publicerad: 1933
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-LÄGRA, -ing. (†) geol. inlagra. ASjögren Min. 71 (1865). När den brytvärda bergarten endast förekommer som en jemförelsevis tunn inlägring i det öfriga berget. UB 3: 27 (1873; konkret). —
-LÄKA, v.2, -ning. med. gm läkningsprocess införliva (ngt, en vävnad o. d.) i kroppen; dels med avs. på vävnad o. d. som råkat inkomma i ett sår, dels (o. vanligen) med avs. på vävnad o. d. som gm kirurgiskt ingrepp överförts från annan del av kroppen, inplantera; äv. med avs. på främmande kropp som gm läkning fastväxer i en vävnad l. ett organ; vanligen i pass. med intr. bet. Löwegren Ögonsj. 175 (1891). Inläkes (”transplanteras”) en bit af (insöndrings-)organet å annan plats i kroppen .., uteblifva de karakteristiska rubbningarna (vid organets avlägsnande). 2NF 12: 706 (1909). Projektiler af olika slag kunna stundom reaktionslöst inläkas i hjärnan. LbKir. 1: 591 (1920). —
-LÄMNA, -else (†, Lind (1738, 1749), Möller (1745, 1755)), -ing. lämna (ngt) till ngn som befinner sig inne i ett rum, inne i ett hus o. d., lämna på vederbörligt ställe, på vederbörlig expedition, till vederbörlig myndighet o. d., lämna in. Inlämna ett brev på posten, ett telegram, sitt resgods till pollettering. Inlämna ett anbud, sin (avskeds)ansökan. Lind (1738). Tvänne månader för Högtiden, eller til Ottonde Dagen i October månad, böra alla Prisskrifter vara inlemnade (till Sv. Akademien). 1SAH 1: 37 (1786, 1801). Då äktenskapsförord till domstol inlemnas. Olivecrona MakGift. 244 (1859). De Geer Minn. 2: 75 (1892). särsk. (vard.) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., om inlämningsställe, i sht om ställe på järnvägsstation o. d. där resgods mottages till förvaring. Östergren (1928). jfr BAGAGE-, GODS-, RESGODS-INLÄMNING.
Ssgr: inlämnings-bevis. särsk. post. om bevis ang. till postbefordran avlämnad (avlämnat) värdeförsändelse l. dyl. l. paket. Cederborg Korresp. 13 (1868). SFS 1899, nr 78, s. 82.
-dag.
-nummer. särsk. post. numera å till postbehandling avlämnad (avlämnat) värdeförsändelse l. paket. FörslPoststadga 1869, s. 93.
-postanstalt. post. om postanstalt där (viss) inlämning sker; ofta motsatt: adresspostanstalt. Schulthess (1885). SFS 1920, s. 1638.
-ställe.
-LÄNDA. [jfr -LÄNNING, sbst.2] (†) komma in (i ngns bostad o. d.); taga in (hos ngn); äv.: komma, anlända. Philopomenon ville en gång inlända hos en sin gamla bekanta vänn, lät fördenskul honom derom veta, några dagar förut. Bliberg Acerra 546 (1737). (Då han kom till Tingsryd) tröt honom dagen; hvarigenom hände, at han blef sinnad inlända ther öfver natten. VDAkt. 1767, nr 185. Ihre 1: 993 (1769). —
-LÄNDES. (-ländes (-lendes) 1528—1906. -lendis 1526. -läns 1690) [fsv. inländis, adv. o. adj.; jfr ä. d. indlændis; till INLAND 2]
I. (numera bl. arkaiserande) adv.: inom landet, inrikes; vanl. i uttr. inländes och utländes o. d. G1R 3: 298 (1526). (Ett undermåligt arbete bör kasseras) ehwar thed kann ware arbetedt, inlendes eller vthlendes. Skråordn. 175 (1594). Almqvist Törnr. 1: 72 (1839). Säve HafvSag. 8 (1880). Grimberg SvH 82 (1906; i återgivande av fsv. lagtext).
