publicerad: 1939
KÅPA kå3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar Schroderus Os. III. 1: 199 (1635), BtÅboH I. 11—12: 12 (1655); -er TullbSthm 15/5 1543, BtÅboH I. 1: 119 (1630)).
Ordformer
(kaap- 1526. kap- 1524—1528. ko(o)p- c. 1550—1766. kåp- 1526 osv. kåpp- (-o-) 1563—1759)
Etymologi
1) om klädesplagg.
a) kappliknande överplagg (i allm. utan ärmar o. med kapuschong) för män l. kvinnor; utom i fråga om ä. (i sht medeltida) förh. numera nästan bl. om munkkåpa l. korkåpa l. liknande plagg buret ss. tecken på en viss värdighet (vid utförande av vissa ceremonier o. d.). OPetri Tb. 10 (1524; uppl. 1929). En ährligh enkiebrud (prydes vid sin vigsel) medh dook och kåpa, eller sina egna heders kläder. KOF II. 2: 142 (c. 1655). Vid högtidliga tillfällen iklädde presten sig en kåpa .., en vid mantel, med nedhängande krage bak. Hildebrand KyrklK 117 (1875). Vid den kungliga begrafningen fungerade jag såsom härold, iklädd .. kåpa, broderad med guldkronor. De Geer Minn. 1: 74 (1892). Uppe på estraden .. sitter domaren vid det väldiga bordet, slätrakad, silvergrå peruk och svart kåpa. Hellström RedKav. 169 (1933; i fråga om engelska förh.). — jfr BISKOPS-, HÄROLDS-, KOR-, MUNK-, NARR-, REKTORS-, SAMMETS-, SIDEN-, VADMALS-KÅPA. — särsk.
α) i ordspr. Kåpa och kalk skyler mången skalk. Granlund Ordspr. (c. 1880). Hvarje narr sätter värde på sin kåpa. Därs.
β) (†) i uttr. vinna l. stå sig l. begå sig som kåpa(n) i dans(en) o. d., bli illa tilltygad, stå sig slätt. Then .. Pålenske skare / .. wunno i striden som kåpa i dantz. PolitVis. 201 (c. 1598). När en ringa Man wil träta medh en wäldigan, så winner han som Kåpan i dantzen. Grubb 583 (1665). Stå sig bra, som Kåpan uti Danszen. Warnmark Epigr. G 3 b (1688). Begå sig, som kåpan i dansen. Rhodin Ordspr. 6 (1807). Granlund Ordspr. (c. 1880).
δ) (†) i uttr. vända (draga, hänga) kåpan efter vinden l. vädret o. d., vända kappan efter vinden (se KAPPA, sbst.1 1 c γ). Svart Gensw. H 4 b (1558). The (dvs. furstarnas fogdar) hängia kåpan effter winden. Forsius Fosz 335 (1621). Wända Kåpan effter Winden. Meyerus Alm. 1672, s. 13. Hertigen aff Northumberland wille sielff draga Kåpan effter Wädret, och förklarade Mariam vthi Chambrigde för Drottning. Brask Pufendorf Hist. 145 (1680). Stiernstolpe DQ 4: 180 (1819).
ε) (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) bildl. (jfr ζ, 2), om (abstr. l. konkret) föremål som täcker l. skyler över l. gömmer ngt. Kolmodin QvSp. 2: 531 (1750). Vi tro .. att en gränslös egoism och råhet kunna smyga med in under det kristliga skenets kåpa. NordT 1883, s. 623. Kastellet .. har nu en tät kåpa af murgröna. Hallström ItBr. 100 (1901). Gripenberg Drifsnö 50 (1909). — jfr HELIGHETS-, SKRYMTAR(E)-KÅPA.
ζ) (numera bl. tillf.) i överförd anv., för att beteckna person som är iklädd kåpa, särsk. munk. SedolärMercur. 3: nr 20, s. 7 (1731; om kvinna). Der (dvs. i Paris) Voltaire sina koger tömde / Mot kåpornas supremati. CVAStrandberg 1: 182 (1859).
2) (i fackspr.) om föremål som i ngt avseende erinrar om en kåpa (gm sitt utseende, ofta med särskild tanke på kåpans kapuschong, l. gm sin funktion att bilda ett skyddande hölje omkring l. täcka över ngt o. d.); jfr 1 a ε.
a) byggn. (kupformigt) valv, kappa (se KAPPA, sbst.1 2 a β). Kalm Resa 1: 378 (1753). Fatab. 1915, s. 88.
b) över spisel, ugn, härd o. d. utskjutande huv för uppfångande av rök, ånga o. d. (vanl. i förbindelse med en skorsten), rökhuv; jfr KAPPA, sbst.1 2 a β γ'. Brygge-Pannan .. (och) Bränwijns-pannan .. hafwa .. hwar sin Kåpa öfwer, att icke Imen stijger fram i Stufwan. Rålamb 13: 80 (1690). (Vid brandsyn skall undersökas) Om skorstenspipa .. är försedd med kåpa af jernbleck eller öfverbygg med tegel. SPF 1842, s. 86. — jfr HÄRD-, IM-, RÖK-, SPIS-KÅPA.
