SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(2) UT-SKOTTA, -ning. skotta ut (ngt); äv.: skotta fram (ngt) (jfr skotta ut 2). Lind 1: 42 (1738). Sedan en mila blifvit kolad, och kolen utrifna, bör det å bottnen qvarvarande stybbet utskottas. Svedelius Koln. 36 (1872). Den lilla stationen, som låg där utskottad ur en jättedriva. Siwertz Eld. 461 (1916).
-SKOV. särsk.
1) (†) till 1, 2: utskott (se d. o. 1); särsk. om utsprång (jfr utskott 1 a). Linc. Yy 2 b (1640). De äldre husen äro af korswirke andre wåningen utstigande til 2ne alnar öfwer den nedre, hwilket utskof mäst blifwit gipsat under. Palmstedt Res. 57 (1778). En väg vid den punkt der Alpernas sista utskof liksom smälta tillsammans med Apenninernas främsta och lägsta åsar. Lockhart Napoleon 27 (1871). FolklEtnSt. 5: 82 (1934).
2) tekn. till 2: (reglerbar) anordning i damm för avtappning av vatten. Rinman 1: 413 (1788). (Kraftverks)Dammen är vanligen försedd med öppningar eller utskov. Genom dem förs det vatten som av olika skäl inte kan utnyttjas. Sundblad o. Jacobsson Elkunsk. 28 (1976).
Ssg (till -skov 2): utskovs-tröskel. tekn. skibord (se d. o. 2). TNCPubl. 45: 50 (1970).
(2) -SKOVLA, -ing. (numera bl. tillf.) skovla ut (ngt). Askan, som qwarblifwer efter de förbrände qwistarne, utskoflas och kringsprides jemt öfwer marken. Gadd Landtsk. 1: 343 (1773).
-SKRAPA, -ning; -are (†, TSkogshush. 1876, s. 156, Cnattingius 94 (1894)). [fsv. utskrapa]
1) till 2: (med redskap) föra l. raka l. skrapa ut (ngt) (ur ngt); äv. med objektsväxling, med avs. på behållare l. hålighet o. d.; jfr 2 slutet. Iagh will lätteligen troo, at Grufworne förmedelst Menniskeligh girigheet äro förlängst vthi grund tömbde och vthskrapade bleffne. Brask Pufendorf Hist. 77 (1680). Sedan elden brunnit ut, upptagas stenarne, askan utskrapas och gropens sidor klädas med bananasblad. Skogman Eug. 2: 5 (1855). Ymer 1913, s. 41.
2) till 11: (med vasst föremål) skrapa bort l. avlägsna (ngt). UpplDomb. 2: 24 (1578). Föröfwes .. Crimen falsi medelst skrifwande, såsom då någor författat falske skriffter, affklipper skriffter, något uti dem utskrapar, eller utstryker. Abrahamsson 521 (1726). särsk. (kir.) med kvardröjande bet. av 1: medelst operativt ingrepp avlägsna inre vävnad o. d.; särsk. ss. vbalsbst. -ning: skrapning (se skrapa, v. 1 c); förr äv. med objektsväxling, med avs. på inre kavitet hos kroppsorgan. Palmchron SundhSp. 313 (1642). Att en i rätt tid utförd tandoperation med utskrapning af alveolen med skarp sked inbespar mången större operation. Welin Hvad nytt 1: 34 (1894). Ingreppet (framstår) som något potentiellt nyttigt, där den utskrapade vävnaden blir åtråvärd för terapeutiska eller forskningsändamål. DN 28/3 1995, s. A4. Lindskog (1997: utskrapning).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, 2: utplåna. Genom hans rettferdugheet äro och wardha alla wåra synder vthskrapadha. OPetri 1: 143 (1526). Haffwe j icke .. wijnnlagdt edher, at förderffwa och vthskrapa thet H. K. M. hade liwfft och kärkommit här j Rijket(?). Phrygius Föret. 26 (1620). Tre år före blodbadet i Linköping, ropade bönderna: ”Utskrapa dem (dvs. adelsmännen): hugg halsen af dem”. Afzelius Sag. VIII. 1: 85 (1856).
(6 c) -SKRATTA, -ning (numera bl. tillf., Björkman (1889) osv.). skratta ut (ngn l. ngt), göra sig lustig över, förlöjliga; särsk. i p. pf., i uttr. bli utskrattad, bli gjord till l. utsatt för åtlöje. (Demokritos) hölt alt .. hwad Folcket gemenligen giöra, för owetenhet och narre-spel, hwilket billigt wore wärdt at utskratta och förachta. Bliberg Acerra 122 (1737). A. F. Skjöldebrand har berättat, att när han första gången gick ut i huvudstaden klädd i en uniform av svenska dräkten, utskrattades han av gossarna i Storkyrkoskolan. SvFolket 7: 148 (1938). Han blir avhånad, hans idealitet utskrattad. Se 1959, nr 19, s. 42.
(2 d) -SKRAVLA. (†) hosta upp o. spotta ut (ngt); jfr skravla, v. 1 slutet. Thet som man kan vthspotta eller vthskraffla. Linc. Ee 5 a (1640).
(6 a) -SKRIA, -else; -are. (†) skrika l. ropa ut (ngt); äv. dels i uttr. utskria ngn l. ngt för ngt, utbasunera ngn l. ngt ss. ngt, dels: utsprida (ofördelaktigt) rykte om (ngt l. ngn); jfr -skrika 1 o. skria ut 1. Skal man nu slijka wrångwijse Sällar lijda, hwilke såsom Tandeläkiare och Tiriakskrämmare sitt Tiriak, vthskrija och vthmongla Rättwijsan. Schroderus Waldt 63 (1616). Effter the wiste, at hon war illa vthskrijat, tå kastade the henne til dödz medh idelighe Muschler. Schroderus Albert. 1: 153 (1638). Med hwad för en panna wågar den sig då, at under Guds heligaste ögon utskratta och utskria det för lögn, som han i sitt hjerta förfarit wara en lefwande Guds Sanning. SvMerc. 2: 144 (1756). AJourn. 1815, nr 54, s. 1.
-SKRIDA, -else (†, Lind 1: 921 (1749)). [fsv. utskridha]
1) till 1, 2: skrida ut (se skrida ut 1 a); äv. oeg. l. bildl. Min Man, hwad monde det betyda, / At tin Guld-Skatt här mon vthskrijda? Dalius Valet. B 4 b (1681). Vid .. (nyckelns) vidrörning utskred ur en cell en förtorkad halfgammal nunnegestalt. Törneros (SVS) 1: 90 (1823).
2) till 1, = skrida ut 3; särsk. (o. numera bl., i fackspr.) i p. pf. VDAkt. 1730, Syneprot. Kantkedjan var något utskriden och delvis förstörd. Fornv. 1960, s. 131.