II. (†) adj.: inländsk, inhemsk, inrikes. Schroderus KonFörär. 31 b (1606). För .. inländes orsaker och olägenheter. Gustaf II Adolf 117 (1615). Isogæus Segersk. 564 (c. 1700). —
-LÄNDSK, adj.1 (-landisch 1557. -landsk 1632. -lansch 1614. -lendisch 1629. -lendsk (-sch, -zsk) c. 1540—1744. -len(n)sk 1521—1625. -ländisk 1616—1635. -ländsk (-sch, -zk) 1528 osv. -länsk 1597—1769) [fsv. inländsker; jfr d. indlænd(i)sk, isl. innlenzkr, t. einländisch; till LAND]
1) om person: infödd; hemmahörande i (det egna) landet; numera hist. l. i förb. med l. i motsättning till UTLÄNDSK. (Konungen) skall sit rike styra oc raada med inlenskom oc inföddom mannom. G1R 1: 29 (1521). Vår inlenske manskap, hvilke den högste klenådh ähr som vi i vårtt ricke hafva. OxBr. 5: 319 (1625). Åtskilliga förträffliga så inländska som utländska språkforskare. AGSilverstolpe Bokst. 44 (1811). SvH 2: 427 (1905). särsk. (föga br.) substantiverat. G1R 1: 29 (1521). Allom både Inlänskom och Fremmandom til Rättelse. SthmStadsord. 1: 1 (1646). (På Drottningholm) kunde .. (Gustav III) med större lätthet emottaga besök af in- och utländske. Odhner G3 1: 496 (1885). särsk. (†): landsman. Där M. Zian och Myntemästaren äro födda, ther säja the vara runastenar och them kunna theras Inländska läsa. Bureus Suml. 21 (c. 1600).
2) om sak: som finnes l. sker inom det egna landet l. rör detta l. sammanhänger med detta, inhemsk; numera nästan bl. i förb. med l. i motsättning till UTLÄNDSK. In- och utländska checker. G1R 27: 95 (1557). Därpå införde iag (dvs. Linné) alla de inländske växter i (botaniska) Trägården. Linné Bref I. 1: 121 (1744). Coloniernas inländska handel. Widegren (1788). Disputationsprof för filosofisk doktorsgrad vid inländskt universitet. LärovKomBet. 1884—85, 1: 269. Inländska eller utländska angelägenheter. De Geer Minn. 2: 216 (1892). Af postverket mottages abonnemang å in- och utländska tidningar. SFS 1907, nr 89, s. 6. särsk.
a) (†) om krig o. d.: som utkämpas mellan medborgare l. inom eget land; inbördes. Indlensk vplop. G1R 4: 213 (1527). Ther af ärro fölgde idkesamme inlendske krigh. Gustaf II Adolf 96 (1622). Schultze Ordb. 2629 (c. 1755).
b) (†) om skrift o. d.: som behandlar förhållanden inom det egna landet. Thetta ware nw noogh sagt om the Göthar vthlendes warit haffua, Nw wilie wij komma til woro inlendzske Cröneke i gen. OPetri Kr. 32 (c. 1540). Wåra inländska gamla Historier. Peringskiöld MonUpl. 123 (1710). Lag 1734, Föret. s. 2.
3) (†) i oeg. anv., i fråga om förhållanden inom ett samfund: inom det egna samfundet l. lägret. Sedan Förföljelsen (mot de kristna) war .. lindrat vthländes, qwalde Sathan Församlingen medh inländskt Kätterij. Schroderus Os. 1: 137 (1635). —
-LÄNDSK, adj.2 [jfr t. binnenländisch; till INLAND 1] (†) som befinner sig i det inre av ett land, inlands-. Utsigten började vidga sig öfver ett stort inländskt vatten. Vettern upptäckte sig. Almqvist JK 23 (1835). —
-LÄNKA, -ning. (föga br.)
1) gm länk fästa (ngt i ngt), länka in; oftast bildl., övergående i bet.: införa (ngt) ss. led i visst sammanhang. En vacker inlänkning af statsskeppets nya ankarkedja i den gamla. Wieselgren Bild. 25 (1886, 1889). Varför har man inte tänkt på att inlänka tullverket i kedjan av organisationer, som försöka locka främlingar till Sverige? SvD(A) 1929, nr 11, s. 8.
