publicerad: 1935
KAMIN kami4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(i ä. tid äv. skrivet cam-)
Etymologi
[liksom d. kamin av t. kamin, eldstad, ugn, skorsten, av lat. camīnus o. det därur uppkomna it. camino, av gr. κάμινος, ugn; jfr fr. cheminée, eldstad, ugn, skorsten]
1) (numera nästan bl. i fråga om äldre l. utländska förh.) för uppvärmning av boningsrum avsedd, vid ena väggen uppförd l. däri delvis inbyggd fast eldstad l. spisel med öppen härd, vidt, upptill avsmalnande rökfång med i rummet framskjutande överbyggnad (spiselkappa); i sydligaste Sv. ngn gg om vanlig kakelugn (se d. o. 1). (Adeln behöver gotlandssten till) dehres egne hus bygningar, .. till dess Zirat, Portaler, Caminer och begrafninger. RARP 4: 137 (1647). Ej midt på golfvet glöder / den muntra brasans sken, / men emot vägg sig stöder / kamin af marmorsten. Tegnér (WB) 5: 83 (1825). Rothstein Byggn. 517 (1859). Den stora öppna kaminen på långväggen (i Kjällstorps prästgård). Idun 1900, s. 162. I stället för de skulpterade kaminerna eller kulörta fajansugnarna komma (under rokokon) sirliga ljusa ”porslinskakelugnar”. Wrangel ByggnH 37 (1904). — jfr MARMOR-KAMIN.
2) fristående (flyttbar), mest med kol, kox l. bränntorv (äv. fotogen l. gas) eldad, icke värmemagasinerande (järn)ugn för uppvärmning av (bonings)rum. PH 6: 4192 (1756). En Kamin af Koppar. DA 1808, nr 13, s. 2. Kaminer göras af jern i allmänhet med murning ini. Ahlström Eldsl. 141 (1879). 2UB 1: 625 (1898). Ödlund sken som en glödgad kamin över hela ansiktet. Gunnarsson Emigr. 179 (1930). — jfr ANTRACIT-, FLÄNS-, FOTOGEN-, GAS-, ILLUMINATIONS-, JÄRN-, KOPPAR-, PLÅT-, TACKJÄRNS-KAMIN m. fl.
3) [efter motsv. anv. i t., ävensom av fr. cheminée; användningen utgår från bet.: skorsten] sport. trång o. brant (nästan lodrät) klyfta i bärgvägg. TurÅ 1897, s. 151. 3NF (1929).
Ssgr: A: KAMIN-ELD.
(1) -FRIS, r. kakelugnsfris (se d. o. 2), kakelugnshylla. Backman Dickens Pickw. 1: 209 (1871). Pendylen på kaminfrisen gick och gick. Lundegård LaMouche 57 (1891). —
(1) -GALLER. framför kaminen befintligt skyddsgaller; äv.: kakelugnsgaller. Tom satt med sina betofflade fötter på kamingallret. Backman Dickens Pickw. 1: 215 (1871; eng. orig.: the fender). TySvO (1932; under kamingitter). —
(2) -KAKELUGN~002 l. ~200. TT 1876, s. 250. För att tillgodogöra sig fördelen af en viss värmemagasinering utan att behöfva använda en större mängd murverk, som lägger hinder i vägen för en tillräckligt hastig uppvärmning, har man uppfunnit s. k. kaminkakelugnar. Dessa utgöra ett mellanting mellan kakelugnarna och järnkaminerna. 2UB 1: 622 (1898). —
(1, 2) -KRANS. (vanl. ornamenterad) krans l. ring som bildar översta delen l. krönet av kamin l. kakelugn; äv. om kakelugnshylla. TT 1880, s. 125. De grön- eller rödspräckliga gula kakelugnarna med hvälfda nischer och kaminkrans sprida åter värme. Bååth-Holmberg Morf. 1: 13 (1910). —
(2) -RÖR. rör varigm röken ledes från kamin in i skorsten. AHB 83: 28 (1873). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(1) -SPEGEL. i kamin infälld spegel. En kaminspegel med omfattning i 1830-tals-gotik från Örbyhus slott. PT 1908, nr 281 A, s. 3. —
(2) -TEGEL. tekn. eldfast tegel varmed kamin fodras inuti. Kamintegel, segmentformiga, såväl refflade som orefflade. VaruförtTulltaxa 1: 235 (1912). SvGeolU Ca 6: 177 (1915). —
Spoiler title
Spoiler content