-SKRIFT. [fsv. utskript; jfr -skriva o. skriva ut; jfr äv. skrift, sbst.1]
1) motsv. -skriva 1 (a): handlingen att skriva ut (del av) ngt; särsk. i fråga om att dels skriva av ngt, dels nedteckna ngt; äv. (o. numera i sht) om skrivande gm till dator kopplad skrivare (se d. o. 5); äv. konkret, om utskriven text l. bild o. d., särsk.: avskrift l. renskrift. (Vi) vele .. atj sa bestellet at capitel[et] .. sender oss vtscripter aff the breff som the haffua på för:ne theris tiende. G1R 1: 186 (1524). Cancellisten är secreteraren till biträde och besörjer utskrift af de handlingar och expeditioner, secreteraren i tjenstewäg honom förelägger. SFS 1852, nr 20, s. 52. För en utskrift af denna förrättning. BoupptVäxjö 1854. I själva konceptet förekommo .. rena okvädinsord, som dock strökos i utskriften. 3SAH XLIII. 1: 246 (1932). H-P:s bläckstråleskrivare använder 300 dpi (punkter per tum) vid färgutskrifter .. Ju högre upplösning desto längre tid tar också en utskrift. SvD 21/8 1995, s. 43.
2) (†) till 12: påskrift (se d. o. 2 a) l. adress; jfr utan-skrift. Vtscriffthen på breffuit til storeförsten. G1R 3: 142 (1526). Konungens i Danmark räfachtige manifest .. bleff min caplan stuckit i handen på bygden och af honom anammat, efter utskriften var til migh, och han icke veste, hvad thed var breff eller annat. OxBr. 12: 648 (1644). VDAkt. 1709, nr 236.
Ssg (till -skrift 1): utskrifts-hastighet. särsk. i fråga om utskrift medelst till dator kopplad skrivare (se d. o. 5); jfr hastighet 1. Utskriftshastighet 12 sidor per minut. Hallberg DesktPubl. 15 (1989).
-SKRIKA, -ning (†, EconA 1807, jan. s. 145); -are (numera bl. tillf., NF 19: 974 (1896) osv.).
1) (numera bl. tillf.) till 6 a: utbasunera (ngt), skrika ut (se skrika ut 3); särsk. med avs. på sinnesstämning o. d. (jfr skrika ut 2); äv.: meddela l. tillkännage (ngt); äv. med personobj. (se b). HH XXI. 1: 11 (1709). Jag önskar, at detta manskapet aldrig må bekomma ordres at utskrika qvarterne: ty då blefwe deras wakt dem och osz alla odrägelig. Posten 1768, s. 5. Ville de grötmyndige främmande ombuden, som i Nimwegen utskrika Dannemarks fattigdom, resa hit, skulle jag bevisa dem motsatsen. Sparre Stand. 420 (1847). En alltför pratsam gumma, som .. utskrek sin förundran öfver .. prakten. Topelius Fält. 2: 138 (1856). särsk.
a) (†) ropa l. skrika ut (vara) (till försäljning); jfr skrika ut 3 a. På gatorne (i Paris) utskrikes til salu frukt och andre varor. Thunberg Resa 1: 62 (1788). Nicander Minn. 1: 250 (1831).
b) utsprida rykte l. påstående o. d. om (ngn l. ngt); särsk. i sådana uttr. som utskrika ngn l. ngt (så)som (förr äv. för) ngt, utbasunera ngn l. ngt ss. ngt (jfr -skria); särsk. (o. numera i sht) i p. pf.: bekant l. berömd l. beryktad. Då jag .. fölgde / De Jesu witnen åt .. / Och dem för Himla-bud alt utskrek immerfort. Kolmodin QvSp. 2: 588 (1750). (Wesley) anför som exempel, att Luther utskriker förnuftet såsom en oförsonlig fiende till Christi Evangelium. Frey 1841, s. 21. Utskriken som kvinnohatare. Om han gift sig, skulle han ej mäktat fullborda sitt verk. Ekelund Ag. 64 (1913).
2) till 11, i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har skrikit sig hes, som har tappat rösten; äv. i överförd anv., om röst; jfr skrika ut 4. Cederschiöld Artist. 68 (1915). En stor, mörk fru med hes, utskriken röst. Johnson Se 10 (1936). Då började hon låta som en undulat med lunginflammation helt utskriken. Expressen 11/5 1992, s. 9.
-SKRIVA, -else (†, G1R 6: 81 (1529), Strinnholm Vas. 2: 149 (1820)), -ning. [fsv. utskriva]
1) till 6 a, 9: i skrift framställa (ngt), avfatta l. författa; äv. (med särskild tanke på själva nedskrivningen): fästa i skrift, (låta) nedteckna; äv. med avs. på växel l. räkning l. recept o. d.: utställa l. utfärda. Till vitnesbyrd oc bekennelse ath wj thetta breff haffuom wtscriffuit och wtsendth. G1R 1: 31 (1521). Konung Karl (Knutsson hade) fåt noghor falsk breeff som frw Birgitta på Hamersta .. vthscriffuit hade. OPetri Kr. 218 (c. 1540). Hwarföre hafwer Christus thetta giort, thetta sagdt, thetta låtit vtskrifwa, och longt öfwer tvsende åhr förwara? Swedberg SabbRo 1181 (1691, 1712). För större delen af denna italienska resa har Wetterstedt redogjort i en samtidigt utskrifven journal. 3SAH 3: 63 (1888). Växeln .. utskrives av säljaren .. och är formulerad som en uppmaning till köparen .. att på förfallodagen betala penningsumman. Västhagen Affärsbokf. 63 (1945). särsk.
a) gm skrivande färdigställa (text); särsk.: renskriva; äv. med avs. på (del av) färdig text: skriva av l. kopiera. Thenne her innelykte Copie vthscriffuen effter thet breff som han for:ne var fogte tilscriffuit haffuer. G1R 4: 351 (1527). Wilckina Sagan, .. hwilken Saga är nu mycket rätt uthskrifwen af en gammal Book på Pergament. Schück VittA 3: 40 (i handl. fr. 1690). Från den 24 juni 1803 till den 19 april 1805 äro samtliga depeschkoncepterna utskrifna med hans prydliga handstil. 3SAH 3: 67 (1888). Man underlättar .. när man ger sekreteraren något till utskrivning, om man talar om hur bråttom det är eller om det mycket väl kan vänta till nästa dag. Uddenberg Rätt 232 (1985).
b) till 9 d, med avs. på ord l. namn l. rad o. d.: skriva ut (se skriva ut 4) l. fullständiga. Wallenius Proj. A 2 a (1682). Törnskölds namn är .. icke utskrifvet, utan endast T., men det kan ej menas någon annan än han. Malmström Hist. 1: 317 (1855). Den tredje raden skulle i en eventuell förlaga ha stått mitt inne i en löpande text. Att den här utskrivits helt, beror på att två verser borttagits. KyrkohÅ 1940, s. 136.
