publicerad: 1960
RYTTERI ryt1eri4, n.; best. -et, äv. -t; pl. (mera tillf.) -er (KrigVAT 1894, s. 129, Östergren (1937; angivet ss. sällsynt)).
Ordformer
(reuterij 1628—1632. ryteri (-ij) 1581—1704. rytteri (rÿtt-, -ie, -ij, -ije, -y) 1558 osv.)
Etymologi
[jfr d. rytteri; av mlt. l. mnl. rūterie (motsv. ä. t. reuterei), avledn. av rūter (se RYTTARE); jfr äv. t. reiterei]
1) abstr.
a) (†) motsv. RYTTARE 1 o. 2: ridande, ridning; ridkonst; äv. sammanfattande, om all den värksamhet som utövas av en ryttare (se d. o. 2) l. om de färdigheter som erfordras för utövande av denna värksamhet. (Det) vore och goth, ath .. (våra hästar) icke komme udi theris hender, som föge förstandh haffve på rytterij. G1R 28: 153 (1558). Såsom .. Ed. Kongl. Maj:t mig kallat owärdigan, at underwisa alt det ringa jag förstår uti Rytteri, då (osv.). GHård (1697) i SvMerc. IV. 2: 27.
b) [väsentligen att uppfatta ss. avledn. av ssgr med RYTTARE ss. senare led] bildl., i anv. motsv. RYTTARE 3: ridande o. d.
δ) (utom ss. senare led i ssg bl. tillf.) motsv. RYTTARE 3 f γ, om växelrytteri. Fliesberg Handel. 15 (1891). jfr VÄXEL-RYTTERI.
a) skara av ryttare, ridande följe o. d.; äv. bildl. Här komma svåra gäster, / Et fasligt rytteri, / På röda, svarta hästar / Och blacka; thesse tri, / Krig, hunger, pest sku döda / Det hela landet. Österling Lärops. 150 (1724). Rytteriet, som hade förskräkt Sophia, bestod af tvänne Fruentimmer och en Karl, som visade dem vägen. Ekelund Fielding 301 (1765). En öfverste-ceremonimästare rider omkring .. uppläsande riksdagskallelsen. Honom åtfölja trumpetare och tvänne härolder .. besynnerligt utstyrda, till stor förlustelse för gatfolk och pojkar, som jublande följa det besynnerliga rytteriet. Afzelius Sag. X. 2: 55 (1866).
b) koll., om riddjur. Åsnor, ett i .. (Italien) allmänt rytteri. Atterbom Minn. 446 (1818). Därs. 516.
3) konkret, motsv. RYTTARE 2: trupp l. styrka l. här(avdelning) av ryttare; äv. dels om det truppslag som bildas av ryttare, dels om sammanfattningen av ett lands l. en armés samtliga trupper av detta truppslag; jfr KAVALLERI; företrädesvis i fråga om ä. förh., särsk. om sv. förh. före o. under indelningsvärkets tid. Sweriges Rytterij skifftes och delas vthi trätton Regemente. Tempeus Messenius 27 (1612). Footfålkett bleff mest på platzen, rytterijet salverade sigh medh flychten. RP 7: 401 (1639). Öfwerste Lybekers Rytterij som till Skåne opbrytas Skulle. HSH 31: 153 (1661). Mellersta Europas rytterier. KrigVAT 1894, s. 129. Det gäller .. att vid början av ett krig förfoga över ett talrikt rytteri. NMilT 1935, s. 391. — jfr BESOLDNINGS-, LANDS-, LINJE-, MILIS-, STADS-, TREMÄNNINGS-RYTTERI m. fl. — särsk. (förr) i uttr. lätt l. tungt rytteri, om vissa slag av beridna trupper med jämförelsevis lätt utrustning o. stor rörlighet resp. med tyngre utrustning o. mindre rörlighet. Lätt rytterj. Serenius Ii 1 b (1734). Adeliga rusttjensten (tillhörde) det tunga rytteriet. 2VittAH 17: 200 (1839, 1846). Klint (1906: lätt). jfr: Det macedoniska rytteriet, som .. (på Alexander den stores tid) var indeladt i tungt och lätt. KrigVAH 1885, s. 2.
