publicerad: 1930
HARNESK ha4rnesk, i vissa trakter äv. har4-, stundom ha3rnes2k, förr äv. HÄRNISK, n. (G1R 1: 124 (1523) osv.) ((†) r. l. m. Lagerström Bunyan 2: 190 (1727), Aho Soldan 60 (cit. fr. 1843)); best. -et; pl. =; förr äv. HARNESKA?, f., anträffat bl. i pl. -or (Rüdling Suppl. 349 (1740)) o. i ssgstypen HARNESKO-.
Ordformer
(hardn- 1679 (: hardnisk). harn- 1523 osv. -esch 1560—1633. -esk 1538 osv. -äsk c. 1750. -isch 1612—1640. -ischk c. 1640 (: harnischkett, best.). -isk 1523—1769. -iske 1694. -ist 1627. harnsk 1529—1661. harsk 1529—1552 (: harskemakaren). härnisk (hær-) 1527—1644. Anm. I den halvfranska formen harney förekommer ordet i KKD 12: 406 (1710) med bet.: hästmundering)
Etymologi
[fsv. harnisk (-isch), harnesk (-esch), härnisk, n. (o. m.?), härniske o. härniskia, n.?, i bet. 1; liksom fd. harn(i)sk, n., ä. d. harn(i)sk o. dan. harnisk, n. l. r., nor. harnisk, n., isl. harneskja, herneskja, f., harnesk, av mnt. harnisch, harnasch, harnsch, hernesch o. d., n., harnesk, motsv. mnl. harnasc(h) o. d., (ut)rustning, vapen, holl. harnas, n., mht. harnas(ch), harnisch o. d., m. l. n., t. harnisch, m., harnesk m. m., eng. harness, harnesk, seldon m. m., i ä. eng. äv.: tillbehör, utrustning; av ffr. (1100-talet) herneis o. d., utrustning, harnas o. d., vapen, värktyg, fr. harnais, harnesk, seldon; möjl. av nord. l. kelt. urspr. (se Gamillscheg EtymWb 509 (1928)); jfr it. arnese, harnesk, redskap m. m., sp. arnes, harnesk]
1) (i fråga om förh. i ä. tid, i sht från 1300-talet t. o. m. 1600-talet) benämning på en krigares (ofta en ryttares) hela, av metall (plåt, stundom av ringar, läder l. dyl.) förfärdigade rustning samt (ss. senare led i ssgr) på viss enskild del därav; i sht om den skyddande betäckningen för bålen l. överkroppen, vanl. bestående av ett bröst- o. ett ryggstycke (förenade gm remmar l. dyl.); pansar; jfr BRYNJA, KYRASS, PANSAR-SKJORTA; förr äv. om en krigares samtliga försvarsvapen; i senare tid om i paraduniform ingående l. ss. (vägg)dekoration o. d. använd efterbildning; äv. (i fråga om förh. i ä. tid) om vanl. av metall förfärdigat skydd för vissa delar av en ryttarhästs kropp. G1R 1: 124 (1523). Lette harsk, som är kreffuett, ryg, flanckert, skört. Därs. 14: 144 (1542). En Plåtslagares Mästerstycke, skal wara ett helt Harnesk, med all tilbehör, som är Hiälm, Spangereler, Krefwoter och Bryst, Lårskener, Benwapn och Handskar. Stiernman Com. 1: 518 (1607). 2VittAH 3: 214 (1788, 1793). Hazelius Förel. 123 (1839). 2UB 6: 324 (1904). VaruförtTulltaxa 1: 258 (1912). Harnesken förfärdigades (under 1600-talet) mest vid det gamla faktoriet i Arboga. Alm VapnH 73 (1927). (†) Atthe harsk, som S: Jörenn haffuer så lenge ridit vdij, motte och bliffue afflagde. G1R 11: 273 (1537; hånfullt om gamla, dåliga harnesk). — jfr ARM-, AXEL-, BEN-, BJÖRN-, BLANK-, BRÖST-, DRABB-, FJÄLL-, HEL-, HUVUD-, HÖFT-, JÄRN-, LÅR-, PANSAR-, PARAD-, PLÅT-, RING-, RYGG-, RYTTAR(E)-, SOLDAT-HARNESK m. fl. — särsk.
a) (†) i förb. fullt harnesk, se FULL, adj. 6 h. Olof Tryggeson war waan simma med fult hardnisk. Rudbeck Atl. 1: 556 (1679).
b) [jfr motsv. anv. o. uttr. i d., holl., t. o. eng.] (numera i sht i vitter stil) i jämförelser o. mer l. mindre bildl. uttr. (”Bussarnas”) kläder war af is så styfwa som harnisk. KKD 1: 346 (1709). I höga minnen, i häfderna än I stån, / som tomma harnesk, dem ingen kan fylla på jorden. Tegnér (WB) 2: 119 (1813). En öppen själ, ett hjerta rent / Ett harnesk är af hamradt stål. BEMalmström 6: 187 (1840). (†) Uthiclädher idher alt gudz harnisk, på thet ath j måghen stå emoot dieffuulsens anlop. Ef. 6: 11 (NT 1526; Luther: zihet an den harnisch Gottis; Bib. 1917: Ikläden eder hela Guds vapenrustning). — särsk.
