publicerad: 1959
RODER rω4der, sbst.3, n.; best. rodret (LPetri 2Post. 219 b (1555) osv.) ((†) roderet 2SthmTb. 4: 68 (1570), Chapman Dimens. C 4 b (1798); rodert HSH 9: 89 (c. 1800: Riksrodert), Carlén Ensl. 1: 85 (1846)); pl. =; pl. best. rodren (Rajalin Skiepzb. 25 (1730) osv.) l. (i sht vard.) roderna (Linné Skr. 5: 41 (1732) osv.); l. (i sht sjöt.; jfr anm. nedan) ROR rω4r, sbst.1, förr äv. ROL, sbst.1, n.; best. -et; pl. =. Anm. Formen ror användes numera bl. dels i bet. 2, dels ngn gg ss. förled i ssgr i bet. 4; den förekommer i sht i vissa uttr. som utgöra mer l. mindre fasta förbindelser (t. ex. till rors, ror i lä) o. ss. förled i ssgr (jfr anm. 2:o sp. 2347).
Ordformer
(rodder 1646 (: rodderfolk)—1844. roder (-oo-) 1526 osv. roel c. 1713. roer 1672. rol (-oo-, -hl) 1644—1801. ror (-oo-, -hr) 1539 osv. rådhit, sg. best. 1590)
Etymologi
[fsv. rodher; jfr dan. o. nor. ror, roder, mlt. roder, ro(e)r, åra, roder, mnl. roeder, åra, roder (holl. roer, roeder), fht. ruodar, åra, roder (t. ruder), feng. rōþor, åra, roder (eng. rudder); av ett germ. rōþra-, instrumentalbildning till RO, v.1; i sv. är ordet (liksom i dan. o. nor.) ett lånord; det har inkommit tidigast i bet. 2 (från mlt.) o. senare i bet. 1 (sannol. från t.); formen rol är uppkommen ur ror gm en i åtskilliga dialekter sporadiskt förekommande övergång av r till (tjockt) l (jfr Ålander KonsÖstergötlFolkm. 1: 281 ff. (1932) o. där citerad litteratur). — Jfr RODRA]
1) (†) åra. Linné Skr. 5: 41 (1732). Öboerne .. (voro) beväpnade med Klubbor och deras små Roder (Pagaijer). Fréville Söderh. 1: 67 (1776). Palmblad Fornk. 2: 187 (1844). — särsk.
b) [sannol. utgående från t. ssgr, ofta sannol. innehållande stammen i rudern, ro (se RODRA)] i ssgr: rodd-.
2) i vattnet nedsänkt, vridbar skiva av trä l. metall som utgör (huvudbeståndsdelen av) en styranordning för fartyg o. d. (l. om modifikationer av sådan skiva); äv. med inbegrepp av anordning varmed sådan skiva (osv.) vrides; särsk. om en vanl. vid akterstäven l. under akterskeppet fäst bred, lodrät skiva av trä l. metall som gm en axel är förenad med en anordning med vars hjälp den kan vridas i sidled (varvid vattnets tryck på skivan gör att fartyget svänger); stundom äv. med särskild tanke på den del av styranordningen (rorkulten, ratten o. d.) som den styrande håller i l. manövrerar vid styrning; stundom äv. (om ä. förh.) om styråra. Ta rodret. Hålla i rodret. Dikt roder, se DIKT, adv. 2 a. Lyda roder, se LYDA, v.1 3 f β; äv. till 4. Ro(de)r l. rodret i lä, se LÄ I 3 b. Lägga rodret midskepps, styrbord o. d., se LÄGGA, v. I 1 b ξ slutet. Lägga om rodret, se LÄGGA OM 3. Lätta på rodret, se LÄTTA, v.3 4 b. Möta med rodret, se MÖTA I 7 b. Skepen ee huru stoor the äro .., warda the doch likwäl vmkastat medh itt litit rodher. Jak. 3: 4 (NT 1526). Emillan holmarna och skiärarna är så mycken Säff oc siögräs at Årarna oc roren hållas tilbaka. Rudbeck Atl. 2: 48 (1689). Sin bästa vridningsverkan har rodret, då det bildar en vinkel af omkring 35° med fartygets långskeppsriktning. Wrangel SvFlBok 211 (1898). Hägg Segel 16 (1935; om styråra). — jfr BALANS-, BOG-, FÖR-, HORISONTAL-, NÖD-, TRÄ-, VERTIKAL-RODER m. fl. — särsk.
a) sjöt. i vissa uttr.
α) babord (l. styrbord) med ro(d)ret, äv. ro(de)r l. ro(d)ret om (förr äv. i) babord (l. styrbord), ss. kommandoord till rorgängaren för att ange att rodret skall läggas om så att fartyget svänger åt babord (resp. styrbord), förr äv. (jfr BABORD 2 a α) för att beordra svängning åt motsatt håll mot vad som anges med ”babord” (resp. ”styrbord”); jfr LÄGGA, v. I 1 b ξ slutet. Rodret om bag-bord .. ror om styr-bord. Serenius Qqq 4 b (1734). Roret i bag-bord. Dens. 281 (1741). ”Babord med rodret!” betecknade .. (förr) att roderpinnen skulle föras åt babordsidan, till följd hvaraf fartyget svängde styrbord hän. NF 1: 1395 (1876). Styrbord med rodret! Smith (1917).
β) babord (l. styrbord) halvt ro(de)r, ss. kommandoord till rorgängaren för att ange att vid gir åt babord (resp. styrbord) hälften av den största rodervinkeln skall användas. UFlottMansk. 1945, s. 230.
γ) midskepps med ro(d)ret, äv. ro(de)r l. ro(d)ret midskepps, ss. kommandoord till rorgängaren för att ange att rodret skall läggas om så att det får samma riktning som fartygets längdaxel. Ror mid-skieps. Serenius Qqq 4 b (1734). Rodret midskepps. Ramsten o. Stenfelt (1917).
δ) ro(de)r l. ro(d)ret i lovart l. lovarts ro(de)r, förr äv. ror till lovart ombord, ss. kommandoord (på segelfartyg) med innebörd att rodret skall läggas i lovart för att få fartyget att falla av; motsatt: ro(de)r i lä (se LÄ I 3 b); jfr ε. Roor till lofwardt om bord. SkepCommSkepzb 1689, nr 115. Ror i lofvart. Möller (1790). Rodret i lofvart. Nordforss (1805). Lofvarts roder! Smith 317 (1917).
ε) upp (l. ned) med ro(d)ret, ro(de)r i lovart (resp. i lä); lägga upp (l. ned) ro(d)ret, lägga rodret i lovart (resp. i lä); jfr δ. Upp med roret! .. Ner med roret! Roswall Skeppsm. 1: 20 (1803). Kommando gafs .. att lägga upp rodret. PT 1846, nr 129, s. 1. Ramsten o. Stenfelt (1917).
