publicerad: 1956
REDD red4, stundom räd4, sbst.3, förr äv. RED, sbst.4, r. l. f. (Bureus Runaräfst 65 (1602), Enström Gråbacka 188 (1929)) (m. Weste (1807)) ((†) n. Kiöping Resa 1 (1667)); best. -en ((†) -an L. Paulinus Gothus MonPac. 533 (1628), Gyllenius Diar. 53 (c. 1660)); pl. (†) -er (VexjöBl. 1839, nr 13, s. 2, VDAkt. 1845, nr 270) l. -ar (Fries ÅrsbVetA 1835—36, s. 19 (: ökenreddarne)).
Ordformer
(redd(h) 1617—1929. reedd (rêdd) 1602—1650. reedh 1667)
Etymologi
[sv. dial. redd, färdigt l. berett tillstånd, tillstånd vari ngn är färdig att göra ngt l. vari växande säd o. d. ser lovande ut, ordning, reda, del, skifte m. m., backeridd, höjdsträckning, sandridd, stråk av yrsand; jfr DALBOREDDEN, namn på del av Svanskogs socken i Värmland; sannol. vbalsbst. till REDA, v.1, bildat på samma sätt som FÖLJD till FÖLJA, v., NÄMND till NÄMNA]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) eg.: färdigt l. berett tillstånd; anträffat bl. i uttr. på redd(en) att göra ngt, färdig l. i begrepp l. på vippen att göra ngt; äv. stå på redden att kalva, om ko: vara kalvfärdig; jfr REDA, sbst.1 3, REDA, v.1 1, 2. En Koo, som står på redden att kalfva vid Sigfridsmässo Marknad. VexiöBl. 1818, nr 6, s. 4. Enström Gråbacka 174 (1929: på redd). Gång på gång tycktes hon på redden att säga något, men det blev inte av. Därs. 188.
a) = ORDNING 1. (Runorna) hafva .. af begijnnelsen sijna äghna lagha skipan och reedd. Bureus Runaräfst 64 (1602). Att .. (underhandlarna) föllia den ordning och redd effter (med avs. på ärendena vid underhandlingarna), som Kongen i Danmarck i sitt breff fölgt haffuer. OxBr. 1: 227 (1624). Bureus NordlLej. 123 (1644). särsk. närmande sig 3, i uttr. hålla sin redd och ordning, hålla sin plats i ett ordnat följe, gå på sin ort och i sin redd, gå på sin plats (på den plats som tillkommer en) i en ordnad procession. RARP 4: 520 (1650). At hwar och en (av sändebuden vid fredsunderhandlingarna) må weta hålla sin redd och ordning .. när the rida dit (till underhandlingarna). Karl X Gustaf (1655) i SvMerc. 6: 161.
3) [jfr 2] (†) rad (se RAD, sbst.1 1, 2); led (se LED, sbst.1 11); räcka; serie; äv. i uttr. på redden l. på (en) redd, i rad. Widekindi G2A 435 (i handl. fr. 1617). At Rijkzens Rådh .. (vid mottagningen av sändebuden) sittja alle på redden ved väggen. RP 1: XVII (1626). För Konungen äro gångandes, vthi Främpste redden: Twände Herolder, Thernäst sex Trumetere (osv.). L. Paulinus Gothus MonPac. 530 (1628). Thenna triumph, tu år på redd, / ähr medh stor prackt kungh Erick skedd. JMessenius (1629) i HB 1: 154. Fä (dvs. runan ᚠ) främste fiädr i Reddäne mijn, / fins näppliga stungen å Hällåm. Bureus Runa A 8 a (1644). Desse små högar (äro) icke allenast 5, uthan fast flere på en redd sunnan om på åsen. Schück VittA 3: 302 (i handl. fr. 1668). Salander Gårdzf. 165 (1727). — särsk.
a) sammanhängande rad av byggnader, länga (se LÄNGA, sbst.1 a); äv. om avdelning inom sjukhus o. d., bestående av ett antal intill varandra liggande rum. Där .. (en patient som intages på sjukhuset) någett sådantt feel hafver, att han till altt ähr odugse, då legges uthij de celler och på den redd som aff androm skötas moste. AOxenstierna 1: 355 (1624). Ett litet fähus om 10 Bås och 1 litet fårhus i samma redd. VDAkt. 1730, nr 714 (1725). jfr LADU-REDD.
b) om rad av familjemedlemmar: familj. Vår syster Älsa går .. på fallande foot (dvs. väntar sin nedkomst). .. Kortar Gudh nogott aff vår redd (gm åtskilliga släktingars död), så förökes hon igen. OxBr. 3: 206 (1630).
