publicerad: 1964
SALU sa4lɯ, äv. 32 (sa´lu Weste; sálu Dalin; LoW (1889, 1911; med akut o. (”säll.”) grav accent)), f. (2SthmTb. 4: 543 (1574), Lundell (1893)) l. n. (Sthm 1: 254 (i handl. fr. 1761), GHT 1896, nr 252, s. 2); ss. senare led i ssg förr äv. SALA, sbst.2, r. l. f.; pl. -ur.
Ordformer
(-sala 1524 (: thill .. affsala)—1881 (: till afsala). sale 1575 (: til sale). sale- i ssg 1556 (: salebodh). salo (sahlo) 1638 (: till salo), c. 1696 (ss. ackusativobj.)—1761 (: i .. salo). salo- i ssg 1783 (: salorättigheten). salu (sahlu) 1635 (ss. subj.)— 1914 (: i köp och salu); efter prep. till: 1574 osv. salu- (sahlu-) i ssg 1672 (: Sahlu Accis) osv. selu 1527)
Etymologi
[fsv. sala, i sht i uttr. til salu; jfr fd. salæ, fvn. sala, fht. sala, mht. sale, sal, (lagenligt) överlämnande (av egendom) o. d.; jfr äv. feng. sala, m. (sannol. av fvn. sala, f.); till den rot som föreligger bl. a. i SÄLJA o. (med avljud) i gr. ἑλεῖν, taga; formen salu (salo) är oblik form (i uttr. till salu gen.), formen selu beror möjl. på anslutning till SÄLJA. — Jfr SAL, sbst.3]
1) (utom ss. förled i ssgr o. i ssgn AV-SALU numera föga br.) försäljning; äv. om yrkesmässig försäljning av en vara, i vissa fall övergående i bet.: handel; jfr 2. Schroderus Os. 1: 627 (1635). (Apotekaren i Visby) eger .. af staden privilegium att hålla giästgifwerij och sahlo i öhl och bränwijn. HdlCollMed. 8/9 1733. Otidigt salu å källare, kaffehus och krogar. Sthm 1: 254 (i handl. fr. 1761). Slaf blef man .. (bl. a.) genom frivilligt salu af sig sjelf då man saknade förmåga till egen bergning. Palmblad Palæst. 123 (1823). Ridderstolpiska husets salu till Ständerna. Stenhammar Riksd. 3: 196 (1848). Ur dimman såg han ett plakat om salu. Edgren Tennyson Dikt. 132 (1902; eng. orig.: A bill of sale). — jfr AV-, BRÄNNVINS-, DRYCK-, FISKE-, ÖL-SALU. — särsk.
a) († utom i γ) i uttr. till salu (jfr 2) i sådana förb. som (gm sin syntax) bevara en omedelbar anknytning till den eg. bet.
α) i uttr. tillverka l. införa ngt o. d. till salu, tillverka osv. ngt för försäljning (o. icke för eget bruk l. till husbehov). Bokhandlare, som införa böker och skriffter i landet till salu. KOF II. 2: 365 (c. 1655). På de orter, därest .. ringa Timber- och Furu-skog befinnes, skal .. af Härads-Rätterne .. om de inrättade Crono- och Skatte-Hemmans-Sågar noga ransakas, och i anledning däraf .. hwar och en Såg, antingen til husbehof eller salu, .. et wist quantum ståckar efterlåtas at sågas. PH 2: 1129 (1734). Bryggare-Embetet .. skal wara förpliktadt, at tilwerka godt och wäl kokadt dricka, både af starkare och swagare slag, til salu. Därs. 8: 89 (1765).
β) i uttr. sätta ngn till salu, sätta ngn till att bedriva försäljning l. handel. Budsinskÿ war i högztbe(mäl)te wår nådig(is)te dröttningz tienst och till ingen salu satt. 2SthmTb. 4:543 (1574).
