SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HYLLA hyl3a2, förr äv. HILLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er (möjl. delvis till sg. hyll) Rudbeckius MemQvot. 92 b (1630), VDAkt. 1702, nr 309); förr äv. HYLL, sbst.2, l. HILL, r. l. f. (f. Schultze Ordb. 1909 (c. 1755), Linder Regl. 94 (1886)); best. -en (möjl. delvis till sg. hylle, r. l. m.; SvBrIt. 1: 68 (c. 1700), Dahlman Reddej. 17 (1743: Diskhyllen)) l. (i poesi) -n (Bellman SSkr. 3: 116 (1787), Dens. SkrNS 1: 375 (1790)); pl. -ar (möjl. delvis till sg. hylle, r. l. m.; Hiärne Berghl. 436 (1687; rättat efter hskr.), Hülphers Dal. 392 (1762)); förr äv. HYLLE, sbst.2, r. l. m. (Düben Boileau Pulp. 31 (1722)) l. n. (Lind (1749)).
Ordformer
(hill 16371772. hilla 1629 (: hillorne, pl. best.)1772, c. 1895 (: hillskänken). hyll c. 17551862. hylla 1538 osv. hylle 17221749. hölla 1702 (: Höllerna, pl. best.)1755)
Etymologi
[för formen hylla jfr fsv. hylla, sv. dial. (t. ex. Södermanl., Närke, Östergötl., Smål., Bohusl.) hylla, hölla, nor. hylla, dan. hylde; för formerna hill, hilla jfr sv. dial. (t. ex. Uppl., Dal., Hälsingl., Norrl.) hill, hilla, nor. hilla, isl. hilla, nt. hilde, hille, hill, (hö)skulle m. m., holl. hild, hilde, (hö)skulle, mnt. hilde, f., skulle, foderhäck, av ett germ. helþiōn-, vilken stamform möter äv. i germ. helþa(n)- (se HJÄLLE). Anm. Formen hyll(a) är snarast uppkommen av formen hill(a) gm labialisering. De enstaviga formerna torde vara nybildade till pl.-formerna av hylla, hilla]
1) (vid vägg o. d. fastgjord) vågrät skiva (vanl. bräde) att ställa, sätta l. lägga ngt på; vanl. dels i överförd anv. om bohagsting som utgöres av flera dylika skivor med större l. mindre mellanrum anbragta mellan gavelstöd, dels om var särskild av dylika skivor (hyllbräden) i en sådan hylla l. i ett skåp; äv. mer l. mindre bildl. VarRerV 25 (1538). Alt sådant (dvs. sina varor) förwara the vthi Apoteken serskildt, på hyllor och i lådhor. Schroderus Comenius 796 (1639). Vi låto gjöra hyllor .. hvarpå vi satte mat som til öfverflöd skickades oss. Dahlberg Lefn. 67 (c. 1755; uppl. 1911). Våra sängar voro inrättade såsom Skåp i Väggarne, hvart skåp har 2 hyllor. FBremer (1821) i BremerBild 6. Der stod på en hylla en burk med insyltade pomeranser. FMFranzén (c. 1845) i 3SAH 2: 152. Din hjernas många dammiga hyllor. Strindberg Blomst. 4 (1888). Dukar och servetter lågo på de med krusadt papper kantade hyllorna (i linneskåpet). Heidenstam Alienus 3: 99 (1892). (Hon) slängde .. upp sin kappa på en av tamburens krokar och hatten på hyllan. Stjernstedt Liw. 243 (1925). — jfr BOK-, BRICK-, FAT-, GLAS-, HATT-, HÄNG-, KAR-, KÄRL-, KÖKS-, MAHOGNY-, MUR-, PIP-, PRYDNADS-, SKAFFERI-, SKÅP-, SKÄNK-, SPEGEL-, SPISEL-, SVÄNG-, SÄNG-, TAK-, TVÄR-, UNDER-, VÄGG-, ÄGG-HYLLA m. fl. — särsk.
a) bokhylla. Schroderus Dict. 87 (c. 1635). Dhe .. togo en bok uthaf hyllen och gofwo mig. SvBrIt. 1: 68 (c. 1700). Nilsson FestdVard. 8 (1925).
b) (ngt vard.) i bildl. uttr.
α) i uttr. (vara att) taga på, ngn gg från hyllan o. d., l. kunna taga ngt på hyllan, för att beteckna att ngt är lätt åtkomligt l. omedelbart står till ens förfogande, resp. att man lätt kan komma i besittning av l. har bekväm tillgång till ngt; numera i sht i negerade uttr. Nordberg C12 2: 171 (1740). Det är icke så visst, som ta på hyllan. Rhodin Ordspr. 34 (1807). Om jag .. haft pengar nog att i stillhet vänta på adjunkturen, hvilken jag vid denna tid kunnat taga på hyllan, ehuru den nu ligger mig för högt. JVSnellman (1848) i FoU 20: 208. Det (är) ej .. nog med att det finns tillgång till föda; den är därför ej alltid att taga från hyllan. Quennerstedt KampTillv. 63 (1899). PT 1904, nr 297, s. 3.