2) (numera föga br.) tekn. inkoppla. I en ledning inlänka motstånd. Nyström Telegr. 101 (1869). En telefon var inlänkad i hvardera änden af tråden. TT 1895, M. s. 96. 2UB 10: 97 (1906). 2NF 28: 750 (1918). —
-LÄNNING, sbst.1, m.||ig. (-lending, -länding 1681—1921. -lendning, -ländning 1541—1859. -länning (-lenning) 1541 osv.) [fsv. inländinger, m.; jfr d. indlænding, nyisl. innlendingur; till LAND] person som hör hemma (som har hemortsrätt) i visst land, infödd (person); inföding; numera bl. ngn gg i förb. med l. i motsättning till UTLÄNNING. Then en inlendning är j Jsrael, han skal (osv.). 3Mos. 23: 42 (Bib. 1541). Agrell Sthm 63 (1892). Då enligt 1734 års lag icke statsborgarskapet utan hemvistet torde ha bestämt egenskapen af inlänning eller utlänning. Kallenberg CivPr. 340 (1918). —
-LÄNNING, sbst.2, r. l. f. [fsv. inländing, f.; vbalsbst. till ett icke uppvisat fsv. inlända (jfr -LÄNDA); jfr fsv. inländer, som har inkommit i landet]
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] (i fråga om medeltida förh.) skatt som erlades till en nyvald konung, då han under sin eriksgata kom in i ett landskap. Rabenius Kam. § 304 (1825).
2) [jfr den fsv. bet.: av konungen åt en fredlös edsöresbrytare given tillåtelse att återinkomma i landet] (förr) böter som erlades till konungen av biltog person som fått tillåtelse att åter inkomma i landet. Bleff tha affsagdt att Målsegerne motte taga bötter for thenn döde, och .. (fogden) schulle anamma indlenningen 40 marck. HSH 29: 99 (1541). Därs. 157 (1542). —
-LÄNSA, v.1, -ning. sjöt. länsa in (i en hamn). Lotsångaren Stockholm .. har för ostlig snöstorm måst inlänsa till Gefle. SD(L) 1897, nr 560, s. 1. —
-LÄNSA, v.2, -ning. (i fackspr.) innesluta (timmer) inom en ”läns”. När timret .. blifvit inlänsadt eller inbommadt. Haller o. Julius 241 (1908). HbSkogstekn. 391 (1922). —
-LÄRA, -ing (föga br., 2NF 16: 803 (1911)), -ning. [jfr d. indlære, t. einlehren (i bet. 1, 2) o. einlernen (i bet. 3)]
1) (numera föga br.) undervisa (ngn), informera, instruera; sätta (ngn) in (i ngt); äv.: upplära; numera bl. i förb. med prep. till l. i, förr äv. i abs. anv. PJAngermannus Vthl. 46 (”66”) (1623). En svensk mästare, gesäller och gossar, som alla vid verket äro inlärda. Bæckström Rörstr. 24 (cit. fr. 1746). Hvar ung bondflicka skall, innan hon gifter sig, tjena ett år på prestgården, för att pröfvas och inläras i sysslor och goda seder. Bremer Hem. 2: 91 (1839). Förbindelsen mellan .. trupperna utfördes genom säkra och snabba rörelser, hvartill de svenska soldaterna omsorgsfullt inlärdes. Forssell G2A 41 (1894). Auerbach (1909).
2) lära (ngn ngt, i sht på ett grundligt sätt l. utantill). Rydberg Frib. 277 (1857). Lärjungen, som han (dvs. läraren) skulle inlära de första sidorna i latinska grammatiken. Dens. FilosFörel. 2: 6 (1877). Han var inlärd att i brodern se ett slags styffar. Strindberg RödaR 28 (1879). Jag .. tillbragte min tid med att inlära hvar och en af mitt folk hans arbete under färden. Kongo 2: 437 (1888).