γ) (föga br.) i uttr. färdig till salu, färdig att säljas, salufärdig. (Kokainet) .. utportionerades i små pulveromslag, färdiga till salu. DN(A) 1922, nr 6, s. 12.
b) i förb. med (ss. motsats till) köp; särsk. i det sammanfattande uttr. köp och salu, (in)köp o. försäljning, handel. Eij må .. (utlänningar) kiöp eller salu drijfwa med en främmande, annan kiöpstadzman eller landboo. FörarbSvLag 4: 469 (1688). (För att ersätta byteshandeln) äro änteligen mynt och penningar wordne slagne, och Kiöp och Salu vpfunnen. Nehrman InlJurCiv. 267 (1729). Wid köp och salu emellan enskilde personer .. (må) rågadt mätningssätt .. begagnas. SPF 1848, s. 236. (Firman) Åbergsons väldiga gårdsplan .. är en av provinsens ur affärssynpunkt viktigaste samlingsplatser. Bönderna köra in dit för sina flesta affärsbehov: spannmål och foder i köp och salu, hästaffärer .. speceri- och diverse. Dahlbäck Åb. 2 (1914).
c) (fullt br.) ss. förled i ssgr vilka beteckna (råvaror till) produkter framställda för försäljning l. till avsalu l. (anläggning för) tillverkning l. tillverkare av sådana produkter; motsatt: husbehovs- l. till eget bruk.
2) i den stående förb. till salu (jfr 1 a) o. ss. förled i ssgr (samt i ssgn AV-SALU), betecknande att en egendom l. vara o. d. är avsedd för l. utbjuden till försäljning l. finnes att köpa (hos ngn l. på en plats) o. d.; jfr FAL, adj.1 I 1. Ett hus finns till salu. På torget finns det lingon till salu. Egendomsmäklaren har en villa till salu. Stadzfougden (i Åbo) kärde till Mattz Tompti för det han hade sigh opå tagitt slachtare kall, .. men icke dett ringaste slachtadt eller hafft kött till salo. BtÅboH I. 13: 216 (1638). (På marknaden) inropade mig en känd wen uti en bod, hwarest fremmande warur funnes till salu. Verelius Herv. Dedik. 5 (1672). Landshöfdingen i Gefle (har) låtit utfärda en publication .. af det innehåld, at der någon odugelig och svag väfnad til sahlu hålles, thensamma .. bör confisceras. 2RARP 14: 259 (1743). Såsom konstister .. skall (icke) anses från djur eller växter hämtat .. fett, vilket utbjudes till salu under benämning, som tydligt angiver dess ursprung. SFS 1935, s. 515. Fisk till salu! Östergren (1937). (På apoteken) funnos till salu ... ett stort antal fullständigt värdelösa preparat, som t. ex. klor och tänder av djur. Bolin KemVerkst. 105 (1942). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i uttr. bjuda ngt till salu, utbjuda ngt till försäljning, föra ngt till salu, saluföra ngt, förr äv.: föra ngt med sig för att sälja det (jfr 1 a α). Den, som någott haffver att föra till salu, den giffver tull. RP 7: 161 (1638). The undersamma Röö af hwilka Zokker siudes / Så ymnigt at thet nu hwar Dag til Salu biudes. Spegel GW 121 (1685). En yngling böd till salu / En vaxafformad Eros. Tranér Anakr. 12 (1826, 1833). Vakuumtorkade grönsaker föras till salu i höst. Östergren (1937).