2) (†) till 6 a: skriftligen (o. vanl. offentligt) lämna meddelande om l. tillkännage l. kungöra (ngt); äv. övergående i bet.: anmoda l. påbjuda; äv. dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. om, dels ss. vbalsbst. -else, konkret: skrivelse (se d. o. 3 a). SvTr. 4: 10 (1521). Wij wiliom låte vthskriffue, thet är mitt rådh, / Att folcket skall wachta och föruara well / Alle landzens bergz högar och fiell. Holof. 6 (c. 1580). Fienden lät utschrifwa, thet hans förlust war ganska ringa. Spegel Dagb. 73 (1680). At en ny decouvert är skedd .. neml. at jorden dragit sig mot 25 000 mil nermer til Solen, och at therom är utskrifwit til de lärdare Academier. Swedenborg RebNat. 1: 290 (1719). Schönberg Bref 1: 181 (1778: Utskrifvelse). särsk. med avs. på sammankomst (i sht riksdag) l. förrättning l. tävling o. d.: utlysa l. utsätta; särsk. i uttr. utskriva ngt till (viss tid(punkt)); jfr skriva ut 13. SvTr. V. 1: 807 (1598). Kongl. May:tz breff .. angick dee 3 allmänne faste och bönedagar, som det åhret .. skulle celebreras och strax blefue uthskrefne och förkunnade. Banér GenGuvBer. 25 (1668). (Kristian II) utskref til December månad et Riksmöte uti Callenborgs Slott. Celsius G1 1: 159 (1746). (År 1892) utskrefs en pristäflan för de bästa förslagen till kraftstation. TT 1894, M. s. 57. jfr riksdags-utskrivning.
3) till 6: avföra l. stryka (anteckning l. namn o. d.) ur förteckning l. register o. d.; särsk. (o. numera företrädesvis) speciellare: (efter anteckning l. strykning av namn o. d.) låta (ngn) lämna institution l. anstalt o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Af Åhr 1701 tillgiorde Dammask drälles servietter .. äre 3 stycken wid fruntimber taffeln förkombne, utom wederbörandes förwållande, ty utskrefz. Thorman KunglBorddam. 66 (i handl. fr. 1704). Skröplig och mer än sjuttiårig, borde man nästan anses utskrifven ur litterära mantalslängden. 3SAH LVI. 3: 157 (1846). Av 240 barn som under åren 1900–1930 uppfostrats på .. barnhemmen hade sistnämnda år utskrivits sammanlagt 168. Etzler Zig. 173 (1944). En dag var han och hans tre underhuggare alla utskrivna (från fängelset). Jonasson Hundraår. 55 (2009). särsk.
a) (efter fullföljd utbildning) skriftligen intyga avgång (från läroanstalt) l. utträde (ur lära) för (skolelev resp. hantverkslärling); särsk. (om ä. förh.) i uttr. utskriva ngn till gesäll, utfärda gesällbrev för ngn. HdlCollMed. 1691, s. 709. Enär Lärling utlärt sin tid, bör .. profvet för Stads-Rätten uppvisas, samt Lärgossen, deräst samma prof godkännes, till Gesäll utskrifvas. SPF 4: 329 (1824). Då han utskrefs från gymnasium, erhöll han vitsordet berömlig i nästan alla ämnen. 3SAH 4: 29 (1889).
b) med avs. på patient: skriva ut (se skriva ut 3 a). (Han) är nu såsom Convalescent utskrifven. Retzius Br-Florman 25 (1822). Allmäntillståndet nådde snabbt en tillfredsställande nivå, och patienten kunde utskrivas. Bolin KemVerkst. 118 (1942).
4) till 7, i fråga om av myndighet (l. ngn gg enskild organisation) ålagd pålaga l. prestationsskyldighet o. d.; särsk.
a) (om ä. förh.) (efter ”bevillning” (se d. o. 3 a)) ta ut (ngn) till krigstjänst, skriva ut (se skriva ut 15); särsk. i sådana uttr. som utskriva ngn till knekt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om tillfälle l. förrättning då ngn skrevs ut till krigstjänst; förr äv. allmännare: ta ut (ngn) till tjänst (vid kronogods o. d.). G1R 19: 132 (1548). Hafwe Wi .. bewiljat, at trenne utskrifningar, öfwer Wåre Bönder hållas må. LMil. 1: 64 (1680). (Han framförde) huru som det på Öhland skal vara aldeles ogiörligit at få tienstefolk .. så framt det betages arrendatorerne at .. utskrifva nödigt tienstefolk af Allmogen. 2RARP 14: 634 (1743). En Bonde, som blef utskrifven till knekt. Hallenberg Hist. 1: 148 (1790). Soldaterna uttogos vanligen genom utskrivning. Grimberg SvH 216 (1907). jfr ny-utskriven o. båtsmans-, häst-, knekt-, rekryt-, soldat-utskrivning.
b) (†) med avs. på skatt l. avgift (in natura l. i pengar): utkräva l. infordra l. skriva ut (se skriva ut 14); äv. med avs. på gods l. hemman: skattlägga. Ähr .. (adelns) begäran, att hwadh godz .. som tillförendhe hafwa warit under Admiralitets Staten, måtte nu här effter roteras och utskrifwas effter frelses wilckor. RARP 4: 272 (1649). Dhen Collecten Höghwördige Her Doctoren och Biskopen .. låtit uthskrifa mig fattig man till uprättelse. VDR 1699, Verif. 636. Invånarnas förskräckelse .. gjorde att .. contributionerna och provianten som utskrefvos blefvo antingen otillräckliga eller saknades helt och hållet. 1SAH 3: 282 (1790, 1802). SvRiksd. 12: 12 (1934).
5) (†) till 11, i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som nötts ut l. förbrukats gm skrivande; äv. oeg. l. bildl., om person (i sht författare): som har uttömt all kraft l. förmåga o. d. att skriva, som är blottad på idéer l. uppslag, tom (se tom, adj. 5 c). Pennan är aldeles utskrifwen eller utnött. Lind 1: 66 (1749). (Jag har) arbetat för Svea med så mycken ansträngning, att jag nu är uttröttad och nästan utskrifven. Atterbom Bref 163 (1825). 3SAH 50: 337 (1940).
Ssgr (i sht förr): utskrivnings-avgift. särsk. till -skriva 3 a: utskrivningspengar (se d. o. 1). MeddSlöjdF 1884, s. 63.
-besvär. (†) till -skriva 4: besvär (se d. o. I 2 b) som ngn åläggs gm utskrivning. AOxenstierna 13: 31 (1635). Vi känna alltför väl, huru roterings-skyldigheten uppkommit, såsom ett contraheradt utbyte mot utskrifningsbesväret. KrigVAT 1848, s. 183.
-betyg. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -skriva 3 a: betyg utfärdat vid lärlings utskrivning l. vid elevs avgång från läroanstalt, avgångsbetyg. Klemming o. Nordin 619 (1883).
-bok. till -skriva 3 a: bok innehållande förteckning över utskrivna elever l. lärlingar. PT 26/8 1899, s. 3. Malmö guldsmedsämbetes in- och utskrivningsbok av lärgossar. Rig 1962, s. 110.
-brev. särsk. (†) till -skriva 2 slutet: skriftlig kallelse till riksdag. UrkFinlÖ II. 1: 78 (c. 1595). RA II. 2: 37 (1617).
-frihet. till -skriva 4 a: frihet (se d. o. 10 a) från utskrivning. HSH 1: 169 (1631).
