SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KULTIVERA kul1tive4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KULTIVATION, KULTIVATOR (se avledn.).
Ordformer
(förr äv. skrivet cul-. kul- (c-) 1642 osv. kyl- 1811)
Etymologi
[jfr t. kultivieren, eng. cultivate; av fr. cultiver, av mlat. cultivare, till lat. cultus (se KULT, sbst.2; jfr KULTUR)]
— jfr DJUP-, FÖR-, HJÄLP-KULTIVERA, ävensom GENOM-, HÖG-, O-, ÖVER-KULTIVERAD.
1) (med prägel av fackspr.) uppodla l. odla l. bruka (jord); bedriva växtodling (äv. skogsodling) på (ett område); i sht i pass.; i p. pf. äv.: som gm odling befinner sig i (så l. så hög) kultur. De Land Wij vthi West-Indien innehafwe, äre af den consideration och beskaffenheet, att de behöfwe än yttermera til cultiveras och opbrukas. Stiernman Com. 2: 769 (1654). Om sådane moraser icke på något sätt stode at cultivera. Hiärne 2Anl. 276 (1706). Sockerbetsdistrikten i Skåne med deras i sig själf goda och därtill högt kultiverade jord. LBl. 1904, nr 35, s. 1. Hela berget (dvs. Vesuvius) var (före vulkanutbrottet år 79) kultiverat till den 1,300 m. höga toppen. HimHavJord 1: 25 (1925). Enligt dessa (dvs. planerna för skogens återväxt) kultiveras i allmänhet en större areal än den som afverkas. Rosman BjärkSäb. 3: 293 (1927).
2) (†) med avs. på växter: odla. Rudbeck Bref 37 (1664; i bild). Våra almännaste sädesslag, Hvete, Råg, Korn, &c. dem vi sjelfve cultivera. VetAH 1751, s. 306. SPF 1849, s. 101.
3) (†; se dock a o. b) i bildl. anv. av 1 (o. 2): bearbeta l. upparbeta l. exploatera (ngt); arbeta inom (ett näringsfång l. en vetenskap o. d.); vårda sig om l. handhava l. sköta (ngt); (flitigt) använda (en metod o. d.); idka, bedriva. Vij hafve alltidh öga däruppå, huru handelen och commercierne skole cultiveras och befordras. RP 9: 416 (1642). (En särskilt utsedd person skall i handtvärkshusen) om thesz (dvs. materialets) rätta handterande och cultiverande all nödigh vnderrättelse gifwa. Stiernman Com. 3: 707 (1668). Bergswerckens cultiverande. HC11H 13: 88 (1697). (Wollaston) är säkert et af de djupaste hufvuden, som i vårt tidehvarf cultivera chemien. Berzelius Brev 8: 34 (1812). Petersson FysUnders. 106 (1908). — särsk.
a) (numera föga br.) med avs. på förmåga (talang) l. kunskap: upparbeta, utveckla. Min lilla kännedom af Franskan, som jag på Rügen varit angelägen cultivera, kom mig väl till pass. Crusenstolpe 1720 107 (i handl. fr. 1807). Kultivera en talang, (dvs.) upparbeta den. Weste FörslSAOB (1823).
b) (numera föga br.) med avs. på vänskap, bekantskap (förr äv. förtrolighet): underhålla, odla. K. M:tt (underlåter icke) .. att göra godh mine emoot Keijsaren och cultivera hanss anbudne wänskap på alle giörlige sätt. RARP 6: 207 (1657). Dock skulle man tro, at förtroligheten nu så mycket bättre och utan andras misstycke lärer kunna cultiveras emellan desse riken (dvs. Frankrike o. Sverge). 2RA 1: 307 (1723). Allt vidare kultiverande af den bekantskapen upphörde snart. Berndtson (1880).
4) bibringa (en enskild person l. ett folk o. d.) kultur (i bet. 7 o. 8); civilisera, hyfsa; förädla l. förfina (seder, uppträdande, smak o. d.); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: civiliserad, bildad, som står på en hög kulturell ståndpunkt, som har l. representerar l. vittnar om (högre) kultur (bildning), förädlad, förfinad. En kultiverad person(lighet), konstnär, målare, sångare. Inom kultiverade kretsar. Ett (högt) kultiverat hem. Kultiverad smak, (sång)röst, (spel)teknik. (Kemiska) Laboratoria (äro) inrättade hoos alla de mächtiga, som ibland de cultiverade nationer willja räknas. Hiärne Förb. 3 (1706). At du är född uti et Cultiveradt land och ibland förfinade människor. Hasselroth Campe 92 (1794). Vår tids cultiverade pianospel. Nilson Pedalspeln. 5 (1884). Hornborg Fort. 86 (1919). Bildad dam, kultiverad, med intresse för barn och deras uppfostran, önskar förestå gott hem. SvD(A) 1929, nr 205, s. 14 (annons). Kultivering av smaken. Därs. 1935, nr 356, s. 20.
Avledn.: KULTIVATION, r. l. f. [jfr eng. o. fr. cultivation] särsk. (†) till 1: handling(en) att odla jord, kultiverande, odling; äv. konkretare: särskilt tillstånd vari jord gm odling befinner sig. HC11H 10: 92 (1650). Erbjudandes han (dvs. köparen av rusthållet Utnäs) sig at skaffa nöjaktig caution .. för Gårdens cultivation och behöriga bruk. LMil. 4: 1189 (1699). Jord af specificerad beskaffenhet och kultivation. SLorS 16: 227 (1899).
KULTIVATOR, förr äv. KULTIVATÖR, r. l. m. (-ator 1813 osv. -ateur 1777) [jfr t. kultivator, eng. cultivator, fr. cultivateur] landt. benämning på olika (plog- l. harvilknande) redskap för djupplöjning l. djupluckring av jorden; jfr EXSTIRPATOR, GRUBBER, HÄSTHACKA, sbst.; numera vanl.: fjäderharv försedd med hjul för djupgåendets reglering. Gadd Landtsk. 3: 141 (1777). Sonesson HbTrädg. 1085 (1926).
Ssgr (landt.): kultivators-, äv. kultivator-fjäder. Kultivatorsfjädrar (afsedda att under arbetet trycka harfpinnarna mot marken). VaruförtTulltaxa 1: 276 (1912).
-pinne. harvpinne på kultivator. VaruförtTulltaxa 1: 276 (1912).
Spoiler title
Spoiler content