b) (†) i uttr. komma till salu ngnstädes, betecknande att ngt kommer till en plats för att där utbjudas till försäljning, gå till salu, utbjudas till försäljning, sätta (ut) l. anslå l. slå ngt till salu, utbjuda ngt till försäljning (gm offentlig kungörelse l. anslag o. d.), bära ngt ifrån ngn till salu, bära ngt från ngn o. saluföra det; stundom svårt att skilja från 1 a α. Jngen dragare bære øøl j frå noghon embet(es)ma(n) til selu, vidh sina iij {marker}. OPetri Tb. 327 (1527); jfr 1 a α. Borgemästere och rådh (skola) låta föra all sallt fisk, som i staden till salu kommer eller här uplagd varder, på Packartorget, der att besichtigas, packas och circklas, för än något deraf sällies och upköpes. SthmPriv. 220 (1636); jfr 1 a α. (Gm sjöfarten på Reval) afföras ifrån landett alle äthande varor, så att slätt inttett uthi dee nylendske städerne kommer till salo på torgett. BtHforsH 3: 20 (1655). BoupptSthm 1671, s. 947 (: gå). Ofwanskrefne hypotech och försäckring .. (skall) straxt slåes till Sahlu, och till den mestbiudhande försällias. Därs. 1674, s. 108 a. Därs. 1675, s. 662 b (: anslå). Hwad i gäldenärs bo finnes, som hörer annan til .., såsom: inlagsfä; eller thet, som satt är under bolag, eller til salu. HB 17: 2 (Lag 1734). Widegren (1788: Sätta ut).
c) (föga br.) i uttr. stå till salu, kunna köpas, stå att köpa. Stallmästaren .. Jag trodde inte du en trollkarl var, / sälj mig din konst! / Askepilt Den ej till salu står. Ekelund Larin AskPrins. 45 (1916).
d) oeg. l. bildl. (jfr e), ss. beteckning för att ngt som vanl. icke är l. bör vara föremål för försäljning kan vinnas l. förvärvas med pengar; särsk. i uttr. vara, äv. hålla ngt till salu. Hans lojalitet utmärktes av den egenskapen, att den var till salu. När Polackerna höllo sin fosterlandskärlek till salu, köpte .. (K. XII) den varan och var icke njugg på betalningen. Svedelius i 2SAH 54: 179 (1878).
e) (tillf.) bildl. (jfr d), i uttr. bjuda sig till salu, om konstverk: utbjuda sig, verka omedelbart tilltalande l. lockande. Antikens (konst-)verk bjuda sig icke till salu; mot köpare äro de kyliga. De tillåta sig icke att med något tillgjordt själfullt, något öfverdrifvet i åtbörden .. fånga en barbarisk smak. Rydberg RomD 43 (1877).
3) (†) i uttr. bra salu, bra affär; anträffat bl. bildl. Det fanns flera affärsmän, som tyckte att det var förbaskadt klokt gjordt (att de förlovat sig) och ett synnerligen bra salu för båda parterna. GHT 1896, nr 252, s. 2.
4) (†) betalning (se d. o. 2) l. pris (se PRIS, sbst.3 I 1 h) l. dyl. Dahlstierna (SVS) 245 (c. 1696).
Ssgr (i allm. till 1): A (†): SALE-BOD, se C.
B (†): SALO-RÄTTIGHET, se C.
C: SALU-ACCIS. (förr) tillverknings- o. försäljningsskatt erlagd (fram till 1800-talets mitt) av vissa näringsidkare (t. ex. bagare, bryggare, slaktare) i de flesta av Sveriges städer; jfr -avgift. Stiernman Com. 3: 1044 (1672). Herlitz Stadsförv. 1830 186 (1924).
(2) -ANNONS. annons om att ngt försäljes l. finns att köpa. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 116 (1815). —
(1 c) -ARBETE. (†) (arbete med) tillverkning av saluartiklar. Skrädderiarbetare, vana vid saluarbete, få varaktig kondition. SD 1892, nr 329, s. 8. —
-ARTIKEL. (i sht i fackspr.) artikel som försäljes, försäljningsartikel; jfr -vara. FörslHandFörsäljnPlatsSthm 136 (1894). —
-AVHANDLING. (†) avtal l. uppgörelse om försäljning; jfr -avtal. Saluafhandlingen om Pomern (i freden i Kiel 1814) satte kronan på traktater, i hvilka landets fördelar uppoffrats. Crusenstolpe CJ III. 2: 409 (1846). 1NJA 1874, s. 540. —
-AVTAL~02, äv. ~20. (numera mindre br.) avtal om försäljning, försäljningsavtal; jfr -avhandling. Wieselgren Bild. 556 (1886, 1889). —
(1 c) -AVVERKNING~020. (i sht i fackspr.) avverkning av skog för försäljning. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 5, s. 12. —
Ssgr (†): salubageri-accis. av bageriidkare erlagd saluaccis. PH 10: 672 (1776). Fischerström 3: 453 (1787).