ζ) mycket l. litet ro(de)r, om stora (resp. små) rörelser med rodret; särsk. dels ge mycket (l. litet) ro(de)r, om rorgängare: vrida mycket (resp. litet) på rodret, dels ta l. fordra mycket (l. litet) ro(de)r, om fartyg: erfordra stora (resp. små) rörelser med rodret för att hålla kursen. Är vinden på sidan, tar Skeppet .. litet ror. .. För de vind varskos på samma sätt (som vid bidevindssegling), men gemenligen fordrar Skeppet då mycket Ror. DSjöbohm Sjöm. 38 (1787). Gif så litet ror som möjligt för att möta .. (båtens) ”snedsprång”. Oxenstierna Vanderdecken 52 (1865). Stor lofgirighet är .. till men för farten, emedan den föranleder till bruk af mycket roder. Ekelöf Skeppsm. 33 (1881).
ϑ) ro(d)ret ligger (ngnstädes), ss. beteckning för att rodret är vridet (i ett visst läge i förhållande till fartygets längdaxel). Hwar ligger Rohret. SkepCommSkepzb. 1689, nr 30. Fartyget hålles på sin kurs, då rodret .. ligger ”midskepps” eller nära detta läge. Hägg Flottan 63 (1904).
ι) stötta (med) ro(d)ret, under gir med fartyg för en kort stund lägga rodret åt motsatt sida (för att stoppa giren). Rodret stöttas. DSjöbohm Sjöm. 50 (1787). Stötta med Roret. Konow (1887). Smith 317 (1917).
κ) (†) lystra (till) ro(d)ret, lyda roder; jfr LYSTRA, v.1 5. DSjöbohm Sjöm. 52 (1787). Jungberg 314 (1873: till rodret). Konow (1887).
λ) känslig (förr äv. kvick) på ro(d)ret, förr äv. roder (jfr d), om fartyg: som svänger vid mycket små rörelser med rodret, som hastigt lyder roder. Et skepp Quickt på roder. Röding SD 70 (1798). Hon är qvick på roret. Jungberg 400 (1873). Konow (1887).
μ) ligga hårt l. tungt (l. ligga lätt) på ro(d)-ret, om fartyg: vid styrning fordra stor (resp. liten) rodervinkel o. avsevärd (resp. liten) kraft för rodrets vridning; förr äv. i uttr. ligga på rodret, dels: vara lovgirig, dels: ligga hårt på rodret. Dessutom fordras noga kännedom af Skeppets egenskaper .., om det .. ligger på Rodret, lofvar eller faller lätt. DSjöbohm Sjöm. 44 (1787). Egenskaperne af ett Godt Linie-Skepp. .. 3:o At det .. ligger något litet på Rodret, eller at Rorpinnen, under bidevindsegling, altid måste föras litet åt Lofvart. Chapman Liniesk. 31 (1796). Ekelöf Skeppsm. 33 (1881: lätt). Smith 232 (1917: hårdt). Skutan låg tungt på rodret. Hornborg MartElfd. 31 (1921).
ν) till rors, i sht förr äv. till roders, förr äv. till ror, ss. beteckning för att ngn sitter l. står vid rorkulten l. ratten (l. går l. kallas dit o. d.) för att styra (jfr ξ); särsk. sitta l. stå till rors, i sht förr äv. till roders (jfr d α, 1 a); förr äv. [jfr ä. holl. man te roer] man till ror(s), rorgängare, rorsman. Rosenfeldt Roo A 2 a (1686). Man till Roor, huru ligger an. SkepCommSkepzb. 1689, nr 192. Man til Rors. Rosenfeldt Tourville 112 (1698). En som står til roders på et skiepp. Serenius L 4 b (1734). Sedan undertecknad hunnit hemta sig från en viss obehaglig känsla .., kallades jag till rors och behöll vakten fram till Marstrand. TIdr. 1894, julnr s. 29. Fyrmästaren Gurij satt till roders. SDS 1899, nr 184, s. 1. När vi stucko ut ur Kielerkanalen gick jag till rors. Taube BöljBlå 9 (1920). Den första farkost, där jag själv satt till rors, var en gammal norrländsk forsbåt. Siwertz Ung 89 (1949).
ξ) sitta l. stå o. d. vid ro(d)ret, förr äv. vid ror (jfr d α), sitta l. stå osv. till rors (se ν). TbLödöse 219 (1590). Styremannen, sittiandes i Bakstammen widh Roderet, styrer. Schroderus Comenius 463 (1639). Iag stood vid roor och gåssarna hölt sig vid Masten. HFinlÖ 430 (1730). Kaptenen .. corrigerade den, vid roret stående matrosen. Gosselman SNAmer. 1: 98 (1833). Kaptenen qvarstannade .. vid roret. Trolle Sjöoff. 1: 172 (1869).
b) i jämförelser. Dieffuulen .. sitter .. j hiertat, och driffuer tungona til .. Gudz försmädelse, lijkawist som en styreman driffuer rodhret. LPetri 2Post. 219 b (1555). Hwad thet anlangade, at the Pålnske Gesanter woro arresterade .., så hade Chronan Påland först bort betrachta Rysslandz Tilstånd, som tå lijkasom ett Skepp vthan Styrman och Rool, war vthan rät Stoor-Förste och Regent. Widekindi KrijgH 113 (1671). En demokratisk stat är (enl. fascisterna) som ett fartyg, där alla vilja rycka i rodret i stället för att underordna sig den sakkunnige och kraftige styrmannens ledning. NoK 111: 158 (1931).
c) (tillf.) övergående i bet.: rorgängare; i sådana uttr. som avlösning av rodret. På dagen, sedan utkiken indragits, slås glas endast vid vaktombyte och aflösning af rodret. GHT 1905, nr 197 B, s. 3.
d) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. för att beteckna ändring av rörelseriktning l. handlingssätt l. uppträdande o. d. Will .. (min hustru) icke läta som Iagh, så skal iagh wäl komma henne til at lyda Rodret mz the saaker som ther til tiena. Chronander Bel. I 6 a (1649). Följeslagerska vardt du (dvs. moderspråket) mig sen, / hur sig än vände mitt roder. Levertin Dikt. 2 (1901). (På Alexandersgatan) drevo (folk-)hoparna av och an utan roder och ankar. Grotenfelt NFosterl. 47 (1918). (†) Kättian är wacker, och waker, och qwick vppå Rolet, i wänding. Stiernhielm Herc. 110 (1648, 1668); jfr a λ. — särsk.
