publicerad: 1944
META me3ta2, v.1 -ade, äv. (i vissa trakter, vard. o. bygdemålsfärgat) mette met3e2, mett met4, mett. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.); jfr METE.
Ordformer
(meta (-ee-, -th-) 1551 osv. metta 1654. mäta c. 1670—1749. — ipf. -ade Gyllenius Diar. 294 (c. 1670) osv.; mette (-ee-) Bureus Suml. 44 (c. 1600), Östergren (1932); sup. metat Lind (1738) osv.; mett Moberg Gr. 239 (1815), Östergren (1932). p. pf. metad Lind (1738) osv.; mett Moberg Gr. 239 (1815))
Etymologi
[jfr fsv. metekroker, -madhker, -vak; jfr d. mede; säkerl. samma ord som sv. dial. meta, sikta, nor. dial. meita, göra siktande l. stickande rörelser, o. trol. samma ord som isl. meita, skära, got. maitan, hugga, skära (jfr MEJSEL, MES, sbst.3). — Jfr MET, META, sbst.1, METE, METING (se avledn.)]
fiska med spö l. handsnöre (dörj) o. krok, bedriva mete, angla; äv. med obj. betecknande det som fiskas; äv. i utvidgad anv., om andra fiskemetoder, t. ex. med slant, ståndkrok, drag; äv. med avs. på kräftor o. d.: fånga (med spö l. håv). Meta med l. på mask. Meta med spö. Meta abborre, mört, torsk. Sitta, stå och meta. G1R 22: 96 (1551). Om dagen åto wij bär och om nätterna metta vi kräffiter. Ekeblad Bref 1: 352 (1654; rättat efter hskr.). Det äro åtskillige sätt at meta, såsom med spö, ref och krok, som egenteligen kallas meta ..; sedan metas ock med Drag ..; äfven med Slant och Stand-krokar. Schultze Fisk. 126 (1778). Om hösten, då man håller till på djupare vatten, metar man på känn. Landsm. 1926, s. 40. — jfr SLÄP-, TJUV-, VINTER-META. — särsk.
a) i ordspr. o. d. Flijtigt meeta, får någon betha. Grubb 209 (1665). Den metar intet illa, som får sin krok igen. Rhodin Ordspr. 26 (1807). Det är fåfängt läsa utan bok och meta utan krok. Därs. 38. särsk. i uttr. meta med guldkrok(ar) o. d., se GULD-KROK.
b) (föga br.) i uttr. meta efter (fisk), meta. IErici Colerus 1: 161 (c. 1645). Jagh mätade effter fisk j then lilla kärnen. Gyllenius Diar. 294 (c. 1670). Auerbach (1911).
c) (i Norrl.) mer l. mindre nedsättande i fråga om strömmingsfiske med sköt: provkasta med en sköt för sig för att ta reda på var strömmingen finns. Landsm. 1926, s. 21.
e) i uttr. meta ngns skål, se SKÅL.
f) i utvidgad anv.: fånga l. hämta (ngt) ss. vid metning; fiska upp. Forsius Fosz 250 (1621). Corallen Röd then man uhr Botnen metar. Spegel GW 96 (1685). (Prosten) Pettersson metade bit på bit ur en sillåda. Månsson Rättf. 2: 332 (1916).
g) bildl. Frateretto ropar på mig och säger att Nero metar i mörksens sjö. Hagberg Shaksp. 11: 90 (1851). (De gamla) sitta och meta i lifvets flod. Fröding NDikt. 109 (1894).
Särsk. förb.: META FRAM10 4. (ngt vard.) till f: dra l. ta l. leta fram (ngt); leta rätt på (ngt). Högberg Utböl. 1: 58 (1912). —
META TILL SIG10 4 0. (numera föga br., ngt vard.) till f: snappa l. lura till sig, knipa sig (ngt), ”fiska åt sig”. En opfilad krok, at meta til sig pengar med. Säfström Banquer. Bb 2 a (1754; om en utlovad tidskrift). Wetterbergh SamhKärna 2: 4 (1857). Klint (1906). —
META UPP10 4, äv. OPP4. fiska upp (ngt) gm metning; ”dra upp”. SvSaml. 3—6: 82 (1764; med avs. på kräftor). ”Godt att få någon klo” — sa' bonden, metade upp en groda. Holmström Sa' han 33 (1876). Då han metat upp sin första mört. Lindqvist Dagsl. 3: 187 (1904). särsk. (vard.) bildl.: fiska (upp); (lyckas) få tag i. Meta upp prenumeranter. Livijn 2: 365 (c. 1840). —
META ÅT SIG10 4 0. (numera föga br., ngt vard.) till f, = meta till sig. Högberg Vred. 2: 252 (1906).
Ssgr: A: MET-BETE, n. (i vissa trakter) agn som användes vid metning. Wetterhoff Skog 1: 84 (1883). —
-DAG. (i vissa trakter) = metar-dag. Christi himmelsfärdsdag kallar fiskaren den första metdagen. SkandFisk. 5 (1836). —
-DON, n. (met- 1735 osv. mete- 1778) redskap l. tillbehör (spö, rev, krok o. d.) för metning, metredskap, angeldon. Wrangel TessPal. 33 (i handl. fr. 1735). —
-FISKE. fiske med metkrok, metning, angelfiske. Nilsson ÅrsbVetA 1829, s. 81. (Abborrens) glupskhet gör den till en behaglig fisk vid metfiske. Lilljeborg Fisk. 1: 53 (1881). —
-GRUND, n. grunt ställe i hav l. insjö där det är gott om fisk o. där man därför med fördel metar. Dalin (1853). —
-KROK. (met- 1699 osv. mete- 1527—1818) [fsv. metekroker] krok att meta fisk med, fiskkrok, angel. Helsingius (1587). Metekrokar .. agnade med matskar eller små fiskebetar. Broman Glys. 3: 578 (c. 1740). särsk.
a) bot. i utvidgad anv., om metkroksformad, hullingförsedd del av hår på vissa växter. ArkBot. III. 5: 28 (1904).
b) bildl. G1R 4: 359 (1527). Girighet är Satans bäste Metekrok. VexiöBl. 1818, nr 37, s. 3. Ha ögonen till metkrok. Högberg Storf. 23 (1915).