(1 c) -BAK. (i skildring av ä. förh., tillf.) (yrkesmässig) bakning av bröd för försäljning; jfr -bageri. Minnesskr1734Lag 2: 564 (1934; om förh. 1801). —
-BEVIS. (†) skriftlig handling som bevisar l. bekräftar att en försäljning av ngt ägt rum; jfr -brev o. köpe-bevis. LAHT 1898, s. 170. —
(2) -BJUDA, -ning. utbjuda (ngt) l. kungöra att (ngt) är till salu; saluföra, (för)sälja. Färska lingon salubjudas på torget. Leopold i 2SAH 1: 203 (1801: salu-bjudning). Inunder alla tak / är slakt och byk och bak, / på torget salubjuds från stånd och landtmanslass. Thelander EDikt. 97 (c. 1893). På försommaren salubjöd staden sina vid den nya Kungsgatan .. belägna tomter. Östergren (cit. fr. 1912). särsk. (tillf.) bildl.: berätta (ngt) för vem som vill höra på, torgföra (ngt). BonnierLM 1954, s. 561 (med avs. på livshistoria). —
-BJUDARE. [jfr -bjuda] (mera tillf.) om försäljare som (med vagn o. d. drar omkring med o.) bjuder ut sina (marknads)-varor från (by)gata o. d.; jfr gatu-försäljare. Rosberg Granö Altai 1: 151 (1919; om förh. i Altai). —
-BOD. (sale- 1556. salu- 1749 osv.) bod (se bod, sbst.1 3) för försäljning; utom i skildring av ä. l. utländska förh. numera nästan bl. om marknadsbod l. dyl.; i sht förr äv.: handelsbod, minutaffär, butik (förr äv. i uttr. öppen salubod, för allmänheten öppen handelsbod); ngn gg äv. bildl., om handelscentrum. G1R 26: 365 (1556). GT 1787, nr 123, s. 4 (: öpen Salubod). (Gävle) är Norrlands och Dalarnas stora gemensamma salubod. Sandström NatArb. 2: 265 (1910). Då marknadsväsendet .. (i de norrländska kyrkstäderna) utgjorde en viktig funktion blevo salubodarna en väsentlig del av bebyggelsen. Paulsson SvStad 1—2: 17 (1950). —
-BORD. bord(liknande konstruktion) använt (använd) vid torgförsäljning o. d.; jfr -disk, -skiva. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 4. Paulsson SvStad 1—2: 17, 18 (1950; om ä. förh.). —
-BREV. köpebrev (jfr -handling); i fråga om moderna förh. nästan bl. (jur.) om köpebrev som utfärdas vid exekutiv auktion. DA 1771, nr 281, s. 2. Salubrev å utmätningsvis försåld fast egendom. SFS 1922, s. 750. —
(1 c) -BRYGD, r. l. f. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) (yrkesmässig) bryggning av öl o. d. för försäljning; äv. konkretare, om vad som bryggts; jfr -bryggeri. PH 6: 4331 (1756). TT 1898, K. s. 91 (konkretare). Minnesskr1734Lag 2: 564 (1934). —
(1 c) -BRYGGERI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) bryggeri (se d. o. 2) för bryggning till försäljning; äv. abstr., om bryggning för försäljning (jfr -brygd). PH 6: 4343 (1756; abstr.). LAHT 1898, s. 231 (konkret).