β) [efter eng to lay on the shelf] (ngt vard.) i uttr. lägga, äv. (tillf.) slänga (ngn l. ngt) på hyllan.
α') med sakobj.: (tills vidare) lägga (ngt) åsido l. icke längre taga befattning med (ngt), icke längre tänka på l. bry sig om (ngt), uppgiva (ngt); ofta med avs. på ngt som förhållandena, ens tid l. krafter o. d. icke tillåter en att fortsätta. Hagberg Shaksp. 4: 19 (1848). Doktorn lade .. sina försenade medicinska studier helt och hållet på hyllan. Cederschiöld Riehl 1: 26 (1876). Kärlekssorgerna slängde man på hyllan, nöjet av att vara ute på resa skulle intet få förstöra. Lagerlöf Top. 142 (1920). England har aldrig varit känt för att lägga hänsyn till egna förmåner på hyllan. NDA(A) 1929, nr 259, s. 3. jfr (med anslutning till den eg. bet.): Han har så till sägandes lagt boken på hyllan. Damm StudM 107 (c. 1873, 1893). Efter (boxaren) Carpentiers nederlag .. troddes allmänt att han lagt handskarna på hyllan för alltid. DN(B) 1932, nr 99, s. 11.
β') med personobj.: (tills vidare) ställa (ngn) ”utanför” l. sätta (ngn) ur funktion; ”avpollettera”. Dahlgren Stanley 1: 412 (1890). Republikanernas partiledning .. genomdref hans uppsättande till vice-presidentskandidat, i den dubbla beräkningen att fånga röster i västern med hans populära namn och samtidigt ”lägga honom på hyllan”. 2NF 23: 829 (1915). Jag känner mig långt ifrån såsom jag skulle vara färdig att läggas på hyllan. SvD(A) 1929, nr 105, s. 11.
γ) (numera föga br.) i uttr. vara o. d. på fel hylla l. högt på hyllan, icke vara på sin rätta plats resp. intaga en hög ställning. Lilla Hedda var högt på hyllan der borta på brölloppet, hon fick dansa hela qvällen. Wetterbergh Penning. 300 (1847). (Pastor) Arvid kände sig en smula på fel hylla när han varsamt lade ”sockenbudstygen” från sig i lingonriset vid vägkanten (osv.). Hedenstierna Komm. 46 (1891). jfr (†): När sakerne i Polen komma i ordning, då kommer Fredmans Guld-ålder; Konungen har då låfvat sätta honom på höga hyllan. Björnståhl Resa 1: 409 (1772).
2) i överförd anv. Fischerström 3: 425 (1787; om avsats på spisbotten framför bakugnsöppningen). — särsk.
a) (starkt vard.) på teater o. d.: översta raden; äv. (tillf.) om läktare. Han .. blef visad till Andra Kammarens venstra referentläktare .. han blef icke tillintetgjord af några stora intryck, då han skådade ner från sin hylla och såg den toma salen. Strindberg RödaR 105 (1879). HMolander i Landsm. 1: 617 (1880). De andra (teaterbesökarna), som skola klifva upp på hyllan eller slå sig ned på de enkla parterrbänkarna, .. ha .. väntat i långa köer. Vallentin London 183 (1912).
b) [jfr nor. hilla, smal avsats i fjäll] (i fackspr.) hyllformig avsats i terrängen (i bärg l. klippa o. d.). Höga, skrofliga klipp-väggar, der tusentals sjöfoglar .. lefva och bo på ”hyllorna”. Bergman GotlSkildr. 300 (1882). Högt uppe från en ”hylla”, en afsats i kalklippan. SD(L) 1904, nr 233, s. 5. Banan löper på smala hyllor utmed fjällväggarna. Skottsberg Båtf. 158 (1909). Sörlin JoL 86 (1925). — jfr KLIPP-, KONTINENTAL-HYLLA m. fl.
c) (i fackspr.) i gruva: inslag l. ort som anlagts över botten. De många arbetsrum, som här i Grufvan (dvs. Falu gruva) förekomma, .. hafva åtskillige namn: såsom skullar, .. hillar, m. m. Hülphers Dal. 392 (1762). Den .. lösbrutna bottenleran upplägges vid sidan af (kol-)orten, på ”hyllan”. 5SvGeolU 6: 331 (1915).
3) [efter nt. hilde, hille, skulle, vind(srum)] (†) vind(srum). (Trumslagaren hade ropat till studenterna:) komman nedh edra hunsfottar, tyfwar och skälmar ifron hyllan. ConsAcAboP 3: 392 (1670).
