publicerad: 1974
SKYL ʃy4l, sbst.2, förr äv. SKJUL, sbst.2, r. l. m. (HH XI. 1: 128 (1530) osv.) ((†) n. BtFinlH 2: 210 (1588), Kryger (o. Gadd) SvarVetA 12 (1765)); best. (ss. r. l. m.) -en; pl. -ar (GripshR 1556, s. 192, osv.) ((†) -er UpplDomb. 5: 84 (1577), GripshR 1581 A, s. 79); förr äv. SKYLA, sbst.1, f.; pl. -or (HFinLappm. 3: 375 (1617)).
Ordformer
(skiul (skiull) 1577—1662. skyl (schyll, skyll, skyyl, -hl) 1530 osv. skyla 1538—1617)
Etymologi
1) samling av kärvar, särsk. sädeskärvar, som (på olika, i sht regionalt växlande sätt) ställts l. ställts o. lagts (l. hängts) samman på åkern för att torka (jfr RÖK, sbst.1 1, TRAVE); särsk. om (oftast 6—12) kärvar sammanställda i en (upptill vanl. sammanbunden o. ofta med skylhatt försedd) konisk klunga av kärvar; äv. dels: snes, dels (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): hög av kärvar som lagts samman (korsvis) ss. förberedelse för skylningen: (kors)kas, dels (nästan bl. om ä. förh.) övergående till måtssenhet för otröskad säd (särsk. till en beteckning för visst antal kärvar). Säden står i skyl. Sätta (upp) säden i skylar. Sätta säden i skyl. HH XI. 1: 128 (1530). En skyl Otröskat Rogh. OrdnLilleTull. 1622, s. B 3 b. Giffuer och väl i skylen rogh och korn, men hvetet ähr bleffuet svåra ringa. OxBr. 3: 238 (1631). Skog-boen sätter sin skurne säd, såsom Södermanlänningen, i skyl med hatt uppå; men slättboerne sätta sin i rök, 10 par i rad, utan hatt. VetAH 1755, s. 196. Skylarne trafsättas (i Frillesås i Halland) med 16 par nekar. Tidström Resa 4 (1756). Wid Sädes-bärgningen sättas (i södra Västerb.) mäst snesar eller skylar, och räknas 12 små band på en skyl, men 30 skylar på en Rök. Hülphers Norrl. V. 1: 35 (1789). I Kempele frös äfven sådan säd, som aftonen förut skurits och upplagts i skylar. Fennia X. 3: 47 (1895). Kärvantalet i skylen utgöres dels av kärvar, som stå på marken och bilda själva skylfoten, dels av hattkärvarna. Laid SädTork. 65 (1952). (I Fjällsjö och Ramsele) utgjorde 20 skylar i (stor-)hässjan en rök. Därs. 240. Våra små åkerlappar stod fulla av skylar i granngul mundering. Ruin SjunknH 34 (1956). — jfr HATT-, KAM-, KORN-, KRAK-, LÅNG-, RAPS-, RUND-, RÅG-, SÄDES-, TIONDE-, TRIND-SKYL. — särsk. (i vissa trakter) = RÖK, sbst.1 3; särsk. i ssgn SKYL-LÄGGA.
2) i utvidgad l. allmännare anv., om uppsättning (i konkret, individuell bemärkelse) av obunden säd o. d., som tjänar samma syfte som (o. mer l. mindre liknar) en skyl (i bet. 1); särsk. om stack l. volm av obunden säd. Den fullkomligaste metoden att torka linet .. är den belgiska metoden, då linet till en början sättes obundet i ”öppna skylar” till torkning. Arenander Lin. 21 (1910). Axändarna (av den torkade, obundna säden) läggas givetvis inåt och skylen bygges upp efter samma princip som stacken. Mattisson Skörd. 88 (1953).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till skyla, v.1): A: SKYL-BAND. (skyle- 1689) i skyl ingående kärve. LReg. 76 (1689). —
-FOT. om de kärvar som utgöra grundstommen i rundskyl o. varomkring de övriga ställas; äv. om samtliga stående kärvar i hattskyl. Gadd Landtsk. 3: 505 (1777). Laid SädTork. 65 (1952; i hattskyl). —
-HATT. om (särskilt anordnad resp. anordnade) kärve (l. kärvar) som täcker (täcka) överdelen av skyl av sammanställda kärvar, särsk. rundskyl. Gadd Landtsk. 3: 506 (1777). —
-KROK. redskap (bestående av en rund spetsad pinne med handtag) varmed kärvarna lyftas upp o. trädas på krakstör vid snesning. Linné Skr. 5: 177 (1732; från Norrb.). —
-LÄGGA, -ning. särsk. (i vissa trakter) till 1 slutet: lägga i ”skyl”. SamlRönLandtbr. 2: 192 (1777). —
-LÄNGD. (förr) (till ledning för tiondegivning upprättad) längd (se d. o. 8 a) vari resultat av skylräkning redovisades. HärnösDP 1694, s. 209. —
-PROV. (skyle- 1689) (förr) (för bestämmande av sädestionde företagen) provtröskning av skyl. LMil. 2: 259 (1689). —
-RÄKNARE. (förr) person med uppgift att räkna sädesskylar för tiondegivning, räknare. LBÄ 36—38: 127 (1800). —
-STÅNDEN, p. adj. (numera föga br.) som stått (o. torkat) i skyl; äv. bildl. Tu wäl skylstånden tå och gammal vngkarl blifwer. Kolmodin QvSp. 1: 91 (c. 1710, 1732). Väl skylstånden och rätt torr råg. VetAH 1748, s. 36. Heinrich (1828). —
-STÅNG.
2) (i vissa trakter) (i störar fäst) stång mot vilka kärvarna i långskyl vila. Arrhenius Jordbr. 2: 26 (1860). —
(1, 2) -SÄTTNING. handlingen l. verksamheten att sätta (upp) säd o. d. i skylar. Löwenhjelm PVetA 1751, s. 21. Arenander Lin. 22 (1910; i fråga om obundet lin). —
-TAL. (skyl- 1644—1779. skyle- 1628—1741) (numera mindre br.) antal skylar; jfr rök-tal, sbst.1 NoraskogArk. 5: 96 (i handl. fr. 1628). VetAH 1779, s. 8. —
-TULL. (skyl- 1734 osv. skyle- 1729) (förr) tull betald per skyl för säd som växer inom stads område. VRP 8/12 1729. VDAkt. 1789, nr 295.
Ssg (förr): skyltulls-längd. längd (se d. o. 8 a) utgörande förteckning över avgifter erlagda i skyltull. PH 6: 4232 (1756). —
B (†): SKYLE-BAND, -PROV, -TAL, -TULL, se A.
Spoiler title
Spoiler content