publicerad: 1954
PROCEDERA pros1ede4ra l. prωs1- l. prå1- l. prω1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-ced- 1552—1904. -cid- 1650. -sed- 1657)
Etymologi
[jfr d. procedere, t. prozedieren, eng. proceed, fr. procéder; av lat. procedere, framskrida, av pro- (se PRO-, prefix1) o. cedere, gå (jfr CEDERA, DISCESSUS). — Jfr PROCEDERE, PROCEDUR, PROCESS, sbst.1—2, PROCESSION]
1) (†) skrida l. gå vidare l. fortsätta med ngt, föra ngt vidare; dels intr., i uttr. procedera med ngt, dels tr. Detta lofliga .. Krigz procederande. RARP 2: 149 (1634). Landtmarschalken frågade om man icke måtte procedera i ordning vidare, med de andre qvæstionerne (dvs. frågorna). HSH 16: 291 (1769).
2) (†) förfara, gå fram, gå till väga; förhålla sig; bära sig åt; äv. allmännare: handla, uppträda. Att emott förbe:te missdädere eller missdädersker peenligen och till thed skarpeste mhå handlett och procederet blifva. G1R 23: 329 (1552); jfr a. Icke heller må någon fördela det Heliga Dopet i twenne åtskillige acter med mindre Barnet är swagt: Då procederas efter Ordinantiam Ecclesiasticam. Wallquist EcclSaml. 1—4: 268 (c. 1675). (Haydn) berättade mig sjelf huru han procederar då han skall componera något. SvTMusF 1923, s. 101 (1797). Nödvändigheten att .. vara betänkt på, huru man skulle procedera, i fall Gubben skulle kasta om i sin politik och taga ministrar från venstra hållet. Liljecrona RiksdKul. 211 (1840). Ekbohrn (1904). — särsk.
a) i fråga om (förfarandet vid) rättegång l. lagföring av en person l. sak o. d.; särsk. i sådana uttr. som lagligen procedera mot l. med ngn, procedera med l. mot ngn efter lag l. med lagen; jfr 3. G1R 28: 145 (1558). PrivSvStäd. 3: 79 (1567: effther Swerigis lagh emott them procedere). Må man emot honom (som vägrar att inställa sig) tå, såsom emot en Olydigan medh Laghen procedera? Schroderus Os. 1: 557 (1635). Både Siö Lagen, så väl som allmänna Lagen, .. utsättja at alla Siö-Rätts-mål höra til Rådstugu- och Härads-Rätterne, samt huru sedan dermed procederas skal. PH 7: 4930 (1759). Wahlfisk KatUnd. 193 (i handl. fr. 1768: lagligen .. procederas).
b) tr.
α) vid rättegång l. lagföring förfara med l. behandla (ngt så l. så). Att then saken icke war alldeles rätt procederat. Gustaf II Adolf 239 (c. 1620). ConsEcclAboP 176 (1658).
β) föra talan i (en sak); äv. i uttr. procedera ngt emot ngn, anlägga process mot ngn om ngt, anklaga ngn för ngt l. dyl. Efther icke nogsampt var nogot emot Ursinus at procedera, efther hanss handh inthet stod (under brevet). HT 1920, s. 105 (1625). (Wivallius undrar i sin inlaga om Ulf Grijp är) fulmächtig .. att procedere then sak här i Swärigie. Schück Wivallius 1: 155 (i handl. fr. 1631).
3) [jfr motsv. anv. i d.] (vard. i vissa kretsar) jur. abs.: processa; i sht om advokat (sakförare).
Spoiler title
Spoiler content