-BRÄDE. (mera tillf.) ss. enkel disk (se disk, sbst.1 II 2 f) använt bräde. (På marknaden) i september, då dukas det upp på bodarnas salubräden, då strömmar det folk till, då snurra karusellerna, gnälla positiven. TurÅ 1912, s. 158. —
(1 c) -BRÄNNARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som (yrkesmässigt) tillverkade brännvin för försäljning. 2RARP 18: 161 (1751). —
(1 c) -BRÄNNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (yrkesmässig) brännvinsbränning för försäljning. PH 3: 2451 (1747).
Ssgr (†): salubrännvins-förbud. förbud mot tillverkning av brännvin för försäljning. AdP 1789, s. 777.
(2) -BUD.
2) i fråga om värdepapper (aktie l. obligation o. d.): utbjudande till försäljning för viss säljkurs. Hernberg Rättsh. 274 (1922). —
-DISK. (numera bl. mera tillf.) disk i butik l. marknadsbod o. d., boddisk. Braun Dikt. 1: 11 (1837; i bild). 2NF 36: 825 (1924; i marknadsbod). —
-DUGLIG. (i sht i fackspr.) om vara o. d.: som (har sådan kvalitet l. håller sådant mått att den) kan gå till försäljning, säljbar; äv. om kvalitet l. storlek o. d.; jfr -gill, -torr, -vuxen, -värdig. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 106, s. 51. —
-FRI. (i sht i fackspr.) om del av produktion o. d.: som blir kvar l. över till avsalu (sedan en del av produktionen avsatts l. undanräknats för producentens behov). SvD(A) 1921, nr 275, s. 10. —
-FÄRDIG. (numera i sht i fackspr.) färdig(behandlad) för försäljning o. d.; jfr -duglig. Salufärdig vara. Juhlin-Dannfelt 226 (1886). —
(2) -FÖRA, -ing. hålla l. utbjuda (ngt) till salu, föra (se d. o. 7), sälja; äv. oeg. l. bildl.; ofta i p. pf.; jfr -försel. Denna artikel har saluförts i många år. Saluförd vara. SDS 1894, nr 414, s. 2. Prisen voro något tryckta till följd af den stora mängden saluförda djur. SD(L) 1895, nr 232, s. 8. Moberg Sedebetyg 53 (1935; i p. pf., om känslor). —
-FÖRESTÅNDARE. (†) föreståndare för (handels)butik l. restaurang l. gästgiveri o. d. NorrkKal. 1851, s. 87. NorrkpgT 1857, nr 93, s. 1. —
-GILL. (numera i sht i fackspr.) om handelsvara: saluduglig; särsk.: som uppfyller de (för varan i fråga) lagstadgade kraven på kvalitet, storlek l. dyl.; jfr -tillåten. Dessa uppräknade kulturväxter (dvs. vete, råg, korn, ärter, gräs m. m.) böra (på viss mossjord) blifva fullt salugilla. MosskT 1888, s. 384. För att säcken (med ved) skall anses salugill. Östergren (cit. fr. 1924). —
-GODS. (numera bl. mera tillf.) gods avsett för försäljning, saluartiklar, handelsgods. Strinnholm Hist. 3: 521 (1848). UNT 1937, nr 298, s. 2. —
(1 c) -GRÖDA, r. l. f. (i sht i fackspr.) jfr -produkt o. gröda, sbst. 2. Sonesson BöndB 438 (1955). —
-HALL. hall l. hallbyggnad (i stad) för försäljning av varor; numera nästan bl. om dylik (i allmänhet i anslutning till torg o. d. uppförd) hallbyggnad vari minutförsäljning från ett flertal stånd sker av kött, fisk, grönsaker o. dyl. l. (i sht i fråga om äldre l. utländska förh.) partiförsäljning (särsk. gm auktioner) av sådana varor äger rum. Upmark Lübke 190 (1871; om forntida romerska förh.). Upförande å Köttorget (i Sthm) af en företrädesvis för försäljning af köttvaror afsedd saluhall. BerSthmKommFörvaltn. 1873, s. 9. jfr: Central-salu-hallar. AB 1865, nr 105, s. 3 (om utländska förh.).
