publicerad: 1931
HERTIG hær3tig, m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Svart Ähr. 73 (1560), Emporagrius Oxenst. 98 (1655); -ene, pl. best. Lucidor (SVS) 362 (1674)).
Ordformer
(heer- 1551. her- 1523 osv. här- 1634—1893. -tig(h)- 1523 osv. -ttige 1563. -tzig(h) 1551—1639. -tzic 1561. -tog(h) 1560—1726. -toge 1538—c. 1540. -toghen, sg. best. 1523. -tsogh 1634. -tzogen, sg. best. 1668. -tug(h) 1537—1896 (: arkaiserande))
Etymologi
[fsv. härtogher, -toghe, härförare, hertig; liksom d. hertug, hertig, o. isl. hertogi, härförare, hertig, av mnt. hertoch (gen. -ges), hertoge, motsv. fht. herizogo, t. herzog, feng. heretoȝa. Ordet, som är bildat av de germ. beståndsdelarna hari̯a-, skara, här (se HÄR, sbst.), o. -tuȝan, förare, ledare (jfr TÅG, TÖJA), betecknade urspr. ledaren för en här i krig, men blev senare benämning på en huvudsakligen med militär makt utrustad ämbetsman o. vidare titel för fursten hos vissa av det frankiska riket beroende stammar. Ss. titel i vidsträcktare anv. är ordet sannol. delvis en övers. av mlat. dux i motsv. anv.; jfr äv. de därur härledda fr. duc, eng. duke, it. duce osv.]
1) (†) härförare, anförare för en krigshär. Verelius 85 (1681). (Guttorm) war .. Härtig öfwer alt Konungens Hof-krigsfolk. Peringskiöld Hkr. 1: 73 (1697; isl. orig.: Hertoge). Spegel 521 (1712).
2) titel för regerande furste (under medeltiden ofta vasallfurste) i vissa mindre stater i Europa, i sht i Tyskland (växlande under olika tider); stundom i fråga om liknande förh. i utomeuropeiska länder. Hertoghen af holsten. G1R 1: 58 (1523). Hertogh Christopher aff Bäiern. Svart Ähr. 55 (1560). Svedelius i 2SAH 41: 224 (1866). Tan .. hertigen av Chou. NorstedtVärldH 15: 27 (1928; i fråga om kinesiska feodalförhållanden under forntiden). — särsk. (förr) ingående i den sv. konungens titel i hans egenskap av regent över vissa urspr. utanför det gamla sv. riket stående landsdelar. Wij Gustaf Adolph .. Sweriges .. Konung, .. Hertigh vthi Estlandh och Carelen. RARP 1: 1 (1626). FörordnRättegDomcap. 1687, § 6.
3) titel som i Sverge sedan gammalt plägar förlänas åt kungliga prinsar o. som i äldre tid äv. åtföljdes av en mer l. mindre självständig regeringsmakt över det område (hertigdöme) vars namn ingår i den ifrågavarande hertigens titel; äv. i fråga om motsv. förhållanden i vissa andra länder (t. ex. England, Italien, Portugal); under medeltiden äv. ss. titel given åt en jarl l. antagen i st. f. jarlsnamnet. Hertig Karl (vanl. om sedermera K. IX). Hertigen av Skåne, Västergötland. Hertigen av York (titel för det engelska konungahusets andre son). Titeln hertig av Aosta bäres av en prins av det italienska kungahuset. Magnus (Ladulås) bleeff Swerigis hertoge, och fick Nycöping med Södhermannaland. OPetri Kr. 78 (c. 1540). För att ännu mer öka sitt anseende, antog han (dvs. Birger jarl) den i Sverige förut obrukliga titeln hertig. Fryxell Ber. 2: 47 (1826). Hertigen af Östergötland (dvs. sedermera konung O. II). De Geer Minn. 1: 176 (1892).
4) i fråga om förhållandena i vissa europeiska länder (England, Frankrike, Italien, Spanien o. Portugal): titel för medlem av den högsta adelsklassen. Bland andra förnämiteter sågos på balen ett par franska hertigar. Björkman (1889).