-hjälp. till -skriva 4 a; särsk.: pålaga l. skatt erlagd för befrielse från utskrivning; jfr hjälp 1 d β slutet. AOxenstierna 5: 652 (1630). H: K: Mt .. vptänchte och förmeente, att Vtschrifningzhielpen skulle falla Almogen tilldrägeligere än såssom Vtschrifningen. RARP 1: 150 (1631).
-instruktion. till -skriva 4 a: instruktion (se d. o. 3 b) rörande utskrivning; jfr skrivnings-instruktion. RP 2: 32 (1630). LMil. 3: 45 (1692).
-kommissarie. till -skriva 4 a; jfr kommissarie 2 o. skrivnings-kommissarie. ArkKrigH 3: 257 (1630). Då utskrifning skulle ske, utsändes s.k. utskrifningskommissarier, som häradsvis uppbådade allmogen och till krigstjenst uttogo det faststälda antalet. Schybergson FinlH 1: 421 (1887).
-längd. till -skriva 4 a; jfr längd 8 a o. -rulla. LReg. 213 (1635).
-nämnd. till -skriva 3 b: nämnd (se d. o. 2 b) med uppgift att besluta om utskrivning av patient vid psykiatrisk klinik; äv. till -skriva 4 a, om nämnd med uppgift att förrätta utskrivning till krigstjänst. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 18, s. 8. När det gäller frisläppande är det utskrivningsnämnden som är ansvarig. DN(A) 12/5 1964, s. 28.
-pengar, förr äv. -penningar, pl. särsk. 1) till -skriva 3 a: avgift erlagd vid hantverkslärlings utskrivning från lära (se lära, sbst. 1 b); jfr -avgift. Stiernman Com. 3: 740 (1669). 2) till -skriva 4 a: penningsumma erlagd för befrielse från utskrivning; jfr penning I 5 n o. -hjälp o. rote-penningar. RP 2: 47 (1630). (En resolution stadgar) at åboerne å militiæhemman, hvilke voro frie för utskrifning, skulle derföre, så ofta en sådan ägde rum .. erlägga .. 3 daler silfvermynt i utskrifnings-penningar. KrigVAH 1835, s. 102.
-rulla. till -skriva 4 a: vid utskrivning upprättad rulla (se rulla, sbst.1 1 b) över knektar l. båtsmän; jfr -längd. RP 6: 94 (1636). jfr sjättings-utskrivningsrulla.
-sätt. till -skriva 4 a; jfr sätt, sbst.4 1. KrigVAH 1828, s. 239. De olika utskrifnings-sätten, efter hufvudtalet och efter gårdetalet, hvila .. på de olika begreppen af allmän personlig värnpligt. 2VittAH 17: 81 (1846).
-ålder. till -skriva 4 a: ålder vid vilken ngn var skyldig att låta sig utskrivas. KrigVAT 1856, s. 474.
(2) -SKRUVA, -ning. med avs. på gängat föremål, i sht skruv: skruva ur (se skruva ur 1); äv.: gm skruvande flytta l. dra (ngt) utåt; förr äv. dels allmännare: gm lirkande dra l. hämta ut (ngt), dels (med refl. obj.) i bildl. anv. Forsius Fosz 284 (1621; bildl.). (Fältskären) måste .. utskrufwa en kula, som satt inne platt emot lårbenet. Roland Minn. 68 (c. 1748). Manövern tillgår sålunda att efter skottlossningen vrides häfarmen rätt upp då skrufven utskrufvas 1/6 hvarf. Palmstierna Artill. 150 (1872). Då plåten losstagits .. befunnos alla pansarbultarna hela .. så att de kunde utskrufvas för hand. TT 1897, Allm. s. 315.
(4) -SKRÄDA, -ning. (numera mindre br.) rensa l. sortera ut (ngt); särsk. med avs. på malm l. berg o. d. (jfr skräda ut a). (Samerna) kooka fisken och uthskrädha beenen. Landsm. XVII. 1: 22 (1671). Det som öfrigit är ifrån 5:te elden och ey kunnat utskrädas, lägges på 6:te elden. Cletscher RelStKopparbg 76 (1696). Östergren (1965).
(2) -SKRÄMMA. med avs. på person l. djur: skrämma ut (se skrämma ut 1). Een Cornet, den Jag, sehn Folket war uthdrefwet, och uthskrämt, måst föllia till nästa gård. VDAkt. 1715, nr 352.
(11) -SKUBBA. (†) gm att gnugga avlägsna (ngt); anträffat bl. i ordböcker. Lind 1: 41 (1738). Möller 1: 240 (1782).
-SKUDDA l. -SKYDDA. [fsv. utskudda] (†)
1) (†) till 1, 2: tömma l. hälla ut (ngt) (över ngn l. ngt), låta (ngt) falla ut; särsk. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. med avs. på ngt abstr.: ge fritt utlopp för (särsk. med avs. på hjärta: utgjuta); äv. dels refl., dels intr. Een böön then fattighas, tå han bedröffuat är, och vthskyddar sitt taal för herranom. Psalt. 102: 1 (öv. 1536). Så skal han wisseliga och emoot oss vthskudda sigh på sidstonne medh all nådh. PErici Musæus 1: 208 b (1582). Watufloden haffuer tilwext, och är offuan effter öffuer tigh hopom vthskuddat. Balck Ridd. H 1 a (1599). När .. Quedhens dör öpnat warder, stielper sigh barnet in på hofuudet, och igenom thess idkeligha spiernande rämpna hinnorna .. uthi huilke barnet ligger, sönder, och wthskudda barnet. Forsius Phys. 254 (1611). Nådige Himmel .. utskudda, ofvanefter, din godhet, öfver jorden. SvMag. 1766, s. 683. Bref, i hvilka Gustaf III:s intimaste vänner utskuddat sina hjertan för Armfelt. BL 13: 170 (1847).
2) (†) till 6 c: driva l. stöta bort l. förvisa (ngn); jfr skudda ut 2 a. Neh. 5: 13 (Bib. 1541). Effter iagh aff min tienst så uthskuddader är emott en rätt collegij ordningh och kärleek. VDAkt. 1678, nr 57. De äro de heliga och utwalda, hwilka .. hellre än att försaka sin himmelska kallelse låta sig ut-skuddas såsom werldens afskrap. Rudin 1Evigh. 2: 631 (1871, 1878).
(1, 2) -SKUFFA. (vard.) knuffa l. skuffa ut (ngt l. ngn); äv. bildl.; jfr -knuffa. Fernander Theatr. 21 (1695). Skall det allmänna sunda förnuftet .. med hån utskuffadt ur filosofien, åter af sig sjelf infinna sig hos ynglingen? Leopold 3: 260 (1802). Då söndagsmorgonen grydde hittades fyra bilar på taket och två båtar utskuffade i sjön. ÖNyland 17/6 1995, s. 20.
(7) -SKULD. [fsv. utsculd; jfr mlt. ūtschult] (†) utskyld; vanl. i pl.; jfr skuld, sbst. I 3. Idher skal wetterlighit wara, at j icke macht haffuen at leggia någhon vthskuld, toll, eller årligha rento på någhon Prest, Leuit .. och tienare j thenna Gudz Hwse. Esra 7: 24 (Bib. 1541). KronoUtlager och andre publique utskulder för år 1771. BoupptVäxjö 1772.