3) lära sig (ngt) så att man kommer ihåg det (l. införlivar det med sitt sätt att tänka, handla osv.), lära sig utantill; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., ofta med bibet. av att ngt är inlärt rent mekaniskt. Geijer I. 4: 220 (1813). Å nya rôler (antecknas), vid deras utdelande, den tid som för inlärandet fordras. ReglKTheat. 1834, s. 8. Jag inlärde hans sätt att behandla blåsröret. Berzelius Själfbiogr. 69 (c. 1845). (En lärobok) bör (icke) innehålla mera än hvad lärjungen kan och bör inlära. PedBl. 1876, s. 76. Metoden med förut inlärda tal (blir) gärna tröttande. De Geer Minn. 1: 154 (1892). Den inlärdt välvilliga minen i m:me Grolliers ansikte vek för något vackert och ömt. Janson Segr. 67 (1913). särsk. (†) refl.: lära sig. Menniskan .. inlärer sig verldens hvardagsspråk. Rogberg Pred. 1: 156 (1824). Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 58 (1854). —
-LÄSA, v.2, -ning.
I. läsa in.
1) gm läsning inlära (ngt). Rollerna voro .. väl inlästa. SthmFig. 1847, s. 102. (Han) hade fört särdeles noggranna anteckningar, hvilka han sedan ämnade inläsa för öfverbetyg. Lindqvist Stud. 28 (1906). Inläst lärdom och abstraktioner. Vetterlund Skissbl. 252 (1914).
2) (ngt vard.) undervisa (ngn) l. ”läsa” med ngn, så att denne ”kommer in” i en skola o. d. GHT 1896, nr 138 B, s. 1. Informator erhåller anställning att inläsa en flicka och två gossar i elementarskola. LD 1918, nr 212, s. 8.
3) (†) refl.: hålla inträdesföreläsning. Mester Swen haffuer långt effter migh fått breff på professionen och sigh inläsit. LWallius (1621) hos Annerstedt UUH Bih. 1: 178.
4) [efter t. einlesen] i uttr. inläsa ngt i ngt, lägga in en viss mening i ngt (eg. i ngt som man läser), tyda ngt ss. ngt. Ovisst synes, huruvida i denna försiktighet uteslutande kan inläsas .. ren oegennytta. KyrkohÅ 1914, s. 370. (Atterbom o. Tegnér) inläsa .. platonsk-schellingsk filosofi i de fornnordiska myterna. Nilsson SvRom. 446 (1916). jfr: Vi tro icke på möjligheten att så att säga inläsa anslag i grundlagen. Samtiden 1874, s. 728.
II. [liksom d. indlæse efter t. einlesen, eg.: insamla; jfr sv. dial. läsa, plocka, samla, läsen väv (Bohuslän), om röllakan (där inslaget plockas in)] vävn. vid vävning i mönster; eg.: anbringa varptrådarna resp. harnesksnörena på sådant sätt att åsyftat mönster väves; lägga in (visst mönster). PH 5: 3512 (1753). Med samma omvexling inläsas (i mönsterstolen) de öfriga 24 mönstren. UB 6: 448 (1874). 2NF 12: 1153 (1910).
Ssg (jfr I 5 ovan): inläsnings-avgift. (förr) avgift som erlades av kvinna som vid kyrkotagning ”lästes in” i kyrkan, kyrkogångsavgift. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 203 (1863). —
-LÖDA, -ning. (i fackspr.) löda in.
1) gm lödning insätta l. fastsätta. Berzelius Kemi 1: 334 (1808). Dryckeskanna i barock med inlödda mynt. Wrangel Konststil. 42 (1897).
2) inlägga i ett kärl o. d. som därefter tillslutes gm lödning. Såsom förut nämnts, inlödas för export afsedda tändstickor vanligtvis i plåtlådor. TT 1896, K. s. 20. SD(L) 1902, nr 40, s. 5. —
-LÖDDRA, -ing. (i skriftspr.) intvåla så att lödder uppstår, löddra in. Almquist Häls. 504 (1896). 2NF 23: 720 (1915).
Spoiler title
Spoiler content