SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1973  
SKRINDA skrin3da2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKRYNDA skryn3da2 l. SKRINA skri3-na2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (3SthmTb. 3: 156 (1600: kåålschrinnor) osv.) ((†, möjl. äv. att hänföra till sg. skrind) -ar HFinlÖ 357 (1714), Kalm VgBah. 102 (1746); -er SUFinlH 4: 352 (1614), HovförtärSthm 1667 A, s. 316); förr äv. SKRIND, f. (Bergv. 1: 97 (1637: en Stig, Skrind eller Rysz); jfr PrivBergsbr. 1649, 7: K 4 a) l. n. (JernkA 1845, s. 53 (1551), Falkman Mått 1: 290 (1884)); best. -en resp. -et; pl. -ar (se ovan) l. -er (se ovan) resp. = (JernkA 1845, s. 53 (1551), Därs. 66 (1553)).
Ordformer
(skrijnd 1551. skrijnda 1641. skrin- i ssgr 1699 (: Skrin-Släda)1750 (: skrinland). skrina 1687. skrind 15511884. skrinda 1576 osv. skrinde 1557. skrinder, pl. 16141641. skrinna (schr-) 16001769. skrinnen, sg. best. 1649. skrinner, pl. 1614 (: skrimer, sannol. felaktigt)1667. skrynda (-ÿ-) 1550 (: kola Skrynda)1930. skrynna 1730)
Etymologi
[sv. dial. skrinda, skrina, skrinna, skrynna, skrind, f.; jfr nor. dial. skrinda, ryggkorg av videkvistar, sidostycke av spjälverk på släde; sannol. (med en urspr. bet.: ngt som tillverkats av avskurna (o. kluvna) kvistar o. d.) till den germ. rot som föreligger i fht. scrintan, scrindan o. mht. schrinden, klyvas, spricka, fht. scrunta, spricka, klyfta (t. schrunde), möjl. rotbesläktat med SKÄRA, v. — Jfr SKRÄNS]
1) (i allm. rektangelformig) korg l. låda med sidor flätade av vidjor l. hopspikade av tunna bräder, vilken (vanl. ställd på medar) användes till transport av träkol (l. av annat gods, t. ex. torv); jfr RYSS, sbst.5, KOL-RYSS; ofta svårt att skilja från 2 o. 3; jfr äv. 5. Smärre granqwist flätas til skryndor och kårgar at kjöra och bära kål och andra lösa saker uti. Rothof 141 (1762). Kolslädarna hade (i Bråfors) stora, starka och lätta korgar eller skryndor (skrindor) eller, som det annorstädes också heter, kolryssar, flätade av kluvna envidjor. SvKulturb. 3—4: 48 (1930). — jfr KOL-, TORV-SKRINDA.
2) till vagn l. släde hörande överrede med sidostycken (stegar, häckar) av spjäl- l. flätverk l. tunna bräder; äv. om sådant sidostycke, sidohäck; jfr 1. Schroderus Dict. 13 (c. 1635). Det i wålmar hopsatte torra höet bårtfördes med kärror, som merendels hade stackuga skrindor eller häckar på hwardera sidan. Kalm Resa 3: 373 (1761). När (på Sollerön) gödseln om vintern utkördes på släde, lades på denna en skrinda .. . Skrindan består numera av en rektangulär låda plåtskodd i hörnen och utan botten. Gruddbo 294 (1938). — jfr HÖ-, VAGNS-SKRINDA.
3) om vagn l. släde avsedd (huvudsakligen) för transport av skrymmande varor (t. ex. hö l. sädeskärvar) o. försedd med ett överrede med sidostycken (stegar, häckar) av spjäl- l. flätverk l. tunna bräder; jfr 1, 4. (Körkarlen tillfrågades) hwij .. (höet) icke hafwer räkt till, uthan fehltes mehra ähn halfparten? Han .. mente det komma dher af, att .. (i Västerås) wore allenest skrinder, och höllo mindre lass, ähn dhee wore mätte uthi Tällie. KamKollP 2: 229 (1641). Talet går än i denna dag .. (i Isala), at kyrkeherden her Joen låtit föra .. (Gustav Vasa) derifrån uti en skrinda med halm upfyld. SSernander (1714) i HT 1910, s. 44. Skrinda, är ett vinter-åkdon till hökörning med en häst. LBÄ 44—50: 223 (1801). De nybakade (dvs. studenterna) .. körde runt i en lövad skrinda. Spong Sjövinkel 87 (1949). Man (hade) kört upp en skrinda, där det låg sjuka och sårade om varandra. Widding Svan. 286 (1971). — jfr HALM-, HÖ-, KOL-, KÄLK-, LÖV-, PINN-, SPJÄL-, SÄDES-, VED-SKRINDA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordstäv; möjl. äv. att hänföra till 4. Nog har det gådt braff här tills, men hur det går här effter, så få wij sij, sa Bonden släpa effter Skrindan. Celsius Ordspr. 2: 117 (1709). Mången slår på skrindan, och menar märren. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (i sht i vissa trakter, vard. o. skämts.) i utvidgad l. bildl. anv.
α) om jämförelsevis stor, ss. begagnad inköpt bil, ”raggarbil”. AB 1959, nr 85, s. 14.
β) om gammalt o. dåligt flygplan. AB 1941, nr 163, s. 8.
