RA 3: 38 (1593).
2) kyrkogård. Inga smittosamma siukdommar hafva .. förvandlat våra grifte-backar i samlings-platser för Landets Inbyggare. Placat 8/2 1770, s. 3. —
-FÄRD, -GÅRD, se C. —
-KAMMARE. (grift- 1832—1902. grifte- 1832—1883) (numera mindre br.) gravkammare, gravrum. Carlstedt Her. 1: 265 (1832). Hahr ArkitH 5 (1902). —
-KVÄDE. (grift- 1848—1885. grifte- 1866—1879) (föga br.) gravkväde, begravningspoem. Atterbom PoesH 3: 89 (1848). Schück SvLitH 1: 29 (1885). —
-MINNE. (†) särsk.: minnesskrift över ngn vid hans död l. begravning, dödsruna. Grifft- och Ätteminne öfver Öfver-Jägmästaren .. Magnus Blix. Benzelstierna Cens. 258 (1745). ASScF VIII. 2: 206 (i handl. fr. 1757). —
-PLATS. (grift- c. 1770—1913. grifte- 1628—1893) (numera föga br.) grav(plats); förr äv.: kyrkogård. L. Paulinus Gothus Stiernsköld H 1 a (1628). Den lilla staden var .. ödslig som en griftplats. Runeberg ESkr. 1: 229 (1832). Intet minnestecken utvisar Lidners griftplats. Atterbom Siare 5: 500 (1849). Bring Dante 47 (1913). —
-POET. (†) skald som författar begravningspoem. Wallenberg Gal. 187 (1771; uppl. 1921). (Lucidor) födde sig som griftpoet. BL 8: 330 (1842). —
-RUNA. (grift- 1673—1849. grifte- 1686—1790) (†) skrift (i bunden form) som avser att hugfästa minnet av ngn avliden (i allm. vid hans död l. begravning), dödsruna; i pl. äv.: begravningsverser, begravningspoem. Lucidor (SVS) 353 (1673). Iag sluter nu och biur tig fara väll, / Som iag lell ristat har en sådan grifteruna. Rudeen Vitt. 254 (1686). (Den) hand, hvilken man har at tacka för de sköna Grift-Runorne öfver Biskop Bjugg. SP 1780, s. 197. Valerius 2: 185 (1849). —
-RÖR. (grift- 1819—1867. grifte- 1891) (i fackspr., föga br.) gravkummel. Griftrör i Bohuslän, och några småsaker, funna i ett sådant. SvLitTidn. 1819, sp. 368. Rydberg Vap. 257 (1891). Almgren Fornl. 45 (1923). —
-SKRIFT. (†) minnesskrift över ngn vid hans död, gravkväde; jfr -RUNA. Lucidor (SVS) 97 (1668). Giör icke jag hwar dag Grift-skrift, Gift-skrifter ogifter? Runius Dud. 2: 48 (1713). —
-STAD. (grift- 1817—1903. grifte- 1899—1910) [fsv. gripta stadher] (numera föga br.) plats rymmande en (stor) samling gravar, begravningsplats; gravvalv; gravplats. Adlerbeth HorOd. 81 (1817). Risberg Sof. 41 (1910). —
-STEN. (grift- c. 1600—1891. grifte- 1611—1901) [fsv. gripta sten] särsk. (numera föga br.): gravvård av sten, gravsten, gravhäll. I Skön ligger en griftsteen på kyrkegården. Bureus Suml. 35 (c. 1600). Eichhorn KonstH 88 (1881). Levertin Dikt. 93 (1901). —
-TAL, se C. —
-VALV. (grift- 1810 osv. grifte- c. 1850) (i sht i vitter stil) gravkammare, gravvalv. Atterbom i Phosph. 1810, s. 44. Svärfadern hade för ett halvår sedan flyttat ner bland noblessen i Trefvinge griftvalv. Siwertz Sel. 2: 140 (1920). —
-VÅRD. (grift- 1761—1854. grifte- 1723—1782) (†) gravvård. Ehrenadler Tel. 638 (1723). Strinnholm Hist. 5: 9 (1854).
B (numera bl. i skriftspr., i sht i högre stil): GRIFTE-BACKE, se A. —
-FRID. i sht jur. gravs helgd. VFPalmblad i Tiden 1848, nr 27, s. 1. Störer man griftefrid, i ty att man olofligen upptager eller eljest misshandlar lik, som i graf lagdt är; dömes till fängelse. SFS 1864, nr 11, s. 35. Björling CivR 11 (1906). —
-FÄRD. (grift- 1816. grifte- 1816—1928) jordafärd. Wallin Rel. 4: 161 (1816). SDS 1928, nr 325, s. 8. —
-GÅRD. (grift- 1847—1908. grifte- 1831—1913) kyrkogård, begravningsplats. Nicander Minn. 1: 41 (1831). Tegnérs stoft hvilar under ett enkelt marmorkors å Växjö griftgård. LbFolksk. 611 (1892). Afgift, som .. erlägges för graf på allmän plats på griftegård. 2NF 18: 1298 (1913). —
-KAMMARE, -KVÄDE, -PLATS, se A. —
-RO, r. l. f.
1) gravens ro. Till griftero vigdes i går kl. 3 e. m. .. stoftet af (N. N.). SvD 1898, nr 355 A, s. 3.
2) (tillf.) (ngns) ro i graven. Konung Carls griftero blef störd förleden sommar. AQuennerstedt (1918) i KKD 12: XII. —
-RUNA, -RÖR, -STAD, -STEN, se A. —
-TAK. (enst., †) om gravhäll. Släkten ber mig loford skrifva / På Herr Ebbes grifte-tak. Dalin Arg. 2: 360 (1734, 1754). —
-TAL. (grift- 1805—1909. grifte- 1786—1929) begravningstal, parentation; numera bl. om av officianten vid jordfästning hållen betraktelse. Möller (1790). Det äreminne, hvarmed han (dvs. professor Bellman) firades af sin vän Upmark i ett af dennes vackraste griftetal. Atterbom Siare VI. 1: 10 (1852). (N. N.) höll .. ett varmhjärtat griftetal samt förrättade jordfästningen. SDS 1929, nr 76, s. 9. —
-VALV, -VÅRD, se A. —
Avledn.: GRIFTA, v. [jfr sv. dial. (Hall.) gräfta (i bet. 1)] till 1.
1) (†) gräva grav. Det gaf han åt dem, som skulle grifta och ringa. SvFolkv. 1: 336.
2) (i sht i högre stil, numera föga br.) jorda, begrava. Stiernstolpe Blumauer 2: 34 (1814). Födas, gödas / .. Skriftas, giftas, / Sist af Pastor Loci / Vederbörligt griftas. VHebbe (c. 1870) i Jolin 184. Ett barnlik, som ej får griftas. SvD 1899, nr 309 A, s. 2. —
GRIFTLIG, adj. (†) till 1: som tillhör l. är utmärkande för l. förbindes med griften. En öcken, / Der missödet svept kring mitt leende hopp / Sitt griftliga töcken. ESjöberg 402 (1815).
Spoiler title
Spoiler content