SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1940  
LIDANDE li3dande2, n.; best. -et; pl. -en (Adlerbeth FörslSAOB (1798) osv.) ((†) -er Thorild Bref 1: 50 (1781), Dens. (SVS) 1: 54 (1782)).
vbalsbst. till LIDA, v.2
1) till LIDA, v.2 1; äv. konkretare. Förorsaka l. vålla ngn lidande. Han avled efter ett långvarigt lidande. Utstå många lidanden. Tömma lidandets kalk (i högre stil). Christi lidhande. 2Kor. 1: 5 (NT 1526). Hoppet är ett sött lijdande. Grubb 329 (1665). I lidandets skola. Fehr Und. 178 (1894). De första stegen på denna lidandets väg. Koch Estaunié MännVäg 85 (1925). jfr FÖRSONINGS-, MED-, SJÄLS-LIDANDE m. fl. — särsk. om sjukdom; i sht ss. senare led i ssgr. De Geer Minn. 2: 136 (1892). Ryggvärken hade varit symptom för ett farligt inre lidande. Wägner Norrt. 142 (1908). jfr ALLMÄN-, BLÅS-, BRÖST-, GRUND-, HJÄRT-, HOV-, JUVER-, KLÖV-, RYGGMÄRGS-, TAL-, UNDERLIVS-, ÖRON-LIDANDE m. fl.
2) (†) till LIDA, v.2 3: förhållandet att vara mottagande l. passiv, passivitet. Hiärne Förb. 8 (1706). Hof Skrifs. 18 (1753).
3) (†) till LIDA, v.2 4: avbräck, skada; förlust. Det Allmogen uti Skåne, igenom Boskapssiukan .. öfvergångne lidande. PH 5: 3231 (1752). Enhvar ser gerna i sin egen näring det ekonomiska lifvets medelpunkt, och kallar dess lidande ett allmänt ondt. Forssell Stud. 2: 166 (1888). — särsk. i uttr. komma, råka, sättas i lidande, lida avbräck l. förluster, bliva lidande, sitta i lidande, vara lidande (part). Ther the öfrige Jord-ägare förmena sig, igenom upskofvet (med storskiftet), sättas i oskyldigt lidande, så (osv.). StadgStorskDeln. 17/8 1762, s. 2 a. Jag, som sitter i lidande, är nödsakad, vid vederbörlig domstol söka, at återfå (ägorna). VDAkt. 1784, nr 208. NDA 1877, nr 16, s. 1.
Ssgr (till 1): A: LIDANDE-FYLLD, -TID, se B.
B: LIDANDES-DAG. (i högre stil) Mörk Th. 3: 305 (1758). —
-FYLLD, p. adj. (lidande- 1917. lidandes- 1903) (i högre stil) Den .. lidandesfyllda .. gåfvan att beskrifva sitt inre lif. Söderblom StundVäxl. 1: 84 (1903, 1909). —
-HISTORIA. Tamm SammansOrd 118 (1900). Det polska folkets lidandeshistoria. Laurin 2Minn. 118 (1930). —
-KALK. (i sht i religiöst spr.) jfr KALK, sbst.1 I b β. Gud tog icke lidandeskalken från Honom i Gethsemane. Schartau UtkPred. 138 (c. 1820). —
-TID. (lidande- 1922. lidandes- 1760 osv.) (i högre stil) Bælter JesuH 6: 62 (1760). särsk. om sjukdomstid. Den bortgångnas långa lidandetid. UNT 1922, nr 8177, s. 3. —
-VÄG. (i sht i religiöst spr.) bildl. Rudin (1918; i boktitel).
Spoiler title
Spoiler content