SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUGG rug4, sbst.2, n. (VetAH 1739, s. 56, osv.) l. r. l. m. (Sundén (1888) osv.); best. -et resp. -en.
Etymologi
[sannol. av ett germ. ruwwa-, i avljudsförh. till RAGG, sbst.1; i vissa ssgr är rugg(e)- möjl. att fatta ss. ombildning av rug(e)- (se RUG, adj.). — Jfr RUGGA, v.2—3, RUGGIG]
1) koll.: tovigt hår; ragg (på djurhud); äv. om lugg (se LUGG, sbst.1 b) l. nock på tyg o. d.; stundom äv. om ludd på växter. Dessutom hafver den Alvisa Skaparen försedt desse lin- och hamptogor med åtskilligt småt rugg öfver deras hela superficies. VetAH 1739, s. 56. Dalin (1855; på skinn l. ylletyg). Skogsfrun står vid sin fönsterglugg / i tätaste hänggranshult, / och ögonen le under hårets rugg / så jordbrunt lidelsefullt. Karlfeldt Hösth. 51 (1927). IllSvOrdb. (1955).
2) (†) ss. ämnesnamn: luddigt l. nockigt tyg. Flämsk och rugg: 6 ragstolar; 1 hynesvar (dvs. hyendevar). Fatab. 1911, s. 92 (1784).
3) [jfr med avs. på bet. RUGGIG III, RUGGLIG 2] om ojämnhet l. skrovlighet l. rynkighet; i ssgn RUGG-MOSSA o. avledn. RUGGAKTIG, möjl. äv. i ssgn RUGG-LAV (se d. o. 2).
Ssgr (i allm. till 1): A: RUGG-FILT. (†) ruggad filt (se filt, sbst.1 1); jfr rug-filt. En nattmössa af ruggfilt med sabelfoder under. Hallenberg Hist. 1: 20 (1790; om förh. 1609); jfr språkprov under rugfilt-mössa.
-HÅRIG. (†) om person l. djur: som har tovigt hår. Rugghårige Pan. Tranér Anyta 11 (1826). Wistrand Husmed. 138 (1840; om hund).
-KARDUAN, se rukarduan.
-KLÄDE. (†) ruggat kläde. 2VittAH 3: 110 (1793). 7. alnar och 1. Quvarter Rugg Kläde till en Kolt och tröija. BoupptVäxjö Räkn. 1803. Björkman (1889).
Ssg: ruggklädes-syrtut. (†) syrtut av ruggat kläde. SP 1780, s. 248.
-LAV. (†)
1) [laven liknar tovigt skägg] till 1: (lav tillhörande) släktet Usnea Dill., skägglav; jfr ragg-lav 2. Cannelin (1904, 1939).
2) [det är ovisst om benämningen utgår från förhållandet att lavens undersida är hårig l. från förhållandet att dess översida är rynkig] till 1 l. 3: laven Umbilicaria proboscidea (Lin.) Schrad., snabellav. Acharius Lich. 147 (1798). Westring SvLafv. III (1805).
(3) -MOSSA. [mossans blad äro rynkiga] bot. mossan Rhytidium rugosum (Hedw.) Lindb. Ursing SvVäxt. Krypt. 116 (1949).
-PLYSCH. (†) ruggad plysch; jfr rug-plysch. 1 qwinfolkz Kappa underfodrat medh Ruggplyss. BoupptSthm 1682, s. 148 b. KlädkamRSthm 1764, s. 146.
Ssg: ruggplysch-frans. (†) frans av ruggad plysch. 1. lyten sammetz Jaka med ruggplys frantzar. BoupptSthm 1673, s. 79 b.
-SAMMET. (†) ruggad sammet; jfr rug-sammet. KlädkamRSthm 1718, s. 26. Därs. 1735, s. 53.
-STYCKE, se d. o.
B: RUGGE-PÄLS. (†) päls (se d. o. 1 a) av raggigt skinn; jfr ragg-päls. Kieringen togh på sigh en ruggepelss hoon wille intet frÿsa. Visb. 2: 368 (c. 1600).
Avledn.: RUGGAKTIG, adj. (†) till 3: ojämn, skrovlig; jfr ruggig III, rugglig 2. (Planeten Jupiter antas vara) 12. gångor så stoor som Jorden mycket ruggachtig och ojämn, hafwandes mächta högt stijgande högar och diupa Dalar. RelCur. 21 (1682; t. orig.: rauch).
Spoiler title
Spoiler content