publicerad: 1959
RODDARE rωd3are2, om person m.||ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =; pl. best. -arna (Ossian 2: 144 (1794) osv.), äv. (numera knappast br.) -arena (Jensen FjStig 104 (1893; i vers)) ((†) roddrarna Lagerbring 1Hist. 2: 871 (1773), Palmblad Fornk. 2: 184 (1844)).
Ordformer
(rodare 1676 (: Roderskor, pl.), 1681 (: Rodarebåt)—1844, 1855 (: Roderska). roddare 1678 (: Roddare båthar) osv. roder- i ssg 1730 (: RodergastRegementet). rodere- i ssg 1679 (: Roderepenninger). rådare- i ssg 1732 (: Rådareboht))
1) motsv. RO, v.1 1—3: person som ror (en roddbåt o. d.); person som är sysselsatt med l. ägnar sig åt rodd (yrkesmässigt l. ss. sport o. d.); person som har till uppgift att ro (t. ex. i en livbåt). Rålamb 10: 12 (1691). Saxo (berättar), at Fisken i sådan myckenhet skåckat sig i Sundet, at Rodrarne intet kunnat bruka årorna. Lagerbring 1Hist. 2: 871 (1773). En klen roddare skyller på årorna. Granlund Ordspr. (c. 1880). En underofficer, båtstyraren och tio kraftiga roddare sitta redan i styrbordsbåten med korkbälten om lifvet. Wrangel SvFlBok 390 (1898). Roddarna i laget böra vara någorlunda jämnstora, varigenom samrodden underlättas. IdrIMar. 1935, s. 82. — jfr ANPREJNINGS-, BARKASS-, BÅT-, HAMN-, KAJAK-, KANOT-, KAPP-, KUST-, LIVBÅTS-, MÄSTER-, SLUP-RODDARE m. fl. — särsk. om person som mot betalning befordrar passagerare l. transporterar varor o. d. med roddbåt. Förordning och Taxa, hvarefter alla Rodare och Roderskor i Stockholm hafver .. at undfå sin Rodare-Löhn. (1722; i broschyrtitel). På alla trappor vid floden (Themsen), och i gränderna, som löpa ned til den samma, stå hela skarar af Roddare. Kalm Resa 1: 449 (1753). VästerbK 1927, nr 168, s. 5.
a) farkost som är avsedd att ros av (så l. så många) roddare; jfr FEM-, FEMTIO-, TRETTIO-, TVÅ-, ÅTTA-RODDARE m. fl.
b) forntida krigsfartyg med (så l. så många) rader av roddare l. roddarbänkar på vardera sidan; jfr FEM-, TRE-RODDARE m. fl.
3) [efter motsv. anv. av nor. roer] (vard.) i bildl. anv. av 1 (motsv. RO, v.1 6): person som anstränger sig för att lämna en tidigare (i sht politisk) uppfattning o. dyl. l. ett misshagligt politiskt parti o. d. Nerman MännVärd. 107 (1943, 1946; om norska förh.).
a) (†) zool. motsv. RO, v.1 7 a β, om simfågel av släktet Anhinga Lin., som förflyttar sig på vattnet med fotrörelser som likna årtag, ormhalsfågel. Retzius Djurr. 53 (1772). Weste (1807).
b) (i fackspr.) i vissa typer av dörrlås: metallstycke som (rör sig fram o. tillbaka o.) tjänar till att överföra rörelse från ett handtag o. d. till en låskolv o. d., nöt (se NOT, sbst.1 4 c); jfr RODER, sbst.3 5. Ett dubbelt salslås har en låskolf med vred och roddare och en låsregel för nyckel. Rothstein Byggn. 502 (1859). IndTNorden 1930, Bil. s. 356.