5) (numera bl. i nedan anf. ordspr.) i utvidgad o. överförd anv.: furste, herre. Thenne Lijffsens och Salighetennes Hertogh (dvs. Kristus). Phrygius HimLif. 166 (1615). I rymden är falken hertig. Ström SvenskOrdspr. 286 (1926; ordspr.).
(2, 3) -DÖME. (hertig- c. 1638 osv. hertiga- c. 1540. hertige- 1640—1652) landområde varöver en hertig regerar l. vars namn han bär i sin titel. (Birger jarls son) Magnus bleeff Swerigis hertoge, och fick (bl. a.) Nycöping med Södhermanna land .. til sit hertoga döme. OPetri Kr. 78 (c. 1540). Hertigdömerne Modena, Reggio och Mirandola. Björnståhl Resa 1: 484 (1773). RF 1809, § 45. jfr ARV-, STAM-HERTIGDÖME. —
(2, 3, 4) -KRONA. (hertig- 1813 osv. hertigs- 1785—1800) krona (av den form) som bäres av en hertig; äv. ss. (l. ingående i) heraldiskt vapen. Gyllenborg Bält 313 (1785). Palmblad Nov. 4: 187 (1845, 1851). —
(2) -MANTEL. mantel som fordom bars av en hertig ss. tecken på hans värdighet. SvTyHlex. (1851). Anholm Norm. 32 (1898; oeg.). —
(2, 3, 4) -TITEL. (hertig- 1880 osv. hertige- 1680—1778) Brask Pufendorf Hist. 346 (1680). Odhner G3 1: 158 (1885). —
(2, 3) -VÄLDE. (hertig- 1884. hertiga- c. 1540. hertige- c. 1750) (föga br.) makt (regering) som utövas av en hertig. OPetri Kr. 123 (c. 1540). Hildebrand Medelt. 2: 33 (1884). —
(2, 3, 4) -VÄRDIGHET~200 l. ~102. (hertig- 1843 osv. hertige- 1761) Riccoboni Catesby 46 (1761). Boëthius HistLäsn. 2: 212 (1898).
B (†): HERTIGA-DÖME, -VÄLDE, se A.
C (†): HERTIGE-DÖME, se A. —
-TITEL, -VÄLDE, -VÄRDIGHET, se A.
D (tillf.): HERTIGS-KRONA, se A.
Avledn.: HERTIGINNA1032, f. (-tig(h)- 1545 osv. -tog(h)- 1531—1649. -inna 1531 osv. -in 1649 (i vers)) [jfr d. hertuginde, t. herzogin]
1) till 2, 3, 4: maka till l. änka efter l. dotter till en hertig; regerande furstinna i ett hertigdöme. H. K. H. hertiginnan av Västergötland. G1R 7: 370 (1531). Fröken Christina .. Hertiginna vthj Estland och Carelen. RARP 2: 32 (1633). jfr ÄNKE-HERTIGINNA.
2) (†) allmännare: furstinna, härskarinna. (Soldaterna:) (Pallas) är wårt Hufwud, och wår Hertogin. Stiernhielm Fred. 2 (1649).
3) [efter fr. duchesse d'Angoulême] (i sht förr) trädg. i sg. best., benämning på en finare höstpäronsort. Eneroth Pom. 2: 258 (1866). HbTrädg. 3: 123 (1872).
Ssgr (till HERTIGINNA 1): hertiginne-bröd. (förr) ett slags finare kaffebröd. Sjöberg Singstock 321 (1832).
-titel.
HERTIGLIG3~20 l. 302, stundom 040 (he`rtiglig Weste; härrti´gligg Dalin), adj.; adv. -a (†, Lind (1749)), -en (†, Lind (1738), Möller (1745, 1755)), -t (Crusenstolpe Mor. 3: 203 (1841) osv.). (-lig 1738 osv. -elig 1809) [jfr d. hertug(e)lig, t. herzoglich] till 2, 3, 4: som gäller l. har avseende på l. härstammar från l. tillhör osv. en hertig l. hertigar. Hertiglig krona, hertigligt vapen. Lind (1738). Don Antonio Castrillo, yngre son af ett hertigligt hus. Agrell Maroco 2: 302 (1800, 1807). Den hertigliga ätten Churchill. Hagberg VärldB 103 (1927).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content