Ssgr: saluhalls-auktion. (i sht i fråga om äldre l. utländska förh.) auktion i saluhall för partiförsäljning av kött, grönsaker, fisk o. d.; jfr fisk-auktion. 2NF 30: 147 (1919; om förh. i Engl.).
-direktör. (numera bl. tillf.) i Sthm: direktör (hos slakthus- o. saluhallsstyrelsen) för saluhall(ar); särsk. i uttr. slakthus- och saluhallsdirektör. SthmKommKal. 1912, s. 148. Därs. 1934, s. 280.
-föreståndare. (i vissa städer använd titel för) person som handhar skötseln av o. uppsikten över saluhall, hallmästare. Upsala(A) 1924, nr 56, s. 3.
-plats. (av innehavaren hyrd) saluplats (med fasta anordningar) i saluhall. UNT 1925, nr 8919, s. 1.
-styrelse. (i vissa större städer förekommande) av stadsfullmäktige vald styrelse som handhar vården o. förvaltningen av en stads saluhallar o. d.; äv. i uttr. slakthus- och saluhallsstyrelse, av stadsfullmäktige i Sthms stad vald styrelse som utövar kontroll o. d. över såväl saluhallarna som slakterierna. GbgAdrIndKal. 1898, s. 46. Slakthus- och saluhallsstyrelsen (i Sthm). SvStatskal. 1909, s. 253. —
-HANDLING. (numera knappast br.) konkret: köpehandling (se d. o. 2); jfr -brev. Rääf Ydre 1: 23 (1856). PT 1900, nr 164 B, s. 2. —
-HUS, sbst.1 (sbst.2 se själahus). (†) hus som utgör försäljningslokal. Palmstedt Res. 35 (1778; om förh. i Hamburg). —
(2) -HÅLLA, -ning. ha l. hålla (ngt) till salu; saluföra (ngt), föra (se d. o. 7); utbjuda (ngt) till salu, sälja; jfr tillsaluhålla. (En slaktare) hade i dag inkallats med anledning däraf, att han å Salutorget härstädes saluhållit köttet efter en ko, hvari tuberkler förekommit. GHT 1895, nr 243, s. 3. Å torgen saluhållna födoämnen äro utsatta för försämring och förstöring. 2NF 24: 534 (1916). Kulturen 1945, s. 44. —
(1 c) -IDKARE. (†) om person som tillverkar ngt för försäljning; anträffat bl. om person som tillverkar brännvin för försäljning. PH 3: 2459 (1747). Därs. 9: 88 (1768). —
(2) -KATALOG. (numera föga br.) katalog över artiklar som utbjudas till försäljning l. hållas till salu, försäljningskatalog. BirgUpp. 5: 148 (1884). ASvBoktrFMedd. 1906, s. 47 (om förh. 1641). —
-LAGER, n. (i sht i fackspr.) om upplag l. förråd av ngt som skall försäljas l. är till salu o. d. HandInd. 431 (1926). —
-MARKNAD. (numera bl. mera tillf.) avsättningsområde, marknad (se d. o. 3). Hildebrand Medelt. 1: 230 (1881). Kjellén Stormakt. 2: 42 (1905). —
-MINUTERINGS-ACCIS. (†) saluaccis som erlades för utminutering av brännvin. CircBr. 28/8 1798, s. 2. —
(1 c) -MÄLTNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr mälta, v.1 1, o. -produktion. Lidbeck PVetA 1766, s. 7. —
-MÄRKE. (†) prislapp. Salumärket (på ett fat från 1765) qvarsitter ännu, utvisande att pjesen kostat 6 daler kopparmynt. Stråle MariebgH Bil. 11 (1880). —
(1 c) -NÄRING. (†) näringsfång bestående i (tillverkning o.) försäljning av vara l. produkt; jfr -bak, -brygd, -bränning, -slakt. PH 3: 2456 (1747). —