Ssgr (i allm. till 1; jfr roder, sbst.3 ssgr): (4 b) RODDAR- l. RODDARE-ARM, r. l. m. (i fackspr.) om den del av roddaren som trycker mot låskolv o. d. De Jong TerminolLås (1942). —
(3) -BLAD. (tillf., vard.) tidning som på grund av ändrat politiskt läge byter ståndpunkt i politiska frågor. GHT 1945, nr 298, s. 9. —
(1 slutet) -BONDE. (roddare-) (†) bonde med uppdrag av myndigheterna att ro resande över vattendrag o. d. För dem som åstunda resa öfver til Calmar från .. (södra Öland), äro uti .. Björnhofda by Roddare-Bönder tilsatte. Ahstrand Öl. 198 (1768). —
(1 slutet) -BRO. (roddar- 1712. roddare- 1689) (†) brygga l. kaj där roddarbåtar lägga till l. äro stationerade. Åkare löhn för åthskillig kiökz provision till Rodare bron där Carlbergs båthar hafwa legat. HovförtärSthm 1689 A, s. 1755. ÖB 13 (1712). —
-BRÄDE l. -BRÄDA. (mera tillf.) roddtoft. Hülphers Ångermanl. 142 (1900). Fridegård Offerrök 16 (1949). —
-BÅT. roddbåt; numera bl. (i sht om ä. förh.) till 1 slutet, om båt med vilken roddare befordrar passagerare l. transporterar varor o. d.; jfr ro-båt, roder-båt. BoupptSthm 26/11 1678. Rodarbååt en som rodes och intet seglas med. Rudbeck Atl. 2: 70 (1689). Eichhorn Stud. 3: 246 (1881).
Ssg: roddarbåts-avgift. (tillf.) avgift för befordran med roddarbåt. Lundin StockhMinn. 1: 59 (1904). —
-BÄNK. bänk l. toft i roddfarkost, varpå en (l. flera) roddare sitter (sitta) vid rodd; roddtoft; jfr ro-bänk, sbst.2, roder-bänk 2. Verelius 264 (1681). Jag blef .. bunden med jernkedjor vid Rodare-bänken på et fartyg. Roman Holbg 193 (1746). Små skärgårdsfartyg med roddarbänkar utmed skeppssidorna. Lagerlöf Holg. 1: 119 (1906). —
-FARTYG~02 l. ~20. (roddar- 1792—1932. roddare- 1765—1807) (numera föga br.) roddfartyg. Dalman 47 (1765). TySvOrdb. 1971 (1932). —
(4 b) -FJÄDER. (i fackspr.) i lås: fjäder som återför roddaren i neutralt läge, sedan låset öppnats. De Jong TerminolLås (1942). —
-FOLK. (roddar-) (†) koll.: roddare; jfr ro-folk, rodd-folk, roder-folk. Wikforss 2: 430 (1804). Palmblad Aisch. 400 (1845). —
-FÄRJA, r. l. f. (roddar-) [efter isl. róðrarferja, där förleden är gen. av róðr (se rodd)] (†) (större) roddfarkost. Verelius 209 (1681). Rodarferior kallas de större Farkostar som rodas med många Årar. Rudbeck Atl. 3: 296 (1698). —
-GAST. (förr) roddare på krigsfartyg; anträffat bl. dels i uttr. roddargastars regemente, om roddargastregementet, dels ss. förled i ssgn roddargast-regemente(t). Roddargastars regemente inrättas af wästgiöta- och bägge Bohuslähns roterings, samt I. 2. 3. och 4-enrollerings Compagnierne. AmirKollKunglBrevb. 22/11 1717. KFAb. 1922, s. 190. Anm. Formen roda-gastars i nedanstående språkprov är sannol. felaktig för rodar-gastars. Roda-gastars Regemente. BetFlottSanit. 1892, s. 10 (1718).
Ssg: roddargast-, äv. roddargastars-regemente(t). (-gast- 1730 osv. -gastars- 1922) (förr) benämning på ett 1717 inrättat (till Göteborg förlagt), flottan tillhörande regemente vars manskap företrädesvis tjänstgjorde ss. roddare på de större krigsfartygen. Reg. Pastor Dn. Olof Lundmarch, af RodergastRegementet. Henel 1729 274 (1730). KFAb. 1922, s. 189. —
(1 slutet) -GUMMA, f. (om ä. förh., ngt vard.) jfr -madam o. rodd-gumma. AnderssonBrevväxl. 2: 244 (1836). Lundin StockhMinn. 1: 55 (1904). —
-GÅNG. på roddfartyg: gång utmed roddarbänkarna. Warnmark Epigr. E 4 b (1688; i bild). Högbåtsmannen gaf signal att lätta ankaret och, springande midt efter roddargången med daggen eller slafpiskan, började han att kittla roddarnes ryggar därmed. Lidforss DQ 2: 714 (1892). —
-HÅL.