4) [jfr 3] (†) landsträcka l. område l. trakt l. nejd l. del (se d. o. I 1 c) o. d.; äv.: sträckning (av ett bärg); äv. i uttr. ngts redd l. redden av ngt, plats l. område där ngt befunnit sig. Om påskedagen .. gingo vij (dvs. djäknarna på sin sockengång) östere deelen aff socknen .. (Nästa dag) gingo vij wästre redden. Gyllenius Diar. 42 (c. 1660). Några trånga Skogzstijgar, igenom hwilka en man .. allena medh möda kunde framgå, emedan hela redden omkring war upfyld medh Löfwuxne grenar och qwistar. Sylvius Curtius 382 (1682). Allt detta är på den nordiska redden af berget, där Clöstret står. Eneman Resa 2: 38 (1712). (Man) kommer .. nederst i staden eller till dess östra sida allt nid till Salomons tempels redd. Därs. 161. De vilja ock utvisa rummet eller redden af det trädet, som Judas hade upphängt sig uti. Därs. 183. jfr (i dialektalt spr.): Pojka köle ja heem ga dem Maat i Medda, / Påstan sku de köra på andra Redda (dvs. arbetsskiftet). Tidfördrijf A 2 a (c. 1695). — jfr BÄRGS-, ÖKEN-REDD. — särsk.
a) distrikt (se d. o. 1); äv.: pastorat; jfr REDA, sbst.1 9. Länsmannen i thenna redden. VDAkt. 1725, nr 290. De .. för mig (dvs. kyrkoherde Undstedt), i anseende till boställets läge vid ena änden af min redd, synnerligen mödosamma ämbetssyslor. Därs. 1783, nr 307. (Allbo härad) som hvad angår vägunderhållet är deladt i tvänne så kallade Redder, den öfra och nedra. Därs. 1845, nr 270. VexjöBl. 1848, nr 7, s. 2. jfr LÄNSMANS-, TIONDE-REDD.
b) kust(sträcka), strand; äv.: del av havet l. sjön, farvatten o. d.; äv.: luftstreck l. himmelsstreck; stundom möjl. anslutet till REDD, sbst.2 Lestrigonerne bodde uti Staden Lamus, uppå Campaniske redden. Ehrenadler Tel. 19 (1723). (Lat.) Clima, .. (sv.) Viss redd eller sträckning på himmelen. Ekblad 60 (1764). Man lade .. in under redden af Biarmaland. Lagerbring 1Hist. 1: 345 (1769). Nästan hela redden från Cap monti til floden Volta på Guinea-kusten är några mil up i landet flak. Bergman Jordkl. 1: 32 (1773). Dalin FrSvLex. 2: 225 (1843).
c) i utvidgad anv., i fråga om bibostad med flera visar: avdelning inom bibostaden som hör under en vise; jfr 3 a. Offta skeer at en (bi)-Stock hafwer 2. 3. 4. eller flere Konungar .. och hwar Konung hafwer sitt egit Partij som honom anhällig är, och hålla på hans Redd. IErici Colerus 2: 76 (c. 1645).
5) [jfr 4] (†) väg l. led (se LED, sbst.2 1) l. kurs (se d. o. 3); äv.: vägsträcka, avstånd. När wij kommo vthi stoore Westerhafwet, blefwo wij aff någre Siöröfware jagade vthur wårt Reedh, och måste gåå in vppå Guineske sijdan. Kiöping Resa 1 (1667). Vi foro vår redd fram .. åt de stora bergen. Eneman Resa 1: 59 (1711). Elfven .. har .. (gm översvämningen) fådt en annan gång och sträckning på en Redd af 517 alnar. IT 1763, nr 74, s. 1. ”Jag ämnar fara hem”, svarade skepparen, ”men jag har blifvit förvillad, ty jag har träffat en annan redd, än den jag skulle fara”. Bondeson HistDal 133 (1886); jfr 4 b. — jfr DAGS-REDD. — särsk. bildl., dels om ”bana” (se BANA, sbst.1 1 g) som ngn vandrar med hänsyn till sitt levnadssätt, dels i uttr. ngn måste å redden, ngn måste däran (se d. o. 2), ställas på ngns redd, bringas l. tvingas l. vara tvungen att underkasta sig ngn (sannol. eg.: att vandra ngns väg). Frome Gudz Nådebarn måste ock sättia til, och ställas på hans (dvs. dödens) Redd. EElai AOlofsdr B 2 b (1652). Döden skonar ingen .. vthan måste alle å redden, och hwar å sin af Gudh bestemde tijdh Döö. Prytz SÖrnestierna D 2 a (1659). (Jag såg) mig uppå den redd, som til fördärfvet bär. Kolmodin QvSp. 2: 427 (1750).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content