c) på blåsbälg av trä: bälgens övre (l. undre), rörliga del gm vars rörelse luften insuges o. utpressas, lock, däckel. Rinman (1788). JernkA 1904, s. 42. — jfr BÄLG-KÅPA.
d) byggn. krön på en mur, vattentak; jfr KAPPA, sbst.1 2 a γ. Serenius (1741). Weste FörslSAOB (1823). — jfr MUR-KÅPA.
e) (†) lock till pistolfodral, hölsterkappa; jfr KAPPA, sbst.1 2 a ζ α'. BoupptSthm 1677, s. 293 b. — jfr HÖLSTER-KÅPA.
f) på sadel: vartdera av de två på sadelns båda sidor nedhängande läderstyckena som ha till uppgift att giva stöd åt ryttarens överskänkel o. knä o. att skydda ryttarens benkläder för stigläderskrampor o. sadelgjordssöljor. BoupptSthm 1670, s. 349. Hamilton Ridn. 25 (1923). — jfr SADEL-KÅPA.
g) på vissa delar av seldon: läderstycke (dyna, stoppning) avsett (avsedd) att skydda hästen mot tryck av seldonet o. d.; jfr KAPPA, sbst.1 2 b ϑ. SthmStadsord. 1: 113 (1654). Patent nr 14940, s. 1 (1902). — jfr LÄDER-, SEL-KÅPA.
h) tekn. (i allm. låd- l. kapselformigt) föremål som omsluter l. bildar ett skyddande hölje kring l. övertäcker en maskin(del) l. apparat o. d. Kåpa .. öfwer .. hammarhiul. BlBergshV 18: 109 (i handl. fr. 1687). Smergelskifvor .. inneslutna i kåpor .. för att skydda arbetaren från de eljest kringflygande gnistorna. TT 1872, s. 165. Kugghjulen (i svarven) äro täckta af gjutna kåpor. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 13. Vridströmbrytare. .. Vred och kåpa av prima .. bakelit. KatalInstallAsea 1931, s. 85. — jfr METALL-, PLÅT-, SKYDDS-, TRÄ-KÅPA m. fl.
i) tekn. om visst slags polerdyna av tenn l. dyl., som erhållit sin form gm gjutning på överdelen av den svarvade stålvals som efter sin följande härdning skall finpoleras med dynan. VetAH 1740, s. 446.
j) (föga br.) miner. tunt lager av en bärgart som omgiver l. höljer en annan, mantel. Cronstedt Min. 237 (1758). Hisinger Ant. 6: 95 (1837). jfr (†): Järnet (befanns) vara fullkomligen smällt, men låg ännu större delen för sig sjelft med en kåpa af Tenn och Bly. Rinman JärnH 557 (1782).
k) tekn. om den yttre lerbeklädnad som omgiver gjutmodell l. gjutgods o. som tillsammans med den inre kärnan bildar gjutformen. Rinman (1788). Almroth Karmarsch 107 (1838).
3) [jfr t. frauenmantel; de veckrika bladen ha ansetts likna en kåpa] bot. ört av släktet Alchemilla Lin.; i sht, vanl. i uttr. (jungfru) Marie l. Marias kåpa, om Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa (jfr JUNGFRU 3 a δ). Wollimhaus Ind. E b 7 (1652). Liljeblad Fl. 69 (1798). SDS 1909, nr 324, s. 8 (om Alchemilla pratensis F. W. Schmidt). — jfr DAGG-, FJÄLL-, MARIE-KÅPA.
(1 a) -FODER. (kåpa- 1605. kåpe- 1589) foder (se FODER, sbst.2 4) till kåpa. Skråordn. 276 (1589). GullbgDomb. 18/10 1605. —
(jfr 3) -GRÄS. (kåp- 1759—1907. kåpe- 1638—1757) [jfr nor. kåpegress] (numera bl. i folkligt spr. i vissa trakter) = -ÖRT; äv. i uttr. Marie kåpgräs. Franckenius Spec. A 2 b (1638). Fischerström 1: 40 (1779). LandtbrTDal. 1907, juni s. 28. —
(1 a) -SPÄNNE. (kåp- 1667 osv. kåpe- 1563—1652) (i sht förr) spänne till kåpa. BtFinlH 4: 209 (1563). —
(2 b) -UGN. (i fackspr., föga br.) jfr -SPIS. AllmogHemsl. 98 (i handl. fr. 1671). OfferdalKArk. N II 1, s. 83 (1744). —
B (†): KÅPA-FODER, se A. —
-KLÄDE, se C. —
C (†): KÅPE-FODER, -GRÄS, se A. —
(1 a) -KLÄDE. (kåpa- 1549—1596. kåpe- 1578—1602) tyg till kåpa; kåpa. 2SthmTb. 2: 21 (1549). UpplDomb. 3: 169 (1602). —
-SPÄNNE, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content