2) (i fackspr.) till 4 b; i roddare till dörrlås: hål i vilket låsvredets fyrkant stickes in. —
-JAKT. [y. fsv. rodhara iakt] (om ä. förh.) roddjakt; jfr roder-jakt. Een Skeppare på Roddare Jagten som Commenderar Båtzmännerne. HovförtärSthm 1723 C, s. 76. DA 1825, nr 114, s. 3 —
-KARL. (roddar- 1692—1710. roddare- 1772—1833) (†) (man anställd ss.) roddare; jfr ro-karl, rodd-karl, ror-karl, sbst.1 1, rorkarl, sbst.2 LMil. 3: 100 (1692). KKD 5: 193 (1710). särsk. tullv. underordnad tulltjänsteman med uppgift att tjänstgöra ss. besättningsman på tullbåt; jfr kust-roddare, rodd-båtsman. PH 10: 97 (1772). Roddarekarlar åligger .. att förrätta alla de rodder och sjöpatrulleringar, som i och för (tull-)bevakningen erfordras. SFS 1831, s. 447. Därs. 1833, nr 2, s. 16. —
-KNEKT. (roddar- c. 1755—1833. roddare- 1745—1818) (†) (man som gör tjänst ss.) roddare; jfr roder-knekt 1. Möller (1745; under bonavoglie). Carlstedt Her. 3: 289 (1833). —
(1 slutet) -KULLA, f. (om ä. förh.) dalkulla som arbetade ss. rodderska; jfr -madam. Lagerlöf Holg. 2: 159 (1907). —
(1 slutet) -KÄRING. (om ä. förh., vard.) jfr -madam. Kellgren (SVS) 4: 90 (1779). Ingen roddarkäring heller / Har en sådan käft som din (dvs. stormens). Sehlstedt 2: 106 (c. 1854, 1862). —
-LAG, n.
1) till 1: lag (se lag, sbst.3 14 c) av roddare (i en båt o. d.); jfr rodd-lag. Lagerlöf HomOd. 19 (1908). särsk. sport. lag (se lag, sbst.3 14 c γ) av kapproddare. NTIdr. 1912, s. 170. IdrIMar. 1935, s. 82.
2) [jfr skepps-lag] (om ä. förh.) till 1: område varifrån ett visst antal roddare rekryterades för krigstjänst o. d. Namnet Roslagen .. härledes af Ro och Roda, på den grund att detta landskap varit indelt i vissa skepps- eller roddar-lag. 2VittAH 13: 69 (1821, 1830). Grimberg SvH 37 (1905).
3) (förr) till 1 slutet, om roddarnas skrå; jfr lag, sbst.3 14 c α. Lundin o. Strindberg GSthm 516 (1882). Sthm 3: 148 (1897). —
(1 slutet) -LEGA. (numera bl. tillf.) betalning till lejd(a) roddare; jfr rodd-lega. SPF 1848, s. 187. —
(1 slutet) -LÖN. lön l. ersättning till roddare för befordran l. transport. Bååtleÿa och Rodare löhn ifrån Staden till Carlberg. HovförtärSthm 1688 A, s. 604. Böttiger i 2SAH 50: 247 (1874). —
(1 slutet) -MADAM. (om ä. förh., vard.) rodderska (se d. o. 2); jfr rodd-madam. Liljecrona RiksdKul. 550 (1841). En hovmans (ordförråd blir) något annat än roddarmadammens eller månglerskans. Ydun 1870, s. 57. TurÅ 1949, s. 246. särsk. (numera knappast br.) i sådana uttr. som ovettig som en roddarmadam, mycket ovettig l. oförskämd, träta som riktiga roddarmadammer, träta våldsamt o. därvid använda grovt språk; jfr rodderska 2 slutet. Stridsberg Hågk. 24 (1895). Östergren (1936). —
-MAN; pl. -män. (roddar-) (†) roddare; jfr rodd-man, rors-man 1. Verelius 218 (1681). Skiepp som är rumrikt med många Säten för Roddarmännen. Rudbeck Atl. 3: 279 (1698). —
-MÄRKE. sport. idrottsmärke (i brons, silver l. guld) som utdelas av Svenska roddförbundet för vissa prestationer i rodd. NTIdr. 1910, s. 212. —
(1 slutet) -PIGA. (om ä. förh.) jfr -madam. BoupptSthm 1680, s. 945 b, Bil. Lundin o. Strindberg GSthm 179 (1880). —
