SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1948  
NÖTA 3ta2, v.2 -er, nötte nöt3e2, nött nöt4, nött (pr. ind. sg. pass. nötes Dalin Arg. 1: 232 (1733, 1754) osv.; nöts Quennerstedt KampTillv. 34 (1898) osv. — sup. nöt(h) JönkTb. 111 (1525), VDAkt. 1720, nr 278 (: förnöt); nött (nödt) PErici Musæus 2: 312 a (1582) osv. — sup. pass. nötits Öman LyrBl. 1: 49 (1857), Janson Par. 188 (1900: nötits bort); nötts Hallström LegDr. 82 (1908) osv. — p. pf. nytt (i ssg) VDAkt. 1681, nr 263 (: förnytte); nöt KyrkohÅ 1902, MoA. s. 62 (1578: förnöt), Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 144 (i handl. fr. 1654: förnöt); nött (nödt) Schmedeman Just. 33 (1559) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. nöta, få, åtnjuta, njuta, förtära, nöta, motsv. nor. nøyta, isl. neyta; av ett germ. nautian, besläktat med NJUTA o. NÖT, sbst.2 — Jfr FARNÖTE, NYTTA, v.2, NYTTJA, v.]
1) (†) med avs. på matvaror o. d.: förtära, förbruka, konsumera; äv. i absolut anv., närmande sig bet.: få sitt uppehälle; äv. med avs. på förbrukningsartiklar l. bruksföremål o. d.: använda, begagna, förbruka. Schmedeman Just. 33 (1559). Han skulle blifua quarr widh dhen gårdh han brukat hade till Wårfru tijdh att nöta fordret. VDP 1669, s. 200. Then (soldat) som intet haar, han är bägges boo (dvs. likgiltig), hwarest han nöter: är lätt til öfwerlöpande. Isogæus Segersk. 546 (c. 1700). De utrikes ifrån hämtande vahror, som täras och nötas, hvilcka derjemte endast lända til prydnad och kräselighet. 2RARP 9: 244 (1738). Tullen .. upbäres .. för alla Tullbara Varor, som föras til Bruken och Bergslagen, at där nötas och förtäras. PH 6: 4275 (1756). — jfr FÖR-, UPP-NÖTA. — särsk.
a) i vissa ordspr.; stundom svårt att skilja från 3. Bettre är sompt nöt, än alt rött. SvOrds. A 4 a (1604). Näpper spaar greymer nöther. Därs. B 7 a. Dhen ena nöther, dhen andra böter. .. Dhen intet haar drucket, bethalar offta Laaget. Grubb 556 (1665).
b) i p. pr. med passivisk l. gerundivisk bet., i uttr. ätande och nötande varor o. d., matvaror o. förbrukningsartiklar o. d.; äv.: livsmedel; äv. ätande och nötande, som kan ätas o. (för)brukas. (Bönderna) togho ifrån Lars Gregersson alt thet han Åtte bådhe ätande och nötande. UrkFinlÖ I. 1: 16 (c. 1600). PrivBergsbr. 1649, 8: M 2 b. Victualie, samt grofve nötande vahror til salu för Bergslagens arbetares behof. NoraskogArk. 6: 40 (1768). Hultin BergshFinl. 231 (1896; om förh. under 1400-talet). jfr med övergång till 3: Nötande varor: sådana, som äro underkastade nötning. Dalin (1853).
c) (i sht i lagspr. o. d.) med avs. på tjuvgods l. anförtrott gods; särsk. i uttr. nöta ngt med ngn (tjuven) o. d., förbruka l. använda ngt tillsammans med (l. i samförstånd med) ngn (tjuven); äv. i absolut anv. JönkTb. 111 (1525; abs.). Staffan .. hafwer . nötth med honom alle fitalie partzeler han stulidt hade. BtÅboH I. 3: 30 (1624). Schrevelius CivR 2: 581 (1847; jfr 3). Sonck (1903).
d) i utvidgad anv., med avs. på språkliga uttryck l. själsförmögenheter o. d.: bruka, nyttja; med avs. på själsförmögenheter äv.: anstränga, pröva. Dalin Arg. 1: 232 (1733, 1754). (Människan) skall spänna och nöta sin förmåga .., att (osv.). Wallin 1Pred. 3: 370 (1839).