(9) -SKULPTERA, -ing. skulptera ut (ngt); särsk. med avs. på naturformation (i sht dalgång l. ravin o. d.); jfr -dana, -forma, -modellera. (I) en i bergväggen inhuggen grotta .. äro rika och smakfulla ornamenter utskulpterade. Hedin GmPers. 290 (1887). Det nordsvenska höglandets yta är .. fårad av en mängd i stort sett parallella gamla dalgångar, som sedan silurtiden hava utskulpterats av det rinnande vattnet. Ymer 1910, s. 231.
(4) -SKUM. [jfr -skumma] (numera mindre br.) särsk.: avskum (se d. o. 2), slödder (se d. o. 2); äv. i individuell anv., om enskild person; jfr skum, sbst.1 3 a. Wallenberg 111 (1769). Den bofven .. narrade från henne det lilla gulduret .. Han röfvade allt, det utskummet! Wetterbergh SamKärna 2: 128 (1857). En asyl, dit allt utskum och alla samhällsfiender .. togo sin tillflykt. OoB 1892, s. 213. SAOL (2006; angivet ss. ålderdomligt).
-SKUMMA, -skumning. (†)
1) (†) till 2: ge ifrån sig l. spruta l. kasta ut (ngt) likt skum; äv. refl.: strömma l. välla ut likt l. ss. skum; äv. mer l. mindre bildl. Judas 13 (NT 1526). Men si, the dricka af the usla källors wattn, / Som ur en oren grund utskummar sig om natten. Lybecker 176 (c. 1715). Omsider sedan de utskummat sitt ovett, hafva de nu i sidsta bladet förklarat, att de misstagit sig om personen. 2Saml. 4: 147 (1817). Risberg Sof. 43 (1910).
2) (†) till 4, 9: skumma av l. bort (ngt). särsk.
a) i fråga om grädde l. mjölk. TLandtm. 1897, s. 695. Fetthalten (visar) ej större växlingar, än som kunna betingas af en olika skarp utskumning. LAHT 1913, s. 480.
b) i p. pf. i adjektivisk anv., bildl., om person: föraktlig l. usel l. simpel (jfr -förskummad o. avskummad). Lagerström Molière Tart. 90 (1730). Man måste tilstå, at Catholska Prästerne warit i allmänhet et utskummadt följe. Lagerbring 1Hist. 2: 189 (1773). Dalin (1855).
(11) -SKURA. (†) nöta l. slita ut (ngt); jfr skura, v.3 3. Then sommorkledning tund .. hafver iag nu slät vtskurat, och lider en stor frost. Schück Wivallius 1: 168 (i handl. fr. 1632).
-SKUVA, se -skjuva.
(6 a) -SKVALLRA. (†) skvallrande sprida ut (ngt); äv. med personobj., särsk. i uttr. utskvallra ngn (så)som ngt. Uth-sqwaldra alla theras hemligheeter. Laurelius Alb. 415 (1663). Hans Nåde, hvilken illviljeligen af Blasio utskvallrats såsom den där hemmeligen dragit i ok med de kalvinister. Fröding Reconval. 44 (c. 1908).
(2) -SKVALPA, -ning. komma (ngt, i sht vätska) att skvalpa ut; jfr -skvimpa. Linné Sk. 381 (1751). Maten, som .. (burits från värdshuset) var iskall, och hälften utsqvalpad. Knorring Skizz. II. 2: 58 (1845).
(2) -SKVIMPA. utskvalpa. Några (mjölkflaskor) var vitpärlade av utskvimpad mjölk. Asklund BrödKlar. 26 (1962).
(2) -SKVÄTTA. skvätta ut (se skvätta ut 1). Alfvén Dotter 252 (1977).
-SKYDDA, se -skudda.
(2) -SKYFFLA, -ing. skyffla ut (ngt). Dalin Arg. 1: 120 (1733, 1754). Kolet utskyfflas i eldrummen genom hål i kolboxskottet. 2NF 34: Suppl. 773 (1923).
(7) -SKYLD. [fsv. utskyld] (numera bl. i skildring av ä. förh.) skatt l. pålaga l. avgift (utgående i pengar l. in natura); vanl. i pl.; förr särsk. dels mer l. mindre tautologiskt, i förb. med skatt (se skatt 3 a), dels i uttr. laga utskyld(er) (jfr laga, adj. I); äv. mer l. mindre bildl.; jfr skyld, sbst.1 4, o. -skuld o. utlaga, utskyllan. G1R 1: 97 (1523). Lofwe och tilsäje wi Hans Kongl. Maj:t, at wi skole styrka allan Allmoge, som .. är skattskyldiger, at de Hans Kongl. Maj:t alle årlige laga utskylder gifwa och utgiöra skole. Werwing Hist. 2: 178 (i handl. fr. 1607). Våra späda klagorop då vi födas och våra djupa suckar då vi dö, äro de ringa utskylder, som naturen betalar för margfaldig vinst. Lantingshausen Young 1: 79 (1787). Jag lofvar .. på konungslig ära att noga bestämma, huru stor utskyld hvarje åbonde bör gifva. Fryxell Ber. 9: 90 (1841). Skattesystemet har varit uppbyggt så, att utskylderna främst vilat på jorden och dess innehavare. Hasslöf SvVästkustf. 21 (1949). jfr krigs-, krono-, penning-, soldat-utskyld o. järn-, kommunal-utskylder m. fl.
Ssgr: utskylds-belopp. (†) jfr belopp I a. De å debetsedlarne upptagna utskyldsbelopp skola .. till vederbörande uppbördskommissarie kontant inbetalas. SFS 1892, nr 45, s. 3. SAOL (1998).
-streck. (förr) jfr streck, sbst.1 2 a slutet, o. rösträtts-streck, skatte-streck. BtRiksdP 1902, I. 3: nr 65, s. 28. Utskyldsstrecket innebar att den som hade skatteskulder fick sin rösträtt indragen. UNT 11/11 2011, s. 4.
(7) -SKYLLA, -an (se avledn.), -ning. [fsv. utskylda] (†) erlägga (ngt) ss. utskyld l. fullgöra (stadgad prestation); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are): utskyld. Stod-hesta hålla eller annor wtskyllninghar gjöra. G1R 1: 7 (1521). Fogdenn (skall) achta på godzenn och thet the vtskylla plegha. G1R 8: 196 (1533). Rääf Ydre 3: 400 (1861).
Avledn. (†): utskyllan. (†) utskyld. For Lendzmandz gerder, Skiutzferder, och all annen vtskyllann. G1R 11: 129 (1536). HH XXXIII. 2: 15 (1546).
(1, 2) -SKYNDA, -else (†, G1R 4: 308 (1527)). [fsv. utskynda]
1) (†) mer l. mindre skyndsamt sända ut l. iväg (ngt l. ngn); jfr skynda ut 1. Ath samma Breffs vthskyndilse oss ær vitherlige. G1R 4: 308 (1527). Quarters-Män, hwilka på första Teckn, at Elden är i grannskapet, gå Hus från Hus, och utskynda hwem de öfwerkomma, at .. giöra tiänst wid Elden. PH 1: 771 (1728).