-PLATS. plats för försäljning l. där försäljning sker; numera i sht dels: salutorg l. marknadsplats, dels: plats för salustånd (på torg) l. saluhallsplats; i sht förr äv. övergående i bet.: affärslokal. Hyra för fast saluplats på Stortorget l. i saluhallen. Månglerskor och andra .. slå under sig .. pertzedler och wahror .. innan desamme komma til Torgs och wederbörlig Sahluplatz. SthmStadsord. 2: 148 (1699). I (skomakar-)Embetets Magazin och Saluplats wid Slottsbacken. IT 1791, nr 73, s. 3. Saluplatser i hallar eller å torg eller andra dylika ställen. SFS 1948, s. 1516. särsk. (numera bl. tillf.) om ort där ngt säljes, försäljningsort. EkonS 2: 484 (1899). —
(1 c) -PRODUKT. (i sht i fackspr.) produkt framställd för försäljning (o. icke till husbehovsbruk). Femårsber. 1882, ÖlL s. 9. —
(1 c) -PRODUKTION. (i sht i fackspr.) produktion av varor avsedda för försäljning (o. icke till husbehov). Form 1934, s. 196. —
(2) -PUBLIKATION. (†) om anslag l. skylt (på butik o. d.) som utbjuder varor till salu l. angiver vilka varor som saluföras (av ifrågavarande butik osv.). Köpmän (i London) hängde ut salupublikationer på sina bodar. EGGeijer (1809) i MoB 7: 115. —
(2) -ROP. (†) om gatuförsäljares högljudda utbjudande av vara l. varor. Ödman Hemma 104 (1892, 1896). —
-RÄTTIGHET 102, äv. ~200. (salo- 1783) (numera föga br.) försäljningsrättighet. KulturbVg. 1: 79 (1783). —
(2) -SEDEL. (†) anslag o. d. tillkännagivande att ngt är till salu. Schröderheim Fjäsk. 23 (1791). —
-SIFFRA. (i sht i fackspr.) om antalet försålda exemplar av en saluartikel, försäljningssiffra. Henriksson Tyskl. 157 (1901). —
-SKILLING. (†) försäljningssumma, köpeskilling. VDAkt. 1780, nr 423. Crusenstolpe CJ 1: 350 (1845). —
-SKIVA, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) jfr -bord, -bräde. Hela torget var en enda sammangyttrad massa av människor, stånd, saluskivor och allehanda ”liggande fä”. Fröding ESkr. 2: 35 (1891). —
-SKJUL. (numera bl. tillf.) skjul l. enkel byggnad använt (använd) ss. försäljningslokal l. salubod l. saluhall. BerSthmKommFörvaltn. 1881, s. 22 (om byggnad i Sthm, använd ss. saluhall). Björkman (1889). —
(1 c) -SKOG. (numera i sht i fackspr.) skog (avsedd) för saluavverkning. SD(L) 1895, nr 320, s. 1. —
(1 c) -SLAKT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (yrkesmässig) slakt för försäljning av slaktprodukten; jfr -slakteri. PH 10: 673 (1776). Minnesskr1734Lag 2: 564 (1934; om förh. 1801). —
(1 c) -SMIDE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -produktion; äv. konkret (jfr -produkt). EconA 1807, febr. s. 50 (1792). —
-STALL. (†) (i anslutning till saluplats uppfört) stall för förvaring av kreatur som skola försäljas. TT 1877, s. 101. —
-STORLEK~02, äv. ~20. (i sht i fackspr.) om den storlek l. dimension hos en vara (t. ex. fisk) som berättigar till l. möjliggör försäljning. Östergren (1937). —
-STÅND. stånd för försäljning av varor, försäljningsstånd; särsk. om torgstånd l. marknadsstånd. Salustånd med tälttak. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 4 (om torgstånd). —
-STÄLLE. (numera bl. tillf.) plats för försäljning av ngt, försäljningsställe; förr äv. i uttr. saluställe av ngt, för ngt. PH 12: 16 (1780: af). —
-SUMMA, r. l. f. (numera knappast br.) försäljningssumma. ArvskifteVäxjö 1819. Svanberg RedLefn. 379 (1882). —
