SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KRISTUS kris3tus2, äv. 40, m.; gen. Kristus' l. (med lat. böjn.-ändelse) Kristi; äv. (utom i ssgn ANTIKRIST o. i förb. vite krist numera bl. ngn gg i religiös poesi) KRIST kris4t, sbst.2, m.; gen. Krists; pl. (i bet. 1, numera bl. tillf.) -er32 ((†) med lat. böjn.-ändelse Kristi Mat. 24: 24 (NT 1526)). Anm. I ä. tid o. ännu ngn gg arkaiserande användes den lat. dat.(abl.)-formen Kristo samt ack.-formen Kristum, ävensom, ss. tilltalsform, vokativformen Kriste.
Ordformer
(förr vanl. skrivet chr-. krist (chr-) 1526 osv. -us 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. Krister, motsv. d. Krist, fnor. o. isl. Kristr, fsax. Krist, fht. Christ, mht. Krist, t. Christ, Christus, feng. Crīst, eng. Christ; av lat. Christus, av gr. Χριστός, eg.: ”den smorde” (till χρίειν, smörja), ytterst en övers. av hebr. māshīach (eg.: ”smord”), Messias]
1) (i bibeln o. därav påvärkat spr.) benämning på den av judarna väntade frälsaren l. ”Herrens smorde”, vars ankomst var föremål för de judiska profetiorna, Messias. Falske Christi och falske propheter skola vpkomma. Mat. 24: 24 (NT 1526; Bib. 1917: människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå). Tw äst gudz Christus. Luk. 9: 20 (NT 1526; Bib. 1541: Christ; Bib. 1917: Guds Smorde). De falska krister och de falska profeter, huru kan man känna dem? Upsala(A) 1925, nr 13, s. 2.
2) namn på Jesus av Nasaret ss. den av judarna väntade o. av profeterna förebådade Messias; särsk. i mer l. mindre bildl. o. oeg. anv. (jfr Hjelmqvist BiblPersN 143 ff. (1901)). — särsk.
a) i appellativisk anv.; särsk. med hänsyn till Kristus ss. den gudomlige frälsaren l. konungen. Schroderus Os. 1: 703 (1635). Ring in den Krist vi bida än. Edgren Tennyson 100 (1902). — jfr ANTIKRIST.
b) i förb. vite Krist, se VIT.
c) i vissa omskrivande uttr. l. förb.
α) Kristi brud, se BRUD, sbst.1 1 c α.
β) Kristi kavaljer, se KAVALJER 2 a.
d) i namn på vissa kyrkliga högtider.
α) Kristi himmelsfärdsdag, se HIMMELS-FÄRDS-DAG a.
β) Kristi lekamens dag (l. fest), se LEKAMEN.
e) i namn på vissa växter. Kristi blod(s)-droppar, se BLODDROPPE 2 a. Kristi hand, se HAND 16 a. Kristi korsblomma, se KORS-BLOMMA 1 b. Kristi törnekrona, se TÖRNEKRONA. Kristi törneris, se TÖRNRIS.
3) [efter motsv. anv. i t.] i fråga om jul l. julklappar.
a) om julhögtiden; i ssgn KRIST-ÖRT.
b) om julklapp; i uttr. helig krist, se HELIG 1 c.
Ssgr (i allm. till 2): A: KRIST-BARN, -BILD, se B.
-DAG. (†)
1) [efter t. christtag] juldag(en). Werve Alm. 1652, s. 25.
2) helgdag till firande av ngn viktigare händelse i Jesus' levnad. KOF 1: 97 (1571).
-MAN ~man2. [jfr d. kristmand, isl. kristmaðr] (i vitter stil, arkaiserande) man som bekänner sig till Kristus; kristen man. Lösen eller härrop (i slaget vid Stiklastad), skulle vara, Fram, Fram Kristmän, Korsmän, Kungsmän. Lagerbring 1Hist. 1: 401 (1769). Ling BlotSven 104 (1824). Grip Folkhumor 173 (1916).
-MÅNAD. [jfr d. kristmaaned, t. christmonat] (†) julmånad, december. VarRerV 4 (1538). Hamb. (1700). Topelius Planet. 1: 14 (1889).
-SALIG. [jfr t. christselig] (†) eg.: salig i Kristus; om avliden person: saligen insomnad (i tro på Kristus). Phrygius HimLif. 83 (1615). Wår Christsalige LandzFadher Konung Göstaff. Dens. Föret. 11 (1620).
-TORN. [jfr d. kristtorn, t. kristdorn; av folktron satt i samband med Kristus' törnekrona (jfr Hellquist EtymOrdb. 355 (1921))] bot. växten Ilex aquifolium Lin., järnek (med taggiga blad o. röda bär). Fries BotUtfl. 3: 170 (1856, 1864). Flodström Naturförh. 100 (1918).
-TROGEN. [jfr t. christtreulich] (i religiöst spr., ngt ålderdomligt) som är Kristus trogen, som sätter sin lit till Kristus; förr äv. (om person): som tror på Kristus. Alla christtroogna menniskior .. thesamma alle j hoop är then helgha kyrkia. OPetri MenFall E 6 b (1526). Hwar Christrogen frögde sigh. Ps. 1586, s. LXXVI b. Är här til märkia, at en rätt Christrogen Menniskia, sin troo, icke på falske signingar .. ställa skal. Fosz 539 (1621). Kristtrogen svenskhet. SvD(A) 1934, nr 165, s. 7.
-TÖRNE. (numera bl. i icke fackmässigt spr.) = -TORN. Franckenius Spec. E 1 b (1659). NordT 1902, s. 271.
-ÄLSKANDE, p. adj. (i religiöst spr., numera knappast br.) Phrygius HimLif. B 1 b (1615). Hvilka äro Christälskande? så at de älska Christum rättsinnelige? KyrkohÅ 1904, s. 207 (1735).
-ÖGA. [jfr d. kristøje, fr. oeil de Christ] (†) bot. örten Aster Amellus Lin. (med vackra, himmelsblå strålblommor), ”gudsöga” (se GUD II 3 e). Nemnich Naturg. 1: 518 (1793).
(3 a) -ÖRT. [jfr t. christblume, christwurz] (†) växten Helleborus niger Lin., julros. Christört. BOlavi 170 b (1578). Franckenius Spec. B 3 b (1659).
B: KRISTUS-BARN. (krist- 16351735. kristus- 1856 osv.) [jfr t. christkind] särsk. om bild som föreställer barnet Jesus, jesusbarn. RP 5: 385 (1635). Ett litet brunt Schatull, hvaruti ligger .. Ett Christbarn utskurit i träd. Wrangel TessPal. 33 (i handl. fr. 1735). Topelius Fält. 2: 20 (1856).
-BILD. (krist- 1735. kristus- 1851 osv.) [jfr t. christusbild] bild (i sht skulpturbild) som föreställer Jesus. En liten Christbild af bly. Wrangel TessPal. 34 (i handl. fr. 1735). Karlin KultM 16 (1888).
-MONOGRAM. i sht konst. om bokstavsfigurer i form av förkortningar av namnen Jesus Kristus, skrivna med grekiska bokstäver. NF (1885).
-SKÄGG. jesusskägg. Judar med den äkta typen: kraftigt böjd näsa .. och enspetsigt Kristus-skägg. TT 1901, Ark. s. 24.
-TRO, r. l. f. i sht teol. Göransson UndersRel. II. 2: 260 (1906).
Spoiler title
Spoiler content