Ssgr (i allm. till 1): A: (2 b) HYLL-AVSATS~02 l. ~20. särsk. (i sht i fackspr.) om klippavsats o. d. liknande en hylla. Andersson o. Birger 101 (1912).
-BORD. (numera mindre br.) med fötter försedd, låg hylla inrättad l. använd till bord; äv.: atenienn. Hyllbord för prydnadssaker. WoJ (1891; under atenienne). I fråga om användningen visar det sig, att hyllborden huvudsakligen använts som underlag för föremål av diverse slag eller som arbetsbord. Erixon Möbl. 2: V (1926).
-BRÄDE, n., l. -BRÄDA, r. l. f. bräde avsett till l. utgörande en hylla; vart särskilt av de bräden i en hylla l. ett skåp vilka äro avsedda att tjäna ss. underlag för föremål. SvTyHlex. (1851). De flyttbara hyllbrädena (i bokhyllorna äro) af trä. 2NF 3: 299 (1904). Vägghyllorna uppträda dels med en hyllbräda eller våning, .. dels med två, .. dels med tre, .. dels slutligen med fyra. Erixon Möbl. 2: LII (1926).
-BÅRD. i fråga om hyllor avsedda för husgeråd, matvaror, linne o. d. (köks-, skåphyllor o. d.): list l. bård (numera oftast av papper), avsedd att ss. prydnad fastsättas på ytterkant av hyllbräde(n). KatalIndUtstSthm 1897, s. 41.
-FACK. fack i hylla; äv.: hylla avdelad i ett antal fack. SD 1892, nr 325, s. 7. 1 Disk och hyllfack .. säljas billigt. GHT 1895, nr 218, s. 1. Särskilda hyllfack äro .. inrättade, i hvilka tidskrifter äro framlagda i löpande årgång. Wåhlin GbgStadsbiblFestskr. 33 (1900). Hyllfacken (i en järnvägspostvagn) .. äro anordnade i flera rader öfver hvarandra. Nothin VagnL 219 (1913). UNT 1930, nr 10569, s. 8.
-FOT. (förr) jfr -METER. RiksdRevStatsv. 1897, s. 565.
-GAVEL. LB 3: 519 (1905).
-INREDNING~020. konkret: inredning med hyllor i lokal (affär). Sthm 1: 456 (1897).
-LÄNGD. särsk. (i fackspr.) i fråga om bokhyllor: sammanlagda längden av ett antal hyllbräden. Det för landsarkiven behöfliga utrymmet (torde) böra beräknas till .. 15000 meter hyll-längd. SD(L) 1896, nr 579, s. 3. 2NF 34: Suppl. 623 (1922).
-METER. (i fackspr.) meter ss. måttsenhet för böcker l. arkivalier, uppställda sida vid sida; äv.: meter hyllängd. BtRiksdP 1898, 8Hufvudtit. s. 254. Ett bokmagasin .. med plats för 8,472 hyllmeter. 2NF 34: Suppl. 625 (1922).
-PAPPER. i fråga om hyllor avsedda för husgeråd, matvaror o. d. (köks-, skåphyllor o. d.): papper avsett att därmed övertäcka hyllbräde(n). SD 1892, nr 349, s. 7.
-REMSA. hyllbård. SundsvP 1886, nr 70, s. 4. Hyllremsor, hvita och kulörta af Papper, Vaxduk och Linne. OGrahnJulexpos. 1898, s. 2.
-SKÅP. skåp (särsk. köksskåp) med hyllor; äv. = -SKÄNK. KatalIndUtstSthm 1897, s. 73. TurÅ 1915, s. 77.
-SKÄNK, r. l. m. skåp som bl. till en del (nedre delen) är anordnat ss. skåp, men i övrigt utgöres av en öppen hylla. Molin ÅdalP 118 (c. 1895). Erixon Möbl. 1: XLII (1925). En stor del av .. hyllskänkarna äro väggfasta. Därs. XLV. —
-STÅNDARE. (i fackspr.) vart särskilt av de lodräta stöd (vanl. av trä, i fråga om bibliotekshyllor numera ofta av järn) mellan vilka hyllbrädena äro insatta. BtRiksdP 1899, 8Hufvudtit. s. 153. PMHyllinrednUnivBiblLd 2 (1904).
-STÖD. (i fackspr.) varje särskilt av de flyttbara metallstift som äro avsedda att insättas i därtill avpassade borrade hål i hyllståndarna för att uppbära hyllbrädena; jfr STÄLL-STIFT. Wåhlin GbgStadsbiblFestskr. 35 (1900).
-UTRYMME~020. (i sht i fackspr.) utrymme på hyllor; äv.: för hyllor avsett l. av hyllor upptaget utrymme. BtRiksdP 1892, 8Hufvudtit. s. 144.
B (†): HYLLE-INRÄTTNING. hyllinredning. Carlberg SthmArchitCont. D 3 b (1740).
Spoiler title
Spoiler content