SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLAVER klave4r, sbst.1, n. (Lind (1749) osv.) ((†) m. Helenius (1838)); best. -et; pl. = (HT 1891, s. 198 (1707) osv.) ((†) -er RelCur. 128 (1682), SP 1779, s. 699).
Ordformer
(förr äv. skrivet cl-. -ver (-vér, -veer) 1669 (: Elffen beens Claver) osv. -veur 1683. -vier 1741. -vir 1682)
Etymologi
[jfr d. klaver, holl. o. t. klavier; av fr. clavier, tangentbord, klaviatur, avledn. till lat. clavis, nyckel (se KLAV, sbst.1). Anm. De svenska o. danska formerna klaver ha sannol. övertagits från en nt. form klaver (jfr ostfries. klavēr). — Jfr KLAVECIN, KLAVER, sbst.2, KLAVIATUR, KLAVIKORD]
1) klaviatur; numera (utom i a o. b) bl. i vissa ssgr. RelCur. 128 (1682). Orgverk med 4 Claver och Pedal träffas i många Tyska Orter. Hülphers Mus. 165 (1773). Dalin (1852; med hänv. till klaviatur). jfr MeddSlöjdF 1899, 2: 42. — jfr PEDAL-KLAVER. — särsk.
a) i ordstävet det låter, sa bonden (förr äv. klockaren), trampa(de) (förr äv. klev) i klaveret o. d. Dalin 1: 825 (1852). ”Det låter!” — sa bond', trampa' i klaveret. Schultz Ordstäf 6 (c. 1865). Jag tror det låter, sa klockarn, trampade i klaveret med träskorna. Landsm. XI. 2: 26 (1896).
b) (vard.) i bildl. anv. av a, i uttr. trampa i klaveret, göra en dumhet l. begå ett grundligt (blamerande) misstag o. d.; särsk.: oavsiktligt l. tanklöst vidröra ngt (för en person) obehagligt, ”plumpa i protokollet”. Crusenstolpe Ställn. 12: 41 (1848). (Han) begrep, att han hade trampat i klaveret, och för att bättra upp saken sade han (osv.). Åkerlund Baroja Zal. 103 (1927). Lotten .. trampar i klaveret och struntar i folks känslor. Bergman LBrenn. 146 (1928).
2) i bildl. anv., om ngt som påminner om en klaviatur; i ssgn TAND-KLAVER.
3) stränginstrument vars strängar äro spända över en lådliknande resonansbotten o. bringas att ljuda medelst slag på en klaviatur; särsk. dels (förr) om klavikord, klavecin, klavicyterium o. d., dels (utom i vissa ssgr numera bl. ngt ålderdomligt) om piano. BoupptSthm 1676, s. 1082 b. Hon är vacker, ung, quick, spelar braf på Claver. Kellgren (SVS) 6: 30 (1774). Det troligen i början af 1400-talet uppfunna klaveret .. härledde sitt ursprung från det äldre hackbrädet eller cymbalen. Bauck 1MusH 51 (1862). Stjerne Sol 47 (1906). Det allra uslaste klaver klingade starkt och rikt, bara han rörde vid tangenterna. Lagerlöf Troll 2: 8 (1921). Böök Lejon 113 (1935). — jfr HAMMAR-, PEDAL-KLAVER. — särsk. (numera knappast br.) övergående i bet.: pianomusik, pianospel. Jag hade icke lärt något annat än litet Franska, litet Claver och litet knyppla. Levin Schiller Cab. 54 (1800).
4) i oeg. anv., om olika slags (mindre) instrument; i ssgrna HAND-KLAVER, MUN-KLAVER.
5) [elliptiskt av HANDKLAVER] (vard., föga br.) handklaver, dragspel. Strindberg Hems. 162 (1887).
Ssgr (i allm. mus.): A: (3) KLAVER-ACKOMPANJEMANG. ackompanjemang av klaver (l. piano). Almqvist TreFr. 1: 75 (1842). UNT 1929, nr 10386, s. 4.
(1) -BORD. mus. klaviaturbord. PT 1898, nr 155, s. 3.
(3) -FUGA. mus. fuga för klaver (l. piano); motsatt: fuga för orgel, orgelfuga. PT 1902, nr 105 A, s. 3. Jeanson (o. Rabe) 1: 213 (1927).
(1) -HARMONIKA. [jfr t. klavierharmonika] mus. med klaviatur försedd glasharmonika (se d. o.). NF 6: 758 (1882).