2) skynda sig ut (ngnstans ifrån). SC 1: 966 (1821). Har det varit något? frågade han den utskyndande sjuksköterskan. Krusenstjerna Pahlen 2: 15 (1930).
(1, 9) -SKÅDA. särsk. (†) skåda ut (ngnstans); äv. med obj.: gm iakttagande (söka) ta reda på (ngt). Wele wij ställa wår ögon moot sielfwa Solen .. och uthskoda hurudan hennes kropp är: så fruchtar iagh wij miste synen med allo. Rudbeckius KonReg. 332 (1616). (Tornväktares) giöremål är, at de .. stadigt skola waka i dera tilförordnade Torn, samt därifrån .. utskåda på alla sidor, och noga ackt gifwa, om på något ställe någon wådeld sig yppar. PH 2: 949 (1732).
(4) -SKÅLA, -ning. (numera bl. tillf.) holka l. gröpa ur (ngt); jfr skåla, v.2 1. VetAH 1757, s. 271.
(6 d) -SKÅPA, -ning. (vard.) skåpa ut (ngn); äv.: (hårt) kritisera l. göra ned (ngn l. ngt); i sht i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ning. Sällan eller aldrig har vi blivit så ”utskåpade” av Sovjet i en VM-turnering som den här gången. SvD(A) 26/3 1967, s. 14. Jag vill inte göra en utskåpning av kriminalvården .. Men jag har för avsikt att skriva en skildring utan överdrifter om fängelsetiden. GbgP 26/9 1980, s. 12.
(4) -SKÅRS-SÖM. handarb. utskuren söm; jfr -skära 5 d. Sänglinnet med dess knypplade spetsar och rika utskårssöm. TurÅ 1919, s. 84.
(6 c) -SKÄLLA, -ning. skälla ut (ngn); särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. utskälla ngn som ngt, hånfullt l. föraktfullt kalla ngn för ngt; äv. med sakobj.: döma ut l. göra ner. KKD 12: 242 (1704). Den tidens ”jakobiner” – nämligen de svenska – skulle .. utskällas som doktrinärer. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 9 (c. 1820). Jag är trött på att gå omkring och säga folk sanningen och bli utskälld för det. Edgren ESkr. 1: 103 (1892). I dagspressen blev boken i flera fall rejält utskälld av filosofer. ÅbKristHum. 1964, s. 220. Det vankades utskällning från prästen, utskällning från föräldrar som var närvarande, till och med skäll från enstaka skolkamrater. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 354 (2009).
-SKÄMMA, -else (†, Schroderus Dict. 58 (c. 1635), Lind 1: 356 (1749)), -skämning.
1) till 6 c: dra skam l. vanära över (ngn l. ngt), skämma ut (se skämma ut 1) (äv. med saksubj.); i sht förr särsk.: yttra sig nedsättande om, förtala; förr äv. dels: klandra, dels med refl. obj.: skämma ut sig. Lælius Bünting Res. 2: 94 (1588). (Hon) Sägher att han haar uthskempt henne kringhom hela bygden, att hon ingeha(n)da kan göra, uthan lijthe spinna och wäfwa. Murenius AV 437 (1660). Tu hafver uthskiämdt oss alla i församblingen (gm att ställa till tumult), att vij ingen Gudztienst bekommit. VDAkt. 1682, nr 38. I hvar dans har han det felet, / At han pruttar till; / Och när Olle sig utskämmer, / Kerstin står och suckar. Bellman (BellmS) 2: 67 (1773, 1791). Att den offentliga myndigheten lemnade opåtalda flera af de missbruk, som mest utskämde 1809–12 års fria press. 3SAH 3: 397 (1888). Sedan talade Jesus till folket och utskämde hopens nyfikenhet. Topelius EvBarn. 14 (1893). (Barnen) måste ju lära sig att lyda någon gång, vi blir ju alldeles utskämda annars. Gyllensten Senat. 168 (1958). särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om man med avs. på kvinna: vanära, skämma ut (se skämma ut 1 d). På det hon icke schall gåå, i all sin tijdh een ut-schiämbd männischia, och barnet een hoorunge. VDAkt. 1676, nr 164. Pigan Walborg Jöransdotter .. som wetat berätta, det Immenius henne uthskämdt, hwilcket Studenten Bäck attesterat. ConsAcAboP 8: 223 (1702).
b) (numera bl. tillf.) komma (ngn) att skämmas gm att överträffa l. överglänsa denne; jfr skämma ut 4. Ehrenadler Tel. 186 (1723). Brodren klef upp på tvärstocken och utskämde Jesper, derest han icke kunde göra det honom efter. BL 16: 225 (1849).
2) (†) till 11: skada l. förstöra (ngt); särsk. med avs. på säd l. ved o. d.: göra otjänlig; äv. med avs. på djur: försvaga l. utmatta; i sht i p. pf.; jfr skämma, v. 3. BtHforsH 1: 242 (1639). Tin häst han mon rijda, tin’ Ökar så köra, / Att the blij uthskämde, förmå sig knapt röra. Törnewall B 7 b (1694). Dhesse hem(m)an äre illa utskämde både till huus, gierdsgårder, åcker och Engh. VDAkt. 1699, nr 141. Dröjer det .. (med kyla o. snö) till nästa vinter, blir det redan nedhuggna alldeles utskämdt, när det till sommaren tager barksyra. GHT 1897, nr 57 B, s. 1.
(2, 7) -SKÄNKA, -ning; -are (numera bl. tillf., ÖgCorr. 20/9 1854, s. 4, osv.), -erska (†, MöKal. 1861, s. 118). [fsv. utskänkia]
1) med avs. på (alkoholhaltig) dryck: skänka ut (se skänka ut 1), servera. (Vi vill) at I thett (dvs. vinet) aname lathe och väll förvare, så att thett icke bliffver .. utskäncht öffverflödeligen. G1R 25: 486 (1555). Wardle log .. och utskänkande wassail’en (dvs. bålens innehåll) nickade han en skål åt mr Pickwick. Backman Dickens Pickw. 1: 457 (1871).
2) i fråga om yrkesmässig servering mot betalning: skänka ut (alkoholhaltig dryck); ss. vbalsbst. -ning förr äv. konkret: utskänkningsställe. PrivSvStäd. 5: 34 (1613). En annan sak är, huru vida de 800 små utskänkningarna i vår tid och synnerligen de egentliga småkaféerna kunna lifnära sina innehafvare. Lundin NSthm 84 (1887). Nattklubbsägaren kommer att åtalas för olovlig utskänkning. SDS 1957, nr 286, s. 32.
3) (†) skänka bort (ngt); med avs. på ngt abstr. äv.: överbringa l. förmedla. Atisl .. lät frambära mång härlig och skiön klenodier .. hvilka han iblandh giästerne fast rundeliga uthskiänkte. LPetri Kr. 22 (1559). Den bokliga undervisning, som i vårt land så frikostigt utskänkes till alla. Hierta-Retzius ArbStug. 165 (1897).