-PÄNNINGAR, pl. (roddare-) (†) roddarlön; jfr rodd-pänningar. BoupptSthm 1679, s. 1397 a, Bil. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 22, s. 8. —
-SKEPP. [fsv. rodhara skip] (om ä. förh.) roddskepp; jfr roder-skepp. Schultze Ordb. 4276 (c. 1755). Nedanför rundlarna förekommer på ett par av de få i sin helhet bevarade bildstenarna (på Gotland) .. bilder av roddarskepp. Fornv. 1946, s. 8. —
-SKEPPARE. (förr) om innehavare av viss befattning med underofficers tjänsteställning vid vart o. ett av de ”skiften” (dvs. avdelningar om 24 man) vari roddargastregementets kompanier voro indelade. Wijd hwart skiffte skola trenne wara, som förrätta underofficers tiänst, hwaraf en kallas Roddare styrman, en Roddarskieppare, och en quartersman. AmirKollKunglBrevb. 22/11 1717. —
-SLAG. (roddar-) (†) årslag. PoetK 1812, 2: 14. Jag trodde mig i den djupa tystnaden höra roddarslag. Palmblad Nov. 2: 40 (1819, 1841). —
-SLAV. (om ä. förh.) med rodd sysselsatt slav; galärslav; jfr rodd-slav. Wikforss 2: 430 (1804). Martinson Kap 18 (1933). —
-SPEL. (roddare-) (†) kapprodd, roddtävling. Med herr Vimmercrantz reste jag till Anké utanför Batavia för att där få se ett roddarespel eller kapproning. (Bladh o.) Hornstedt 103 (1783). —
-SÅNG. av roddare (vid rodd) sjungen sång (vars rytm överensstämmer med årtagens); jfr rodd-sång o. barkaroll. Emanuelsson Plut. 2: 166 (1842). Roddarsånger hafva påträffats hos nästan alla jordens folk. Cederschiöld Rytm. 96 (1905). —
-TAG. (roddare-) (numera föga br.) årtag; jfr rodd-tag. Lind 1: 1887 (1749). Bååth NDikt. 83 (1881). —
(1 slutet) -TRAPPA, r. l. f. (i sht om ä. förh.) trappa i hamnkaj ledande ned till angöringsplats för roddarbåtar. DA 1824, nr 84, s. 7. (Rodderskan) begagnade .. tillfället att utösa ett af dessa korta, men mustiga kärnspråk, för hvilka roddartrappan vunnit sin kända odödlighet. Blanche Tafl. 542 (1845). Skeppsbron (i Sthm), garnerad af stora .. ångbåtar samt, vid roddaretrapporna, af små .. ångslupar. VLS 12 (1884). —
-VÄRK, n. (roddar-) [sannol. ombildning av roder-värk] (†) sammanfattande, om de redskap (åror o. d.) som användas av roddare vid rodd. Wikforss 2: 430 (1804). Palmblad Fornk. 2: 193 (1844).
Avledn.: RODDARINNA, f. (mera tillf.)
RODDERSKA, f.
2) (om ä. förh., i sht i Sthm) till 1 slutet, om kvinna som mot ersättning befordrade passagerare (l. transporterade gods o. d.) med roddbåt. BoupptSthm 20/8 1676. Men vest du icke, at sanning och hat desse tider äro så följaktige, som roderskan och halmhatten? Stagnell BSjelfklok 31 (1753). At dagel. .. höra .. gräl och slagsmål af Rodderskor och Gardeskarlar .. (hör till) det Stockholmska Dageligt Allehanda ute. 2Saml. 25: 29 (1797). Levander FattFolk 49 (1934). jfr kull-rodderska. särsk. [rodderskorna i Sthm voro kända för sitt grova o. mustiga språk] (numera knappast br.) i sådana uttr. som vara ovettig som en rodderska. vara mycket ovettig l. oförskämd o. d., ”skälla som en bandhund”. Holmberg 1: 1008 (1795). Lindfors (1824).
Ssgr (till rodderska 2): rodderske-mål. (tillf.) rodderskespråk. En skur med rodderskemålets värsta nederbörd. Lundin StockhMinn. 1: 56 (1904).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content