publicerad: 1940
LIND lin4d, vard. äv. lin4, sbst.2, r. l. f. l. m. ((†) n. Wallenius Proj. D 8 a (1682)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = (uttalat lin4); pl. -ar (Spegel GW 33 (1685) osv.) ((†) -er Stiernman Com. 2: 319 (1641), Manderström Rimlex. 143 (1779)).
Ordformer
(lind(h) 1538 osv. linn c. 1645 (: Linneträ) —1847 (: Skogs-linn))
Etymologi
[fsv. lind; jfr d., nor. lind, isl. äldst (skald.) lindr, f., senare lind, fsax. lind(i)a, fht. lint(e)a (t. linde), feng. lind (eng. linden o. lind); av ett germ. lindiō, f., trädet varav man får flätvirke (bast), avledn. av en motsvarighet till sv. dial. lind, linn, (bär)ris, mht. lint, t. dial. lind, bast; liksom LINDA, sbst.2, av roten i LIND, adj., i dess ursprungliga bet.: böjlig, flätbar; jfr (med avljud lont-) ry. dial. lut, bast, ry. lutie, lindskog där man tar bast]
1) (individ l. varietet l. art av) lövträdssläktet Tilia Tourn.; särsk. arterna Tilia cordata Mill., skogslind, o. Tilia vulgaris Hayne, parklind. VarRerV 56 (1538). Lindar, planterade dels i alléer och dels i grupper. De Geer Minn. 1: 13 (1892). Linden ansågs av våra förfäder såsom helig. Gentz Lindgren 87 (1929). — jfr ALLÉ-, BOHUS-, BORG-, PARK-, SKOGS-, SOMMAR-LIND m. fl.
2) i oeg. anv. av 1.
3) trä l. virke av det under 1 omnämnda trädslaget, lindträ. Mjölk-käril af Lind. Kalm VgBah. 302 (1746). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 5.
Ssgr (i allm. till 1): A: LIND-ALLÉ. —
-BLAD. (lind- 1765. linde- c. 1600) —
-BLOMMA, r. l. f. (lind- 1698 (: Lindblommewattn) osv. linde- c. 1645 (: Lindeblomewatn)—1739. linden- 1613 (: Linden blomer watn)). om lindens blommor, särsk. förr använda ss. drog; äv. koll. Valleria Hush. 61 (c. 1710). Gentz Lindgren (1929).
-BLOMSTER. (lind- 1698. linda- 1642. linde- 1589—1762. linds- 1765) (†) = -BLOMMA. Berchelt PestOrs. D 8 b (1589). Haartman Sjukd. 349 (1765).
Ssg (†): lindblomster(s)-vatten. lindblomsvatten. Månsson Ört. 308 (1628). Bruno Gumm. 138 (1762). —
-BUSKE. (lind- 1889 osv. linde- 1716) (numera föga br.) om ung lind; lind i buskform. Lindestolpe FlWiksb. 37 (1716). Ogenomträngliga snår, bestående hufvudsakligen af 2—4 m. höga lindbuskar. BotN 1889, s. 27. SvNat. 1934, s. 48. —
-DRAG. biodl. bins insamling av honung från lindar. —
-GREN. (lind- 1906—1936. linde- 1546—1751) —
-KVIST. (lind- 1906 osv. linde- 1623—1860) —
-MÄTARE, m. l. r. entomol. mätarfjärilen Erannis (Hibernia) defoliaria Lin., vars larver leva huvudsakligen på lindar. 1Brehm III. 2: 103 (1876). —
-SLÄKTE(T). bot. släktet Tilia Tourn., till vilket bl. a. linden hör. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 236 (1857). —
-STAM. —
-STUBBE. (lind- 1852 osv. linde- 1899) —
-TRÄ. (lind- 1684 osv. linde- c. 1550—1797)
-TRÄD. (lind- 1754 osv. linde- 1739 (: Lindeträds-Barck)—1775) = LIND, sbst.2 1. Lundberg Träg. 102 (1754).
B (†): LINDA-BLOMSTER, -LÖV, se A.
C (numera bl. tillf.): LINDE-BAST, -BLAD, -BLOMMA, -BLOMSTER, -BUSKE, -GREN, -KOL, -KVIST, -LÖV, -SKOG, -STUBBE, -TRÄ, -TRÄD, -VED, se A.
D (†): LINDEN-BLOMMA, se A.
E (†): LINDS-BLOMSTER, se A.
Spoiler title
Spoiler content