Ssgr (till -skänka 2): utskänknings-avgift. (förr) avgift som utgick för rätten till utskänkning; jfr -skatt. Taxeringskommittéen har .. till uppgift att bestämma utskänkningsafgiften .. för gästgifverier å landet. Linde Kam. 451 (1867).
-bolag. (förr) bolag för utskänkning l. försäljning av alkoholhaltiga drycker. NPress. 1894, nr 235, s. 2.
-lokal. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr lokal, sbst.1 3 a, o. -ställe. Jolin Ber. 4: 234 (1877).
-rätt. (numera bl. tillf.) utskänkningsrättighet. GbgVBl. 1877, nr 19, s. 2.
-rättighet. jfr rättighet 1 e o. -rätt,
-tillstånd. Schulthess (1885).
-rörelse. jfr rörelse 7 b. Lundin NSthm 78 (1887).
-skatt. (förr) typ av punktskatt som utgick för rätten till utskänkning; jfr -avgift. Lundin o. Strindberg GSthm 66 (1880). För spritdrycker och starkvin, vilka utskänkas, skall till staten erläggas utskänkningsskatt. SFS 1954, s. 136.
-ställe. jfr ställe, sbst.1 I 3, o. -lokal. StatistT 2: 288 (1861). Man (hörde) uppgifvas att Stockholm har 430 utskänkningsställen, men blott trenne sparbankskontor. AB 1865, nr 99, s. 3.
-tillstånd. jfr tillstånd 4 o. -rättighet. SFS 1943, s. 438. Han har rigoröst dragit in utskänkningstillstånd, genomskådat bulvaner och haft tur med domstolarna som stött honom. DN(A) 4/1 1964, s. 4.
(12) -SKÄR. (längst ut) i havsbandet beläget skär (se skär, sbst.4 2); jfr -klippa, sbst. Peringskiöld HKr. 1: 97 (1697). Komna innanför de första utskären, höga, nakna och fula klippor, befunno vi oss snart invid de s. k. Ladronerna. Andersson Verldsoms. 3: 101 (1854).
Ssgr: utskärs-bo. jfr bo, sbst.2 1. LfF 1897, s. 255.
-fiske. (numera bl. tillf.) jfr fiske 1. SD(L) 1904, nr 270, s. 5.
-SKÄRA, -ing (†, Linc. M 1 a (1640), SockenbeskrHäls. 133 (1791)), -ning; -are (numera bl. tillf., Lind 1: 1375 (1749) osv.). [fsv. utskära]
1) (†) till 1, 2.
a) refl. l. intr., om vatten l. vattendrag o. d.: strömma l. bana sig väg ut; äv.: bli vidare l. bredare (jfr 4 slutet). Ordspr. 17: 14 (Bib. 1541). Baggagiet blef effterståendes öfver 8 dagar, till dess mästa dehlen af vattnet var uthskuhrit, efftersom då var i värsta islossningen. HH XVIII. 4: 3 (1708). Orsaken .. (till nedgången i laxbeståndet) skulle i synnerhet vara, att (Ångerman)elfven årligen mer och mer upgrundades och utskar sig. Agardh o. Ljungberg 4: 84 (1863). SFS 1893, Bih. nr 24, s. 15.
b) med avs. på tågverk: fira ut. Så snart Salningen äntrat öfver Stångtoppen, affyres, afstickes och utskjäres Gjölingen och Salningen lägges i ordning. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 69 (1796). 2NF 22: 1438 (1915).
2) till 3: gm att skära dela upp (o. ta ut) (ngt i stycken l. delar); förr särsk. i sådana uttr. som utskuren skrift (se skrift, sbst.1 8 b slutet); jfr skära ut 4. G1R 3: 72 (1526). Norra Wallösa med dertill hörande omkring 1 har 44 ar åkerjord .. och 4 ar 62 qvm. vatten efter utskuren mosse. PT 1892, nr 185, s. 1. Den (rensade fisken) ställer sig många gånger billigare än orensad, om man köper den endast urtagen, eventuellt .. utskuren i filéer. StKokb. 273 (1940).
3) till 4: gm att skära avlägsna (ngt) (från l. ur ngt), skära loss l. bort; i sht förr särsk. i fråga om kirurgiskt ingrepp (se särsk. slutet); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. 2Mack. 7: 4 (Bib. 1541). Barnet, som vthur hennes dotters lÿff bleff vthskuritt, skulle ware leffwendes. 2SthmTb. 8: 234 (1590). Hans Excellence frågade, om utur några böcker bladen woro utskurna. Schück VittA 2: 311 (i handl. fr. 1682). Torra grenar och qwistar utskjäras. Lundberg Träg. 192 (1754). Sulor, klacklappar och öfverläder utskäras eller rättare uthuggas med maskin. ArbB 72 (1887). Ett litet lock utskäres ofvanpå hvarje rofva. Ekberg Hvad äta? 216 (1899). Någon gång liksom utskuret ur drömmen ett stycke av något obegripligt levande. Trotzig Sjukd. 22 (1972). särsk. (numera mindre br.) i utvidgad anv., med avs. på djur (äv. person): kastrera; jfr skära ut 7. Är någen vthi sin Siukdom, antingen aff Läkiarna vthskurin, eller vtaff them otrognom snöpt worden, then samma må blifwa vthi sitt Clärkeämbete. Schroderus Os. 1: 297 (1635). När grisarna äro 14 dagar gamla; så låt utskära alla galtgrisar. Wåhlin LbLandth. 27 (1804). Östergren (1965).
4) till 4: gm att skära åstadkomma fördjupning l. ränna o. d. i (ngt); särsk. i fråga om erosion (se slutet); äv. dels med obj. betecknande resultatet, dels med saksubj.; ss. vbalsbst. -ning särsk. konkret: fördjupning. Tag et stycke oxekiött utur låret .. späcka det med fläsk på den ena sidan helt nätt, men på den andre sidan utskiäres det iholigt. Warg 81 (1755). Det är vid denna plöjning angeläget, att icke bredare fåror göras, än att plogbillen kan utskära dem. LBÄ 44–50: 262 (1801). Vid några maskiner finner man, att fabrikanterna sökt afhjelpa det onda genom att utskära några ringformiga gropar i kärnans periferi. TT 1886, s. 169. En utskärning, hvaruti bajonettklacken går, då bajonetten på- eller aftages. SvVapSÅ 1926, s. 20. särsk. om rinnande vatten o. d.: (gm nötning) åstadkomma l. utforma (fördjupning l. sänka o. d.); i sht förr äv.: undergräva l. underminera (ngt); förr särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret, om ställe där ngt undergrävts osv., spricka l. fördjupning l. hål (jfr 1 a). G1R 24: 189 (1554). Rängnet hade på månge ställen gort utskärningar (i vägen). BtVLand 2: 115 (1760). Clara elf .. gör vid stigningarna stor skada. Förliden pingstdag utskars och ramlade en hvälfd stenbro i Filipstad. Bergman VSmSkr. 21 (1819). Stranden måste på båda sidor upp till högvattensgränsen noga skyddas mot utskärning. 2UB 9: 393 (1903). Dalen är från början utskuren i urberg men har sedan fyllts av kritavlagringar. SvGeogrÅb. 1952, s. 36.