2) (†) med avs. på tid l. levnad o. d.: tillbringa, genomleva; förnöta (se d. o. 3 a), förspilla; äv. i uttr. nöta på tiden o. d. PErici Musæus 2: 312 a (1582). Scholemestare een part till att skyla sitt oförstånd nöta tidhen medh onyttigt dicterande. Annerstedt UUH Bih. 1: 21 (i handl. fr. 1593). På dessa stränder, / Där Edre fäder nött så sälla ögneblick. Leopold (1776) i 2Saml. 6: 141. Hon halflåg på chaiselonguen .. och nötte på väntans långa timmar. Ahrenberg Haap. 117 (1893). — med prep. utelämnad framför ett uttr. som betecknar på vad sätt tiden (osv.) tillbringas l. varmed den förnötes osv. FinKyrkohSP 1: 117 (1776). Hans Amanuens, som nöter samma qväll / att damma Acterna. LBÄ 25—26: 4 (1799). — jfr FÖRNÖTA.
3) slita på l. försämra (ngt) gm (ständigt) brukande; gm (länge) upprepade rörelser (fram o. åter) småningom skava på ngt (så att dess yta får ett slitet utseende l. så att en l. flera fördjupningar o. d. uppstå i detsamma l. så att ojämnheter l. upphöjningar försvinna o. d.); äv. i fråga om vattens invärkan på t. ex. klippor: erodera; äv. om liknande invärkan av (land)-is; i p. pf. ofta mer l. mindre adjektiviskt: sliten, som vittnar om l. ger intryck av nötning (ofta med bibet. av att ngt är gammalt l. ärevördigt o. d.); vanl. med bestämning betecknande föremålet för värksamheten (ofta ett prepositionsuttryck inlett av ) l. det gm värksamheten uppkomna resultatet; stundom i förb. med predikatsfyllnad betecknande resultatet av nötandet med hänsyn till objektets l. subjektets utseende l. tillstånd. Ett nött bokband. Hans skor voro mycket nötta. Barn nöta mycket kläder. Det här tyget tål att nöta på. Han hade nött hål på byxorna. Strandsvallet hade nött hällarna blanka. Helsingius (1587). Om myntet är för fint, nötes det alt för snart. Zettersten AnmMynt 45 (1771). (Ödet) plånar ut med köld / de nötta kronorna, o Svea, från din sköld. Tegnér (WB) 2: 78 (1811). Läs nötta minnesskriften (på K. XII:s grav). Därs. 3: 68 (1818). Benkläderna nötas betydligt då man sitter. Hagdahl DBäst. 27 (1885). Baklappen (på sydvästen) fladdrade, så att den kunnat nöta mig flintskallig i nacken. Bergdahl Antip. 26 (1906). NoK 1: 46 (1921; i fråga om erosion). Siwertz Fribilj. 38 (1943). jfr: Rosten nöter jernet. Nordforss (1805; jfr 1). — jfr AV-, BLANK-, BORT-, GLATT-, IN-, SÖNDER-, UT-NÖTA ävensom HALV-, IS-, KANT-, RUND-, SVART-, UPP-, VATTEN-, VIND-NÖTT. — särsk.
a) (utom i p. pf. o. bildl. numera i sht i vitter stil) med avs. på väg, stig o. d.: (ständigt) gå på, gm (ständigt) gående trampa upp l. avlägsna lösa partiklar från (vägen osv.), så att bärggrund l. stenar komma i dagen o. d.; ofta bildl. (jfr b o. d). Serenius (1734; under beat). Blir ej vägen dig (dvs. solen) lång, / som så ofta du nött? Tegnér (WB) 2: 136 (1813). Nötta .. tankevägar. Wägner Norrt. 27 (1908). särsk. (numera bl. bygdemålsfärgat) i p. pf.: som är (lätt) framkomlig, banad. (Vandraren) skal .. icke öffwergiffwa wägen för genstijgen skull, vthan så är at stijgen är nött. Schroderus Comenius 476 (1639). Levander Landsv. 12 (1935).