(1) -HARPA, r. l. f. [jfr t. klavierharfe] mus. ett slags med klaviatur försedd harpa. Dalin (1852). Boivie NordMMusik. 16 (1911).
(3) -INSTRUMENT. i sht mus. musikinstrument av klaverets typ. Envallsson 52 (1802). Boivie NordMMusik. 16 (1911).
(3) -KOMPONIST, m.||ig. Wegelius MusH 293 (1892).
(3) -MAKARE. [jfr t. klaviermacher] (förr) person som yrkesmässigt tillvärkade klaver. Björkegren 1213 (1784). Fatab. 1921, s. 51.
Ssg: klavermakare-borr. (†) handtv. benämning på ett slags för mycket små hål avsedd borr som gm en skruvmekanism i borrskaftet växelvis kan vridas åt ömse håll vid borrningen. Almroth Karmarsch 291 (1839). Dalin (1852; med hänv. till tryckborr).
(3) -SAK. (mindre br.) mus. komposition för klaver (l. piano); i sht i pl. Mecklin BegTonk. 40 (1802). Möller LbMus. 53 (1880).
(3) -SKOLA, r. l. f. [jfr t. klavierschule]
1) (numera föga br.) skola för undervisning i pianospel. Snellman Gift. 2—3: 7 (1842).
2) (numera föga br.) (elementär) lärobok i pianospelning. SP 1792, nr 26, s. 4. Valentin Musikh. 2: 64 (1901).
(3) -SONAT. mus. sonat för klaver (l. piano). IT 1791, nr 35, s. 4. Jeanson (o. Rabe) 1: 207 (1927).
(3) -SPEL.
1) (†) om klaverinstrument. Stämmhammare til et claver-spel. Lind (1749; under stimmhammer).
2) [jfr t. klavierspiel] spel på klaver (l. piano). NF 3: 596 (1879). Liszt .. uppväckte öfverallt den största beundran genom sitt genialiska, fulländade klavérspel. Möller LbMus. 54 (1880). Vasenius Top. 1: 92 (1912). Böök Lejon 250 (1935).
(3) -SPELARE. (numera föga br.) SP 1792, nr 274, s. 4. En skicklig klavérspelare. Valentin Musikh. 2: 25 (1901).
(3) -SPELNING. (numera föga br.) Vogler Clavérsch. 31 (1798). DA 1824, nr 1, Bih. s. 7.
(3) -STRÄNG, r. l. m.
1) sträng på klaver. Duræus Naturk. 97 (1759). TySvO 1280 (1932).
2) (numera föga br.) tekn. = -TRÅD. Polhem Invent. 53 (1729). Eneberg Karmarsch 2: 289 (1861).
(3) -STYCKE. [jfr t. klavierstück] (numera föga br.) komposition för klaver l. piano. SP 1792, nr 26, s. 4. Valentin Musikh. 2: 27 (1901). Cannelin (1921).
(3) -SVIT. mus. svit komponerad för klaver (l. piano). Valentin Musikh. 2: 45 (1901). Jeanson (o. Rabe) 1: 200 (1927).
(5) -SÄNG. (vard., föga br.) säng som kan fällas l. skjutas ihop, ”dragspelssäng”; jfr HARMONIKA-SÄNG. SvD(A) 1920, nr 143, s. 7. Östergren (1930).
(3) -TRIO. mus. trio för klaver (l. piano), violin o. violoncell. NF 4: 1275 (1881). UNT 1929, nr 10386, s. 4.
(3) -TRÅD. tekn. benämning på särskilt fin järntråd (urspr. avsedd till strängar på klaver?). Almström Handelsv. 100 (1845). Åstrand (1855).
(3) -UTDRAG~02, äv. ~20. (klaver- 1824 osv. klavers- 17921809) [efter t. klavierauszug] mus. arrangemang (av en opera l. symfoni o. d.) för klaver l. piano. SP 1792, nr 284, s. 4. Klaver-Utdrag af Operor. DA 1824, nr 70, s. 6. SvUppslB (1933).
(3) -VIRTUOS. (numera föga br.) SthmFig. 1845, s. 117. Wegelius MusH 302 (1892). Lundell (1893).
B (†): KLAVERS-UTDRAG, se A.
Avledn.: KLAVERIST, m.||ig. (†) person som (yrkesmässigt) spelar klaver. Hülphers Mus. 104 (1773). Bauck 1MusH 92 (1862).
Spoiler title
Spoiler content