publicerad: 1976
SLANG slaŋ4, sbst.1, förr äv. SCHLANG, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (Sahlstedt (1773) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. slanga, HusgKamRSthm 1660—73 a, s. 647); förr äv. SLANGA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Nordencrantz Arc. 316 (1730), Lindström Bates 85 (1872)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(schlang 1779—1847. slang 1621 osv. slang- i ssgr 1608 (: Slangring) osv. slanga 1594—1874. slongh 1668)
Etymologi
[fsv. slanga; liksom dan. o. nor. slange, fvn. slangi av mlt. slange, m. l. f. (varav lt. slang, slange, f.), av fsax. slango, m. (motsv. mnl. slange, m. l. f., holl. slang, f., fht. slango, m., t. schlange, f.), i avljudsförh. till mlt. slingen, slingra sig (se SLUNGA, v.). — Jfr SCHLANGEN-, SLANGA, sbst.3—4, SLANGDARIUS, SLANGORM]
1) orm; numera bl. ss. ssgsförled. Ormen sköth sigh alt åt then man, / Han willen för stoor hunger vpäta, / Hans wälgerning han monde förgäta. / Med ringa nödh han frå honom sprang, / Han sadhe: Är thet min tack tu Slang. Forsius Fosz. 406 (1621). Mercurie staf medh slanger oppå. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 647. — jfr RATTLE-SLANG.
2) († utom i b) om ngt som slingrar sig (likt en orm) l. som är långt o. jämförelsevis smalt (ss. en orm); jfr 3, 4. Gaf iagh samma tijd Oloff Suerchesson .. en ringh som war een slanga. Rääf Ydre 3: 411 (i handl. fr. 1594); jfr 1. Slang .. (dvs.) det som slänger i krok såsom en orm, en krökt och ringlagd bränwins pip. Schultze Ordb. 4465 (c. 1755); jfr b. Detta Brefvet skulle endast blifvit en liten Interims BilletDoux men det blef en Lång Slanga. CAEhrensvärd Brev 2: 38 (1795). — jfr ORM-SLANG. — särsk.
a) på skruv: gänga. Serenius Ppp 3 b (1734). (Sv.) Slang .. (t.) der Windelzug an einer Schraube. Möller (1790). ÖoL (1852).
b) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) ringlande l. spiralformat rör, i sht kylrör i destillationsapparat. BoupptSthm 1668, s. 1213 (om rör i destillationsapparat). (För kondensering vid brännvinsbränning) brukas af en del sådana pipor, som i en spiral eller snäckevis gå igenom kylfatet, och kallas Slang, hvilka dock näppeligen kunna hållas rena och fria för erg. Wallerius ChemPhys. 1: 265 (1759). Doulton & Watts i Lambeth vid London hade den mest storartade utställning (i Wien 1873) af .. alla slags rör ... Såsom mästerstycke måste anses en 50 lin:rs (15 c.m.) slanga, lindad i 6 hvarf, .. och var den bränd i ett stycke (av eldfast lera) utan att visa tecken till sprickor. TT 1874, s. 31. Rig 1963, s. 36. jfr KYL-SLANG.
3) [eg. specialanv. av 2] böjligt rör, vanl. av väv l. gummi o. d., särsk. för ledande av vätska l. gas; äv. koll.; jfr 4. Späcket (av valen) .. uphiszes i Skieppet uti store fyrkantige stycken, och på Täcket skiäres det i små stycken, som sedan nederlåtas i Skieppet uti faten, igenom Slangor eller Rör, giorde af Segelduk. Nordencrantz Arc. 316 (1730). Emedan Slangar äro nödvändiga vid Sprutor, blifver ock angeläget at dertil skaffa tilräckeligen starkt Läder. VetAH 1774, s. 151. Man säger att indianerna (i Brasilien) först lärde sig göra slangor eller rör af kautschuk, då de sågo naturliga rör bildade deraf att saften af sig sjelf samlade sig kring utskjutande qvistar. Lindström Bates 85 (1872). Slangen är en holländsk uppfinning från 1670-talet. Ahlström Eldsl. 32 (1879). Af slang finnes (vid Sthms brandkår) 8900 meter. SD(L) 1898, nr 109, s. 3. (Lotten v. Kræmer) hade hörlur med en lång slang, som man skulle sätta för munnen. Kræmer Brantings 230 (1939). Slang (dvs.) tätt hölje av gummi eller annan plast på anslutningsledning. SEN 240200: 1 (1960). — jfr BRAND-, GUMMI-, HÖR-, KRUT-, LÄDER-, RÄDDNINGS-, SEGELDUKS-, VATTEN-SLANG m. fl. — särsk.