b) i anv. där uttr. nöta ngt står mer l. mindre figurligt för en med nötandet förenad handling; äv. i uttr. som beteckna att ngn gör ngt förgäves l. utan rimlig lön för mödan l. utan intresse o. d.; jfr a. I det fallet nötte han sina skosulor förgäves. Rosenfeldt Roo D 1 b (1686). Våra herrar biskopar .. äro ej de som mest nöta predikstolen. Leopold 3: 339 (1794, 1816). Att nöta skolbänken har väl alltid varit ett måttligt nöje. SvD(B) 1944, nr 184, s. 4.
c) lant. i fråga om process varigm (för sådd avsett) (klöver)frö befrias från fröhylsor (baljor); stundom äv. i fråga om viss bearbetning som säd utsättes för i körnare, då den skall befrias från agnar l. borst o. d. (jfr KLÖVER-, KLÖVERFRÖ-NÖTARE). UtsädT 1893, s. 9.
d) bildl., i fråga om en icke mekanisk påvärkan på l. förslitning av ngt o. d.; särsk. dels med avs. på människa l. ngt hos en människa (ss. själsförmögenhet l. (sinnes)organ) som slites l. far illa på grund av långvariga ansträngningar l. umbäranden o. dyl. l. avtrubbas o. förslöas gm vanor l. ett enahanda arbete o. d., dels med avs. på yttringar av mänsklig själsvärksamhet (ss. föreställningar o. begrepp l. ord o. tankar vilka gm att ofta aktualiseras resp. upprepas inge en (enerverande) känsla av ngt enahanda l. färglöst l. intill leda välkänt o. d.); i p. pf. äv. i utvidgad anv., om ngt som vittnar om dylik nötning o. d. Ett jäkt som nöter på nerverna. Ett nött slagord. Han kommer bara med samma gamla nötta fraser. Man hvarje heligdag på samma Psalmen nöter. Livin Kyrk. 104 (1781). Evigt kan ej bli det gamla, / ej kan vanans nötta lexa / evigt repas opp igen. Tegnér (WB) 2: 145 (1813). Detta .. nötta .. drag kring ögon och läppar. Roos Skepp 28 (1896). Det ensidiga, nötande tankearbetets trälar. Tenow Solidar 3: 81 (1907). SvD(B) 1945, nr 70, s. 5. — jfr IN-NÖTA. — särsk.
α) (i sht i skriftspr.) i p. pf. om röst o. d.: frambringad av en åldrad o. försliten talapparat; sprucken. Föräldrarnas nötta röster. Levertin Magistr. 67 (1900).
β) (i skriftspr.) i uttr. nöta sig l. nötas mot ngn l. varandra o. d. Skulle Nordens folk .. / som dragna klingor nötas mot hvarann. Tegnér (WB) 2: 156 (1814). Ungdomen behöfver .. nötas mot verlden. Feilitzen Mariakult. 139 (1874).
Särsk. förb.: NÖTA AV10 4. till 3: gm nötande avlägsna l. förminska (ngt) l. dela (ngt) i (två) stycken; äv. refl.; äv. bildl. Han hade under åren nött av sig kantigheterna. Swedberg Ordab. (1722). Färgen läto de nötas af. Forsslund Storg. 144 (1900). Att .. sänket .. kan nöta av linan (vid fiske). Hammarström Sportfiske 236 (1925).
NÖTA BORT10 4.
1) till 2, med avs. på tid l. liv o. d.: förnöta, förspilla. Thyselius HdlLärov. 1: 32 (1620). Nöta bort .. tid. Grimberg VärldH 7: 357 (1936).
2) till 3: gm nötande avlägsna; ofta bildl. Murberg FörslSAOB (1793). Vasenius Harm. 171 (1908; bildl.). Vax .. nöts bort (från stövlarna). TurÅ 1915, s. 101.
NÖTA FRAM10 4. (numera knappast br.) till 2: framsläpa l. förnöta l. under ett ständigt enahanda tillbringa (sitt liv l. sina dagar o. d.). En oförnögd, .. / Han nöter sina dagar fram / Med fåfæng sorg. Wallenberg (SVS) 1: 6 (c. 1765). Bremer Brev 1: 311 (1834).
NÖTA HÄN. (†) till 2, med avs. på tid: få att gå, fördriva. Så nötes Natten hän. Frese Pass. 81 (1728).
NÖTA IGENOM 10 040 l. 032, o. refl. NÖTA SIG IGENOM10 1 040 l. 032. till 3: nötande genomtränga (ngt). Ekblad 401 (1764). SkandTTandläk. 1887, s. 55 (refl.).