α) (i sht i vitter stil) i uttr. som beteckna att ngn leder l. styr en värksamhet l. en stat l. ett företag o. d.; ofta i sådana uttr. som ta l. gripa rodret, ta (hand om) ledningen, bli ledare, sitta l. stå vid rodret l. till rors (jfr a ν, ξ), ha (hand om) ledningen, vara ledare, styra; i sht förr äv. i uttr. styra ngts roder, styra l. leda ngt. AAAngermannus VtlDan. 279 (1592). Höge, träflige Sinnen, wijse Höfder, / I som sittie wid Rolet här i Werlden. Stiernhielm Cup. 7 (1649, 1668). Hvad skull man önska mer, än .. / At ävigt thenna hand fick styra Svergetz ror. TRudeen Vitt. 161 (1686). Då elfte konung Carl och drottning Uldarica / Än hade rikets ror uti sin dyra vakt. URudenschöld Vitt. 358 (1727). För andra gången hade således Hertigen af York Englands roder i sin hand. Theorell i 2SAH 8: 36 (1816). Under kriget behövdes det alldeles särskilt en man med kallt huvud vid rodret av en stor affär. Laurin Minn. 4: 146 (1932). Om inte Ebbe Tuneld i ett kritiskt ögonblick, då skeppsbrottet hotade (ordboken), gripit rodret och med sin klara blick och sin starka hand styrt en ny kurs. Böök i 3SAH LVIII. 1: 13 (1947). — jfr REGEMENTS-, REGERINGS-, RIKS-, STATS-RODER.
β) (i sht i vitter stil) i uttr. som beteckna att en känsla l. tanke l. egenskap o. d. leder en människa l. människans handlingssätt o. d. När som Förnufftet låther sigh aff .. (affekterna) stötas vtaff Roret; så komma the myckit ondt åstadh. Palmchron SundhSp. 147 (1642). Falskheten lärer komma vedh roorett. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 168 (1701). Då känslan ryckt rodret från förnuftet, kastas menniskan, liksom af ett svall, ofta till de vådligaste gerningar. Lidbeck Anm. 228 (1812). Risberg Aisch. 27 (1890).
γ) (i sht i vitter stil) i sådana uttr. som rycka till sig l. gripa händelsernas l. ödets l. sitt (eget) ödes roder. för att beteckna att ngn tar ledningen i händelseutvecklingen l. tar sitt öde i egna händer o. d. Men var jag man att spränga pligtens damm / Och rycka till mig händelsernas roder? Runeberg 5: 102 (1857). Om jag ej själf griper mitt eget ödes roder. Geijerstam Medus. 281 (1895). GHT 1944, nr 234. s. 10.
δ) (i vitter stil, numera bl. tillf.) i sådana uttr. som ärans roder, om ärofull plats l. ställning i samhället, föra maktens roder, ss. beteckning för att ngn utövar makt. Sven(,) Teljes Stads-secter, jag halp till ärans rol. CIHallman 249 (1778). Magtens roder, fördt i lycklig hand. CGLeopold (1795) i 2Saml. 12: 130.
ε) [möjl. med anslutning till RO, sbst.2; jfr äv. AKTERSPEGEL slutet] (tillf.) om människas bakdel (se d. o. b). Högberg Fåg. 38 (1912). När skojarne .. märkte vem som nalkades, så blev där en uppståndelse, må jag säga, liksom elden farit i rodret på dem allihop. Dens. Storf. 194 (1915).
3) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.; jfr äv. RO, v.1 7 c] (i fackspr. l. bygdemålsfärgat) mer l. mindre årformigt, nedtill vanl. tillplattat redskap använt vid omrörning av vätskor o. d. Broocman Hush. 2: 175 (1736). De vid Luttringen ärforderlige verktyg bestå af (bl. a.) et Roder, til Saltpetterns omrörande under smältningen. VetAH 1763, s. 218. Fyra roder af hvitbok, hvilka i nedra ändan hafva ett 4 tum långt och 3 tum bredt blad. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 154 (använda vid sockertillvärkning). Ambrosiani DokumPprsbr. 380 (1923). — jfr BRYGG-, MALT-, MÄLT-, MÄSK-, PLUMS-RODER.
4) [jfr 2] (om ett fartygsroder mer l. mindre starkt påminnande) styranordning på flygplan l. luftskepp l. isjakt l. torped o. d.; särsk. om var o. en av de horisontella (l. vertikala) skivor o. d. varmed ett flygplan o. d. styres i höjdled (resp. sidled) l. om de vid ett flygplans vingar fästa anordningar varmed planets tvärläge i förhållande till horisonten regleras. Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 6. KrigVAH 1881, s. 255 (på torped). TIdr. 1883, s. 26 (på isjakt). Jungstedt Flygv. 19 (1925). — jfr HÖJD-, SIDO-, SKEV-, SKEVNINGS-, TRIM-RODER m. fl.
5) [jfr 2] (†) = RODDARE 4 b. (Låskolven) tillbakadrages af ett roder .., som omvrides med tillhjelp af et eget vred. Almroth Karmarsch 630 (1839). Westee 81 (1842).
Ssgr (i allm. till 2. Anm. 1:o Vissa nedan anförda ssgr till 1 b kunna äv. tänkas innehålla ordet roddare ss. förled. 2:o Många ssgr uppträda dels med förleden roder-, dels med förleden ror-. Sådana ssgr där båda dessa förleder synas vara fullt brukliga i nutida språk ha nedan anförts under A): A: RODER-AREA. [jfr eng. rudder area] sjöt. = -yta 1. 2UB 9: 586 (1906). —
-ARM, r. l. m. [jfr eng. rudder arm (i bet. 2)]
1) (ror-) (†) till 2: på roders akterkant: ståndare för fästande av nottaljorna, nottaljebult. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Uggla Sjölex. 873 (1876).
2) (roder- 1900 osv. ror- 1917 osv.) sjöt. till 2: i fråga om roder av plåt: var o. en av de från roderstammen utgående armar vid vilka roderplåten är fäst. TT 1900, M. s. 3. Nilsson Skeppsb. 222 (1932).
3) (roder-) flygv. till 4, om den från roderbalken utgående arm (l. om var o. en av de från roderbalken utgående armar) som på vissa typer av flygplan tjäna(r) till att överföra de av roderlänk l. roderlinor förmedlade rörelserna till rodret. Björkman Flygl. 282 (1945). —
-AXEL.
1) (ror- 1896 osv.) sjöt. till 2: axel kring vilken ett fartygs roder vrides. Linder Sjöm. 204 (1896).
2) (roder-) flygv. till 4: axel kring vilken ett flygplans roder vrides. SvD(A) 1927, nr 37, s. 4. —
(4) -BALANS. flygv. del av (l. anordning på) flygplans roder som tjänar till att balansera detta så att det lättare kan vridas. Malmer TeorFlygl. 142 (1935). —
(4) -BALK. flygv. i stommen på flygplans roder: balk som upptar de rörelser som förmedlas av roderarm(ar) l. roderstock o. som utgör fäste för spryglar vilka uppbära den duk o. d. som utgör rodrets beklädnad. Björkman Flygl. 279 (1945). —
-BAND. [jfr t. ruderband (i bet. 1)]
1) (roder-) (förr) band varmed roder fastbands (då det icke användes). När the hadhe vptaghit ankaren, gåffuo the sigh till syöös och vplöste rodher bånden. Apg. 27: 40 (NT 1526; ännu i NT 1883; Bib. 1917: lösgjorde de rodren). Anm. till 1. Ordet uppföres i vissa ordböcker med hänvisning till Bibeln. Det fattas stundom ss. liktydigt med ro-band. Möller 2: 730 (1785).