5) till 4, 9: gm att skära l. snida (konstfullt l. i detalj) utforma l. forma till (ngt, betecknande dels det vari ngn skär osv., dels resultatet), tillskära; äv. närmande sig l. övergående i bet.: gm att skära pryda l. dekorera (ngt); ngn gg äv. med saksubj.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: prydande figur, ornament; jfr skära ut 3. VaruhusR 1539, s. 97 a. Lås-mästaren, som straxt på stunden kan ställa sit instrument til en sådan nyckels utskärande, som kan taga up Låset. Polhem Test. 92 (c. 1745). I Prescot .. fans en namnkunnog skärmachine, som mycket behändigt sades utskära tänderna på hjulen till alla slags uhr. Ferrner ResEur. 262 (1760). Dômen i Hildesheim med särskilda sidoplatser och en utskärning framför tornfasaden. TT 1900, Allm. s. 142. Oket var utskuret med rosor och löf i alla sommarens färger. Heidenstam Folkung. 1: 47 (1905). Ibland voro träbitarna utskurna och målade till någon likhet med en mänsklig figur. Nilsson FestdVard. 34 (1925). särsk.
a) inrista l. gravera (figur l. bokstav o. d.) (i ngt); äv. med obj. betecknande föremål l. yta o. d. vari ngt inrista(t)s osv. Bureus Suml. 56 (c. 1600). Mycket förnämbt Folck .. hafwa hållit denna Underwäxten i dhen Wyrdnat, at dhe gräfwit och uthskurit sine Nampn och Åhrstaal j dhe understödde Stålpar. RelCur. 195 (1682). I Kina .. framställde man redan i början av vår tideräkning avtryck med bilder och skrivtecken från utskurna trätavlor. Kroon Reprodukt. 9 (1935).
b) (†) i fråga om tyg, dels med avs. på lugg: överskära, dels med avs. på sammet: skära (se skära, v.2 1 c β). (Sv.) Utskurit sammet .. (eng.) Branched velvet. Serenius 181 (1741). Kapp-Släda, klädd med grått utskurit Schagg. DA 1771, nr 25, s. 4. Utskärningen var det sista arbetet under saxen, och man fick nu se till att få loven (dvs. luggen) jämn. Kjellberg Ull 403 (1943).
c) (numera bl. tillf.) med avs. på (tyg till) klädesplagg: gm att skära l. klippa åstadkomma öppning i; äv.: urringa. (Klädnad) aff swart sijden atlask, vtskoren på hwijt sölffuerduch. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 65. Det mycket utskurna lifvet på klädningen är garneradt med slipade svarta perlor. KonstNyhMag. 1: 24 (1818). Den allt vidare kjolen med sina utskärningar i sidorna gör, att man kan se underklänningen. Fröberg Skrädd. 179 (1941).
d) i p. pf. i adjektivisk anv., om (föremål av) tyg l. läder o. d.: genombruten (se genombryta 3); särsk. (o. numera bl., handarb.) i uttr. utskuren söm (äv. sammanskrivet), om genombrutet vitbroderi (jfr söm, sbst.1 1 a, o. -skårs-söm). Nye Läderlaakan forbremade medtt wttskoritt Röllesk. HSH 37: 14 (1545). Utskurna spetsar .. Kanterna sys med nål och linnebottnen utklippes. Adler Meyer 211 (1893). Utskurensöm, hvilken benämning jag upptagit efter det skånska ordet ”udskoret”, som allmogen i Skåne .. kallar allt genombrutet sömnadsarbete. Branting PrydnSöm 14 (1910).
6) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 4 l. 5; särsk. dels (o. vanl.) i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning, konkret. Jag är af Skapar´n sielf med synlig hand utskuren. Runius (SVS) 2: 93 (1711). (En vriden snäckas öppning) är .. Utskuren .. när en flik är liksom sned bortskuren emillan bägge läpparne eller pelaren och läppen. Retzius Djurr. 206 (1772). (Sumphönans) framtår äro kantade med .. en bredare, utskuren, flikig hud. Holmström Ström NatLb. 2: 52 (1852). Man kan noga följa nervförgreningarna i bladen och utskärningarna i deras bräm. Rydberg Varia 164 (1893). (Vi) intogo .. vår sena middag i den mest storslagna och energiskt utskurna natur som kan tänkas. Hedin Transhim. 1: 602 (1909).
(12) -SKÄRGÅRD~02 l. ~20. (längst ut) i havsbandet belägen skärgård; jfr -skär. Hembygden(Hfors) 1910, s. 244. Den verklige skärgårdsentusiasten .. strövar vida omkring bland kobbarna, och mest lockar honom utskärgårdarnas ensliga skönhet, där land och hav mötas. Ymer 1939, s. 173.
-SKÖLJA, -ning. [fsv. utskylia] särsk.
1) till 1, 2, om vatten l. våg o. d.: spola l. föra ut l. bort (ngt) (från l. ur ngt); jfr skölja ut 2. Regn Porten, ther igenom Regnet alt skarn vthskölde. Lælius Bünting Res. 1: 46 (1588). Nära stränderna finnes antingen morän eller från denna utsköljd sand. SvGeogrÅb. 1932, s. 33.
2) till 9: skölja ur l. renskölja (ngt) (från ngt); förr äv. i fråga om gurgling; jfr skölja ut 3. Iagh skal .. vthskölia Jerusalem såsom man vthsköl diskar, och skal vmstörta thet. 2Kon. 21: 13 (Bib. 1541). Tagh Ehrenprijsz .. eller wild Hysop .. i itt halfft quarter Wijn, och så mycket Watn, wäl kokat, tag ther till lijtet Honning, och ther med Munnen och Halsen wäl uthsiöldt. Lindh Huuszapot. 50 (1675). Här torde böra anmärkas, att bevattningskvantiteten togs ganska hög, så att sanden för hvarje gång utsköljdes från ev. anrikadt salt. BotN 1919, s. 15.
(4) -SKÖLPA, -ning. (†) skölpa l. holka ur (ngt); särsk. ss. vbalsbst. -ning, mer l. mindre konkret: urholkning; jfr -gröpa, -holka. KrigVAH 1810, s. 13. Uppåt stången till, göras utskölpningar för repet, på det repet må till det mesta falla in i stången. Witt Skeppsb. 252 (1863). SAOL (1973).
(4) -SKÖRD. [fsv. utskyrdh] (†) skåra l. insnitt; jfr skörd, sbst. 1. Lind 1: 42 (1738). Martinus Olai, inrättade .. laxfiske i den uthskjörd och ström, som Ljusna elf gjordt genom det så kallade Helgalandet. SockenbeskrHäls. 68 (1790).
(11) -SKÖVLA. (numera bl. tillf.) mer l. mindre fullständigt skövla (se skövla, v.1 2) (plats l. område l. natur o. d.). Schroderus Os. 2: 557 (1635). De ymniga skogar, som staten anvisat till järnhanteringens stöd och fromma, fingo utan påtal utskövlas för dessa ångramar. Högberg Utböl. 2: 185 (1912).
Spoiler title
Spoiler content