Ssgr (i allm. till 3, företrädesvis om ä. förh.): RYTTERI-ANFALL~02, äv. ~20. jfr anfall, sbst. 1. 2VittAH 17: 332 (1839, 1846). —
2) om enskild person, motsv. befäl 4 b. Earl-marshal .. (dvs.) engelsk titel och ämbete, urspr. betecknande ett högt rytteribefäl. 3NF 6: 245 (1926). —
-FÖRDELNING. (förr) fördelning (se d. o. 2 a) bestående (huvudsakligen) av rytteri; jfr kavalleri-fördelning. KrigVAT 1834, s. 321 (om ryska förh.). BtRiksdP 1892 B, 1: nr 1, FörslHärordn. s. 17. —
-HANDGEMÄNG~002, äv. ~200. handgemäng mellan ryttare; särsk. om sista fasen av rytterianfall (efter anlopp o. sammanstötning). KrigVAT 1851, s. 430. —
-INDELNING~020. (förr) indelning (se indelning, sbst.1 2) för uppsättande o. underhåll av rytteri. Schybergson FinlH 1: 424 (1887; om förh. på 1600-talet). —
-KÅR. (om ä. förh.) jfr kår, sbst.3 2 b; särsk. om Jämtlands hästjägarkår. BtRiksdP 1892 B, 1: nr 1, FörslHärordn. s. 74. —
-REGEMENTE. (om ä. förh.) jfr regemente 10. PH 1: 81 (1719). MeddRiksheraldÄmb. 10: 170 (1945; i fråga om förh. 1665). —
-SIKTE. (förr) på handeldvapen: sikte som lät kulan gå högre än normalt o. var avsett att användas vid eldgivning mot anfallande kavalleri. KrigVAH 1883, s. 136. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 55 (1886). —
-SKARA. (numera mindre br.) rytteristyrka. Svenska rytteriskarorna på vestra sidan (om Elbe). Fryxell Ber. 7: 290 (1838). Mankell Fältsl. 224 (1857). —
-STYRKA, r. l. f. konkret: truppstyrka av rytteri, rytteri. KrigVAT 1856, s. 564. Denna tillväxt uti vår armés rytteristyrka .. är (osv.). BtRiksdP 1892 B, 1: nr 1, FörslHärordn. s. 83. —
-TJÄNST. (krigs)tjänst vid rytteriet. Fryxell Ber. 6: 181 (1833). En åkardräng (är) ej .. till rytteritjänst lämplig, därför att han tros kunna sköta hästar och köra. IllMilRevy 1905, s. 311. —
-TROPP. tropp l. (numera mindre br.) trupp av rytteri. Bille .. medförde de honom tillhöriga rytteritropparna. Fryxell Ber. 7: 286 (1838). —
-TRUPP. trupp av rytteri; förr äv.: rytterihär, rytteri. Hazelius Förel. 281 (1839). Carl VII i Frankrike var den förste, som, i större skala upprättade en ständig rytteri-trupp. KrigVAH 1847, s. 149. —
-VAPEN.
1) om rytteriet ss. vapenslag; jfr ryttar-vapen 1. KrigVAT 1839, s. 459. Rytterivapnets fullständiga pånyttfödelse. IllMilRevy 1899, s. 248.
2) inom rytteriet använt vapen; jfr ryttar-vapen 2. Svärdet — det enda verkliga rytteri-vapnet. KrigVAT 1851, s. 440. Nilsson HallMus. 26 (1902). —
-ÖVERSTE. (om ä. förh.) Kolmodin Liv. 1: 354 (1831; om fornromerska förh.). HT 1949, s. 336 (om fornromerska förh.).
Spoiler title
Spoiler content