2) (ror-) (†) = ror-hand. (Sv.) Rorband: (eng.) Shifting Goose-neck. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Uggla Sjölex. 951 (1877). —
-BESLAG. (roder- 1893 osv. ror- 1796 osv.) [jfr t. ruderbeschlag] sjöt. beslag som håller samman de olika plankorna i ett roderblad av trä (resp. de olika plåtarna i ett roderblad av järn l. stål) o. i den mot fartyget vända ändan slutar i en fingerling l. dyl. Chapman Dimens. F 4 b (1796). LbSjömansk. 18 (1942). —
-BLAD. [jfr holl. roerblad (i bet. 2), t. ruderblatt (i bet. 1 o. 2), eng. rudder blade (i bet. 2)]
2) (roder- 1818 osv. ror- 1896 osv.) sjöt. till 2; om den mer l. mindre skivformiga del av rodret, som vid styrningen vrides i förhållande till fartygets långskeppsaxel o. därigm ändrar fartygets kurs. Afzelius SæmE 190 (1818). Nilsson Skeppsb. 137 (1932). —
-BROK, r. l. m. (†) tåg varmed rodret på äldre fartyg upplyftes för att roderhakarna skulle kunna röra sig lättare i rodermaljorna; jfr ror-liktare, ror-lättare. Röding 2: 398 (1796). SvTyHlex. (1851, 1872). —
-BROMS, r. l. m. [jfr t. ruderbremse, eng. rudder brake] sjöt. anordning varmed rodret kan låsas i ett visst läge (i sht då man ligger för ankar l. då fel uppstår på styrinrättningen). 2NF (1915). —
(1 b; jfr anm. 1:o sp. 2347) -BÅT. [jfr d. ror(s)båd, t. ruderboot] (†) roddbåt; jfr ro-båt, roddar-båt. Roderbååtar till åthskillige sakers öfwerförande. HovförtärSthm 1671 A, s. 90. Schenberg (1739). —
-BÄNK. [sv. dial. rorbänk (i bet. 3); jfr d. rorbænk (i bet. 2), mnl. roederbanc (i bet. 2), t. ruderbank (i bet. 2)]
2) (roder- 1579—1784. ror- 1695) (†) till 1 b (jfr anm. 1:o sp. 2347): roddarbänk; jfr ro-bänk, sbst.2, rodd-bänk 1. VarRerV 25 b (1579). Dähnert (1784).
3) (roder- 1939. ror- 1939) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: för rorsmannen avsedd bänk i båt; jfr rors-bette. GbgMusÅrstr. 1939, s. 133. —
-DUBB. (roder- 1889 osv. ror- 1896 osv.) sjöt. (i ett hål i roderskäddan lagrad) tapp nedtill på ett roder (som tjänar till att uppbära rodrets tyngd). Engström Skeppsb. 55 (1889). Nilsson Skeppsb. 140 (1932). —
(1 b; jfr anm. 1:o sp. 2347) -FOLK. (roder- 1639—1706. ror- 1669) [jfr d. rorfolk, t. rudervolk] (†) koll.: roddare; jfr ro-folk, rodd-folk, roddar-folk. Vthi stilla fahrwatnet går seglatzet icke foort, med mindre än Roderfolcket, på robäncken widh Tullen .. sittia och roo. Schroderus Comenius 464 (1639). Hiärne 2Anl. 412 (1706). —
-FORMIG. som har samma form som ett (fartygs)roder. Östergren (1936). Anm. I nedanstående språkprov beror användningen av roderformig sannol. på missuppfattning av någon tysk källa som innehållit ordet ruderförmig, årformig, l. dyl. Mjölksaften (av kautschukträden) koaguleras genom rökning. På ytan bildas en hud av kautschuk. Denna upptages på ett roderformigt trästycke, som nedstickes i mjölksaften. 2NF 10: 628 (1908). —
-HAKE. (roder- 1730 osv. ror- 1539 osv.) [jfr mlt. roderhaken, pl., t. ruderhaken] sjöt. var o. en av de på ett roder sittande hakar varmed detta hakas på rodermaljorna, fingerling; äv. om liknande hake på farkosts akterstäv, som införes i ögla på rodret. VaruhusR 1539, s. 72 a. Rorhaken på akterstäven. Christenson MarSlup. 5 (1914). VFl. 1930, s. 112. —
(4) -HARMONI. flygv. harmoni mellan de olika rodren på ett flygplan. J 22:an .. blev .. en maskin med en oöverträffad roderharmoni. SvD(A) 1958, nr 280, nr 13. —
-HJUL. (roder- 1939. ror- 1842—1910. rors- 1853) [jfr holl. roerrad] (numera föga br.) sjöt. ratt (se ratt, sbst.1 1). Gosselman Erth. 14 (1842). Kjellgren Smar. 11 (1939). —
-HJÄRTSTOCK~02, äv. ~20. (roder- 1859 osv. ror- 1825 osv.) sjöt. jfr hjärt-stock e. ReglVirkeslefv. 1825, Tab. 1. —
-HUVUD, -HÅL, se C. —
-HÄL. (roder- 1794 osv. ror- 1876 osv.) [jfr eng. rudder-heel (i bet. 1)] sjöt.
(1 b; jfr anm. 1:o sp. 2347) -JAKT. [y. fsv. rodher jackther, pl., roer jacht (Söderwall 2: 263)] (†) roddjakt. Samma dagen war Hennes K M Enke-Drånningen medh Dheras K H Prins[e]serna och rodhe medh dee små rodherjagtherne til grafwen. HT 1951, s. 407 (1696). —
-JÄRN. [jfr eng. rudder-iron (i bet. 2)]
1) (roder-) (†) till 1; = -ring. (T.) Ruder-Ring .. (sv.) roder-järn, år-ring eller hå-tulle-bord. Lind 1: 1290 (1749). Heinrich (1828).
2) (roder- 1734 osv. ror- 1585 osv.) sjöt. till 2: roderbeslag; äv. om (vid akterstäven fäst) rodermalja; i pl. äv. sammanfattande, om roderbeslag o. rodermaljor. GripshR 1585, s. 167. Rorjernen fällas vanligen så djupt in i akterstäfven, att förkant af hålet i rormärlan tangerar stäfvens akterkant. Witt Skeppsb. 278 (1863). (Roder-)Lampans läge skall så afpassas, att de öfriga rorjernen ej vidröra hvarandra, i vertikalt hänseende, på omkring 1/4 tum nära. Därs. 282. SFS 1919, s. 234.