(1 c) -SÅGVERK~02, äv. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sågverk för sågning av virke till försäljning (o. icke till husbehov). SPF 1851, s. 130. —
-TILLFÄLLE~020. (mera tillf.) särsk. i uttr. vid salutillfället, vid försäljningen. Forssell Handskom. 28 (1920). —
(1 c) -TILLVERKNING~020. (numera i sht i fackspr.) abstr. o. konkret; jfr -produktion. PH 7: 5197 (1762; abstr., om brännvinsbränning). Ymer 1949, s. 207 (i pl., konkret). —
-TILLVERKNINGS-VÄRDE. (i fackspr.) om värde av produktion, beräknat efter de tillverkade produkternas saluvärde. 2NF 37: 670 (1925). —
-TUNNA, r. l. f. (†) i handeln (enligt bestämmelse) använt l. gängse tunnmått. En Salu-tunna salt, eller Kalk, à 59 1/2 Kanna. Plantin PVetA 1787, s. 21. —
(2) -UTBJUDA~020, -ning. utbjuda (ngt) till salu; särsk. i p. pf. Den saluutbjudna spannmålen. ÖgCorr. 1930, nr 236, s. 3. Östergren (1937). —
-VAGN.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1: torgvagn. Paulsson SvStad 1—2: 14 (1950; om vagn dragen av häst).
2) (ny anv., i sht i fackspr.) till 2: vagn (motorfordon) som saluhålles av bilfirma o. d.; särsk. ss. förled i ssgr.
Ssgr: (till -vagn 2; i fackspr.): saluvagns-licens. av länsstyrelse utfärdat tillstånd för tillverkare l. försäljare av motorfordon o. d. att använda saluvagn. SFS 1951, s. 1509.
-skylt. skylt som anbringas på o. utmärker fordon för vilket saluvagnslicens erhållits. SFS 1951, s. 1509, 1510. —
-VUXEN, p. adj. (i sht i fackspr.) om fisk, skaldjur o. d.: som vuxit till saluduglig storlek. LAHT 1885, s. 147 (om karp). —
-VÄRD, adj. (i fackspr., mera tillf.) värd (så l. så mycket) i saluvärde. (Fastigheten) är taxerad för 300.000 kr., men torde vara saluvärd mera. SvD(A) 1912, nr 17, s. 4. —
-VÄRDE. (i sht i fackspr.) försäljningsvärde; särsk. om (värdet av ngt, beräknat efter) det pris som (normalt) erhålles l. kan (l. anses kunna) erhållas för ngt vid försäljning i öppna marknaden, marknadsvärde; äv. konkret, om sak representerande sådant värde; jfr -pris. PH 2: 1513 (1739). VFl. 1935, s. 195 (konkret). —
-VÄRDERA, -ing. (i sht i fackspr.) beräkna l. bestämma saluvärdet av l. försäljningspriset på (ngt); förr äv. i uttr. saluvärdering över ngt, av ngt. Salu-värderingen öfver Hägerstens et halft Frälse-Hemman. DA 1771, nr 199, s. 3. Berndtson (1880).
Ssg (i sht i fackspr.): saluvärderings-instrument. skriftlig handling innehållande (resultatet av gjord) saluvärdering; jfr instrument 4. BtRiksdP 1899, I. 1: nr 81, s. 3. —
-ÖL. särsk. (förr) traktering (med dryckesvaror) i anledning av avslutat köp; jfr köp-skål. SvKulturb. 5—6: 30 (1930; om medeltida förh.). —
(1 c) -ÖVERSKOTT~102, äv. ~200. (i sht i fackspr.) om del av produktion som blir över till försäljning sedan producentens egna behov tillgodosetts. ÖgCorr. 1930, nr 201, s. 3.
Avledn. (till 1): SALUBAR, adj. (numera bl. tillf.) som går att sälja, säljbar, saluduglig. Årsklassen (av abborrar) är inte salubar, möjligen användbar. Nathorst LandtbrSk. 72 (1896).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content