a) i däck (se DÄCK, sbst.2 1 c): luftring. Automobilringen består .. af ytterdäcket .. och luftröret (slangen). Nerén HbAut. 1: 120 (1911). SFS 1941, s. 145. jfr INNER-SLANG.
b) oeg. l. bildl. Den ena groningen (av stockrosrostens sporer) sker förmedelst korta, tjocka groddslangar (promycelier), .. den andra med långa, smala slangar, som i spetsen sönderfalla i led (konidier). LAHT 1912, s. 188. Utbytet mellan moder och foster föres till och från moderkakan genom en slang, som kallas navelsträngen. Essen-Möller KvinnlUnderl. 61 (1932). jfr FRÖMJÖLS-, GRODD-, POLLEN-SLANG.
4) [delvis specialanv. av 2 o. 3] i fråga om duschapparat: böjt metallrör l. (numera bl.) slang (i bet. 3) för vatten till dusch; förr äv. övergående till en beteckning för det framströmmande vattnet, närmande sig bet.: dusch(bad). Petrus de Tussignano, som lefde vid år 1336, (visar) at Slangen gör god nytta emot Flussar. Bergius PVetA 1763, s. 87. Här är ock en otrytelig Mineralisk och Balsamisk giöttja som med nytta brukas i bad, i synerhet under Dusch och schlang, som här är inrättad. VDAkt. 1779, nr 273. Lättheten at medelst slangor bada i de flera naturliga varma vattfallen, är icke af mindre vigtig nytta vid de upräknade sjukdomar. VetAH 1790, s. 176. jfr: Duschslang. Järnia Köpinf. 11 (1975).
5) (i formen slanga) (†) havsborstmask av släktet Serpula (Lin.) Phil. (l. närstående släkten), vars medlemmar bygger kalkrör; äv. om släktet (med inbegrepp av närstående släkten). Retzius Djurr. 112 (1772). Efter de Ovindade Skalkräken som med vissa af Slangorna (Serpulæ) liksom börjar at få en Snäckform, (följer) den fjerde Classen innefattande Snäckorna (Cochleata). VetAH 1792, s. 15. ÖoL (1852).
Ssgr (i allm. till 3): SLANG-ANSLUTNING~020. särsk. konkret, om anordning varmed slang ansluts till rör; jfr muff, sbst.1 2 a. AllmSvTrädgT 1932, s. 290. —
(4) -BAD. (†) bad varvid vatten strömmar över kroppen ur ett böjt l. böjligt rör, dusch; äv. konkret: anordning för tagande av dusch. Bergius PVetA 1763, s. 86. VetAH 1766, s. 188 (konkret). Schulthess (1885). —
(3 a) -BELLA ~bäl2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [möjl. kontamination av -båge l. -bössa o. ärt-smälla, slangbåge] (vard.) slangbåge. DN(A) 1944, nr 282, s. 12. —
-BRO. anordning avsedd att läggas l. fästas vid slang som ligger på marken för att ge fordon möjlighet att passera utan att skada slangen. Ahlström Eldsl. 324 (1879). —
-BRUNN. (förr) i brandstation o. d.: brunnsliknande schakt avsett för lodrät upphängning av (brand)slangar. Ahlström Eldsl. 433 (1879). —
(3 a) -BÅGE. för slungande av mindre projektiler (t. ex. småstenar l. hagel) avsett redskap bestående av en klyka vid vars skänklar är fästa ändarna av två smala remsor av slanggummi, vilkas andra ändar är fästa i var sin sida av ett läderstycke stort nog att omsluta en tillämnad projektil; äv. om modifikationer av sådant redskap; jfr -bella, -bössa o. båge, sbst.1 1. OoB 1893, s. 164. IllSvOrdb. (1955).