3) (ror- 1883) till 4: ss. roder tjänstgörande mede av järn på äldre typ av isjakt. TIdr. 1883, s. 26. —
-KAPP? l. -KAPPE?, r. l. m. (†) rorkrage. (Sv.) Roderkappen. (T.) Der Brohk im Hennegatt. Röding SD 73 (1798). —
-KARL, se C. —
-KNAPP, r. l. m. [jfr isl. stýrisknappr] (om fornnordiska förh.) rorhuvud i form av en knopp l. kula. Fryxell Ber. 1: 103 (1823). —
-KNEKT. [jfr d. rorknægt (i bet. 1 o. 2), t. ruderknecht (i bet. 1)] (†)
1) (roder- c. 1635—1791. ror- 1626—1681) till 1 b (jfr anm. 1:o sp. 2347): (man som gör tjänst ss.) roddare; jfr roddar-knekt. Tiderus GrLat. 23 (1626). PT 1791, nr 36, s. 3.
-KOMMANDO. sjöt. kommando (se d. o. 1 b) till rorgängaren angående styrningen. NDAVL 1910, nr 55, s. 7. —
-KOPPLING. [jfr eng. rudder coupling] sjöt. konkret, om flänsar som sammanbinda hjärtstocken med roderbladet. SohlmanSjölex. (1955). —
-KRAGE. (ror- 1784 osv.) [jfr t. ruderkragen] på segelfartyg: krage (se d. o. 3 c α) omkring roderhjärtstocken där denna går genom däcket; jfr norkrage. Björkegren 276 (1784). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-KULT, se C. —
-KVADRANT. (roder- 1915 osv. ror- 1932 osv.) [jfr eng. rudder quadrant] sjöt. = kvadrant c. 2NF 23: 586 (1915). —
-KÄNNING. (i vitter stil) jfr känning, sbst.2 5 a. Min fasta näfve har roderkänning / af sjö, som vildt emot aktern slår. Nycander Mar. 7 (1910). —
(4) -KÄNSLIG. flygv. om flygplan o. d.: som lyder roder väl, som reagerar snabbt för små roderutslag. Malmer TeorFlygl. 139 (1935). —
-KÄTTING. [jfr holl. roerketting (i bet. 1 o. 2), t. ruderkette (i bet. 2), eng. rudder chain (i bet. 1 o. 2)] sjöt.
2) (roder- 1915 osv. ror- 1881 osv. rors- 1929) kätting för överföring av rattens rörelser till rodret; jfr -ledning. Ekelöf Skeppsm. 33 (1881). Mörne ÄventV 163 (1929).
Ssg (till -kätting 2): roderkättings-block. sjöt. ledarblock för roderkätting. Stenfelt Skepp. 52 (1903). —
(4) -LAGER, n. flygv. anordning omkring vilken roder vid utslag rör sig. Björkman Flygl. 272 (1945).
Ssg: roderlager-arm, r. l. m. flygv. från fena, stabilisator l. vinge utgående arm som uppbär roderlager. Björkman Flygl. 280 (1945). —
-LAMPA. (ror- 1856 osv.) sjöt. vid akterstäven fäst stöd för rodertapp (i bet. 1 l. 2), som tjänar till att förekomma för stark påfrestning på rodermaljorna; jfr ror-panna o. lampa, sbst.2 Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Stenfelt (1920). —
-LEDNING. (roder- 1935 osv. ror- 1896 osv.) [jfr t. ruderleitung] sjöt. ledning (bestående av kättingar, stållinor, stänger o. d.) som (på mekanisk l. hydraulisk väg) överför rattens (l. styrmaskinens) rörelser till rodret, styrledning. Melander Långtur 149 (1896). Den manuella kraften överföres vid vanlig handstyrning medelst en rorledning till rodret. UFlottUnderbef. 1940, s. 260.
Ssg: roderlednings-trumma, r. l. f. sjöt. trumma genom vilken roderledningen löper. SFS 1897, Bih. nr 9, s. 16. —
-LINA, r. l. f.
1) (roder- 1749 osv. ror- 1913 osv.) sjöt. till 2: lina för överföring av rattens rörelser till rodret, drilltåg; äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) om en i mindre båtar använd, vid rodret (roderoket o. d.) fäst lina som den styrande håller i handen o. drar i för att styra båten; vanl. i pl., om ett par sådana linor; jfr -ledning. Lind 1: 1035 (1749).
2) (roder-) flygv. till 4: lina varmed ett flygplans roder manövreras. Forsslund MänVing. 152 (1932). —
-LYCKA, r. l. f. (roder- 1930 osv. ror- 1939 osv.) [sv. dial. rorlöcka; jfr d. rorløkke, nor. dial. rorlykkja] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rodermalja. SvKulturb. 3—4: 231 (1930; från Bohuslän). —
-LÅS. [jfr t. ruderschloss (i bet. 1), eng. rudder lock (i bet. 1)]
1) (roder- 1889 osv. ror- 1792 osv.) sjöt. till 2; jfr lås 2 c. FSjöbohm Skeppstakl. 65 (1792). För att hindra rorets aflyftning genom en oförmodad påstötning .. har man så kallad rorlås. Witt Skeppsb. 282 (1863).
(4) -LÅS-APPARAT. sjömil. anordning som fastlåser en torpeds roder i ett visst läge under den första delen av dess bana. Hägg Flottan 40 (1904). —
(4) -LÄNK. flygv. om den närmast rodret befintliga av de stänger som förmedla styrrörelserna till rodret i flygplan med stångstyrning. Björkman Flygl. 282 (1945). —
-LÖS. (roder- 1851 osv. ror- 1789 osv.) om fartyg o. d.: som saknar l. har förlorat sitt roder. Ekman Dagb. 132 (1789). Mörne FörbiVäg. 162 (1928). särsk. bildl. Tusen viljors roderlösa nycker. Cygnæus 10: 85 (1851). Låt mig stå som klippan emot, ej gunga som snipan / redlös och rorlös omkring på stämningens svikande bölja! Lindeberg GörIrrVis. 43 (1925). —
-MAKERI10104, äv. 30~102. (numera bl. tillf.) tillvärkning av roder; förr äv. konkret, om fabrik för tillvärkning av roder. König LärdÖfn. 6: 67 (1747; konkret). —
-MALJA. (roder- 1930 osv. ror- 1788 osv.) vart o. ett av de på ett fartygs akterstäv (l. roderstäv) fästa järn utformade ss. öglor vari rodret fasthakas; äv. om liknande ögla på roder vari en vid akterstäven fäst roderhake l. dyl. införes; jfr malja, sbst.1 e. Widegren 896 (1788). Christenson MarSlup. 5 (1914; på roder). UFlottUnderbef. 1940, s. 258. —
-MALL. (ror- 1756 osv.) [jfr holl. roer-mal, t. rudermall, eng. ruddermould] sjöt. mall till ett roder; särsk. (förr) om sådan mall som medfördes på ett fartyg, för att man skulle kunna tillvärka ett nytt roder, om fartygets roder förstördes l. gick förlorat. PH 6: 4190 (1756). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-MAN, se E. —
-MUSKEL. [anledningen till benämningen är sannol. att muskeln styr huvudet vid dess rörelser] (†) anat. muskel (som utgår från nackbandet o. taggutskotten på de nedersta o. mellersta halskotorna o. de översta bröstkotorna o. upptill har sitt fäste dels på nackbenet, dels på de översta halskotornas tvärutskott o.) som tjänar till att staga o. vrida huvudet o. att böja det bakåt; äv. i uttr. huvudets rodermuskel, om den del av denna muskel som har sitt fäste på nackbenet, halsens rodermuskel, om den del av denna muskel som har sitt fäste på de översta halskotorna; jfr rem-muskel. Wretlind Läk. 3: 18, 37 (1895). —
-OK. (roder- 1906 osv. ror- 1872 osv.) [jfr t. ruderjoch, eng. rudder-yoke] (i st. f. rorpinne använd) på rorhuvudet fäst, okliknande hävstång varmed rodret vrides på vissa fartyg; jfr -skädda 1. Frick o. Trolle 212 (1872). Rodrets vridning förmedlas genom en hävarm, anordnad såsom rorpinne, rorok eller rorkvadrant. UFlottUnderbef. 1940, s. 260. —
(4) -ORGAN. flygv. roder l. styrorgan på flygplan o. d. Dædalus 1932, s. 75. SoldILuftv. 1946, s. 360. —
(1) -ORM. [jfr t. ruderschlange] (†) havsorm av släktet Hydrophis Lin., med från sidorna sammantryckt bakkropp o. en kort stjärt som bildar en lodrätt stående fena, årbladsorm. Linné MusReg. 31 (1754). Nyblom FantH 79 (1910). —
-PINNE, se C. —
-PLAN, n.
