SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KLACK klak4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. klack, klick; jfr nor. klakk, fläck, nt. klak, klump (jfr t. klecks, fläck); möjl. samma ord som KLACK, sbst.2, l. kontaminationsbildning av KLICK, sbst.1, o. KLATT]
1) (i vissa trakter) klick (se KLICK, sbst.1 II 1). Då smöret begynte ta slut, tog han en duktig ’klack' däraf. Modin GTåsjö 282 (1916).
2) (†) bildl.: fläck, klick (se KLICK, sbst.1 II 2); i uttr. lägga klack på ngn, (gm förtal) sätta en fläck på ngns rykte o. d. Illwilliga .., som med deras förtalande, giärna lägga klack på den oskyldiga. Hoorn Siphra Dedic. 3 a (1719).
Spoiler title