-LYCKA, r. l. f. tur l. framgång med metning(en). På .. (Christi himmelsfärds-dag) skall man meta ifrån morgon till qväll; den, som det gör, får sedan god met-lycka hela året. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 293 (1864). —
-MASK; pl. -ar. (met- 1639 osv. mete- 1538—1760) [fsv. metemadhker]
1) mask som användes ss. agn vid metning; i sht om daggmaskar, huvudsakligen Lumbricus terrestris Lin. VarRerV 53 (1538). Metmatkar äre i Dyngehöghen. Schroderus Comenius 217 (1639). Pulveriserade Meet-Matker (i hästmedicin). Rålamb 13: 147 (1690). Du döljer något, sa aborren till metmasken. Upsala(A) 1927, nr 39, s. 6.
2) (†) masken Ascaris lumbricoides Lin., spolmask. Alm(Gbg) 1760, s. 28. Rosenstein BarnSj. 296 (1764).
Ssgr: metmask-olja, r. l. f. (-maske- 1748) (förr) farm. gm kokning beredd olja av daggmaskar, använd ss. ingrediens i vissa salvor. ApotT 1698, s. 52. Fischerström Mäl. 232 (1785).
-pulver. (-maska- c. 1645) (förr) farm. pulver av torkade o. sönderstötta daggmaskar, använt ss. ingrediens i salvor. IErici Colerus 2: 311 (c. 1645).
-vinda, r. l. f. vinda varpå metrev upplindas. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 187. SlöjdBl. 1888, nr 12, s. 3. —
-SKOVEL. skovel som vid metning o. utsättande av ståndkrok i isvak användes för att rensa vaken från sönderhackad is. SkandFisk. Bih. 18 (1837). —
-SLÄDE. släde som vid metning i isvak användes som sittplats o. för förvaring av redskapen o. den fångade fisken. SkandFisk. 7 (1836). —
-SNODD, r. l. m. l. f. (-sno 1784. -snod 1836) (i vissa trakter) metrev. BoupptVäxjö 1784. Därs. 1883. —
-SPÖ. (met- 1738 osv. mete- 1587—1773) mer l. mindre sinnrikt förfärdigat spö l. böjlig stång av trä, metall o. d. vari metreven fastgöres; ofta med inbegrepp av rev o. krok. Helsingius (1587). Går Qvinfolk öfver metespö, nappar ej Fisken. Fernow Värmel. 257 (1773). GFiskaren 20 (1845).
-STEN. (tillf.) sten ute i l. vid sjön, på vilken man brukar stå o. meta. Lagerlöf Liljecr. 41 (1911). —
-STÅNG. (met- 1923. mete- 1640) (i vissa trakter) metspö. Linc. (1640; under arundo). SkrGbgJub. 19: 225 (1923). —
-STÄLLE. (met- c. 1755 osv. mete- 1681—1778) ställe där man metar, metplats. Verelius 285 (1681). UpprFiskaren 51 (1847). —
-SÄNKE. sänke på metrev. SKN 1844, s. 148. Nu brukas bly till metsänken. Nilsson Ur. 1: 176 (1866). —
-TID. (met- 1845. mete- 1778) tid då metning bedrives l. lämpligen bör bedrivas. Emellan Pingst och Olofsmässan är den bäste Metetid. Schultze Fisk. 126 (1778). —
-TRÄ, n. (i vissa trakter) kort, enkelt, ofta böjt metspö av trä (vanl. använt vid vinterfiske). SkandFisk. 7 (1836). IdrFinl. 2: 154 (1905). —
B (†): METE-DON, se A. —
-HORN. horn vari man samlar metmaskar. Bli så rädd, att man kan krypa in i ett metehorn. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-KROK, -MASK, -REV, -SPÖ, -STÅNG, -STÄLLE, -TID, se A. —
Avledn.: METARE, m.||ig. person som metar l. har till yrke l. sysselsättning att bedriva metning. Helsingius (1587). Allt från ungdomen var han en ifrig metare. Dahlgren 1Ransäter 248 (1905).
Ssgr: metar(e)-dag. (i vissa trakter) i uttr. den första metardagen, den första dagen på året (vid l. efter islossningen) då metning med framgång kan bedrivas; jfr met-dag. Hammarström Sportfiske 285 (1925). FoF 1941, s. 42.
-kräfta. kräfta som är i begrepp att ömsa skal o. därför är mjuk o. lämplig till agn. Balck Idr. 2: 279 (1887).
-sko, r. l. m. (i fackspr.) vid metning ss. sportfiske använd sko med spikar under sulan för att förhindra halkning på slippriga stenar o. d. Balck Idr. 2: 350 (1887).
METE, se d. o. —
METING, m. (†)
1) metning?; möjl. konkret: metdon? Med Not är Lefren fådd åg äy med någon Meting. TrenchierB 75 (1696; i leverrim; rimmande med Gieting); möjl. till 2.
2) metmask. Beröm tigh Metingh, tin Fadher war en Kåålmacht (dvs. kålmask). Balck Es. 215 (1603; t. orig.: Räuplein). —
Spoiler title
Spoiler content