1) (roder- 1932 osv. ror- 1896 osv.) sjöt. till 2: roderblad. Linder Sjöm. 204 (1896). Nilsson Skeppsb. 138 (1932).
-PLÅT. (roder- 1889 osv. ror- 1896 osv.) sjöt. om den plåt (l. var o. en av de plåtar) som bildar (bilda) roderbladet. Engström Skeppsb. 55 (1889). Nilsson Skeppsb. 137 (1932). —
-RAM, r. l. m. (roder- 1889 osv. ror- 1917 osv.) [jfr t. ruderrahmen, eng. rudder frame] sjöt. järnram till ett roderblad, som fästes vid hjärtstocken o. som beklädes med (pånitade) järnplåtar. Engström Skeppsb. 55 (1889). —
(1 b; jfr anm. 1:o sp. 2347) -REDSKAP. (†) = rodd-redskap. Roo, färdas medh Roderredskap. Linc. Aaaa 2 b (1640). —
(1) -RING. [efter t. ruderring] (†) ring av vidjor l. tåg l. järn o. d. varmed en åra fästes vid en årtull. Wikforss 2: 430 (1804). Heinrich (1828). —
-SEGMENT, se C. —
(1 b; jfr anm. 1:o sp. 2347) -SKEPP. (roder- 1541—1683. ror- 1640) [y. fsv. roerskyp (Söderwall 2: 263); jfr ä. d. rorskib, t. ruderschiff] (†) roddskepp; jfr roddar-skepp. Jes. 33: 21 (Bib. 1541). Comenius OrbPict. 181 (1683). —
-SKIVA, r. l. f. (ror- 1896 osv.) (numera bl. tillf.) roderblad. Linder Sjöm. 201 (1896). 2NF 23: 586 (1915). —
-SKRUV. sjöt. i skruvstyrapparat: spindel försedd med en styrmutter som gm en dragstång överför rattens rörelser till rodret; äv. om en i ena ändan högergängad o. i andra ändan vänstergängad spindel som är försedd med en styrmutter (med därtill hörande dragstång) på vardera gängningen. UFlottUnderbef. 1940, s. 262. —
-SKVALLRA, r. l. f. (roder- 1893 osv. ror- 1887 osv.) [jfr eng. rudder telltale] sjöt. anordning som anger rodrets läge o. består av en över en bågformig, graderad skala rörlig visare som drives av styrmaskinen l. är direkt förbunden med hjärtstocken, axiometer. Konow (1887). Vi 1950, nr 9, s. 3. —
-SKÄDDA, r. l. f. (roder- 1935 osv. ror- 1865 osv.) sjöt.
2) förlängning av kölen akterut, som skyddar propellern o. utgör ett stöd för rodret. Stenfelt (1920). UFlottUnderbef. 1940, s. 258. —
-SPAK.
2) (i fackspr.) till 4: spak varmed roder på ett flygplan o. d. manövreras. Victorin Örnung. 138 (1932). —
-SPIK. (ror- 1856 osv.) [jfr t. ruderspieker] (i sht förr) sjöt. grov järnspik med runt huvud som bl. a. användes vid fastspikning av roderbeslag på träroder. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). —
-STAM. sjöt. om den del av ett roder av järn l. stål, som utgör hjärtstockens förlängning nedåt (o. som roderarmarna utgå från). Nilsson Skeppsb. 137 (1932). —
-STOCK. [jfr t. ruderstock (i bet. 1), eng. rudderstock (i bet. 1)]
1) (roder- 1914. ror- 1872) (numera föga br.) sjöt. till 2: roderhjärtstock. Ahlman (1872). SErikAb. 1914, s. 103.
3) (roder-) flygv. tiil 4: roderbalk; äv. om ett med roderbalken fast förenat rör som på vissa typer av flygplan överför styrrörelser till roder. Björkman Flygl. 282 (1945). —
-STOPPARE, r. l. m. [jfr t. ruderstopper, eng. rudder stop] sjöt. anordning som användes för att hindra att rodret vrides mer än en viss vinkel (vanl. 35—40°); särsk. om sådan anordning bestående av en stål- l. järnklack, stoppklack. Smith (1917). —
-STROPP. (roder- 1796 osv. ror- 1852 osv.) [jfr holl. roerstrop, t. ruderstropp] (förr) sjöt. stropp genom hjärtstocken o. akterstäven, avsedd att hålla kvar rodret om roderhakarna av sjögången lyftes ur maljorna. Röding 2: 400 (1796). —
-STÅNDARE, -STÅNG, se C. —
-STÄV. (roder- 1875 osv. ror- 1893 osv.) [jfr holl. roersteven. t. rudersteven] sjöt. på propellerdrivet fartyg: särskild stäv (akter om propellern) vid vilken rodret är fäst; motsatt: propellerstäv. NF 1: 332 (1875). —
-SULA, r. l. f. (ror- 1896 osv.) [jfr eng. rudder-sole] sjöt. på träroder: trästycke som ss. skydd är fäst vid roderbladets underkant. Linder Sjöm. 201 (1896). —
-TALJA. (roder- 1765 osv. ror- 1756 osv.) [jfr holl. roertalie, t. rudertalje] sjöt. talja som är huggen mellan rorkulten l. rodrets akterkant o. fartygets sida o. användes att styra med; särsk. om dylik talja som användes vid haveri på styrinrättningen: grundtalja l. nottalja. PH 6: 4192 (1756). Hornborg Segelsjöf. 243 (1923).
