SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LED le4d, vard. äv. le4, sbst.2, r. l. f. l. m. (G1R 4: 267 (1527) osv.) ((†) n. Skandia 7: 42 (1819, 1836: led, pl.; i bet. 2), JJNervander 1: 50 (1847; i bet. 2)); best. leden; pl. leder32 (G1R 18: 378 (1547) osv.) (ss. n. =, se ovan); förr äv. LEDA, sbst.1, r. l. f., anträffat bl. i sg. best. -an.
Ordformer
(le(e)d(h) 1527 osv. leda 1664c. 1696. ledt- (i ssg) 1549 (: ledtkynnige))
Etymologi
[fsv. leþ, f., färd, resa, väg, kosa, stråt, sätt, motsv. likbetydande dan. o. nor. led, isl. leið, feng. lád (jfr eng. lode, metallåder m. m.); substantivbildning (med avljud) till LIDA, gå, fara; jfr LEDA, v.2, -LEDES, LEDSAGA, LEDUNG, LOTS]
1) färd, väg, kosa; (utom i b) numera företrädesvis dels (i sht i poesi l. högre stil) om färd med särskild tanke på den väg varpå (l. den linje vari) den försiggår, dels (o. vanl., i sht sjöt. o. i poesi l. högre stil) om väg (l. linje) som valts för en färd l. varpå (resp. vari) en färd försiggår (l. bör försiggå); ofta (i poesi l. högre stil) med sådana bestämningar som ensam, enslig, villande, villsam o. d.; äv. (i högre stil) mer l. mindre bildl. Slikth motwäder var ecke i siön på then tijdt som eder så långth åff eder rätthe leed försäthe kunne. G1R 5: 31 (1528). Herre g[u]dh nåde ten lÿckan giör vredh, / hun säter en vnger suän så langt aff sin l[e]dh. Visb. 1: 201 (c. 1620). Han flämtande hastar sin ensliga led. Geijer Skald. 53 (1812, 1835). Skuggan faller så tjock, så tjock, / Som en fäll öfver ensamma leden. Därs. 153 (1815, 1835). När leden bar uppför branter med hvassa stenflisor, genom små snår af nässlor .., jämrade .. (hunden) sig helt dämpadt. Gellerstedt Gläntor 141 (1909). (†) Vthstå til Siös en långsam leedh. Forsius Fosz 252 (1621). — jfr DAGS-, HEM-, VANDRAR(E)-LED. — särsk.
a) (†) övergående i bet.: vägsträcka, väglängd; avstånd. Them skil ått så stoor leedh, som är emellom himmel och iord, och emellom Gudh och menniskior. LPetri DialMess. 105 b (1542). Vid pass tre timmars led hade de rott, när aftonen kom. Afzelius Sag. 5: 112 (1843). — särsk. i uttr. ngt syns l. hörs o. d. (på) långan led, ngt syns l. hörs lång väg. Thett måtte höras så långan ledh / huru habors hierta thett logh. Visb. 1: 424 (c. 1657). Ther stodo .. Englarna Cherubim med blenkiande swerd, som på longan led synas kunde. Swedberg SabbRo 561 (1701, 1710). Såsom ett as stincker, så stincka ock the gudlöse, at thet luchtar longan led af them. Dens. Dödst. 167 (1711).
b) om väg med särskild tanke på att den allmänt l. regelbundet trafikeras l. erbjuder möjligheter för en allmän l. regelbunden trafik (till l. från en plats l. mellan ett par platser); särsk. (i sht i fackspr.) dels i fråga om fartygs- l. flygtrafik: farled (segelled, segelränna), linje, rutt, dels i (l. elliptiskt för) vissa ssgr med den allmänna bet.: väg för samfärdsel (utan avs. på om samfärdseln försiggår till lands l. sjöss l. gm luften). Vthmerkia och betekna retta ledhen oc segladzet fram om stregnes. G1R 4: 267 (1527). At någon Lots-Upsyningsman .. emottager alla Lotspenningar för en eller flere leder. PH 7: 4918 (1759). Tvist, huruvida led eller ådra .. finnes i vattendrag. SFS 1899, nr 75, s. 2. Man seglade söderut i en oprickad led. Siwertz Dun 35 (1922). Årets (flyg-)trafik på leden Stockholm-Helsingfors. SvD(A) 1934, nr 5, s. 4. — jfr BYA-, BÅT-, FAR-, FARTYGS-, FLOTT-, FLÖT-, FÄRD-, FÖRBINDELSE-, GEN-, GENOMFARTS-, INFARTS-, INLOPPS-, INOMSKÄRS-, JÄRNVÄGS-, KANAL-, KARAVAN-, KOMMUNIKATIONS-, LOTS-, RODD-, SAMFÄRDS-, SEGEL-, SKEPPS-, TRAFIK-, TRANSPORT-, TURIST-, UTFARTS-, VATTEN-, ÅNGBÅTS-LED m. fl.