NÖTA IN10 4. till 3.
1) gm nötande inrista (ngt) l. åstadkomma (märken i ngt) o. d.; i sht bildl.; äv. med avs. på ngt som (skall) inpräntas i medvetandet l. minnet. Pojken försökte förgäves nöta in psalmversen. Wetterbergh Penning. 211 (1847). Ansigtets .. linier sqvallrade om att de icke nötts in af bekymmer, utan af ständigt upprepade löjen. Benedictsson FruM 3 (1887).
2) med saksubj., i uttr. nöta sig in, gm nötande tränga sig in l. bana sig väg in (i ngt); äv. bildl. Swedenborg RebNat. 1: 18 (1719). Lundgren Res. 98 (c. 1845). Vägar där hjulspåren nött sig in fotsdjupt i hårda berget. Nyström NKina 2: 3 (1914).
NÖTA SÖNDER10 40. till 3: gm nötande förslita l. trasa sönder; äv. bildl. Ekblad 400 (1764). Almqvist AmH 1: 31 (1840; bildl.). Den hårda skorpan på snön nötte .. sönder .. (älgens) ben. Lagerlöf Holg. 2: 38 (1907).
NÖTA UPP10 4.
1) (†) till 1: förbruka. Ekeblad Bref 1: 218 (1653). Nordforss (1805).
2) (föga br.) till 2; med avs. på liv l. tid o. d.: förspilla. Ahrenberg Männ. 1: 112 (1904).
3) till 3: gm nötande förslita; äv. bildl. Stagnell BSjelfklok 34 (1753). SvKulturb. 5—6: 181 (1930).
NÖTA UT10 4.
1) (†) till 2; med avs. på tid o. d.: förnöta, förspilla; få att gå, dra ut på. Att J likaledes giören Eder derom säker, att Dannemark sielf åstundar ett Gifte, som ett medell att med någorlunda heder draga sig utur ett wådeligit spehl, ock icke att dermed nöta uth fåfängt tiden till wåhren. HSH 9: 292 (1743). Så nöts dagen ut till ända. Bellman SkrNS 1: 233 (1758).
2) till 3: förslita (ngt) gm användning; slita ut; äv. bildl. Han har nött ut sina skor. Warnmark Epigr. I 1 a (1688). Monger kan nöta vt tijo kortlekar om månaden. Swedberg Cat. 788 (1709). GHT 1896, nr 59 B, s. 2 (bildl.).
3) (mera tillf.) till 3: gm nötning bilda l. forma (ngt). Den smala .. stig, som .. nötts ut genom (dalgångarna). Hedin Pol 2: 145 (1911).
Ssgr (till 3): NÖT-MASKIN. lant. nötningsmaskin (se d. o. 2); jfr nötare 2. PT 1909, nr 148 B, s. 3.
-SKIVA. tekn. i nötningsmaskin: roterande stålskiva som nöter på det föremål vars nötningshållfasthet skall utrönas. JernkA 1930, s. 558.
-YTA. (i fackspr.) yta som utsättes för nötning. TT 1901, V. s. 19 (om cementyta i turbindamm). FoFl. 1923, s. 146 (på tand).
Avledn.: NÖTARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
1) till 2; i ssgn dag-nötare.
2) lant. till 3 c: maskin vari (klöver)frö nötes; i sht ss. efterled i ssgr. LAHT 1912, s. 383. jfr frö-, klöver-nötare.
NÖTBARHET, r. tekn. om föremåls förmåga att motstå nötning. TT 1896, Allm. s. 291.
NÖTE, n.; best. -et. till 3; i ssgn sko-nöte.
NÖTLA, v. (†) till 2; i uttr. nötla bort tiden, förnöta l. förspilla tiden. (Han har) nötlat bort tijden med sina obetänckta skriffters sammanflickande. VDAkt. 1724, nr 45.
NÖTLIG, adj. (nöt- 1798. nöte- 17621783) (†) till 1: avsedd att förbrukas l. konsumeras, förbruknings-, konsumtions-; i uttr. ätliga och nötliga varor; jfr nöta, v.2 1 b. Bergv. 3: 156 (1762). Sundelius NorrköpMinne 47 (1798). jfr förnötlig.
NÖTNING, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content