Ssg: rodertalje-skänkling. (ror-) (†) nottaljeskänkling. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Björkman (1889). —
-TAPP. (roder- 1932 osv. ror- 1917 osv.) sjöt.
1) var o. en av de tappar varmed ett roderblad rörligt förbindes med rodermaljorna, fingerling; särsk. om lösa sådana tappar som införas i öron på roderbladet. Ramsten o. Stenfelt (1917). SohlmanSjölex. 193 (1955).
-TRUMMA, r. l. f. (roder- 1916 osv. ror- 1836 osv.) sjöt. trumma i fartygs akter genom vilken roderhjärtstocken går. Platen Glascock 1: 204 (1836). Hasslöf SvVästkustf. 321 (1949). —
-TÖRN, förr äv. -TURN. (roder- 1929 osv. ror- 1833 osv.) [jfr t. rudertörn] sjöt. törn l. tjänstgöring vid rodret l. ratten l. ss. rorgängare; äv.: tid som en rorgängare står till rors. Gosselman SNAmer. 1: 131 (1833). Jag skulle ha rortörn den kvällen mellan åtta och tio. VFl. 1911, s. 143. Han hade ännu .. en halvtimma kvar på sin rortörn. Holmström Däck 246 (1927). —
(2, 4) -UTSLAG~02 l. ~20. (i fackspr.) förändring av roders läge som medför att fartyg l. flygplan o. d. styres; äv. om det tillstånd l. den ställning vari rodret befinner sig då det (efter en sådan förändring) styr fartyg l. flygplan o. d.; äv.: rodervinkel. (Svängen) fortsätter så länge roderutslaget varar. Malmer TeorFlygl. 145 (1935). Skevningsrodrens effekt bör vara minst så stor, att ett plötsligt roderutslag .. orsakar en rullrörelse av sådan hastighet, att (osv.). SvTeknUppslB 3: 421 (1944). SohlmanSjölex. 650 (1955). —
(2, 4) -VINKEL. (roder- 1906 osv. ror- 1881 osv.) [jfr t. ruderwinkel] särsk. (sjöt.) till 2, om vinkeln mellan roderbladet o. fartygets längdaxel. Ekelöf Skeppsm. 31 (1881). Å drillen finnes en visare, som angifver rorvinkelns storlek. UFlott. 2: 53 (1904). —
-VISARE, r. l. m. (roder- 1915 osv. ror- 1917 osv.) [jfr t. ruderzeiger] sjöt. (av styrledningen oberoende) visare som anger rodrets läge; (visare på) roderskvallra. 2NF (1915). SohlmanSjölex. 651 (1955; om roderskvallra). —
(1 b) -VÄRK, n. [efter t. ruderwerk] (†) sammanfattande, om de redskap (åror o. d.) som användas vid rodd; jfr roddar-värk. Möller 2: 731 (1785). Heinrich (1828). —
(2, 4) -VÄRKAN. [jfr t. ruderwirkung] (i fackspr.) om den värkan som ett roder har på det fartyg l. det flygplan osv. som styres. VFl. 1925, s. 81 (på flygplan). —
-YTA.
1) (roder- 1906 osv. ror- 1881 osv.) sjöt. till 2: roderblads yta. Ekelöf Skeppsm. 190 (1881). Den mot fartygsriktningen ställda roderytan. 2UB 9: 585 (1906).
-ÖGLA, se C.
B (†): RODERS-MAN, se E.
C (i sht sjöt.): ROR-ARM, -AXEL, -BAND, -BESLAG, -BLAD, -BÄNK, se A. —
-DUBB, -FINGERLING, -FOLK, se A. —
-GAP. [jfr ä. d. ror(s)gab (i bet. 2)] (†)
-GÅNG. [jfr holl. roergang (i bet. 2)]
1) roderrörelse. (Sv.) Rorgång .. (t.) der Ruderschlag. Möller (1790, 1807; bet. oviss). Weste (1807). LbSjömansk. 37 (1942).
2) tjänstgöring vid rodret (ratten) l. ss. rorgängare. Öfva någon i Rorgång. Konow (1887). Hägg Örl. 79 (1943). —
-GÄNGARE. [jfr holl. roerganger, t. rudergänger] (besättnings)man som sköter rodret (ratten) på ett fartyg, man som står till rors, rorsman; äv. (särsk. i uttr. fast rorgängare) om långlots. PH 14: 215 (1788). På vissa ångbåtar, som göra kortare resor i skärgård, finnes stundom en s. k. ”fast rorgängare”. NF (1889). (Kaptenen) knuffade undan .. rorgängaren och .. vred om ratten till ror hårt i lä. VFl. 1936, s. 17. särsk. i utvidgad anv. (motsv. roder, sbst.3 4), om person som styr en isjakt. SvUppslB 14: 59 (1933). —
-HAKE, se A. —
-HAND. (†) pinne l. hake av järn som är fastsatt vid rorpinnen o. utgör ett stöd för denna vid dess rörelser utefter ledvagnen. FSjöbohm Skeppstakl. 66 (1792). (Sv.) Rorhand: (fr.) Crapaud. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Björkman (1889). —
-HAVERI, -HJUL, -HJÄRTSTOCK, se A. —
-HUVUD. (roder- 1730—1955. ror- 1785 osv.) [jfr holl. roerkop, t. ruderkopf, eng. rudderhead] roderhjärtstockens översta del l. fortsättning uppåt (där rorkulten l. roderoket l. roderkvadranten är fäst). Rajalin Skiepzb. 25 (1730). UFlottMansk. 1945, s. 154. —
-HÅL. [jfr eng. rudderhole (i bet. 1)]
1) (roder- 1840. ror- 1803—1917. rore- 1691) (numera knappast br.) rodertrumma; äv. om öppning i mindre farkosts akterstäv varigenom roder går. N:o 9 (på en bild av en mindre farkost). Är Spegeln .. hwilken man seer med .. Hakkebräde och Rorehålet. Rålamb 10: 8 (1691). Ramsten o. Stenfelt (1917).
-HÄL, -JÄRN, se A. —
-KARL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2460). [jfr d. rorkarl (i bet. 1 o. 2)] (†)
1) (roder- 1640—1695. ror- 1669) till 1 b (jfr anm. 1:o sp. 2347): roddare; jfr ro-karl, rodd-karl, roddar-karl, rorkarl, sbst.2 Linc. Aaa 4 b (1640). Florinus Voc. 186 (1695).
-KIL, r. l. m. [jfr t. ruderkeil] (†) om var o. en av de kilar (i sht av järn) som förr indrevos i rodermaljorna för att slitna rodertappar icke skulle glappa. Platen Glascock 1: 162 (1836). Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
-KNEKT, -KRAGE, se A. —
-KULT, förr äv. -KULTER, r. l. m. (roder- 1595—1936. ror- 1673 osv. -kult 1673 osv. -kulter (-tt-) 1595) rorpinne; företrädesvis om rorpinne som manövreras för hand; äv. i utvidgad anv. (motsv. roder, sbst.3 4), om styrstång för manövrering av rodret på en förr bruklig typ av isjakt. 3SthmTb. 1: 316 (1595). (Den lilla hjulångbåten) styrdes med rorkult. VFl. 1934, s. 56. 2SvUppslB 14: 705 (1950; på isjakt). —
-KVADRANT, -KÄTTING, -LAMPA, -LEDNING, se A. —
-LIKTARE. [jfr t. ruderlichter; jfr läktare, sbst.1] (†) = roder-brok; jfr -lättare. Röding 2: 398 (1796). —
-LINA, se A. —
-LUCKA.