Ssg: slangbågs-period. (mera tillf.) om den period i livet då en pojke använder slangbåge. Lindqvist Dagsl. 2: 116 (1900). —
-DEL. särsk. om var o. en av de från varandra löstagbara delarna av en lång brandslang. Ahlström Eldsl. 433 (1879). —
-FILTER. [jfr t. schlauchfilter] tekn. dammfilter bestående av tygslangar. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 575. —
-FRI. som saknar slang; äv. i utvidgad anv., om konstruktion o. d.: som kännetecknas av att slang saknas; särsk. till 3 a; jfr -lös. (Vinterdäcket) Finns även i slangfritt utförande. Motorför. 1955, nr 11, s. 28. DN(A) 1964, nr 88, s. 13. —
-FÖRARE. (numera i sht i skildring av ä. förh.) person som vid brandbekämpning för (munstycket på) brandslangen, strålförare; äv.: person som biträder vid utrullning o. d. av slangen. ResolBrandUps. 2/11 1759, § 3. Manskapet wid hwarje större Spruta utgöres af .. twänne Strålförare, sexton Slangförare (m. fl.). SFS 1828, SärskBl. s. 153. DN(B) 1960, nr 70, s. 4. —
Ssg: slangförenings-stycke. (numera föga br.) vid slangkoppling använd muff, kopplingsmuff. Lindberg Svagdr. Bih. 96 (1892). —
-FÖRSKRUVNING. (numera bl. mera tillf.) koppling av slang(ar) gm skruvning (jfr för-skruva, v.2 2); särsk. konkret, om anordning för sådan koppling; jfr -koppling. TT 1894, Allm. s. 162. —
(1) -GURKA. [jfr t. schlangengurke]
1) (†) om en antagen ormliknande gurka med ögon o. stjärt. Fallén Fleischer Träg. a 5 a (1795).
2) om (den ormlikt vridna, långa frukten av) den ostindiska gurkväxten Cucumis flexuosus Lin., ormgurka; äv. (o. numera nästan bl., med anslutning till slang, sbst.1 3) om former av den i Sv. odlade gurkväxten Cucumis sativus Lin. med långsträckta o. cylindriska frukter (ofta om själva frukten). Fischerström 4: 455 (c. 1795; om C. flexuosus). SvUppslB 11: 1220 (1932; i pl., om former av C. sativus med långsträckta cylindriska frukter). StKokb. 228 (1940; om frukt). —
-HÅLLARE.
-KOPPEL. (numera föga br.) anordning för koppling av slang(ar), slangkoppling; jfr koppel, sbst.1 1. PriskatalSonesson 1895, s. 152. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 81. —
-KOPPLARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) person med uppgift att sköta kopplingen av brandslangar. GHT 1897, nr 272, s. 3. —
-KOPPLING. (i sht i fackspr.) särsk. konkret: anordning för koppling av slang(ar). Ahlström Eldsl. 320 (1879).
(2 b) -KYLARE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) kylare (se d. o. a) bestående av (system av) ringlande rör. TT 1874, s. 29. —
-KÄRNA.
1) till 3, i packning (se d. o. 4 slutet) o. d.: kärna bestående av stycke av (gummi)slang. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 65.
-LÄNGD.