2) riktning, håll, sida; vanl. styrt av prep. i l. (i sht i a) åt l. (numera bl. i b) ; utom i a o. b numera företrädesvis i förb. med bestämningsorden samma l. motsatt l. omvänd. Palmquist Alg. 1: 82 (1745). Jarkand .. flyter åt ö(ster) .. Ili .. flyter i motsatt led. Palmblad LbGeogr. 62 (1835). Slutligen svängde vägvisaren, som satt vid styret, båten litet mera åt nordlig samt derpå östlig led. Almqvist Mål. 135 (1840). (De Long) skulle .. söka fullborda nordostpassagen, men i omvänd led mot ”Vega”. Hedin Pol 2: 520 (1911). — jfr VÄSTER-, ÖSTER-LED. — särsk.
a) om riktning (medsols l. motsols o. d.) för en rörelse i cirkelformig bana o. d. Broocman Hush. 6: 10 (1736). Låt ABCD .. föreställa jorden, hvars rörelse i banan antages ske i den led pilen utvisar. UVTF 10: 21 (1874). Färsen (till fiskpudding) röres 1 1/2 timme åt en led och nedlägges i smord och mjölad puddingsform. Langlet Husm. 439 (1884).
b) om riktning med särskild tanke på huruvida den går uppåt l. nedåt l. i markytans plan o. d.; äv. om riktning (l. tänkt linje) från en punkt på en sida l. ett hörn av ett föremål mot (l. till) en annan (motsatt) sida l. ett annat (motsatt) hörn; äv. (i sht i uttr. angivande visst läge l. viss placering l. visst sätt att hålla l. använda ngt) om (längd- l. kort)-sida l. kant på ett föremål. I l. på en(a) led(en). Efter tjockleken, ehuru kårtaste leden, är stenen dock midtpå aldeles ogenomskinlig. VetAH 1768, s. 6. (Diamanternas) sammansättning är finspatig, hvadan de ock låta klyfva sig i viss led. Bergman Jordkl. 1: 235 (1773). (I sängen) kunde hans helighet efter behag ligga på hvilken led som helst. Anholm Gog 393 (1895). Det kändes ganska skönt att få sträcka på benen i vertikal led efter c:a 2 timmars stillasittande. TurÅ 1909, s. 338. (Signaturen) tjänar .. till ledning vid sättningen för att få bokstäverna på rätt led. Elge BoktrK 7 (1915). — jfr DJUP-, HORISONTAL-, HÖJD-, LOD-, SID-, VERTIKAL-LED.
c) i numera obr. bildl. anv.; jfr HÅLL, sbst.1 VII 1 c, KANT, sbst. 11 b α. (Det förefaller oss) aff alle hans scriffvelser, att han (dvs. Jöran Gylte) ähr alltt för mykitt kommen opå then lybske leden (dvs. på lybeckarnas sida). G1R 27: 109 (1557). Jag ville nu göra ett litet försök, för att få veta .. från hvad led man skulle börja den unga Grefvens uppstutelse (dvs. uppfostran). Knorring Ståndsp. 1: 17 (1838).
3) [utvecklat ur 1 o. 2 b] (numera föga br.) närmande sig l. övergående i bet.: sätt, vis; särsk. i sådana uttr. som taga (ngt) på rätta l. orätta leden, ngt går icke på den leden o. d. Jag måste väl slå om på en annan led (dvs. övergå till ett annat förfaringssätt). Dalin Vitt. II. 5: 90 (1738). Weste (1807). Att kasta ansvaret öfver på Sverge går omöjligen på den leden. Hjärne Unionsf. 66 (1905).
Ssgr (till 1 (b)): A: LED-KUNNIG, förr äv. -KYNNIG. (led- 1549 (: ledtkynnige), 1555 osv. ledis- 1558) (numera i sht i högre stil, särsk. i fråga om ä. förh.) som känner till en farled l. trafikled l. de farleder l. vägar o. stigar som finnas ngnstädes. Ledtkynnige karler, som väll vethe väger och stiger. G1R 20: 187 (1549). AtlFinl. 26: 1 (1899).
-STJÄRNA, se sp. 415. —
-SUND. [fsv. leþsund] (numera bl. ngn gg i lagspr. i Finl.) sund genom vilket en farled går. Spegel 260 (1712). I elf, ström och å samt i ledsund skall kungsådra lemnas öppen för vattnets fria lopp. FFS 1902, nr 31, s. 77.
B (†): LEDIS-KUNNIG, se A.
Spoiler title
Spoiler content