α) i numera föga br. uttr. Frischt moodh är gott Harnesk .. (dvs.) Moodh giör meer än Pantzar. Grubb 216 (1665); jfr Östergren (1926).
β) (†) i sådana uttr. som gå till l. lägga på l. resa sig i harnesk(et) o. lägga av harnesket, börja l. inveckla sig i resp. sluta med krigsoperationer l. fientligheter, taga l. gripa till vapen resp. nedlägga vapnen. Strax thet (dvs. böndernas inryckande på Norrmalm och Helgeandsholmen) vppenbart bleeff i stadhen gingo alle til harnesk. OPetri Kr. 228 (c. 1540). Then som legger harnesket vppå, skal icke så beröma sigh, såsom then thet aff lagdt haffuer. 1Kon. 20: 11 (Bib. 1541; Luther: Der den harnisch anlegt; Bib. 1917: den som omgjordar sig med svärdet). Tå .. (Aten) emoot honom (dvs. Filip av Macedonien) wille reesa sigh i Harnesk. Brask Pufendorf Hist. 7 (1680).
γ) föregånget av prep. i, i uttr. med bet.: (vara l. komma l. sätta sig l. försätta ngn, ett folk o. d.) i krigstillstånd l. fiendskap (med ngn) l. (med svagare bet.) på spänd fot (med ngn) l. i ovänskapligt förhållande (till ngn); äv.: i uppretad sinnesstämning, ”i uppror”; förr äv. med egentligare bet.: (vara l. försätta osv.) i krigsberedskap l. fullt rustat skick.
α') (numera mindre br.) i sådana uttr. som vara l. stå, förr äv. hålla sig i harnesk (mot l. emot ngn). Keyser Ludwijks Söner wore i Harnisk emot sin Fader. Schroderus Os. 2: 494 (1635). Om vij holla oss i harnesk och särdeles nu, så skall det stutza våre vedervärtige (dvs. hålla tillbaka våra fiender). RP 9: 457 (1642). I Sverige, der adliga partier stodo i harnesk mot hvarandra. Odhner Lb. 117 (1869). Auerbach (1909). — jfr KRIGS-HARNESK.
β') (numera mindre br.) i sådana uttr. som råka l. sätta sig i harnesk (mot l. emot ngn l. ngt). (Vår vilja) hafver satt sig i harnesk emot Gud. Bælter Christen 250 (1743, 1748). Östergren (1926).
γ') i sådana uttr. som bringa, sätta l. ställa (förr äv. jaga) ngn i harnesk (mot l. emot ngn). (Påven) jagher högha Potentater i Harnesch emot then Euangelische Christenheten. L. Paulinus Gothus MonTurb. β 2 b (1629). Konungen tänkte ej på annat än att bringa Europa i harnesk mot Bonaparte. Odhner Lb. 312 (1869). Ett .. ödesdigert misstag vore att .. ställa smörproducenter och smörhandlare i harnesk mot varandra. GHT 1930, nr 69, s. 14.
δ) (†) i rent överförd anv.: fientlighet, ovänskap. En känsla af växande harnesk. Tavaststjerna Kvinn. 96 (1894). jfr RBerg i FinT 1899, 2: 205.
2) i oeg. anv. av 1.
a) (†) zool. om skal hos kräftdjur l. hårdt hudskelett hos insekter; äv. om det skyddande omhöljet av bensköldar hos vissa utdöda fiskar; jfr BEN-PANSAR 1. Tå Kräfwetan om Wårtijd är vthan Harnesk, gnager Ålen henne til dödz. IErici Colerus 1: 310 (c. 1645). På landet flyga de små, i harnisk klädde, kårtlifvade Insecter. Linné MusReg. v (1754). Stuxberg Fisk. 82 (1894). Cannelin (1921).
c) [efter motsv. anv. i t.] (†) bärgv. o. miner. tunt bärgskikt (sköl) som (eg. likt ett harnesk omgiver o.) skiljer en malmkropp från angränsande ofyndigt bärg: salband. Hiärne Berghl. 437 (1687). jfr Rinman 2: 485 (1789).
d) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. i t.] geol. benämning på (eg. likt ett polerat harnesk) glatt avslipad betäckning å glidyta l. slintyta; äv.: glidyta l. slintyta. Ramsay GeolGr. 1: 57 (1912). 2NF 36: 287 (1924).
3) [jfr motsv. anv. i d., holl., t., eng. o. fr.; anv., som möjl. uppkommit i eng., där den uppvisats redan 1572, torde utgå ur den allmännare bet.: tillbehör, utrustning, l. möjl. ur bet.: seldon (på grund av ifrågavarande inrättnings likhet härmed)] vävn. i vävstol: till framställande av fasonerade vävnader avsedd, bakom de vanliga skaften (”grundskaften”) anbragt inrättning som består av ett antal skaft (fasonskaft, mönsterskaft) försedda med tyngder o. upphängda i (ofta gm ett med hål försett bräde löpande) snören som manövreras gm draginrättning för hand l. gm jacquardmekanism; äv. om liknande inrättning som helt ersätter de vanliga skaften; jfr HARNESK-RUSTNING. PH 5: 3512 (1753). Ekenmark Hb. 84 (1820). 2UB 8: 307 (1900). — jfr BAK-HARNESK.