-LÄNS l. -LÄNSA. för instängande av olja som flyter på vatten avsedd anordning bestående av en slang som kan fyllas med luft l. skum. SvD(A) 1960, nr 140, s. 10. —
(3, 3 a) -LÖS. = -fri. 2SvUppslB 22: 1226 (1952; om däck). SvD(A) 1960, nr 163, s. 16 (om cykelpump). —
-MATA. med. tillföra (ngn) näring medelst slang, sondmata; i sht i pass.; jfr -matning. Hygiea 1921, s. 220 (i pass.). —
-MATNING. med. tillförande av näring till patient medelst slang, sondmatning. Svenson Sinnessj. 134 (1907). —
-MOLN. [jfr t. schlauchwolke] (i fackspr.) (slangliknande) molnpelare hos tromb. 2SvUppslB (1953). —
-PRESS. tekn. press för tillverkning l. vulkning av gummislang; särsk. till 3 a, om press för vulkning av innerslang. 2UB 8: 608 (1900). TNCPubl. 39: 94 (1968; i fråga om innerslang). —
-RING.
2) tekn. till 3: ring (se ring, sbst.1 2) utgörande avskuret stycke av slang. VaruförtTulltaxa 1: 799 (1912).
-RULLE.
-RÄFFLAD, p. adj. tekn. räfflad så att tät anslutning till slang kan vinnas. SvByggkatal. 1950, s. 172. —
-RÖR. [jfr t. schlangenrohr, schlangenröhre]
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) till 2 b, om slingrande l. spiralformigt rör, särsk. kylrör i destillationsapparat. SPF 1841, s. 412 (i kylfat till brännvinspanna). LfF 1853, s. 338.
(1) -SKRIFT. [jfr t. schlangenschrift, slingrnade skrift] (förr) telegrafskrift vars punkter o. streck ter sig som vågformad linje (på framrullande pappersremsa). 2UB 3: 459 (1897). —
-SKYDD. [jfr t. schlauchschutz] hölje l. remsa (av kanfas o. d.) utgörande skydd för slang (särsk. till 3 a, i hjulring). HufvudkatalSonesson 1920, 6: 85. SvTeknolFHb. 65: 36 (1941; i hjulring). —
-SNÄCKA. [jfr t. schlauchschnecken, pl., om familjen Entoconchidæ, dit slangsnäckan hör] zool. (den bl. a. i Medelhavet förekommande parasitiskt i sjögurkor levande) snäckan Entoconcha mirabilis J. Müll., vars kropp liknar en mer l. mindre vindlad slang. Rendahl Brehm 22: 56 (1931). —
-SOCKEL. tekn. (från stativ l. dyl. utskjutande) rörmynning avsedd för anslutning till slang. TT 1895, K. s. 51. —
-SPOLE. [jfr t. schlauchspule] textil. (om rör erinrande) spole ur vilken kärnan efter fullbordad lindning dragits ut. (Inslagsspolar) aflindas vanligen från spetsen; endast s. k. slang- l. rörspolar .. aflindas från bottnen eller begynnelseändan. 2NF 26: 773 (1917). —
-SPRUTA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) brandspruta med slang; särsk. om ett slags förr använd större sådan spruta. PH 2: 1335 (1737). —
-STYCKE. stycke av slang (särsk. om vart o. ett av de stycken varav en sammansatt brandslang består, slanglängd); äv. (om ä. förh.): för tillverkning av (en slanglängd av en) brandslang avsett stycke av hud. Aken Eldsl. 48 (1797; om stycke av hud). Ahlström Eldsl. 255 (1879; i pl., om slanglängder). —
-VATTENPASS~002, äv. ~200. [jfr t. schlauchwaage] tekn. för mätning av nivåskillnader använt redskap bestående av två med en slang förbundna (cylindriska) vätskebehållare vilka är försedda med skala o. mikrometer för avläsning av vätskenivån. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 209. —
Avledn.: SLANGA, v. -ning; -are (NordYrkesklassif. 269 (1962) osv.) till 3: (gm tappning) överföra (vätska) medelst slang; företrädesvis (brygg.): överföra (öl) från jäskällare till lagerfat medelst slang l. (i utvidgad anv.) medelst rörsystem, fata. Lindberg Ölbr. 100 (1885; med avs. på öl). Expressen 1962, nr 269, s. 13 (i fråga om tappning av bensin ur tank).
Spoiler title
Spoiler content