4) (numera bl. i vissa trakter, i sht i södra o. västra Sv. samt i Norrl.) om släde avsedd för persontransport; särsk. om jämförelsevis lätt, fin släde (vanl. enbetssläde) med två med slädkorgen fast förenade medar o. med ett säte för åkande (o. ofta med en bakom detta säte placerad kuskbock), kappsläde; jfr KANA, sbst.2 2; stundom svårt att skilja från 3. Den 5 (december) drog iagh ifrån Kongsörh til Stocholm, ååht uppå Ekolsund och kördhe medh skrina i 13 timmar här imelland. Carl XI AlmAnt. 134 (1687). Skrinda, Grön, med stol. InventVagnHovstall. 1814, s. 31. 1. Skrinda med fotsack och klockor. BoupptVäxjö 1856. Han skickade efter sin dräng och sade åt honom att dra ut skrindan och spänna för prästgårdens springare. Moberg Utvandr. 174 (1949). SkogsarbMinn. 67 (1950). — jfr FÄRD-, KORG-, RACK-, RES-SKRINDA m. fl.
5) (i sht förr) ss. måttsord för skrymmande varor (särsk. träkol l. hö l. halm), betecknande den mängd av ngt som rymmes i en skrinda (i bet. 1 l. 3), i fråga om kol förr särsk. motsv. 12, senare 18 tunnor; jfr LASS, sbst.2 1, LÄST, sbst.2 2, RYSS, sbst.5, STIG; utan bestämd avgränsning från 1 o. 3. Koll .. 1511 Skrijnd. JernkA 1845, s. 53 (1551). En skrinde koll. G1R 27: 15 (1557). Hwar skrinda kol (skall) hålla tolf tunnor, effter then nya tunnan, om han eljest gillas skal. Bergv. 1: 63 (1627). En skrinda, bör bestå af 18 tunnor. 2RA 3: 1316 (1734). 26 Skrinnor wed. HovförtärSthm 1738, s. 2707. Hemmansdelen avkastar omkring sju skrindor myrhö samt fem skrindor trädeshö. PT 1920, nr 250, s. 4. — jfr TOLVTUNNE-SKRINDA.
Ssgr (Anm. I den mån ssgrna äro att hänföra till 4 ha de en bruklighet motsv. den för detta mom. angivna): A: (1, 3, 4) SKRIND-BOTTEN. särsk. till 3. Alving Brita 112 (1904).
(1, 2) -BRAND ~bran2d, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. [sv. dial. skrinnbrann; senare ssgsleden är sv. dial. brand, brann, stång, stake (motsv. d. brand, fvn. brandr, nor. brand), etymologiskt identiskt med brand, sbst. 2, 3] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om var o. en av de horisontella stänger mellan vilka flätverk l. pinnar o. d. äro anbragta i en skrinda. Broman Glys. 3: 85 (c. 1730). Nordström Luleåkult. 241 (1925).
(2, 3) -DUK. duk varmed botten o. sidorna i en skrindkorg invändigt beklädes. Arrhenius Jordbr. 2: 212 (1860).
(2, 3) -KORG. jfr korg 2 e. Nordforss (1805).
(2, 3) -KÄLKE. särsk. till 2: kälke med skrindliknande överrede. KatalNK 1912—13, s. 135.
(5) -LAND. (skrind- 1750 osv. skrinde- 1639) (i sht i skildring av ä. förh.) om så stor areal ängs- l. åkerjord l. äng som i avkastning ger en skrinda hö. UpplDomb. 1: 143 (1639). Mellan byggnaderna på vallen .. utbreder sig hela jordbruksarealen, cirka fyra skrindland. TurÅ 1938, s. 306.
(4) -LÅDA. (i vissa trakter) lådformigt förvaringsrum (bakom sitsen) på skrinda. Læstadius 2Journ. 125 (1833).
(3, 4) -MED l. -MEDE. med på l. till skrindsläde. Roos Skolg. 58 (1868).
(3, 4) -SLÄDE. BoupptRArk. 1699. En wäl gjord .. Pinn- eller Skrindsläde. DA 1793, nr 191, s. 3. Utanför grinden stod en stor skrindsläda lastad med björkrisknippor. Strindberg SvÖ 1: 399 (1883). Vallgren MatGubb. 79 (1917).
(2, 3) -SPJÄLA. spjäla i sidostycke (häck) till skrinda. Lo-Johansson Stat. 2: 305 (1937).
(2, 3) -SPOLE. (i vissa trakter) jfr -spjäla. FolklEtnSt. 3: 173 (1922).
(2, 3) -STEGE. (stegliknande) sidostycke (häck) till skrinda. Tätt-flätade lösa skrindstegar. Brauner Åker 185 (1752).
(3, 5) -TALS, adv. (skrinde- c. 1730) (numera bl. tillf.) jfr -vis. (Vissa) fäbo-egare upkasta om somaren .. dyngona at torkas, at then sedermera på winterföre skrindetals må kunna hemföras. Broman Glys. 3: 32 (c. 1730).
(3, 5) -VIS. (mera tillf.) i (hela) skrindor; äv. övergående i substantivisk anv., i uttr. skrindvis med ngt, (hela) skrindor av ngt; jfr lass-vis 2. Sundström InteDö 102 (1940).
B (†): SKRINDE-LAND, se A.
(5) -TAL. i uttr. i skrindetal, i fråga om kol: i högar l. mängder som vardera motsvara vad som rymmes i en skrinda (se d. o. 1); jfr lass-tal 1 slutet. Wedhan blifwer vpstaplat i Fampnar, eller Staffrum, och Kohl i Lasze- eller Skrindetahl. Stiernman Com. 1: 891 (1623).
-TALS, se A.
Spoiler title
Spoiler content