publicerad: 1929
GURKA gur3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Franckenius Spec. B 4 a (1638), Möller (1745, 1755; under oeil); -ur Schroderus Comenius 125 (1639), 2Saml. 35: 196 (c. 1670)).
Etymologi
[jfr (n)t. gurke; kortform till (ord motsv.) AGURKA]
1) (den ss. omogen skördade, saftiga, i sht till sallad anrättade frukten av) örten Cucumis sativus Lin. av familjen Cucurbitaceæ; äv., i sht i ssgr o. vissa förb., om (frukter av) närstående, till familjen Cucurbitaceæ hörande växter. Vita, gröna gurkor. Färska, inlagda gurkor. SthmStadsord. 1: 51 (1636). Små gurkor skurna uti skifvor, brukas at äta om sommaren med ättika, olja och salt. Linné Diet. 2: 177 (c. 1750). Färserade gurkor. Hellman Kokb. 316 (1896). — jfr ASIA-, BÄNK-, DRUV-, HÅR-, PRESS-, SALT-, SLANG-, SYLT-, VÄSTERÅS-, ÄTTIKS-GURKA m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. vilda gurkor ss. benämning på vissa gurkväxter.
b) (†) i uttr. gurka av citronfärg, Citrullus vulgaris Schrad. (Cucurbita Citrullus Lin.), vattenmelon. Serenius G 3 a (1734).
2) i överförd l. bildl. anv.
a) zool. benämning på gurkliknande, till ordningen Holothuria Lin. av tagghudingarna hörande djur; i ssgrna HAVS-, SJÖ-GURKA.
b) (vard., skämts., föga br.) om liten, trind, knubbig person, vanl. kvinna l. flicka. Weste (1807). Heidenstam Karol. 1: 141 (1897).
c) (i vissa trakter, vard.) slag i ansiktet med flat l. knuten hand, ”sittopp”; hård tryckning mot näsan, ”näsknäpp”. Schulthess (1885; angivet ss. förekommande i skolspråk). Var det däremot (vid utövandet av pennalism) ej meningen att exekvera någon egentlig bestraffning, så plägade man slippa med en ”gurka”. Gripenberg Kadettk. 230 (1912). Östergren (1925; angivet ss. ngt vard., numera mindre vanl.).
-FJÄRDING. (gurke- 1673—1690) (numera bl. tillf.) fjärding med inlagda gurkor; särsk. (†) ss. skymford för kort, fet person. Then lijk en Hummelstöör, / Then lijk en Gurkefiälng. Lucidor (SVS) 322 (1673). Keder Vitt. 362 (1690; ss. skymford). —
-FRUKT. bot. för gurkväxterna utmärkande frukt. Hartman Fl. LXXVII (1832). ”Gurkfrukt” = ett vanligen mycket stort, mångfröigt bär, omgifvet af en läderartad fruktvägg. Forssell InlBot. 148 (1888). —
-HYVEL. kok. till skärande av gurkskivor avsett, hyvelliknande redskap bestående av en liten låda med en nära bottnen anbragt kniv. SvBL 5: 375 (1864). —
-KÄRNA, r. l. f. (gurk- 1756 osv. gurke- 1739) ApotT 1739, s. 68. Gurkkärnorna .. (sås) i början af Juni. PrHb. 1: 692 (1885). —
-LIKNANDE, p. adj. —
-LIST. trädg. högt upplagd trädgårdssäng för odling av gurkor. Lundström Trädg. 1: 91 (1831). Gellerstedt Gläntor 41 (1909). —
-MASK, pl. -ar. [jfr nylat. cucurbitini, pl.; benämningen föranledd av likheten med ett gurkfrö] (†) led av den i sht hos hund o. katt förekommande binnikemaskarten Dipylidium caninum Lin. (Tænia cucumerina Rud.). Hasselquist Resa 551 (1752). Schulthess (1885). —
-MEJA, se d. o. —
-REVA, r. l. f. bot. gurkväxt av släktet Sicyos Lin., hårgurka. Lilja SkFl. 717 (1870). Svensson Kulturv. 509 (1893). —
-SAL(L)AD l. -SAL(L)AT, sbst.1 kok. sallad av gurkor. Dähnert 103 (1746). Törngren Escoffier 113 (1909). —
-SAL(L)AT, sbst.2 (mindre br.) bot. den i ungt tillstånd stundom till sallad använda gurkörten (Borago officinalis Lin.). Fries SystBot. 55 (1891). Svensson Kulturv. 466 (1893). —
-TRÄD. (gurk- 1903. gurke- 1815) det i Sydamerika inhemska trädet Carica Papaya Lin. av familjen Caricaceæ, melonträd, papayaträd. Synnerberg 2: 181 (1815; med hänv. till magnolien). Fries 2Linné 1: 219 (1903). —
-VÄXT, r. l. m. särsk. bot. i pl. ss. namn på familjen Cucurbitaceæ Juss. Dalin (1852). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 98 (1901). —
-ÖRT. särsk. bot. den till familjen Boraginaceæ hörande, ss. gurka smakande örten Borago officinalis Lin., boretsch; jfr -SAL(L)AT, sbst.2 HbTrädg. 2: 103 (1872).
B (†): GURKE-FJÄRDING, -KÄRNA, -SÄNG, -TRÄD, se A.
C (†): GURKO-ART, se A.
Spoiler title
Spoiler content