3) (föga br.) på segelbåt o. d.: rum l. plats där rorgängaren sitter, sittbrunn. Hilmer, brodern, stod i rorluckan, med rorkulten i hand. Nycander Haf 86 (1898). Östergren (1936). —
-LYCKA, -LÅS, se A. —
-LÖS, -MALJA, -MALL, se A. —
-MAN, se E. —
-OK, se A. —
-PANNA. [jfr d. rorpande] (†) roderlampa; jfr panna, sbst.1 3 d. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Cannelin (1921). —
-PINNE. (roder- 1538—1953. ror- c. 1635 osv.) [jfr lt. roorpenn, roorpinn, holl. roerpen, t. ruderpinne] vid rorhuvudet fäst stång av trä l. järn varmed rodret vrides (direkt med handen l. med roderledning o. d.); äv. i utvidgad anv. (motsv. roder, sbst.3 4), om styrstång för manövrering av rodret på en förr bruklig typ av isjakt; jfr -kult. VarRerV 50 (1538). TIdr. 1883, s. 26 (på isjakt). TT 1945, s. 74.
-PLAN, -PLÅT, se A. —
-RAM, se A. —
-SEGMENT. (roder- 1920. ror- 1903—1932) (numera mindre br.) roderkvadrant. Stenfelt Skepp. 43 (1903). Ramsten o. Stenfelt (1917). 3NF 16: 1055 (1932). —
-SKENA, r. l. f. (†) skenformigt roderbeslag. Jttem kom hem 30 Bultar wogho — 35 lissp(un)d Rorskienor 12. wogho — 16 lissp(un)d 15 marc Rorhakar 6. wogho — 7 lissp(un)d 18 marc. VaruhusR 1539, s. 5 a. —
-SKEPP, -SKIVA, -SKVALLRA, -SKÄDDA, se A. —
-SKÄNKEL. [jfr holl. roerschenkel, t. ruderschenkel] (†) skänkling som användes ss. förlängning av nottaljekätting, nottaljeskänkling. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Ahlman (1872). —
-SKÄRA, r. l. f. [jfr t. ruderschere] (†) = -skär. En Roor skiero wogh .. 1 1/2 lissp(un)d. VaruhusR 1539, s. 72 a. —
-SPIK, -STOCK, -STROPP, se A. —
-STÅNDARE, r. l. m. (roder- 1875—1901. ror- 1859—1920) (†) roderstäv; äv. om stock som klassificerats ss. lämplig till roderstäv. ReglVirkeslev. 1859, § 8. Ramsten o. Stenfelt (1917). jfr: Rorståndare, (dvs.) propellerstäven på en ångare. Stenfelt (1920). —
-STÅNG.
1) (roder-) [efter t. ruderstange] (†) till 1 b: stång varmed en båt stakas fram. Lindfors (1824). Cavallin (1876).
2) (roder- 1745—1908. ror- 1899—1930) [jfr t. ruderstange] (numera knappast br.) till 2: rorkult, rorpinne. Möller 1: 149 (1745). Bättre var att famna / kungadottrens midja / än stå här och gripa / roderstången om. Tegnér (WB) 5: 72 (1825). Nerén (1930). —
-STÄV, -SULA, -TALJA, -TAPP, se A. —
-TRUMMA, se A. —
-TULL, sbst.3, se E. —
-TÖRN, se A. —
-VANDRING. (†) = ledvagn I 2. Tersmeden Mem. 1: 279 (c. 1780). Schulthess (1885). Björkman (1889). —
-VINKEL, -VISARE, -YTA, se A. —
-ÖGLA.
D (†): RORE-HÅL, se C.
E: RORS-BETTE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) för rorsmannen avsedd toft; jfr roder-bänk 3. Strindberg Hafsb. 184 (1890). —
-HJUL, se A. —
-KÄTTING, se A. —
-MAN ~man2 l. 40. [jfr d. rorsmand (i bet. 1 o. 2) samt holl. roerman, t. ruder(s)mann, eng. rudder-man (alla i bet. 2)]
1) (roder-) (†) till 1 b (jfr anm. 1:o sp. 2347): roddare; jfr rodd-man, roddar-man. Admiralen .. befalte .. Rodermännerna at the Årarna .. diupt i Watnet senkia skulle. Schroderus Liv. 584 (1626). Schenberg (1739).
2) (roder- 1526—1918. roders- 1852—1875. ror- 1804—1936 (angivet ss. sällsynt). rors- 1836 osv.) till 2: person (besättningsman) som sköter rodret (ratten), rorgängare. Skepen .. warda .. vmkastat medh itt litit rodher e hwart rodhermannen will. Jak. 3: 4 (NT 1526; Bib. 1917: styrmannen). Farleden är oprickad, obekant för rorsmannen. TurÅ 1938, s. 173. särsk.
b) mer l. mindre bildl.; jfr roder, sbst.3 2 d. TT 1875, s. 145. Rorsman på det danska statsskeppet. HT 1938, s. 457.
c) i utvidgad anv. (motsv. roder, sbst.3 4), om person som styr en isjakt. 2SvUppslB 14: 705 (1950). —
-PÄNGAR, pl. [jfr mlt. rodergelt, mnl. roedergelt (holl. roergeld)] (†) rorstull. Forssell Hist. II. 1: 78 (cit. fr. 1558). —
-TULL. (ror- 1546. rors- 1954 osv.) [jfr fd. o. ä. d. ror(s)told, mlt. rodertol, mnl. roedertolle, avgift som upptogs av fartyg med belopp som varierade efter typen av roder (holl. roertol), t. ruderzoll] hist. ett slags skeppstull l. hamnavgift. HallHist. 674 (1954; om förh. i Kungsbacka 1640).
Ssg: rorstull-pänningar, pl. (ror-) (†) rorstull. Jtem är (i Neder länderna) giffuit thill feer (dvs. tull) for Anckarreedd och Roortull penninger — 7 g(uld)en 2 stijffuer. SjötågR 1546. —
Avledn.: -RODRIG, adj. [jfr t. -rud(e)rig] (†) till 1; ss. senare led i ssgr.
1) om farkost: som är försedd med (så l. så många) åror. jfr: 1 fyrarodrig engelsk Wherry. NTIdr. 1913, s. 253 (1851).
2) om forntida krigsfartyg: som har (så l. så många) rader av åror på vardera sidan (jfr -roddig 2); jfr tvefalt-rodrig.
Spoiler title
Spoiler content