SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÄNGD mäŋ4d, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er32.
Ordformer
(mängd (-e-) 1639 osv. mengde 1639 (: i störste mengde))
Etymologi
[jfr d. mængde, nor. mengd, mengde, holl. menigte, feng. menigdu; av ett germ. manaȝiþō, till stammen i MÅNGEN; jfr MÄNGE. Ordet, som anträffats först i början av 1600-talet, är möjl. inkommet från danskan (jfr formen mengde); det betecknas av Hof Skrifs. 253 (1753) ss. germanism o. av Sahlstedt CritTuppSag. 45 (1759) ss. ett nytt ord]
1) stort antal (av varelser l. föremål o. d. som befinna sig tillsammans l. på ett l. annat sätt höra tillsammans); äv. i utvidgad anv., om stor kvantitet l. myckenhet av ngt (ett ämne, en vara o. d.); äv. (i sht med bestämning l. i ssgr) allmännare: antal resp. kvantitet, myckenhet; äv. abstraktare, om storleken av ett antal resp. av en kvantitet. Stiernhielm Fateb. C 3 a (1643). En otrolig mängd. Schultze Ordb. 2960 (c. 1755). Oxar, en talrik mängd, med offer-jernet man fäller. Adlerbeth Æn. 290 (1811); jfr d. För honom (dvs. professor Boström) är det .. ett axiom, att mängden eller antalet i allmänhet bevisar jemt ingenting, när det är fråga om sannt och falskt. Boström 3: 132 (1850). Alla hela positiva tal (1, 2, ..) bilda en (oändlig, numrerbar) mängd. SvUppslB (1934). — särsk.
a) i sg. best. med syftning på en viss på en bestämd plats församlad stor skara människor. Derutanför kring slottet / .. mängden böljar tät. Snoilsky 2: 67 (1881). Siwertz JoDr. 36 (1928).
b) i uttr. i (stor o. d.) mängd, i stort antal l. i stor myckenhet; i (stora o. d.) mängder, i kvantiteter som var för sig utgöra ett stort antal l. en stor myckenhet. Blankestöten, som förledne åhr gaff bästa kopparen och i störste mengde. RP 7: 533 (1639). Här vankas julklappar i mängd. Rydberg Vigg 12 (1875). Arbetsmaterialet förvaras i stora mängder inom fabriken. Hellström Malmros 71 (1931). jfr (†): Och altså vinna på tullen uthi mengd och icke styckevijs. RP 7: 504 (1639).
c) i uttr. det är mängden som gör det, äv. (numera mindre br.) mängden gör det, i fråga om försäljning av varor till mycket billigt pris: det är gm den omfattning vari varorna säljas som affären blir lönande; vanl. skämts. ironiskt. Det är mängden som gör det, sad' kryddkrämaren, sålde för en styfver billigare än han sjelf gifvit. Wensell Ordspr. 25 (1863). Inte blir man rik på den handeln, men mängden gör det, sad' käringen. Topelius Läsn. 1: 70 (1865).
d) med innehållsbestämning; i uttr. en mängd ofta liktydigt med: många resp. mycket. En (stor, avsevärd) mängd människor, böcker, nyheter, pängar o. d. (i sht förr äv. en mängd av människor o. d.). Han har sålt en (väldig) mängd av sina böcker l. av böckerna. Till torget hade införts stora mängder (av) fisk. Jag höll alldeles på att drunkna i den stora mängden av detaljer. Schultze Ordb. 2960 (c. 1755). Dagens högtidlighet är rik. Den lemnar valet mellan en mängd ämnen. Tegnér (WB) 3: 145 (1817). På en bricka jag såg sammanförd (för auktionen) / En mängd af småting, som jag alla kände. Snoilsky 2: 113 (1881). Mängden af det värme, som behöfs för issmältning. Moll Fys. 2: 18 (1898). Säkert är att mängder av lågtyska ord äro levande i ren (sv.) dialekt. NordT 1929, s. 276. jfr ARBETS-, ASK-, BLAD-, BLOD-, ELEKTRICITETS-, FODER-, FOLK-, FRÖ-, FUKTIGHETS-, FÄRG-, LUFT-, MÄNNISKO-, NEDERBÖRDS-, PUNKT-, RÄGN-, SOCKER-, SÄDES-, TIMMER-, VIRKES-, VÄRME-MÄNGD m. fl. särsk. med föreg. genitivbestämning.