Ssgr (i allm. till 1): A: HARNESK-ARTAD, p. adj. särsk. geol. till 2 d. Harneskartade ytor skilja .. ofta (graniten o. skiffern) från hvarandra. Fennia VIII. 3: 55 (1893). —
-FEJARE. (harnesk- 1538—1814. harneske- 1652) [efter t. harnischfeger] (förr) person som yrkesmässigt polerade (l. i övrigt iståndsatte) harnesk. VarRerV 13 (1538). Heinrich (1814). —
-HATT. (harnesk- 1622. harneske- 1652) (†) om hjälm. Hallenberg Hist. 5: 30 (cit. fr. 1622). Wollimhaus Ind. (1652). —
-HUS. (†) hus vari rustningar (o. vapen) förvaras; jfr HARNESKA-KAMMARE. 2Kon. 20: 13 (Bib. 1541; Luther: Harnischhaus; Bib. 1917: tyghus). Schenberg (1739). —
-KLÄDD, p. adj.
-KRAGE. (harnesk- 1671. harneske- 1543) (förr) HH 1: 28 (1543). Ofwan på Kiortelen hade .. (tsaren) en heel Kraga, såsom en Harniskkraga giord, hwilken war aff gull wirckat och medh .. steenar besatt. Widekindi KrijgH 893 (1671). —
-MAKARE. (harnesk- 1625 osv. harske- 1552) (förr) person som yrkesmässigt tillvärkade harnesk. G1R 23: 427 (1552). AOxenstierna 1: 342 (1625). 2UB 6: 327 (1904).
-MAKERI10104, ngn gg 30~102.
2) (i fråga om ä. förh.) inrättning l. anläggning för tillvärkning av harnesk. Harnesk-makeri och Plåt-smedjor blefvo (under 1600-talet) .. inrättade (i Säter). Hülphers Dal. 497 (1762). 2NF 28: 113 (1918). —
-NAGEL. (harnesk- 1613. harneske- 1543) (†) nagel till hopfästande av de olika delarna i ett harnesk. HH 1: 28 (1543). Hallenberg Hist. 3: 4 (cit. fr. 1613). —
(3) -PLANKA, r. l. f. (numera knappast br.) vävn. harneskbräde. Möller (1790). JournManuf. 1: 66 (1825). SvTyHlex. (1851, 1872). —
-PLÅT. (harnesk- 1616 osv. harneske- 1557—1638) (i fråga om ä. förh.) plåt avsedd l. använd till förfärdigande av harnesk. JernkA 1844, 2: 110 (1557). RP 7: 242 (1638). Likt hagel det smattrar mot harneskplåt. Snoilsky 3: 5 (1883). —
-PÄNNINGAR, pl. (harnesk- 1877—1905. harneske- 1545) [fsv. harniska pänningar] (i fråga om ä. förh.) avgift som ett skrås medlemmar vid vissa tillfällen, i sht vid inträde i skrået, erlade för vidmakthållande av de harnesk som användes av skråmedlemmarna. Skråordn. 230 (1545). SvH 2: 523 (1905). —
-REM. (harneske- c. 1590) (i sht förr) rem till hopfästande av de olika delarna i ett harnesk. Visb. 3: 98 (c. 1590). —
-RUSTNING. särsk. vävn. till 3: harnesk. Ekenmark Dräll. (1828; i titeln). Andersson Väfn. 62 (1880). —
-STÄD. (harneske- 1613) (förr) städ varpå harnesk smiddes. Hallenberg Hist. 2: 888 (i handl. fr. 1613). —
-SVÄRD. (förr) Vid kavalleriet skulle alla hava (bl. a.) ”.. ett gott harnesksvärd, som man kan både hugga och sticka med ..”. Alm VapnH 65 (cit. fr. c. 1565). —
C (†): HARNESKE-FEJARE, -HATT, -KRAGE, -MAKARE, -NAGEL, -PLÅT, -PÄNNINGAR, -REM, -STÄD, se A. —
D (†): HARNESKO-MARK. jfr HARNESK-PÄNNINGAR. (Handtvärkare som uteslutes ur skrået) giöre då lichuäll wt med Embettet (dvs. skall likväl till skrået betala) sin harnisko mark. Skråordn. 265 (1589).
Avledn.: HARNESKA, v. (harnask- 1620) [jfr ä. d. harnisk(e)t o. mnt. harnschet, p. adj., (ä.) t. harnischen o. eng. harness, v.] (†) iföra harnesk l. rustning; nästan bl. i p. pf. ss. adj.: harneskklädd; jfr BEHARNESKAD. Harnaskadt och bewäpnadt Krigzfolck. ALaurentii Ciegler 19 (1620). Schultze Ordb. 1685 (c. 1755).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content