SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÄKLARE 3klare2, stundom mäk3-, m.||(ig.), om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(mekel- 1560. mekl- (-cl-) 15301659. mächl- (me-) 15461638. mäckl- (me-) 15611889. mäkl- (-cl-) 1532 osv. -ar 16261688. -are 1530 osv. -er 1638. -ere 15321594)
Etymologi
[fsv. mäklare; jfr d. mægler, mnt. mekeler, makeler, t. mäkler, makler; avledn. av MÄKLA]
1) person som medlar mellan olika parter för biläggande av en tvist l. för sammanjämkande av olika åsikter l. åstadkommande av förlikning o. dyl. l. ss. mellanhand förmedlar en uppgörelse l. uppgörande av ett avtal o. d., medlare, förlikningsman, underhandlare, mellanhand; förr ofta i uttr. god mäklare (motsatt ond mäklare, se b); utom ss. senare led i ssgr numera bl. mera tillf.; jfr 2. G1R 7: 496 (1530). Wij wele .. wara idher för en godh mäklare in for .. Konung frederik ath han skall .. tagha idher til nådhe igen. Därs. 8: 69 (1532). Att vara såsom een mäcklare emellan Konungen och Richsens Ständer ähr itt stort och pericolous (dvs. farligt) tingh. RP 6: 138 (1636). Hos de svenske diplomaterna skulle därför väckas .. den föreställningen, att mäklaren godkände .. majvillkoren. 3SAH 3: 259 (1888). Det tjänar föga till att söka uppträda som mäklare mellan de ståndpunkter, som här stå oförmedlade emot varandra. SDS 1945, nr 223, s. 4. — jfr FREDS-MÄKLARE. — särsk.
a) (†) övergående i bet.: (opartisk) värderingsman, skiljedomare. (Han) skal .. vthgiffua (bötesbeloppet) effter mäklares kendning. 2Mos. 21: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: skiljedomares).
b) (†) i uttr. ond mäklare, person som åstadkommer oenighet l. split o. d. mellan tvenne parter gm att gå med skvaller, intrigera o. d. G1R 14: 393 (1542). LPetri Kr. 20 (1559). Dens. ChrPina d 2 b (1572).
2) person som förmedlar en affärstransaktion o. d.; särsk. om (i vissa fall särskilt bemyndigad) person som yrkesmässigt bedriver dylik förmedling. SjötågR 1546. Kiöper man af androm fää hoffwat eller klöffwat, .. thet skall allt medh mäcklare och wittnom kiöpas. Lagförsl. 537 (c. 1606). Mäklarens uppgift är att på uppdrag av en part, som vill sluta ett avtal, anvisa honom en medkontrahent. SvJuristT 1943, s. 119. — jfr AKTIE-, BÖRS-, EGENDOMS-, FASTIGHETS-, FOND-, PÄNNING-, SKEPPS-, SPANNMÅLS-, STADS-, VÄXEL-MÄKLARE m. fl.
3) (†) person som driver affär med begagnade saker (särsk. avlagda kläder), (kläd)månglare; äv. bildl.; jfr MÄKLERSKA 2. Dygden aktar smikran, såsom den där är alla Lasters mäklare och utmånglare. Tessin Bref 2: 178 (1754). Sahlstedt (1757). Nordforss (1805). — jfr KLÄD-MÄKLARE.
4) (†) auktionsutropare. Björkegren 710 (1784). Janzon Hor. 5 (1899). Cannelin (1921). jfr: (Lat.) Licitator (sv.) mäclare. VarRerV 14 (1538). — jfr AUKTIONS-MÄKLARE.
5) (tillf.) bildl. (jfr 3), om person som dagtingar l. kompromissar l. köpslår; jfr MÄKLA c γ. För öfrigt är ju sjelfve din Descartes en mäklare med samvetet. Rydberg Frib. 209 (1877).
6) byggn. stolpe l. trästycke som utgör mellanstycke mellan vangstyckena till det övre o. nedre trapploppet i en trappa med vilplan l. som bildar avslutningen upptill l. nedtill av en trappas räckvärk. TT 1896, Byggn. s. 75. HantvB I. 6: 196 (1938).
Ssgr (i allm. till 2, i sht handel.): MÄKLAR- l. MÄKLARE-ARVODE~020. mäklares arvode för utförd mäkling, kurtage. Zettersten AnmMynt 159 (1771).
-ATTEST. (om ä. förh.) av mäklare utfärdad attest gällande förhållanden vid en affärstransaktion som han förmedlat. Bergv. 2: 214 (1741). Schrevelius CivPr. 317 (1853).
-BETJÄNT, m. (†) (lägre) mäklarbiträde. DA 1771, nr 85, s. 1. PT 1791, nr 4, s. 4.
-BETYG. (†) = -attest. ReglFl. 1834, 2: 18.
-BITRÄDE~020. person anställd ss. biträde hos en mäklare. LAHT 1898, s. 192.
(3) -BOD. (†) jfr bod, sbst.1 3; äv. bildl. Lind (1749). Ridderstad SDikt. 1: 201 (1855; bildl.).
-BOK; pl. -böcker. bok vari mäklare gör anteckning om utförda mäklingsförrättningar. Abrahamsson 548 (1726). HandInd. 505 (1926).
-ED, r. l. m. ed varigm en person som officiellt utsetts till mäklare förbinder sig att följa vissa bestämmelser rörande en mäklares värksamhet. PH 1: 270 (1720). SFS 1853, nr 11, s. 3.
-FIRMA, r. l. f. firma som bedriver mäklarvärksamhet. Lundell (1893).
-HYRA, r. l. f. (†) mäklararvode. Serenius E 2 b (1734). Schultze Ordb. 2913 (c. 1755).
-KONTOR. en mäklares kontor; äv. om mäklarfirma o. d. PH 1: 267 (1720).
-KURTAGE. (numera bl. tillf.) mäklararvode, kurtage. Stiernman Com. 5: 839 (1700). Smedman Kont. 7 (1874).
-LÖN. [jfr t. mäklerlohn] (†) mäklararvode. Schmedeman Just. 618 (1671). Björkman (1889).
-ORDNING. [jfr t. mäklerordnung] förordning gällande för mäklares värksamhet. Mäklare-Ordning. PH 1: 266 (1720; rubrik). Kongl. Maj:ts förnyade nådiga mäklareordning. SFS 1893, nr 51, s. 1 (rubrik).
-PROVISION. jfr -arvode. SvJuristT 1943, s. 119.
-PÄNNINGAR, pl. (†) mäklararvode. Lind 1: 1118 (1749). Heinrich (1828).
-RÖRELSE. rörelse som bedrives av en mäklare l. en mäklarfirma. DA 1808, nr 50, s. 4.
-SLUT. köpslut förmedlat av en mäklare. BtRStP 1844 45, 8: nr 37, s. 9. —
-SLUTSEDEL~020. av mäklare utfärdad slutsedel gällande affärstransaktion som mäklaren förmedlat. BtRiksdP 1871, 5: nr 6, s. 14.
(3) -STÅND. (†) jfr -bod. PH 3: 2370 (1746). Widegren (1788).
-VÄRKSAMHET~102 l. ~200. Hernberg Rättsh. 275 (1922).
Avledn.: MÄKLARINNA, f. [jfr d. mæglerinde, t. mäklerin] särsk. (föga br.) till 1: medlarinna. Wranér Raring. 61 (1900). Östergren (1932).
MÄKLARSKAP, n. (mera tillf.) till 2: förhållandet att vara mäklare; en mäklares värksamhet. MeddSlöjdF 1899, 1: 6. SvD(A) 1930, nr 77, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content