α) mera konkret, i uttr. angivande ett visst stort antal varelser l. föremål utan tanke på antalets precisa storlek; numera företrädesvis (i sht i poesi) med bestämningen bestående av en plural substantivisk gen. i best. form (i sht förr äv. av en dylik gen. i obest. form). (Drottning Kristina:) Med nya länders vidd jag ökat Sverges magt, / Och nya segrars mängd til vundna segrar lagt. Kellgren (SVS) 3: 218 (1785). Nu framlefver hon lyckliga da'r på den ståtliga herrgåln, / Piga bland pigornas mängd, men aktad af alla som ypperst. Runeberg 1: 15 (1832). Olyckornas mängd har ej nedslagit hans mod. Enberg SvSpr. 254 (1836). Hedenstierna Kaleid. 161 (1884).
β) mera abstrakt, i uttr. åsyftande (den precisa) storleken av ett visst antal l. en viss kvantitet. Schönberg Bref 1: 205 (1778). På mjölkens mängd har .. utfodringen ett ganska väsentligt inflytande. LB 3: 46 (1902).
Anm. till 1. Då ordet i sg. obest. står ss. subj. o. bestämmes av en efterföljande plural, få predikatet o. predikatsfyllnaden vanl. plural form, särsk. om mängd icke har attributiv bestämning (stor, väldig o. d.) l. om den efterföljande pluralen icke föregås av prep. av. En mängd vedermödor hota oss från naturen och menniskorna. Enberg SvSpr. 253 (1836). En ofantlig mängd menniskor voro samlade. SDS 1898, nr 216, s. 2. En mängd människor anse, att (osv.). Östergren (1932).
2) i sg. best. ss. beteckning för den stora huvudmassan av ett folk o. dyl. l. av en kategori personer; gemene man; flertalet (människor); folk i allmänhet; allmänheten; massan, hopen; stundom med innehållsbestämning. Höja sig över mängden. Gå upp i mängden. Vara utsatt för mängdens blickar; jfr 1 a. Mins — ofta den minst lycklig är, / Som mängden tror mäst lycklig vara. Bellman Gell. 65 (1793). Mest är det fysiskt mod jag saknat; i det moraliska tror jag mig kunna mäta mig med mängden. De Geer Minn. 1: 25 (1892). Den kärlek till naturen, som inspirerat flertalet af .. (Sätherbergs) dikter, gaf honom friskare och mera okonstlade toner än mängden af epigonerna. Sylwan SvLit. 326 (1903).
Ssgr (till 1): MÄNGD-ENHET~20 l. ~02. (i sht i fackspr.) enhet för beräkning av en kvantitet. EkonS 2: 445 (1899).
-FÖRHÅLLANDE. (i fackspr.) förhållande i avs. på mängd (mellan olika beståndsdelar o. d.). Post KoprJordb. 6 (1862).
-LÄRA, r. l. f. mat. matematisk disciplin som sysselsätter sig med begreppet mängd. 19Årh. V. 1: 21 (1922).
-TEORETISK. mat. jfr -lära, -teori. 19Årh. V. 1: 27 (1922).
-TEORI. mat. mängdlära. 3NF 4: 566 (1925).
-VIS, adv. i mängd, i stora mängder. Auerbach (1911). Där .. (kaprifolen) växer mängdvis i sällskap med (osv.). Sernander SthmNat. 60 (1926).
Spoiler title
Spoiler content